Tänk om det var du

Jag lyssnar på P1 på morgonen när jag cyklar till jobbet. Jag har 1,2 mil så det blir en stund av fördjupning. I morse var det ett reportage från norra Grekland från ett center för flyktingbarn som av olika skäl var ensamma. Organisationen som drev centret hette The smile of the child. En flicka som centret hade tagit hand om var fyra år gammal. Hon hade hittats vid sin döde pappas sida i december. Pappan hade korsat en gränsflod och säkerställt att flickan var varm. Förmodligen frös han ihjäl under någon kall natt. Man kan försöka uthärda tanken under tio sekunder att det är ens egen dotter som sitter där bredvid sin döde pappa vid den kalla floden långt hemifrån; Besluten bakom, fasorna, desperationen, hoppet. Hoppet om återförening med en mor och en son som ska komma senare. 

Sedan kan man tänka att det finns så många människor som förhärdar sina hjärtan och gapar, skriker att vi inte kan ta emot fler eller ens några flyktingar alls. 

Efter fyra månader lyckades organisationen återförena flickan med sin mamma och bror. 

A happy end? 

Nu får det vara nog!

I ett legendariskt derby mellan MFF-HIF 2010 avgjordes det årets guldstrid. Innan matchen brändes några bengaler, stämningen var euforisk, bengalerna var vackra. Det var då.

Nu har bengalerna upphört vara till gagn för laget Malmö FF. Att bränna bengaler har fått en överordnad betydelse för brännarna, det är en markering mot meningsmotståndarna inom gruppen, och meningsmotståndarna det är vi som följer fotbollslaget Malmö FF och som yttrar vårt missnöje mot bengalerna. Vi är inte alltid så nyanserade i våra yttranden och bengalbrännarna är väldigt lättkränkta och så är skyttegravskriget igång. Skillnaden mellan pro-pyro och anti-pyro är att anti-pyrofolket aldrig skulle göra något som skadar föreningen ekonomiskt eller sportsligt.

Bengaler är av säkerhetsskäl förbjudna, otillåten användning (det vill säga alla användning) resulterar i böter för föreningen och i vissa fall idrottsliga konsekvenser. De som maskerar sig och smugglar in bengaler uppkörda i anus (var annars?) kommer man av olika anledningar inte åt. Polis och vakter ger sig ogärna upp på läktarna och griper supportrar, visitation med gummihandskar i de bakre regionerna är av förklarliga skäl svårt att genomföra på tjugotusen åskådare.

Bränningarna, som de ser ut just nu, har ingen som helst positiv inverkan på lagets prestationer. Således drar jag slutsatsen att brännarna har en annan agenda än att stötta laget. Precis som firmorna diskuterar slagsmålens kvalitet diskuterar brännarna bränningarna mer än det sportsliga resultatet efter en match.

I en film om fotbollsfirmor i England jämför en av karaktärerna en storklubb i London med en av de mindre klubbarna från samma stad. Storklubben beskriver han ungefär med orden "fantastisk fotboll-usel publik" medan den mindre klubben beskrivs som "usel fotboll-fantastisk publik". Eftersom han själv supportar det mindre laget, främst som firmamedlem, framgår det av hans uttalande att för honom är lagets resultat underordnat firmornas prestationer på läktare och gator.

Firmor och bengalbrännare är inte samma sak, men mentaliteten är densamma; man bränner för sin egen skull, man tillhör en falang, en subkultur och man opererar på andra sidan supporterskalan, på vilken bland annat barnfamiljer befinner sig på motsatt sida, eller som det heter i ordkriget, "sittplatsfetton" och på bengalsidan "snorvalpar".

Nu handlar detta inlägg om Malmö FF, men fenomenet finns runt flertalet klubbar i den högsta divisionen i Sverige. Men i Malmö FF krockar bengalerna inte bara med lagar och förordningar utan även med den självbild som många supportrar har sedan länge; MFF är ett lag som ska vinna och en förening som är stark och självständig. MFFare ser med förakt på exempelvis AIK som så uppenbart manipuleras och styrs av extrema element inom supporterleden. I MFF spelar man fotboll för att vinna titlar, det är på första plats till plats tio på the to do-list. Därför  har många supportrar ingen fördragsamhet med aktioner i samband med matcher som missgynnar laget, vilket bengalbränningarna i sin nuvarande form gör, enligt spelare och ledare.

Summa summarum: bengalbränningarna måste upphöra helt eller hitta en form som ger positiva känslor hos dem som ska förverkliga supportrarnas drömmar på plan. Om inte brännarna själva inser detta så ska de se sig själva i spegeln ordentligt, kravla sig ur offerkoftan och den puerila jaguppfattning som motiverar dem att sätta sig över lagen, en majoritet av supportrarna och sist men inte minst Malmö FF. Att bryta mot lagen och sen skylla konsekvenserna på ordningsmakten är bara dumt, i gårdagens match blev konsekvensen ett spelavbrott som gav Elfsborg en välbehövlig time out inför slutforceringen.

