Att inte skriva

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt skriva några rader de senaste dagarna. Lika många gånger har jag hejdat mig. Något trivialt har jag inte kunnat skriva om, inte heller de stora händelserna. Jag vet inte inte om det är de mardrömslika berättelserna från dåden i Oslo och på Utöya, eller oförmågan att greppa hur en människa kan vara så cyniskt planerande inför att döda andra människor, som har gett mig skrivkramp.

Jag har också varit rädd att frossa i tragiken, att politisera, kasta ut anklagelser, att döma och leta orsaker. Terrorbrottet är politiskt och jag anklagar, dömer och jag har funnit orsakssammanhang.

De som har gjort nedslag i min blogg vet var jag står, de vet vilka jag klandrar för ett allt hårdare samhällsklimat:

Deras retorik sanktionerar extremisternas agenda och de befinner sig på varsin kant av samma spektrum.

Mer politik än så blir det inte i detta inlägg.

I första hand är händelserna i Norge en mänsklig katastrof och gärningsmannen är en mycket sjuk människa.

Jag tänker på de anhöriga och de överlevande. Jag hoppas de hittar kraften att läka.

Två boll och en telefontjänst

Efter en vistelse på sköna Gotland är nu Statarkatten tillbaka med några nedslag:

Grattis Åtvidabergs FF till värvningen av Thomas Olsson! Han är fortfarande en kanonspelare, så länge han får vara frisk. Hemma i Bruket tror jag han kan uträtta mycket, kanske hela vägen tillbaka till Allsvenskan!

Malmö FF tar sig an Glasgow Rangers i andra omgången i CL-kvalet. En tuff (minst sagt) uppgift för de svenska mästarna, men en publikfest lär det bli. Återstår att se om Malmösupportrarna kan sjunga ner de fantastiska skotska fansen på hemmaplan i Malmö, borta på Ibrox hörs inga bortaföljen.

Samres får ta en del skit nu för sina Call Center i låglöneländer. Samres verkar i ett ruttet system men är ingalunda några stora krokodiler i sammanhanget. Så innan vi grips av moralpanik kanske det är dags att fundera över våra val av varor och tjänster i allmänhet. För när nu Samres senegalesiska svenskstudenter har fått ansikten och röster i våra dagstidningar bör vi tänka på alla de ansiktslösa anonyma skaror arbetare som under slavliknande förhållanden i andra låglöneländer sliter med våra t-shirts, gympaskor, budgetelektronik. Vi ser dem inte men de är med oss i vår vardag.

Vi ska vara vaksamma på unkna koloniala strukturer, men vi ska inte sila mygg och svälja kameler.

Kapitalismen under lupp

Jag saxar ohämmat från gårdagens SDS:

"Den finansiella krisen lär oss att vi behöver ökad jämlikhet, starkare regleringar och en bättre balans mellan marknaden och staten, skriver Nobelpristagaren i ekonomi Joseph E Stiglitz".

Vidare menar Stiglitz: Tillväxten i USA har heller inte varit ekonomiskt hållbar. Eftersom en så stor del av nationalinkomsten gått till så få har tillväxten kunnat fortsätta endast genom en lånefinansierad konsumtion som byggt upp ett skuldberg.

Läs själva och begrunda en mycket tänkvärd artikel som sätter kapitalismen som ideologi under lupp. Kapitalismen i dess renaste marknadsliberala form är bara ett av mänsklighetens ideologiska påfund. Kapitalismens ivrare däremot tror som bekant att den ohämmade marknaden är en naturkraft som är svaret på människans alla bekymmer.

Som tur är finns det människor som vet bättre.

Konsumtionens evangelium är ett vår tids största bedrägerier, ett av många.

Dalas dotter fränare än farsan!

Lisa Dahlkvist var starkt bidragande till Sveriges seger över USA i gruppfinalen i VM. Hennes benhårda inställning inspirerade hela laget till att för första gången i ett VM vinna mot ett på pappret övermäktigt motstånd. 2-1 mot USA innebär att svenskorna får möta Australien i stället för Brasilien i kvartsfinal, vilket bör ge dem större chanser att ta sig till semi.

Sven "Dala" Dahlkvist var en kämpe, det måste jag säga, men jag tycker nog att hans dotter är strået vassare, och det säger jag inte bara för att min allitteration i rubriken ska fungera. Som himmelsblå kan man inte låta bli att dra fram den lilla tidningsföljetongen Dala vs. Dahlin. Dala råkade nämligen stöta på Martin Dahlins armbåge i Allsvenskan en gång i tiden och blev aningen upprörd. Visst, Martins armbåge var vass och visst, kvällspressen bredde nog på en del när han "grät ut", men i alla fall...

I vilket fall som helst så var det skönt att få fel i kväll. Dennerbys coachning gick hem, hård press och understöd, klassisk svensk mästerskapsmodell. Hade han bara bytt tidigare hade ledningen varit säkrad redan i minut 80.

