Upp till bevis, MFF!

Idag möter Malmö FF Åtvidabergs FF på bortaplan. En oviss tillställning. De fyra senaste mötena har varit tajta, ÅFF har inte lyckats vinna men har sannerligen varit nära. Den här gången ger jag dem goda chanser om...MFF inte rättar till en uppsjö detaljer sen premiären: Malmös unga lag måste höja bolltempot i uppspelsfasen och bli tuffare i boxen för att skapa fler avslut. Det sistnämnda kräver fler inlägg från mittfältarna. Som individer måste samtliga spelare kasta av sig prestationsångesten och älska att spela fotboll. Blev premiärhysterin för mycket för dem senast? HBK gjorde det bra, det måste sägas, de stressade inte upp sig utan var konsekventa i sitt spel. De var alltid på rätt sida om sin "gubbe", som tränarna sa i juniorfotbollen, och föll aldrig ner i knät på sin målvakt utan var hela tiden på tårna när de erövrade boll så att de kunde ställa om fort. Åtvid lär spela mer offensivt vilket kan skapa större ytor för de Himmelsblå. Jag hoppas på en öppnare match än senast!

På tal om fotboll. Jag har läst många artiklar om krisens Spanien. Som mångårig Spanienresenär undrar jag hur de spanska proffsklubbarna hanterar krisen, eller, drabbas de överhuvudtaget? Vi kan gnälla hur mycket vi vill på att Allsvenskan inte har ekonomi nog att hålla kvar talanger eller locka hit stora spelare, vi kan gnälla på höga skatter och byråkrati kring ägandeskap inom idrotten. Å andra sidan, vill vi leva i ett samhälle där tiotusentals människor blir vräkta årligen och där vissa provinser närmar sig fyrtio procents arbetslöshet samtidigt som fotbollsspelare lyfter mångmiljonbelopp i lön, ibland utan att spela en minut? Inte jag i alla fall. 

Jag blir skitförbannad när jag hör om näringslivschefer som får avgångsvederlag på miljontals kronor när de har fått kicken, eller de som sitter kvar med bonusar trots att anställda får gå. Jag blir riktigt arg när chefer lyfter oanständigt höga löner och sen gnäller för att svensk skatt är hög och de bara måste bo i skatteparadis och få pengarna genom dem också. Jag blir rasande när jag hör om chefer på statliga verk som tror att de är osynliga ända tills den dag en duktig journalist kommer på dem med förmåner som är så astronomiska att man inte kan tro det.

Jag skulle bli heligt förbannad om jag var spanjor och mina idoler på plan inte var solidariska med den krisande befolkningen och gick ner i lön.

En premiär ovärdig Malmö FF

"Är det det här vi betalar för?"

Orden är faktiskt mina, riktade mot MFF:s spelare efter 1-1 hemma mot Halmstad BK. Jag skäms lite, jag brukar inte resonera på det sättet. Men det bara slank ur mig. Utan att förta HBK:s insats kan jag bara konstatera att MFF inte gjorde en godkänd match.

Innan säsongen hade jag tre frågor.

1. Har det defensiva spelet blivit bättre?

Ja och nej, backlinjen verkar mer samspelt, defensivt. Offensivt däremot var våra ytterbackar, idag Ricardinho och Concha, slarviga och uddlösa. Mittbackar Halsti, vikarie, och Helander, ordinarie, spelade tryggt ihop. Men på det stora hela var det defensiva arbetet under all kritik, och då menar jag över hela plan. Mittfältet föll långt bak mot eget straffområde och var sorgligt långt efter när läge för omställning uppenbarades.

2. Har laget blivit bättre på att förändra en matchbild?

Nej, när spelet gick i baklås infann sig ganska snart någon slags apati. Efter HBK:s kvittering vittnade hemmalagets kroppsspråk om uppgivenhet, en injektion för motståndarna, som genast sträckte på sig lite extra.

3. Har spelidén blivit tydligare?

Nej, Norlings matchplan verkar i alltför hög grad vara beroende av slumpen. Lite som på en skolgård. Spelarna står och glor på varandra och väntar på att någon annan ska få en ingivelse.

