Tufft för landslaget

Svenska landslaget har fått en del skit efter insatsen mot Colombia i premiären i Tyskland. Jag är böjd att skriva under på en del av skriverierna. Inte bara för matchens skull, det var en mycket trevande tillställning, utan för att Dennerby år efter år får förnyat förtroende som förbundskapten. Han förfogar över ett av världens vassaste landslag, ändå uteblir framgångarna. I herrfotbollen finns det ett par länder som bara ska vara däruppe och slåss om medaljer, i damfotbollen är det likadant. Att det svenska landslaget underpresterar skulle kunna jämföras med om Frankrike eller Argentina på herrsidan för jämnan skulle få lämna turneringar i besvikelse... vilket de ju gör, och vi vet hur mycket kritik förbundskaptenerna får.

Som jag ser det spelar det svenska laget för genomskinligt. De flesta uppspel kommer centralt mot en löpande forward. Inget fel i det men man måste spela med variation. Ett annat problem är passningstempot som är för långsamt. Inställningen sedd över nittio minuter är också för mesig. Annars har Sverige vad som krävs, möjligtvis undantaget stabila målskyttar. Igår var det missar i massor och det håller inte. Gör som Martin Dahlin innan VM-94. Han fick låna ett nät bollar och ett gäng bollkallar från sin gamla klubb MFF. Sedan stängde han in sig på ett ödsligt Malmö Stadion och övade samma fint om och om igen; mottagning med ryggen mot mål, kroppsfint höger, gå åt vänster och slå in bollen lågt invid stolpen.

På lördag väntar Nordkorea, då hoppas jag att jag får äta upp vad jag skrivit. Vem vet? Efter tre poäng och en bruten förbannelse kanske laget släpper loss ordentligt.

Dumheter i dumburken

Jag intog min blygsamma måltid framför teven. I rutan dök det upp en välfriserad yngling tillhörande SD. Nyhetsinslaget handlade om att SD inte har blivit den vågmästare i omröstningar som många befarat. Men skam den som ger sig, än en gång försöker dessa notoriska förnekare av matematikens regler vända på begreppen. För när den välfriserade ynglingen konfronterades med ännu ett misslyckat försök att driva igenom sin politik, i det här fallet i dansk riktning i fråga om inställningen till Schengen-avtalet, sade han att han var säker på att svenska folket var på deras sida trots allt. Men så brukar de ju säga, i deras bisarra ekvation är nämligen 5 % av väljarna en majoritet.

SD kör med en rad tricks extremister har kört med sedan tanken på etnicitet och stat blev politik på 1800-talet. Att säga sig företräda vad folk egentligen tycker är ett. Närbesläktat med denna förmenta clairvoyans är martyrskapet. De tycker att de blir orättvist behandlade, helt enkelt. Som när de trumpet lämnade Storkyrkan efter att biskopen sagt att hon trodde på alla människors lika värde, eller som i fallet ovan med misslyckade försök att driva igenom sin politik. Men martyrskapet handlar inte bara om riksdagen och pakter hit och dit, det handlar ytterst om den stackars svensken som SD vill rädda undan en grym omvärld. Och det är inte passet som skiljer "svensken" från "den andre", det är ursprunget. Det finns föreställningar bland sverigedemokrater och rasister i gemen som inte så lite påminner om en viss dolkstötslegend.

Jag ska inte bli långrandig. För den som vill förkovra sig i ämnet "hur man skapar en falsk nationalistisk berättelse och till den vidhängande falsarier om ett vi och ett dom" kan med fördel läsa valfri bok om hur den tyska nationalsocialismen byggdes upp.

Jag må ha en satirisk udd när jag skriver, men jag menar allvar när jag jämför SD med NSDAP. Det finns alltför många retoriska likheter mellan de två partierna för att vi ska kunna vifta bort sverigedemokraternas närvaro i riksdagen med den bedrägliga förvissningen om att den svenska demokratin är osårbar. De intoleranta krafterna flyttar fram positionerna hela tiden. Vi som tror på demokrati och alla människors lika värde måste hejda dem.