Slutligen: vill ni inte sluta bränna så se då för f-n till att ta av er maskeringen och stå för vad ni gör!

Ironiskt nog blir matchrapporten så här kort: 2-2 speglar matchen ganska väl. Båda lagen vill framåt men uppvisar tydliga blottor i försvarsspelet vilket utnyttjas effektivt. För pyrons eventuella inverkan på resultatet se ovan.

Integrationen, det är vi

Debatten om integration förs utifrån knepiga antaganden. Ett påstående som hålls för sanning är att integration enbart sker med politiska styrmedel. Ett sådant påstående befriar civilsamhället från ansvar. Jag påstår: integrationen, det är vi. 

Arbetsgivare måste våga anställa bredare och utifrån meriter och inte låta sociala konstruktioner avgöra. Ja, ett efternamn, en brytning, en slöja, en matvana är faktorer som arbetsgivaren tar in i beräkningarna när hen anställer. Ja, det finns en rasistisk struktur som hindrar vissa människor att ta sig in i arbetslivet. Rasism är inte bara att säga nedvärderade ord baserade på etnisk bakgrund, rasism är också att göra förment rationella val som missgynnar dem som inte passar in i t ex en social struktur, val som en arbetsgivare omedvetet eller medvetet gör enligt klichéer i stil med ”här jobbar vi som ett lag”, ” vi måste alla dra åt samma håll”, ”social kompetens är viktigt”, ”en medarbetare måste fungera även i fikarummet” osv, med andra ord klyschor som pekar mot homogenitet snarare än mångfald.  

Hyresvärdar och bostadsrättsföreningar ska inte ta hänsyn till bakgrund eller folkbokföringsadress när de tittar igenom intresseanmälningar för ett objekt. Tyvärr sker detta hela tiden. Har du ett fast jobb och bor på Ramels väg i Malmö och vill flytta därifrån är det troligt att du får leta mycket länge och söka otaliga objekt på andra adresser innan du kanske får napp. Har du fast jobb och bor på Gamla Väster lär du inte få vänta så länge. Detta är en av anledningarna till den geografiska segregeringen i Sverige idag. Detta fenomen är väl dokumenterat i studier. I Sverige har vi emellertid inte varit så intresserade av att studera sådana strukturer, däremot i andra länder i EU, som t ex Holland, där det finns en längre historia av mångfald.

Henrik Arnstad har en viktig poäng när han vill komma ifrån den stereotypa bilden av fascism som enbart stöveltramp, rakade huvuden och våld. Sverige 2015 är inte Italien på 20-talet eller Tyskland på 30-talet. Precis som att fascismen finns i SD:s politik, hur slipad den politiken än är, finns rasismen att finna både på djupet, i hatiska åsikter om "den andre", och på bredden, i vardagliga, till synes rationella val i tanke och handling.

Allt är högerns fel

S backar i mätningarna, SD går framåt. Analys? Här är en:

Den samlade borgerligheten+SD vill inte Sveriges bästa. De har bestämt sig för att sabotera regeringens ansträngningar i stort sett i alla frågor. I hopp om vad? Nyval? Att hoppas på nyval är att hoppas på ett politiskt kaos, således vill de inte att det ska gå bra för landet eftersom kaos endast gynnar extrema krafter, någon annan slutsats kan jag inte dra. 

Sedan detta: Borgerlighetens makthunger vet inga gränser, tre av partierna kämpar för sin överlevnad, och vi vet hur farliga människor kan bli när de befinner sig i ett sådant läge. De svingar vilt! Alla vill profilera sig; gentemot sina partivänner, sina allianskollegor och sina motståndare. 

Kutym är att acceptera ett valnederlag och i mesta möjliga mån bistå regeringen att genomföra sin politik. Detta genom att kompromissa, vilket man kan göra i Sverige, det är inte avgrunder mellan blocken. Att gräva ner sig i skyttevärn från dag ett som opposition är oansvarigt och destruktivt och inte i linje med den parlamentariska tradition som faktiskt har garanterat en relativ politisk stabilitet i Sverige sen andra världskriget. Och det kan väl inte vara fel? 

Konsten att ordinera värktabletter mot cancer

Den yviga debatten om skolan rasar vidare med det ena receptfria symptomhämmande läkemedlet efter det andra… Och problemen kvarstår så länge man inte angriper själva sjukdomen. Ett intressant inlägg i en artikel i SDS belyser bland annat bristen på studiemotivation. Vad handlar det om? Dåliga lärare? För sena betyg? Eller ligger det utom vår (lärarnas) kontroll? 

Jag har jobbat på en grundskola i ett område med hög arbetslöshet, bland vissa grupper saknade 90% av föräldrarna fast arbete. På en annan skola hade 44% av föräldrarna eftergymnasial utbildning. På en tredje skola var motsvarande siffra 94%. 

