Avskrudning av Sverige

Bilden av idealsamhället Sverige rämnar utomlands. Det är kanske inget sensationellt påstående men det är likväl värt en funderare. Det intressanta är hur seglivad bilden av den rosenrött skimrande idyllen har varit.

När jag har varit utomlands och pratat Sverige med icke svenskar, man gör ju det, jämför och hittar likheter och skillnader, så har jag alltid hävdat att Sverige är två länder, ett på ytan och ett under. Alla länder har underströmmar men få länder har haft en sådan starkt lysande yta som Sverige, därför blir kontrasten större och innehåller mer förljugenhet. Varför uppfattar många då att Sveriges grinande janusansikte vänt den fula sidan till mer nu än tidigare? Det vore enkelt att säga finanskris, precis som i början av nittiotalet, och det vore inte inkorrekt. Men det finns fler lager. Så länge en majoritet av medborgarna uppfattar att det finns en fungerande statsapparat som tar ett tydligt ansvar för staten och medborgaren är man villiga att sluta upp bakom den apparaten. Jag upprepar "uppfattar" att det finns en fungerande statsapparat, jag säger inte att allt var bättre förr, kanske det bara föreföll vara bättre eller att statens ambition var mer riktad mot medborgarna än mot marknaden, vilka inte sammanfaller, vad än övertygade kapitalister säger. Nedrustningen av Sverige är inte bara en ekonomisk nedrustning, det är en mental nedrustning. Debattklimatet är hårdare, underströmmarna sprider sina unkna dunster, inte för att de varit förtryckta men för att statens svek mot medborgarna har skapat en bitterhet hos många. Denna bitterhet fångas upp av politiker, som drar nytta av den, av konstnärer, som fascineras av den, av idealister, som försöker höja sig över den.

Intolerans och krossade visioner är pris vi får betala för denna samhälleliga utveckling. Det syns inte bara i Stieg Larssons bästsäljare, det syns på röstsedlar och i statistiska undersökningar, det syns i vår svikna natur, det syns i bärplockares lönekuvert, en polischefs kvinnosyn, i barnporrhärvor, i våld mot invandrare, i hot mot konstnärer.

Inget är nytt under solen, men när värderingar sprungna ur lögner och bittert självbedrägeri krälar ut i ljuset, sträcker på sig och självsäkert upphäver sin kraxande stämma, då måste vi ringa i varningsklockorna.

Vargens etymologi

Jag läste en recension idag av en bok som handlar om vargen. Det är en skildring av vargens dagliga liv och reflektioner över dess utsatthet. Det är en svensk bok med fokus på vargens situation i Sverige. Det är ju som bekant i Sverige som vargen är som mest utsatt för oresonligt och irrationellt hat. Boken ger även svar på varför svenskan har ordet "varg" istället för det forngermanska "ulv". Svaret finns i den tidiga medeltidens vidskeplighet. Ulven kom då att representera satan, förmodligen ett sätt att från kyrkligt håll lansera en lämplig motbild till det kristna budskapet som då var långt ifrån etablerat bland allmogen, som ännu blotade i hemlighet. Jag kan babbla på om alla symboler som uppstod under den här brytningstiden men jag nöjer mig med att berätta att ordet "ulv" blev så starkt förknippat med mörkrets makter att det blev farligt att ens yppa det. "Varg" blev ersättningsordet och betyder "våldsverkare".

Vidskeplighet om vargen har alltså tusen år på nacken i vårt avlånga land och har fastnat i själva språket. Det kan förklara en del. Det är dags att ta tillbaka ulven!

Moralens väktare

Är det bara jag som tycker att det dyker upp misstänkt många debattartiklar och propositioner som för tankarna till morallagar i vissa repressiva stater?

I DN propagerar en skribent för att "fulla" föräldrar på något sätt ska pregas in i straffbalken för att de är just fulla. I artikeln lyser en typisk svensk demonisering av alkohol igenom i vilken man anser att alkohol bara är av ondo. Låt mig påminna er om att en sådan demonisering är en åsikt, inte fakta. Den första klunken folköl måste inte leda till missbruk, det finns tusen andra faktorer som spelar in innan alkoholen har tagit kommandot över någon liv, dessutom har man i Sverige från politiskt håll satt väldigt låga gränser för vad som räknas som missbruk. Häromdagen kom en rapport som beskyllde after work-trenden för att skapa en grogrund för alkoholism...och här har man gått och längtat efter att svensken ska lämna groggsoffan och träffa människor under mer sociala former...