Och så spelarbetyg:

Hög allsvensk klass 
Markus Halsti MB: Uppträdde som en som har fotboll som yrke.
Filip Helander MB: Omutlig som sista utpost.
Tokelo Rantie A: Väger lite lätt ibland men gör slutligen en riktigt konstnummer till 1-0. Ut skadad.

Godkända
Simon Thern VM: Hade fart i benen på sin vänsterkant men kom inte till skott. Passningarna inte av så hög kvalitet vi har vant oss vid.
Johan Dahlin MV: Lämnade ensam vid kvitteringen, svårbedömd insats i övrigt, sysslolös.
Dardan Rexhepi, A, inhoppare: Bra löpningar men hade svårt att ta sig förbi.
Erik Johansson, MB, inhoppare: Kom in som anfallare (?) med uppgift att vara target och skarva vidare. Hade en jättenick som HBK:s målvakt gör en fantomräddning på.
Emil Forsberg VM, inhoppare: Kom inte runt på kanten men visade ändå prov på goda intentioner (det var lätt att sticka ut i mängden idag...). Snodde en frispark från Friberg och visade direkt att han borde göra det fler gånger.

Ej godkända
Ricardinho VB: Obegripliga felpass.
Matias Concha HB: Kom inte till med sina fina inlägg. Tveksam offensivt, kan dock bero på...
Jiloan Hamad HM: Tills idag, Mr Hög Lägstanivå, idag, fumlig och osäker, förmådde inte ihop med ovan nämnde skapa farligheter på högerkanten. Samarbete dem emellan obefintligt.
Erik Friberg CM: Allt annat än en playmaker. Dåliga inlägg.
Ivo Pekalski CM: Tittade mer bak än fram, epitetet "sidleds" kan plockas fram och revideras till "bakåt". Många bolltapp, varav ett ledde fram till kvitteringen.
Magnus Eriksson A: Såg tunn ut, slet utan att få utdelning, dålig första touch.
Richard Norling, tränare: Vågade inte byta ut Hamad och Pekalski som onekligen var ur slag. Vad tänker Simon Kroon om att inte få komma in? 19500 på läktarna, premiär och solsken och så lite tändning överlag, någonstans måste tränaren hållas ansvarig för det andefattiga spelet. Har MFF fått sin egen Hamrén?

Jag brukar vara ganska snäll med mina betyg, men idag känner jag mig blåst på en trevlig premiär.

Allt var inte bättre förr

En bekant till familjen berättade en gång när jag var liten att hon tog med sig en blåbärspaj till sin dementa mamma (85 bast) som bodde på äldreboende. Till pajen hade hon vispat grädde. När hon under besöket kom tillbaka till moderns rum efter att ha varit på toaletten såg hon att personalen hade skrapat bort grädden. Den var inte nyttig för hennes värden, sa de.

Min mor brukar berätta hur hon smugglade med sig cigaretter och en mellanöl till morfar under hans sista år på äldreboendet. Äldreboendet hade nämligen fått för sig att han skulle sluta med sådana dumheter. Dylikt är ju farligt.

Jag hoppas att detta hör till historien. 

Jag ska även nämna ett äldreboende som jag besökte som anhörig när jag var tonåring och som gjorde gott intryck på mig. Min morfars syster bodde där sina sista år och hade det jättebra. Hon hade det jättebra för jämnan som gammal, ska tilläggas, hon såg med tacksamhet på det som var bra och tog med jämnmod det som var mindre bra, fast ärligt talat, jag hörde henne aldrig klaga. Hon brukade bjuda på lunch i boendets restaurang, hon åt inte så mycket själv längre men njöt av att se mig lassa in stekt fläsk, potatis och löksås. Restaurangen hade rättigheter att sälja alkohol och i ett avskild del spelade gubbarna biljard, det såg trevligt ut. 

På ett äldreboende i Malmö serveras alkoholhaltiga drycker till maten mer regelbundet, för den som vill, som ett sätt att stimulera aptiten och lusten att äta (sagt till vän av ordning), och för att det kan vara trevligt (sagt till övriga). Skönt att tiderna förändras till det bättre inom vissa områden. 

