Så blir 2010, del 2

Att förutse stora händelser i världen är inte så svårt som man tror, eftersom världen styrs av ganska förutsägbara och visionslösa ledare. Lyckligtvis händer saker som ledarna inte planerar, som i Iran, där presidenten möter sitt Waterloo. Dessvärre kommer våldet kulminera innan detta sker, det är ju så att regimer i dödsryckningar är som farligast precis innan de störtas i avgrunden, eller kommer till sans. Låt oss hoppas på det senare. Regimens förtryck av oppositionella i Kina kommer också att öka, inte pga dödsryckningar men av ängslan. Kinas okontrollerade ekonomiska utveckling, från 0-100 på ett drygt decennium, har redan kommit ifatt folkrepubliken, som nu måste hantera en medelklass som vet vad de är värda och som inte finner sig i ekonomisk stagnation och arbetslöshet, mao, om uttrycket tillåts...en koloss på lerfötter, med ideologi längst ner och dess motsats upptill. Kolonialmakten Kina tvingas nog också tvätta några smutsiga byk, om nån vågar ta upp ämnet, vissa stater behandlas ju speciellt, som Asiens andra jätte, Indien, denna världssamfundets delfin, som hyllas i tid och otid trots enorma sociala problem och klasskillnader som får Ken Loach filmkaraktärer att framstå som gnälliga brats. I Europa hör vi tyvärr stöveltramp igen, den här gången i öst. I Ungern har de gamla pilkorsarna gjort comeback, vilket sprider sig som ringar på vattnet. EU tvingas visa vad organisationen går för i sina motdrag. I Afrika blir Nigeria en starkare röst i världen, tack vare mängden know how som strömmar tillbaka ur exilen. I väster kommer vi se USA försöka reparera förbindelserna med ett allt sturskare Sydamerika. Världen är så stor så stor, så det är nog bäst att hålla här så länge. Framtiden är ständigt i rörelse, allt och inget kan slå in. Gott nytt år! Nästa gång blir det sport.

Så blir 2010, del 1

En klassisk rubrik, en klassisk prognos: så blir nästa år. Dagens tema är politik. För svenskt vidkommande blir 2010 året då det så smått börjar gå upp för den ideologiska högern att marknadskrafternas mekanismer inte utgör samhällets fysionomi och därmed styrt av rena naturlagar, ett argument mången socialist fått drämt i skallen genom åren. Statsministern tycktes åtminstone ha fått en tankeställare i samband med Floppenhagen när han missmodigt konstaterade att för vissa, läs Kina, går tillväxt före allt annat. Ett uppvaknande? I valet vinner S, MP och V men SD klarar inte spärren då kloka politiker har flyttat debattens fokus från flyktingfrågor till vård, skola och omsorg där SDs kunskaper är ringa. Många potentiella SD-väljare tar steget till(baka?) till S som i borgarnas nedrustningsiver ånyo ses som det hederliga och trygga alternativet. Moderata väljare delar friskostigt med sig av sina röster för att rädda kvar KD. Reinfeldt avgår som partiledare och tar sikte på Bryssel. Borg tar över och klipper sig. I den blivande Sahlinregeringen finns blott ett aber: att Mona är den som har mest att bevisa som ledare. I hemlighet vill nämligen en majoritet av dem som röstat på oppositionen att Maria Wetterstrand ska axla rollen som statsminister. Emellertid vill inte Wetterstrand detta själv då det skulle undergräva MPs givna ställning som det ständigt progressiva alternativet. Detta var måhända inga dramatiska förutsägelser, men det allra mest oväntade syns aldrig i kristallkulan.

Från Statarkatten till er alla! (När naturen kalla)

Handbok i bildspråk: kap 2: historiska liknelser

Som den felina varelse jag är spinner jag vidare på gårdagens tema bildliga uttryck (bör inte, men kan förväxlas med billiga uttryck, som i Jans fall). Jan Björklund är bara den senaste i en lång, lång rad av metaforister, analogister och allegorister, vissa mer illustra än andra, som har försökt förklara tingen för mänskligheten med bildspråkets hjälp. Björklund använder sig alltså av ett urgammalt pedagogiskt grepp nu när han försöker modernisera skolan, om det är det han försöker göra En av föregångarna och den man ofta tillskriver stilgreppet är den berömde mannen från Galileen. Dock gör man en väl enkel stilanalys när man kallar Den förlorade sonen, Den barmhärtige samariten med flera för liknelser då de i striktare mening är allegorier, alltså berättelser som förefaller handla om en sak men egentligen handlar om en annan, precis som Pelle Svanslös handlar om Uppsalas akademiska värld och Djurfarmen om hitlertyskland. För övrigt torde väl den tydligaste kopplingen mellan Uppsala och hitlertyskland vara rasbiologi, men det är en annan historia. Tillbaka till bildspråket. Om man ska vara petnoga måste en liknelse innehålla jämförelseledet "som" för att kallas liknelse. Björklunds bild borde därmed förtydligas, obehöriga läkare är som obehöriga läkare, för att vara en liknelse. Vi bestämmer oss helt enkelt för ett undersförstått "som" för att avgöra stilgreppets art. På samma sätt beskriver vi sjöboandans favoritbildekal: indianerna stoppade inte invandringen-nu sitter de i reservat, där denna allegoriska bild har ett vidare "som" i meningen "svensk invandringspolitik kan liknas vid erövringen av Nya världen". I jämförelse med denna svårt haltande bild ter sig Björklunds lärar/läkar-jämförelse inte så farlig, men vi får ge honom tid, valrörelsen har bara börjat och han har åtminstone ett år till på sig att övertrumfa sig själv.