Är det möjligen så att restriktionsivrarna föredrar att gömma missbruket i hemmen, där det mesta missbruksrelaterade våldet sker? Det för tankarna till den numera berömda kvinnan från länsstyrelsen i Malmö som gick in på ett knökfullt Retro en fredagskväll nångång på nittiotalet och sa: Det här kan väl inte vara trevligt! och lät dra in alkohollicensen med omedelbar verkan, för att det var så trångt i lokalen.

I Värnamo får brukare inte fick röka i sina hem när hemtjänsten är på väg. I Lunds kommun får man inte lämna en kommunal arbetsplats på lunchen för att ta ett bloss. Att skicka ett mail från sitt hotmail eller ta en extra lång fikarast är man också på väg att lagstifta mot i många kommuner (i Malmö är icke jobbrelaterade mailservrar blockerade sedan flera år) trots att undersökningar visar att social aktivitet främjar arbetsinsatsen.

Det jag har nämnt ovan kan tyckas vara utslag av människors vilja att skapa hälsosamma miljöer och omsorg om individens hälsa. Till viss del kanske, men till största delen speglar det djupt rotade uppfattningar om vad som är rätt och fel enligt en bestämd människosyn och en ambition att kontrollera och forma individer efter en viss mall. I den mallen ska man arbeta för att det är till samhällets gagn och inte dricka alkohol eftersom det vittnar om dålig karaktär.

Men man aldrig får blanda ihop människors vanor och deras karaktär. Den berömda jämförelsen mellan storrökaren och alkoholisten Churchill och den i all konsumtion måttfulle Hitler är måhända uttjatad och platt vid det här laget men belyser likväl hur vanskligt det är att bedöma människor efter deras vanor.

Intoleransens ödslighet

Historien upprepar sig inte, det är bara ett ordstäv, däremot upprepas vissa mönster. Mellan 1840 och 1910 emigrerade en tredjedel av Sveriges befolkning till grannländerna och över Atlanten till Nordamerika. Armod och svält var den huvudsakliga anledningen. Men i emigranthistorien finns också en ansenlig del som handlar om förtryck. 1800-talets Sverige var en förtryckarstat, framförallt på religionens område. De samfund som många svenskar idag lite föraktfullt kallar "frimicklare" och "hällörade" grundades på den här tiden, i hemlighet. Dessa fria samfund, som de kallas idag, ville frigöra sig från statskyrkans auktoritet i samhället. Prästens makt inskränktes bara av konungens och i många bygder regerade kyrkans män som småpåvar. Otaliga människor sattes på fästning på bröd och vatten för att de ifrågasatte kyrkans makt eller för att de dristade sig att samlas hemma hos och förätta nattvard eller för att de lät kvinnor läsa bibeltexter.

När SD:s William Petzäll står i riksdagen och öser galla över att papperslösa flyktingar inte nekas vård visar han inte bara prov på en inhuman människosyn utan även historielöshet och bristande ödmjukhet. Alla som kan spåra sina rötter tillbaks till 1800-talets Sverige, utan undantag, vill jag hävda, kan hitta släktingar som valde att fly från Sverige.

Sverige måste fortsätta vara landet som ger människor möjligheten att starta på nytt. Per T Ohlssons artiklar i SDS, där han redogör för hur många svenska industrier och idéer som startats av flyktingar och invandrare, är värda att lyftas fram igen. De sätter fingret på den dynamik som uppstår när ett land är öppet och generöst.

Samtidigt visar Danmark att de är villiga att gå ännu längre på intoleransens ödsliga vägar. Unga danskar väljer att bo i Sverige hellre än att diskrimineras och förnedras i sitt hemland av ett rasistiskt poängsystem som mest liknar något som Pia K rafsat ner på en post it på fyllan. Danmarks väg kommer med stor sannolikhet att leda till ekonomisk och kulturell stagnation.

Sverige får aldrig beträda den vägen!

Dehumanization

Julian Assange är häktad i sin frånvaro. Han kan vara skyldig till brott, han kan vara oskyldig, jag spekulerar inte och jag vältrar mig inte i konspirationsteorier. Vad som än grävs fram är det sedan länge för sent att misskreditera Wikileaks. Wikileaks är den största enskilda stenen någonsin i den amerikanska krigsmaskinens sko. Har ni sett bilder från krigets Irak? De amerikanska soldaternas likgiltighet, deras cynismer, deras distans där de sitter i en stridsledningscentral och tittar på irakiska civila som vore de digitala gubbar i ett dataspel, deras renons på känslor när de med en axelryckning ger ordern om att skjuta för att de små gubbarna på skärmen verkar skumma. Det är verklighet. Amerikanska soldater tränas med hjälp av dataspel, simuleringar kallas de, alltså dataspel. Är det konstigt att de så lätt avhumaniserar sina fiender? Sen har vi trupperna på marken, grabbarna som stövlar in i byar, grabbarna som är så nervösa att de slinter med avtryckarfingret när någon nyser. Wikileaks har historierna. Collateral damage kallas det, döda civila, familjer, bröllopsgäster, barn.