Allt var inte bättre förr, det kan till och med gamlingarna intyga.

Läs och skrivsvårigheter?

När en högskola larmar om att studenter läser sämre och sämre bör man ta det på allvar. Samtidigt redovisas inga statistiska uppgifter i artikeln, vilket måste till om man ska säkerställa en permanent förändring. I vilket fall som helst så kan detta vara en indikation på vart det barkar hän.

Vi läser nog generellt inte mindre idag, men vi läser förmodligen mer fragmentariskt. Alltså, vi läser nyhetstext, bloggar, twitter, vi skummar genom sidor på nätet i jakt efter information om ett specifikt ämne, kanske för att producera en skoluppgift. Denna trend skulle troligtvis medföra att vi inte kommer att ha samma uthållighet som tidigare när vi ska tugga i oss ett par tusen sidor kurslitteratur eller en tegelsten av valfri romanförfattare. Allt handlar om vana.

Jag blir lite orolig, om detta är ett troligt framtidsscenario. Djupa kunskaper kräver att vi läser på djupet. Djupa kunskaper behövs i en hållbar intellektuell utveckling, där tidigare akademiska slutsatser används, byggs på, revideras, förkastas, lyfts fram. Akademiska landvinningar är A och O i ett samhälle som fortsatt ska vara demokratiskt. Kunskap är förvisso inte ett vaccin mot människofientliga värderingar men förmågan att ta till sig nutidens enorma informationsflöde och processa det kräver förmåga att förstå på djupet, och vår gemensamma värdegrund (i en utvecklad demokrati) vilar på förståelse av densamma, och då är vi tillbaka i förmågan att läsa och avkoda text, i alla genrer.

Hastighet imponerar inte på mig. Att snabbt ta in fragment av information från tusen källor är inte samma sak som att förstå och internalisera kunskap, alltså att göra den till sin.

Som lärare ser jag dagligen hur viktigt det är att arbeta med omsorg. Hetsen mot bra betyg provocerar fram undermåliga alster. Ofta beror det på bristande källkritik och noll internalisering, många elever redogör för textflöden de har snappat upp, sällan eller aldrig ur de böcker jag tipsat om utan nästan uteslutande från internet, utan att veta vad de har skrivit, få elever kan svara på frågor om sin egen text, nästan ingen kan svara på en följdfråga.

Jag uppmuntrar dem att använda internet, de måste ju lära sig att urskilja källor från källor. Men resultatet blir ofta att de skapar fragment av fragment, och det leder sällan till nya insikter.

Nu utgår jag ifrån att digitala medier ligger bakom förmodad sämre läsförmåga. Jag har suttit på många föreläsningar med mina kollegor och lyssnat på internetprofeter som i rena hallelujatermer predikat sin frälsningslära. Ett begrepp de har upprepat är "digitalt kompetent". Och ja, digitalt kompetenta är många idag, men vad säger det om vederbörandes kunskaper om de ämnen hen har vidrört? Inget.

Rydström bryter tystnaden

Ja, inte sin egen tystnad, Henrik Rydström är en sällsynt talför man. Vad jag menar är idrottsvärldens tystnad i samhällsfrågor. Av någon anledning tycks idrottsutövare, föreningar och många fans tro att det finns lagparagrafer som reglerar vad de får lov att yttra sig i för frågor. Inget kunde vara mer fel. Eftersom idrott används i politiska syften är idrottens representanter, vare sig de vill eller ej, politiska. 

När Pontus Wernbloom skojade om sverigedemokraterna efter Zlatans uppvisning mot England i höstas på den nya nationalarenan, var det mig veterligen första gången en fotbollsspelare uttalade sig om rådande politiska förhållanden på bra länge. I samband med slutspelet i fotboll 1978 var det däremot inget snack. Johan Cruyff vägrade åka till militärjuntans Argentina. Hans status i fotbollsvärlden då är att jämföra med Messis idag.