Handbok i bildspråk: kap 1: liknelser för dummies

Veckans ostädade kattlåda går till Jan Björklund, denna analogiernas okrönte konung, för att han (och nu följer juryns motivering) inte mindre än två gånger på ett år levererat en liknelse som inte bara haltar utan även med all önskvärd tydlighet röjer avsändarens underskattning av adressatens intellekt. Ni kan inte ha missat den: "ingen av oss vill bli opererade av en obehörig läkare. Våra elever ska inte undervisas av obehöriga lärare." Mina damer och herrar, vår utbildningsminister! Det kanske inte är så konstigt att han dammar av en gammal favoritanalogi nu när valupptakten har börjat, och den obehörige läraren har sedan länge varit hans villebråd. I Björklunds värld är den obehörige fullkomligt livsfarlig för barn. Men i debatten om läraryrket verkar begreppen fallenhet och talang inte finnas. Alla lärare har inte fallenhet för sitt yrke, behöriga eller ej. Utbildning är naturligtvis ett berättigat krav, men inte så till den milda grad att en duktig lärare måste kliva åt sidan för att det saknas en kurs eller två i Ladok. Den som i sin yrkesutövning visat sin duglighet måste ges möjligheten att med sina meriter som grund ges en rättvis bedömning och möjlighet att komplettera sina meriter utan att förlora jobbet. Förresten, Björklund passade på att dra in 68-generationen i sin kritik av skollagen. Karln personifierar verkligen den helomvändning som stackars folkpartiet har gjort sedan Bengt Westerbergs dagar. Men så är han också major, höger om marsch! Är det månne verklighetens folk han vänder sig till?

Stoppa galningarna!

Det minst sagt brinnande intresset för att skjuta varg efter regeringens märkliga beslut att tillåta licensjakt bekräftar alla mina fördomar mot landets varghatare, för det är vad de är, hatare, inte jägare. De kan haspla ur sig hur många argument de vill om rivna renar, får och hundar men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte få dem till något annat än grabbiga grabbar som vill skjuta varg för att de tycker att det är kul. Man blir så trött, så oerhört trött. Man kan inte bara avlägsna en del av ett ekosystem, hur svårt kan det vara att begripa? Alla vilda djur har sin givna plats i naturen. När läget var som mest kritisk för våra rovdjur svämmades skogarna över av sjuka och svaga älgar och rådjur och annat vilt eftersom den ekologiska balansen rubbades när naturens egna viltreglerare försvann. Naturens mångfald, ja, mångfald i stort är mänsklighetens framtid och räddning. Fast att argumentera med varghatarfolket är att tala för döva öron, de vet inte bättre och gör de det är de förblindade av vrede riktad mot inte bara vargen utan även mot vad de menar är klåfingrigt överförmynderi och fjolligt trädkrameri med avsändare okunnigt storstadsfolk. De ytterst ansvariga borde däremot veta bättre. Jag håller vår regering ansvarig för en framtida ekologisk tragedi!

Det finns alltid legitima mål

Vi hittar på en rubrik ur ekonomidelen i en dagstidning: Expanderande företag X raket på börsen. Glada miner. Bifall. Men sedan kommer journalisten plötsligt ihåg varför han blev journalist och skriver om artikeln. Vi sammanfattar artikelns innehåll. Företaget X etablerar sig i ett så kallat låglöneland. X kunniga personal, (näringslivet betalar bättre än universiteten mot att man som akademiker förhåller sig okritisk mot företaget), upplyser ledningen om en mångårig konflikt mellan två olika folkgrupper. X spelar därför ut den ena gruppen mot den andra i utbyte mot fri tillgång till en viss råvara mot att den ena gruppen avlägsnar den andra från området där råvaran utvinns. Höga poster inom lokal förvaltning och pengar utlovas den gynnade gruppen. Resultatet av företagets metoder får en positiv effekt på fondsparandet på hemmaplan, samt säkerställer fortsatta låga priser på mobiltelefoner, vars kretskort är beroende av den billiga råvaran som utvinns i låglönelandet. I den nya artikeln är det dock fokus på hur företagets agerande skapar sociala orättvisor och utarmning av naturen med en humanitär och ekologisk katastrof som direkt följd, något som drabbar även den av företaget gynnade gruppen. X säljer då sin anläggning och flyttar till ett nytt land. Den här typen av brottslighet sanktioneras dagligen av makthavare, politiska och ekonomiska, och i slutändan även av konsumenterna. Gräsrotsrörelsens närvaro på klimatmötet i Köpenhamn, både i konferenscentret och utanför, är livsviktig. Frustrationen inför en värld som snärjer oss i mönster vi önskar inte fanns, manifesteras i gräsrötternas olika uttryck, må det vara stenar som kastas, logotyper som vandaliseras (det finns legitima mål, som det fiktiva (?) fallet ovan visar), slagord som ropas eller inlägg som framförs. Gräsrötterna verkar eniga , de kräver större ambition, fler uppoffringar. Ambition och uppoffring förefaller dessvärre svårare för staterna och kapitalet, de sitter ju som bekant i samma båt. Den drivs förresten med olja.