Vilken skola tror ni hade flest elever med behörighet till gymnasiet?  

Så för att vi inte ska fortsätta behandla skolan med verkningslös medicin bör vi bli varse den demografiska strukturen runt varje skola. Först då kan vi ställa rätt diagnos och sätta in behandlingen utifrån korrekta analyser. 

Bildning eller formstöpning?

För en tid sedan skrev Jasenko Selimovic en tänkvärd artikel om bildning i vilken han bland annat ställde ett socialdemokratiskt bildningsideal mot ett moderat dito. Han skriver:

”På den socialistiska – utbudssidan – syftar den svenska utbildningen till att säkra anställningsbarhet. På den moderata – efterfrågesidan – syftar utbildning till att höja produktiviteten och landets BNP.”

Båda dessa bildnings-eller utbildningsmål understryks i en moderat vision som lanserades nyligen; att programmering ska vara obligatoriskt från årskurs 1. En bild av människan som en varelse som endast är till för att tjäna staten (och kapitalet) utifrån en prognos om vilka behov samhällsmaskinen har inom en viss tid. I det här fallet att möta en framtid där innovation förmodas rädda det gamla industrilandet Sverige från ekonomisk kräftgång; kan vi inte producera produkter kan vi i alla fall producera idéer, ungefär. 

För det första; Att sia om ett samhälles framtid är ytterst ovisst och leder ofta till fel slutsatser. Framtiden är alltid i rörelse, som Galadriel säger (ursäkta den insnöade referensen!).

För det andra; Det är att förminska människan att förse henne med en utstakad väg i livet och en tvärsäker vision om framtiden. Individen måste i så hög grad som möjligt få ge sig ut i livet med kunskaper som gör henne fri från förutfattade meningar och färdiga mallar. Denna tanke på bildning som ett villkor för människans emancipation är något som Selimovic tar upp:

"Bildning handlade om individens emancipation. Tanken var att kunskap berikar människan och bygger upp hennes förmåga att relatera till omvärlden. Ger henne en inre kompass."

Jag vill komma med ett förslag som står emot moderaternas, som jag nämnde tidigare.

Jag tycker att filosofi ska bli obligatoriskt från årskurs 7. Jag tycker att unga människor ska ges redskap för att med nyanser kunna reflektera över sin egen och världens belägenhet utifrån andra perspektiv än de rent tillväxtorienterade samt för att skapa balans i en skoltillvaro som, tyvärr, alltmer fokuserar på den cyniska frågan: Är du lönsam, lille vän. 

Inlägg i min kamp mot väderkvarnarna

Följande text är ett utdrag ur en artikel i dagens DN som på många sätt stödjer mitt påstående att datorn som verktyg för lärande är överskattad (samt hur underskattad pennan är):

"Datorn fungerar förödande dåligt som anteckningsblock. Den försämrar kraftigt elevernas prestationer och leder dessutom till att de sysslar med helt ovidkommande saker under lektionstid.

En undersökning i Psychological Science 2014 (Mueller/Oppenheimer från Princeton respektive UCLA) visar att studenter som antecknade med dator skrev mycket mer, och till synes mer fullödiga anteckningar, än deras studiekamrater som noterade för hand. Studenterna upplevde också själva att deras datoranteckningar fungerade bättre. När forskningsteamet granskade hur det faktiskt fungerade i verkligheten visade sig emellertid de datorförsedda studenterna prestera ungefär lika goda resultat som dem som gjort anteckningar med penna och papper när det handlade om rena faktafrågor. På förståelsefrågor var studenterna med penna klart bättre. Skillnaden blev ännu större – hela 40 procents skillnad – när collegestudenterna tilläts repetera innan de skrev sitt prov. De båda forskarnas slutsats är att den som skriver för hand tvingar hjärnan att bearbeta informationen vilket gör inlärningen effektivare."

Länk till hela artikeln här.

Kommentar: Att i en svensk skola idag ifrågasätta minsta kommatecken som rör datorernas saliggörande gör att du genast blir dumförklarad och får etiketter som "bakåtsträvare", "dinosaurie" eller "reaktionär". Vidare hamnar du i en sämre situation i lönesamtal eftersom IKT-pedagogikens företrädare predikar som eldfängda tältmötespastorer: Deras "frälsningslära" sållar agnarna från vetet, och skolledarna, i klorna på kommunala politiker vars dröm är att just deras kommun ska ligga i framkant, vågar inte stå emot i rädsla att mista elever/skolpeng som väljer bort skolan som "bara" använder datorer som ett praktiskt hjälpmedel när det verkligen behövs. Och en sak till, det är mycket pengar inblandade i det här; upphandling av datorer, fortbildning, kurspaket och konsulter är inte billigt. Vem vet hur mycket beslutsfattare i kommunen blir smorda när upphandlingen skall ske...