Tankar i värmen

Idag bar det av till det lilla fiskeläget där Statarkatten brukar ta ett dopp. Barn som metade i hamnen, båtar som stävade ut i det glittrande sundet, en idyll kort och gott.

Efter några simtag i det friska vattnet kändes gårdagens fotbollsmisär avlägsen. Kanske var jag lite hård mot grabbarna? Samtidigt måste man komma ihåg relationen lön-prestation. De här gossarna tjänar som direktörer, kör fina bilar, fikar och spelar playstation (om man får tro många av deras svar i intervjuerna i matchbladet).

Det om det. Idag är sommaren här igen. Med åren har jag blivit en riktig sommarmänniska, och med sommar menar jag värme. Värmen sänker tempot i tillvaron, och det gillar jag.

Simma lugnt!

GAIS-MFF 2-0. Detta är en sågning

Trots skadekris, tränarcirkus och flyktade spelare kommer jag idag att såga Malmö FFs insats mot GAIS. Men jag börjar sågningen uppifrån och lite mer allmänt.

Malmö FF: Så handfallen som klubben verkar ha varit inför den uppkomna situationen med Rolle och FCK ska inte en föreningen av MFFs dignitet vara. I grund och botten är tränarkaoset det incitament till kris som vi nu ser i full blom.

Roland Nilsson: Kan du inte bara berätta varför du ville lämna laget du byggt upp just när det började bli riktigt roligt? För mig är det obegripligt.

Och så dagens insats: skadekrisen till trots, MFF ska stå upp bättre idag.

Richard Norling: Den enda kritik man kan rikta mot den nye tränaren, som knappt hunnit träna laget i det täta matchandet, handlar om försvarsspelet. Med så många skador måste laget ligga lägre i positionerna från början och jobba sig in i matcherna. Utan Ivo, Jiloan och Molins finns det inte tillräckligt mycket bollskicklighet på mitten för att föra matcherna.

Offensiven: Offensivt är det bara Daniel Larsson som hotar motståndarna. Agon Mehmeti må vara en måltjuv, men han har fortfarande en bedrövlig första touch och börjar mer och mer likna Mats Liljenberg i slutet av karriären, som mest gjorde alibilöpningar för att "störa" motståndarmålvakten. Den enda playmakern på plan, Wilton, är alldeles för ensam om att ha en tanke med sitt spel. Inhoppande Dardan kan bättre än att ramla och vädja till domaren.

Allmänt: Markus Halsti är ett mysterium. Så långsam får man inte vara på allsvensk nivå. Tur att den som förnedrade honom gång på gång, Bassombeng, är en lika dålig fotbollsspelare. Ett annat mysterium, Jimmy Durmaz, är inte längre yngst och ballast i laget. I det skick truppen är nu ska Jimmy agera vuxet på plan. Idag spelade han upp sig i andra men stod i övrigt för ännu en rysarinsats à la skolgårdsfotboll.

I övrigt är det ett skämt att följa MFFs speluppbyggnad på den första tredjedelen av planen. Utan Ivo, lagets boarder collie, liknar spelarna mycket riktigt en skock får.

Den som med en knapp hårsmån kravlar sig upp över ett bottenbetyg idag är: Pontus Jansson och Miljan Mutavdic..

Ännu lite mindre löjeväckande: Daniel x 2, Wilton, Ricardinho.

De enda som inte behöver ligga i fosterställning i duschen är: Dusan Melichárek, målvakt, och Simon Kroon, 18-årig debutant med kvicka fötter.

Slutligen anser jag att domaren tappade kontrollen över matchen under en avgörande period i första halvlek när MFF var på väg in i matchen. Daniel Larssons blodiga nuna understryker detta påstående.

Nu väntar en vecka innan Peking kommer på besök. Tur är väl det eftersom ett helt nytt lag måste spela ihop sig. Janne Andersson satt för övrigt på läktaren idag och gottade sig åt Malmös elände. Å andra sidan, vad ska den notoriske gnällspiken Janne skylla på nu om det inte går bra för hans lag på söndag?

Jag glömde såga fysteamet: Att Molins korsband går av omgående på träning med den nya klubben säger kanske något om standarden på Malmös fysteam just nu.

