Skavlan gjorde inga fel

Minnet är kort hos många medborgare. De som kritiserar Skavlan för att han inte behandlade Jimmie Åkesson som han behandlar andra politiker har både rätt och fel. 

Nej, alla politiker får sin beskärda del av skopan av en sådan som Skavlan (som ju ändå är ovanligt mjuk i nyporna). 

Ja, Åkesson behandlas annorlunda, precis som andra politiker som befinner sig långt åt något håll på den politiska skalan; Regelbundet nås vi av nyheter om SD-politiker som hatar på nätet, som uttrycker sig rasistiskt i offentliga eller icke offentliga sammanhang. SD hinner inte med att stänga av alla, om de ens är intresserade, därför var Skavlans frågor om dylika uttalanden och kampanjer helt befogade. 

SD är en paraplyorganisation för allt från fullblodsrasister till främlingsfientliga eller invandringskritiska röster (hur stor skillnaden är mellan dem låter jag var och en avgöra). Så nog finns det fog att behandla Åkesson annorlunda. Det är ingen nyhet att ställa olika typer av frågor till olika politiker, det är ingen sensation. Anders Borg fick tuffa frågor om ekonomi, Åkesson om rasism, det är inget konstigt med det. Minns hur Lars Ohly nagelfors och häcklades under sina första år som partiledare för att han en gång kallat sig kommunist. Jag har dessutom för mig att mycket av det han beskylldes för hade han gemensamt med politiker ur hela spektrat av politisk färg, exempelvis att en gång i tiden tala väl om Rumäniens diktator Ceausescu. (Ceausescu var faktiskt hela västvärldens vän ända tills hans absurda styre blev uppenbart för världen under 80-talet). 

Hur som helst, jag minns inte att Ohly drog på sig offerkoftan, ett plagg som SD:are drar på sig varje dag.

Men så har inte heller Ohly något att skämmas för. Hans parti är sedan länge ett fullvärdigt demokratisk alternativ på vänsterkanten. De vill förstatliga och höja skatter, de vill skapa ett mer jämlikt samhälle.

De vill däremot inte dela upp världen i vi och dom.

Nej, Skavlan gjorde inga övertramp, han ska dessutom ha en eloge för att hans frågor rörande Åkessons sjukskrivning var respektfulla, han gjorde heller inte någon stor grej av spelmissbruket, som ju är ovidkommande i sammanhanget, enligt mig. 

MR för alla, eller?

Jag vill först säga att jag är stolt över vår utrikesminister för att hon vågar kritisera Saudiarabien.

Det finns mycket att orda om hur vi väljer våra vänner i det internationella samfundet generellt; som varför Kina alltid är en ok handelspartner men inte Saudi, t ex. Alltså den dubbelmoral som präglar många bilaterala avtal. Jag är likväl stolt; för att en diplomatisk kris för en gångs skull präglas av öppenhet och rättframhet, för att någon vågar bryta det cyniska spel av oheliga allianser som håller diktaturer under armarna samt förser styrelsegubbar med feta bonusar. För hur mycket tjänar Sveriges skattebetalare på Saudiavtalet, egentligen? När pengarna har runnit in på privata bankkonton i skattebefriade lilleputtstater? Inte så mycket, skulle jag tro. Men en och annan företagsledare svettas nog litegrann, men det kan de gott göra, där de sitter i en av sina fem tjugorummare och räknar på fallskärmsavtalet som utlöses i samma sekund som företaget går med förlust och ledningen får gå. Ni vet, när man säger upp tvåtusen anställda men ger chefen ett avgångsvederlag på hundra miljoner.  

Ola Larsmo ger Sveriges liberala skribenter en välförtjänt känga för att det förfasas över den ekonomiska förlust det innebär för Sverige att bryta ett lukrativt handelsavtal med Saudi. Larsmos poäng är att för dessa skribenter är mänskliga rättigheter bra så länge de inte kostar pengar och det är ju naturligtvis en bedrövlig inställning. Självklart vill liberala västerlänningar att alla folk ska åtnjuta samma fri och rättigheter som vi! Eller, är det inte det som är att vara liberal?

Och just det, till dem som hävdar att ett handelsavtal som det med Saudi bidrar till den demokratiska utvecklingen där vill jag säga: det stämmer inte. Ofriheten i Saudi är lika stor som för ett, fem, tio eller tjugo år sedan.

Hur som helst, jag ska inte formulera något som andra redan har uttryckt väl. Läs här.

Vägval för MP

MP:s sjunkande siffror förvånar inte. Med Fridolin och Romson vid rodret har partiet tappat bort sig i kvällstidningarnas väljarbarometrar och attitydundersökningar, de känner av det förmodade folkdjupets hemliga önskningar och anpassar sig. Jag säger: Bliv vid din läst, MP, och tala om miljön! Sluta vara det nya skolpartiet, sluta komma med desperata åtgärder som Sveriges lärarkår inte gillar. Det enda Fridolin gör är att ikläda sig Björklunds dåligt vävda mantel av populism. I sin iver att förgöra sina fiender har han sakta blivit en av dem. 

Åsa Romson sakkunnighet betvivlar jag inte, inte heller hennes engagemang i partiets kärnfrågor. Däremot tvivlar jag på henne egenskaper som ledare. Medan Fridolin har axlat Maria Wetterstrands fäbless för strålkastarljuset har Romson gått i Peter Erikssons fotspår och blivit den lågmälde av de två. Dock saknar Fridolin Wetterstrands utstrålning och charm och Romson saknar Erikssons speciella form av finurlighet och trygghet. 

Det gör mig ont att såga MP:s ledning, jag röstar på dem och kommer att fortsätta med det. I mina ögon finns det inget mer angeläget parti. Jag gör mig inga illusioner om att de kan rädda världen men jag menar att de med pragmatism kan föra fram en politik som förenar hållbarhet med utveckling. MP vill inte vrida tillbaks klockan för att rädda världen, som onyanserade kritiker (alliansen och SD) påstår, MP vill föra samman utveckling och hållbarhet. 

Det är dags för MP att hitta tillbaka till den väg som gjorde dem till en verklig maktfaktor i svensk politik!

Våga vara miljöpartister igen!