Lotta Schelin slet som ett djur, liksom Josefine Öqvist, och båda förtjänade ett mål. Schelin fick göra ett till slut, men det blev felaktigt avblåst för offside. En blåsning som får illustrera den låga domarstandarden i matchen, bägge lagen fick se sig snuvade på en hel del möjligheter på grund av domarens tveksamma beslut.

Kort och gott, höga betyg åt samtliga spelare, och ett till förbundskaptenen för det mod han lyckats ingjuta i sina adepter.

Tre poäng för MFF i klassikermötet

MFF-IFK Norrköping 2-1, en match som bevittnades av 9800 personer på Swedbank stadion. Under tiotusen mot den gamla bedagade skönheten Peking säger en del om östgötarnas dragningskraft nuförtiden. Jag har all respekt för kamraterna från Norrköping, deras historia går inte av för hackor, men som vi MFF:are fick erfara på nittiotalet så går det inte att vila på gamla lagrar. Det gör i och för sig inte Peking som har satsat en del inför comebacken, deras problem just nu är förmodligen Janne Anderssons tränarskap. En sån som Janne ska hålla till i lag med minimal kravbild, annars blir han vilse i pannkakan. För IFK:s skull hoppas jag att det ligger någonting i ryktena om att Tomas Olsson är på väg in, laget behöver en dirigent på mitten.

Jimmy Durmaz var dagens oväntade glädjeämne för De Himmelsblå, eftersom han visade att han kan lära sig av sina misstag. Idag spelade han riktigt moget och fick kröna kvällen med ett tjusigt 1-0 mål i bortre krysset. Daniel Larsson 2-0 var också vackert, och som lök på laxen slipper han kanske tjatet om måltorka.

Mest glädjande idag var ändå det faktum att MFF avslutade med Omid Nazari, Simon Kroon och Tobias Malm på plan, den sistnämnde bytte av Filip Stenström. Rena U-21 alltså, men alla gjorde bra ifrån sig. Övriga reserver i det decimerade MFF gjorde också godkända insatser.

Jag är också glad att Astrit Ajdarevic fantastiska skott i första halvlek inte gick in, den stolpträffen ekar fortfarande över stadionområdet. Hans lilla revansch var det finfina inlägget till Pekings reducering. Det stenhårt skruvade inlägget överrumplade MFF-försvaret totalt som fick se tre motståndarspelare soprena framför Melichárek, Khalilis nick var otagbar.

Tre poäng blev det hursomhelst och det ljusnar litegrann för mästarna nu när serien vänder och CL-kval väntar!

Svenskar mer trigger happy än jänkare

En älg som tagit sig in i tätorten i Trelleborg sköts av kommunens jägare.

När vilda djur kommer in bland människornas bebyggelse i länder som USA och Kanada, där de flesta människor vördar, uppskattar och är stolta över den vilda naturen, uttömmer berörda myndigheter alla möjligheter som finns för att återbörda djuret till skog och mark. Ofta har man handlingsplaner för sådana tillfällen, som djurskyddsmyndigheter, polis och delstat har utarbetat, med djurens bästa för ögonen.

Älgen är inget utrotningshotat djur, men när man efter några tama försök att "smyga sig på" älgen, vad nu det ska betyda? helt sonika sköt den, uppvisade man enligt mig samma fantasilösa inställning till djur och natur som dessvärre utmärker svensk viltvård i allmänhet.

Marknadstalibanernas manifest

Jag försöker skratta åt uttalandet från Svenskt näringsliv om minskat studiebidrag för dem som läser humaniora på universitet och högskolor. Jag vill kunna skratta, verkligen, men jag kan inte.

Ett av de starkaste skälen att fortsätta erbjuda humaniora på samma villkor som exempelvis ekonomiska studier illustreras av den här typen av uttalanden, som Svenskt näringslivs skribent kommer med. Med lite humaniora i bagaget hade den som kläckte ur sig detta beläte till frassammansättning möjligtvis inte kommit på tanken att säga något så dumt.

En värld med mindre humaniora är, som ordet antyder, en värld med mindre mänsklig medverkan, en värld man har lämnat i händerna på en ansiktslös kraft utan själ som inte tar hänsyn till människor, en mardrömslik värld. Människans behov kan inte mätas i pengar allena.

Sverige idag. Fascister i riksdagen och marknadstalibaner i regeringen. En land med en stark ekonomi men ökande klyftor. "Ekonomi" och människor är inte samma sak.

Man kan inte ta själen ur människan. Stalin och Hitler försökte göra det, ska vi tillåta att marknaden försöker? Att isolera humanioran i samhället är en våldtäkt av det vackraste och viktigaste i människans hela väsen.

Slutligen vill jag understryka Teaterförbundets ordförandes reaktion på uttalandet från Svenskt näringsliv; Humanistiska värderingar är den källa som en livaktig demokratisk samhällsordning hämtar sin kraft ifrån.