Några tankar om laget

Jag befann mig på ståplats häromdan. MFF-Gefle, en typisk sommarmatch mot ett lag som inte kommer dra något folk förrän de har vunnit åtminstone tre allsvenska guld, gärna på raken. Lite mer är tiotusen på läktarna måste därför anses vara godkänt. Emellertid var det Gefle som spelade som ett topplag. Disciplinerat försvarsspel och ett målmedvetet anfallsspel. På mitten höll de bollen inom laget på ett förtjänstfullt sätt.

Mitt kära MFF varvade blixtrande kombinationer med rena juniormisstag. Det var ett spel mitt emellan vårens kaos och ny framtidstro. Försvarsspelet över hela plan var ostrukturerat med tjurrusningar kors och tvärs. Uppspelen var trevande och kantspelet obefintligt. Lagets kluvenhet illustreras främst av Wilton och Jimmy D, den förstnämnde desperat kämpande på varenda boll, den sistnämnde i sin egen bubbla, till synes ovetande om lagspelets hela idé.

På pluskontot ryms likväl spelarnas inställning. Norling verkar åtminstone ha hunnit med att ingjuta nytt mod i dem. Nu måste kombinationerna och löpvägarna kalibreras. När laget var som bäst mot gästrikarna skapades trots allt en hel drös med nästan-lägen, både framför mål i uppbyggnadsfasen. Det var en decimeter hit och dit som stod mellan MFF och nätrassel bakom Hugosson.

På tal om nätrassel, Dusan Melicharek gjorde än en gång en storartad insats och räddade MFF från i alla fall ett givet baklängesmål. Om bara kommunikationen med försvaret förbättras kan han mycket väl bli den stabila sista utpost laget så väl behöver.

För övrigt, HIF-TFF 7-3, endast en massiv spelarflykt kan hindra Mjölkkossan från att ta guldet i år.

Glad midsommar!

Statarkatten önskar glad midsommar med några bilder från undersköna Hallands väderö. Urskogen nedan är verkligen en urskog i ordets rätta bemärkelse. Först när man är i en skog som får sköta sig själv förstår man hur mycket den skiljer sig från de allra flesta skogar som finns i vårt avlånga land.

Miljönotiser

Efter ett ofrivilligt uppehåll från bloggandet är jag nu tillbaka med en kortare serie raljanta observationer.

Jag passerade en reklamskylt i södra Lund idag, avsändaren var ett byggföretag. Texten löd:

I detta natursköna område bygger vi ditt kontor! Hur länge är då området fortsatt "naturskönt", kan man undra. Detta observerat i en tätort där befolkningen kallar den öppna ytan kring ett reningsverk för "strövområde".

Silver är vackert. Silver är också ett icke nedbrytningsbart grundämne som vår natur har fått för mycket av genom åren. Efter ett par decennier av minskade utsläpp av silver har nu marknaden hittat nya sätt att sprida det, och då menar jag inte i form av smycken utan i form av tillsatser i textilier för att göra dem "svettfria". Hur löjligt är inte det? Dessutom visar tester att effekten av silvret avtar efter bara ett par tvättar, då är nämligen silvret redan ute i våra vattendrag med en direkt dödande effekt på vattenlevande organismer och fiskar. Präktiga Haglöf är en av klädmärkena som marknadsför produkter med silver. Samtidigt som EU har tillsatt en kommitté som ska utreda hur stora skadeverkningar det kan ha försvarar sig Haglöf med argumentet: vi vill ha en komplett forskarrapport innan vi omprövar tillverkningen av så "konsumentnyttiga" produkter som svettfria kläder. Jösses. Hur skulle det vara att tänka efter före för en gångs skull?

Maud Olofsson miljönotis? Jo, så länge Centerpartiet säger sig vara alliansens gröna röst lär vi aldrig få uppleva ett ökat skydd av värdefulla biotoper, aldrig få se strängare regler kring konstgödsel, aldrig få höra vargen yla i en artrik natur. Oavsett efterträdare känner jag inte någon större tillförsikt.