Beklämmande nog har idrottsrörelsens ryggrad kroknat avsevärt sedan dess. För annars skulle väl inte Ishockey-VM spelas i Vitryssland nästa år? Annars skulle väl inte Kina fått OS? Quatar VM-slutspelet i fotboll? Sotji vinter-OS?

Evenemangen ovan är politiska manifestationer, utövarna på plats dess lydiga lakejer.

En nervös analys

I samband med interna maktstrider, maktskifte eller hungersnöd har den nordkoreanska regimen för vana att skramla med vapen och fara ut i hotfulla tirader mot omvärlden. Detta är vanligtvis ett spel med världssamfundet för att få hjälp utan att förlora sitt anseende inom makteliten och bland folket. Nu har emellertid den senaste diktatorn i denna absurda diktatur höjt tonläget ytterligare som svar på vad de anser vara hotfullhet gentemot dem. Pyongyang talar om utplåning av Sydkorea och angrepp mot USA:s flottbaser och fastland. Ska vi vara oroliga den här gången?

Det beror på vem som verkligen bestämmer över militären. Det har ofta spekulerats om generaler som står i opposition mot dynastin Kim. Är det en maktkamp vi ser manifesteras i dessa groteska utfall? Om så är fallet kan man hoppas att det är Nordkoreas dödsryckningar vi ser. För om Kim Jong Un inte kan stå emot sina motståndare kommer landet kollapsa och förhoppningsvis dra upp mörkläggningsgardinerna som höljer befolkningen i becksvart natt.

Önskedrömmar.

Nyckeln till ett världssamfund med ett reformerat Nordkorea ligger i en byrålåda någonstans i Bejing. Men vad gör Kina för att dra med sig Nordkorea i sin egen förvandling till någon slags "demokratur"? Inte mycket, så vitt vi kan se i våra medier. Så sammanfattningsvis, jag skulle vara orolig för den senaste tidens skarpa ord om det visar sig att Kina har tappat kontrollen över Nordkorea. Om det inte är så kan vi sova gott ett tag till.

Slutflyttat!

Det var länge sen vargen var på tapeten hos Statarkatten. Det tycks som om en samlad opinion med hjälp av EU tack och lov lyckats stoppa rovdjurshatarna och dess allierade i regeringen i grind, för den här gången, bör tilläggas.

Jag skulle vilja tipsa om ett riktigt bra reseprogram på SVT, Lenas resor. Senast var Lena i de transylvanska bergen. Ett område där ren luft faktiskt finns och där vildmark faktiskt är vildmark, inte "vildpark" som i Sverige. Rumänien har flest rovdjur i Europa, bland annat strövar ett tusental vargar omkring i bergen, främst Transylvanien, där också får betar på sluttningarna. De transylvanska fårägarna räknar med att några får stryker med varje år, men det är inget som triggar varghat. Vargen är en del av naturen och tillvaron, det accepterar man. Dessutom har man stora hundar som vaktar hjordarna, det är den bästa försäkringen mot rovdjursangrepp.

Varför kan inte den Sveriges djurägare resonera så?

Sen finns det så klart gränser för hur mycket man kan skydda rovdjur. Jag tänker på den så kallade Junselevargen som nu är på väg tillbaka till renbetesmarkerna efter att ha blivit omplacerad tre eller fyra gånger. Nu får det vara slutflyttat, det är djurplågeri att söva ner och flytta den fler gånger. Tyvärr lär skyddsjakt bli det oundvikliga slutet för denna envisa vargtik. Om nu inte renägarna, liksom sina kollegor i de transylvanska bergen, intar en ödmjukare hållning gentemot vildmarken och accepterar att det finns risker för renarna och därför skyddar dem efter bästa förmåga?

Förresten, statistik visar att rovdjursangrepp på tamboskap är vanligast i Dalarna och Skåne. Det har väl att göra med mängden tamdjur snarare än förekomsten av varg? (Åtminstone i vår sydligaste region). Dessutom, i några fall har inte undersökningar av bitmärken kunnat påvisa att det med hundra procents säkerhet varit varg som angripit djuren. Förvildade eller hetsade hundar har nämnts.