Mobben på nätet

Det är mycket möjligt att den häktade mannen är malmöskytten. Men tills han är dömd råder tillståndet häktad. Han är inte skyldig förrän domen faller. De tidningar som går ut med namn och bild göre sig icke besvär att kalla sig nyhetsmedia, det finns inget nyhetsvärde i att spekulera, det leder ofrånkomligen till förhastade slutledningar och plötsligt så sitter vi där som de stickande tanterna vid giljotinen. En bloggare som gick ut med namn och bild fick frågan av en journalist: Men om han är oskyldig då? Hon svarade: Jag har inte publicerat något jag inte kan stå för. Vad menar hon? Är det inte han som får stå för vad hon publicerar?

I skolans värld händer det ofta att unga människor slänger ur sig ganska hårda ord på facebook eller andra sociala forum. Jag pratade med en elev en gång som kallat en annan elev "jävla hora". Hon sa att hon inte menade det. Jag tror henne. Tjejerna var kompisar men hade grälat lite på träningen. Kommentaren på facebook var ett sätt att säga nu var du dum, problemet var att kompisen uppfattade det på ett annat sätt. Det är så lätt att trycka på knappen. SMS, mejl, bloggar, facebook. Jag läser en kurs på distans. Lärarna kommenterar våra alster kollektivt och det kan jag säga, det är inte alltid så slipat. Vissa omdömen är jag tämligen säker på att de berörda lärarna hade formulerat annorlunda ansikte mot ansikte med gruppen.

Vissa av de sociala lager vi bär tjänar ett syfte, de får oss att hejda vissa impulser och tänka på konsekvenser för den nästa och oss själva. På internet är det lätt att ta en genväg förbi dem, det är bara att trycka på knappen. Bloggaren jag nämnde verkade inte förstå att man måste göra etiska och moraliska överväganden innan man publicerar något. Jag är inte oskyldig själv, jag häcklar rätt friskt, men jag försöker åtminstone sparka uppåt.

I vissa sammanhang bör man avstå från att peka finger. För inte vill man väl vara en del i en lynchmobb?

MFF ett värdigt mästarlag

Intrycken är många och det kommer att krävas flera inlägg av skiftande karaktär för att beskriva triumfen på Swedbank stadion igår och segerruset som följde. Jag gör bara några nedslag:

Jiloan Hamad gör det förlösande 1-0 målet. Jille är en kille man gillar för att han är ödmjuk och verserad och för att han i sin utveckling ständigt visar att han kan dra lärdom av perioder av mindre lyckade insatser. Mindre lyckade är förstås ett relativt begrepp, i årets MFF är mindre lyckade perioder när man under en match eller två inte lyckas med 90 % av vad man ämnar lyckas med på plan. Tack Rolle för att du tror på dina spelare!

En glad supporter med ett par järn innanför västen slog sig i slang med mitt sällskap igår och sa att av alla i truppen är Agon den som kan utvecklas mest och att han i skrivande stund inte ens är en särskilt bra spelare. I ett sånt resonemang ser framtiden underbart ljus ut. 11 mål i år och laget bäste målskytt, det är Agons facit. Jag är ändå böjd att hålla med, med en bättre första touch vinner Agon skytteligan nästa år med 25 mål.

Roland Nilsson, Årets tränare? Ja, för att han inte bara har skapat ett mästarlag utan för att han på ett avgörande sätt redan har bidragit till att svensk fotboll äntligen tar nästa steg i sin evolution, från halvstående till upprätt.

Framåt Malmö, för framtida segrar!

Motståndarnas retorik

Den här missade jag. I tidningen Jakt och Jägare säger Carola Gunnarsson (C), kommunalråd i Sala följande om vargjakten:

"Ska man stoppa en hel livsstil och företagande på landsbygden för att återinföra varg? Herregud, våra förfäder kämpade som bara den för att utrota vargen. Idag diskuterar man så lättsinnigt att till och med plantera in den."

Nu är Lasse Eriksson fråga motiverad: vad menar du nu?

Centern är alltså regeringens "gröna röst"... Så för er som inte visste det tidigare så är detta vad vi har att kämpa mot.

Regeringens förakt för ekologisk mångfald

Regeringen fortsätter att krypa och kräla för jaktlobbyn. Trots massiv kritik efter vinterns huvudlösa licensjakt från: miljörörelser, naturvårdare, forskare, politiker och djurvänner i allmänhet, i och utanför Sverige, kommer jakten på varg att fortsätta. Även från EU-kommisionen kommer skarp kritik som regeringen väljer att nonchalera. Bland annat så hänvisar man till Riksdagens beslut att Sveriges renskötselområden ska vara fria från varg, renskötselområdena motsvarar 54 % av landets yta, låter det beslutet genomtänkt? Regeringen har en miljöminister som är fullkomligt tandlös så fort planetens vitala värden ska skyddas, kan vi godta det? Istället för att skydda naturen och dess oersättliga och ovärderliga resurser sanktionerar regeringen att man skjuter bort toppen på näringskedjan vilket oundvikligen leder till en ekologisk katastrof som drabbar både människor och djur, är det klokt?

I riksdagen härjar ett parti som inte tycker om mångfald bland människor, i regeringen sitter det beslutsfattare som inte tycker om mångfald bland djur. Sverige förefaller vara ett primitivt land. Jag skäms.

Att bemöta argument

En diskussion handlar ofta om mental kamp; vem är starkast? mest högljudd? har mest slipade argument? Om man blir överröstad, nedkämpad av till synes hållbara argument finns det alltid en fråga man kan ställa, den frågan lyder: vad menar du nu? I dagens SDS svarar Lena Halldenius på en läsarfråga som handlar om hur man bemöter "vardagsrasism", ett begrepp jag tolkar som utsagor framförda av individer som inte ser sig själva som fördomsfulla. Hon skriver:

Om man bemöter ett rasistiskt uttalande med "vad har du för grund för att säga så?" istället för med "nu tycker jag du gjorde fel", så har man vänt på situationen. Då är det vardagsrasisten som måste argumentera; och det brukar de inte klara av.

På förekommen anledning säger Jimmy Åkesson att den rödgrönblå uppgörelsen om de svenska trupperna i Afghanistan är i linje med vad SD föreslagit. Så kommer det att låta från SD mest hela tiden. I den isolering de befinner sig i kommer de att säga så i fråga om de allra flesta riksdagsbeslut. Detta för att ge sken av att ha inflytande. De har inte inflytande, däremot står många av riksdagspartierna nära varandra i en herrans massa frågor.

På tal om SD, jag är böjd att hålla med de skribenter som kritiserar Nobelstiftelsen för att utesluta SD från Nobelfestligheterna. Folket bakom spektaklet bör inte moralisera över fascistiska åsikter i svenskt riksdagsparti med tanke på hur många representanter för förtryckarregimer som brukar smörja kråset i Gyllene salen.

Tillbaks till vad menar du nu? En fråga som migrationsverket ställde till SD när de framställde abnorma och felaktiga siffror på hur många kronor Sverige skulle spara på att ta emot färre invandrare. Ett desperat försök att fabricera siffror. SD har förlorat initiativet i debatten; efter valet hörs fler röster än tidigare som klargör vilka förjänster invandring har och har haft genom historien, inte minst ekonomiskt. Exempelvis skrev Per T Ohlsson för några dagar sen om invandraren Felix Herbert, grundaren av Eslövs historiskt sett största arbetsgivare. Eslöv med ett i vissa stadsdelar mycket stort stöd för SD.

För övrigt har ett moraliskt ansvarstagande gentemot omvärlden inget pris, anser jag.

Hoppingivande inhopp

Ingen Ivo mot Mjällby. Illa, visst, men fyra tongivande spelare i MFF skulle kunna ha varit avstängda inför sista matchen. Det blev en. MFF slog BP med fyra mål mot noll, anförda av två inhoppare som verkar ha nerver av stål, Jeffrey Aubynn och Dardan Rexhepi, en listig gammal räv och en blivande storspelare. Och så denne Vinzents. Två målgivande passningar, den första till nyss inbytte Aubynn och den andra till likaledes nyss inbytte D-rex. Två nickmål av MFF idag igen alltså, en trevlig vana. Däremellan hann Dardan med att rinna förbi sin försvarare, (det såg ut som två olika hastigheter på filmen), och servera Agon Mehmeti till tvåan. Agon som hade sett lite tam ut fram till dess satte äntligen dit den. Fyran satte Kapten Daniel säkert på straff.

Inhoppen ger hopp. Aubynn visade att det är han som ska ta plats på mittfältet på söndag och Dardan, denne Dardan, är det inte lite Van Basten över honom?

Puh! Den här slutspurten suger musten ur en.

HIF lär inte ta stryk av ett ojämnt Kalmar. Man måste göra jobbet själv.

Framåt Malmö!