Olof Palme, compañero

Jag minns exakt vad jag gjorde när jag hörde det.

Så börjar otaliga berättelser om de stora händelserna. Estonias förlisning, Tsunamin i Indiska oceanen eller mordet på Olof Palme, om vi intar ett svenskt perspektiv.

Varför var han så hatad? Frågar sig många.

Varför var han så älskad?

Palme var en politiker, han var inget helgon. Han gjorde realpolitiska överväganden, som politiker gör.

Varför saknar jag Palme? Är det för att han blev mördad och lämnade en ofullbordad gärning efter sig? Har han blivit en ikon, som Che?

Jag växte upp med vetskapen om att det fanns svaga att känna solidaritet med. Jag vet inte om det har gjort mig till en bättre människa men jag visste att det var allvarliga saker som hände därute. Jag visste att det någonstans i världen alltid fanns orättvisor. Palme berättade det.

Jag visste också att det fanns hopp om en bättre värld, för Palme talade med lika mycket glädje om det goda som med vrede om det onda.

Det finns många som skakar på huvudet när Palme kommer på tal. Palme brydde sig inte om inrikespolitiken, säger vissa, han var en fredsduva och en vapenförsäljare på samma gång, säger andra. Solidaritet vet många inte ens vad det betyder.

Säg mig då vilken svensk statsminister som skulle agitera mot en supermakts krig mot ett fattigt bondefolk på andra sidan jorden?

Eller en diktator på andra sidan Medelhavet.

Ingen svensk politiker är värd att ens nämnas i samma andetag som Olof Palme.

101

Så många ärofyllda år fyller Malmö Fotbollförening idag, grattis!

MFF står inför ett spännande år. Först och främst ska man försvara sitt guld, eller, ska man först och främst kvala till Europa?

MFF är en förening som räknar titlar. MFF är också en förening som räknar pengar och just nu finns det några hål som behöver fyllas. Alltså, guld nummer 17 eller gruppspel i Champions league/Europa league, där de stora pengarna finns? En allsvensk förening måste välja.

Idag pratade Jeff om hungern att vinna guld, i MFF:s fall att försvara ett guld. Det är därför Jeff är så viktig för laget. Jag har pratat om det förut, om unga spelare som är mer sugna på ett fetare kontrakt någon annanstans och om äldre som rullar över efter guldextasen och tänder en cigg som varar karriären ut.

Men det är inte Jeff. Jeffrey Aubynn har ambitioner som är större än fotbollen, han har en inre drivkraft som gör att han vill fortsätta utvecklas. I en intervju idag säger han att han är barnslig för sin ålder. Det är bra.

Jag tror inte en allsvensk förening måste välja. Man måste bara göra sitt bästa i alla lägen och våga spela ut de kort man har. Om Molins och Hamad är sålda när kvalet går in i ett avgörande måste Rolle spela ut andra kort. Dardan Rexhepi är svensk fotbolls största anfallstalang, det spelar ingen roll hur ung han är, ge honom förtroendet så förvaltar han det med all den känsla och styrka han har i sin långa kropp. Han är bara ett exempel. Malmö FF har ett spelarkapital som är mycket starkt.

Jag utesluter inte allsvensk guldstrid och gruppspel i Europa, samtidigt. Man måste tro.

Bakom rubrikerna

Braskande rubriker inför Skid-VM i Holmenkollen, i centrum som vanligt, Petter Northug. Nu talas det om att psykkriget är igång mellan Norge och Sverige. Är det verkligen det?

Den uppmärksamme såg Petter och Emil Jönsson segla in sida vid sida i semifinalen i Drammens sprint, efter målgång hälsade de på varandra, näve mot näve. Självklart stod det prestige på spel. Att Emil sedan vann finalen var viktigt för honom, det var vad idrottsstjärnor kallar ett "kvitto" på att formen är god, men i VM skulle det inte gå så lätt, vilket Emil poängterade i intervjun i målfållan.

Vad pressen drar stora växlar på är presskonferensen i förrgår då psykandet, enligt den samlade pressen, var igång. Låt oss analysera vad som sades.

Petter sa att banan i Holmenkollen inte passade Emil lika bra som den i Drammen. Han sa också att i VM skulle hela det norska laget och det ryska vara på plats. Sen fick han frågan, apropå Emils vinst i Drammen: "Blev du rädd?" Petter svarade: "Nej".

Detta är alltså psykkriget. Det kan inte vara lätt att vara Northug. Allt Petter sa på presskonferensen skulle "Blomman" kunna säga i kommentatorshytten utan påföljande rubriker.

Detta hör till. Norrmännen har saknat svenskt motstånd och svenskarna gillar läget. I SVT sitter experterna och uttalar sig om varför norrmännen älskar att spöa svenskar (den motsatta situationen är inte lika intressant att utreda). Detta gäller så klart journalister och fans mer än de aktiva.

Jag tycker inte det så kallade psykkriget är upprörande. Däremot tycker jag lite synd om de ofta ofrivilliga antagonisterna ibland. Alla dessa timmar i spåren dag ut och dag in handlar om att ge sig själv chansen att vinna. Sen måste ju Hård, Karlsson, Pops och de andra ha något att lägga ut som fångar även de tittare som inte sitter och jämför tidskontroller.

Deltat, skäran och det magiska trädet

Naturreservat i Lunds kommun. Bubblorna i isen fick mig att tänka på satellitbilder över floddeltan, i vilka vattendjupet, påverkat av sandrevlar och strömmar syns som kontraster i vattnets färg.

Ett av Linderödsåsens många vattendrag. Vattnet bildar en skära, en passande metafor för en å som har skurit sig igenom den sandiga jorden i hedlandskapet. Ökat ljus och kontrast framhäver himlens färg i vattenspegeln.

Naturreservat i Lunds kommun. När det snurrar i vardagen och världens larm väsnas runt knuten kan det vara skönt att återvända hit till trädet, om än bara i tanken.

Spår i skog och mark på Linderödsåsen

Veckan innan, när kameran stannade hemma, var detta ett tydligt spår av skogens konung, efter tövädret var det bara vaga konturer kvar.

Diverse gnagare verkar ha haft det hektiskt värre under snön, bilden visar några få kvadratmeter av en hage som var helt täckt av gångar.
I blandskogen trivs vildsvinen. För några år sedan utspelade sig en vacker historia i trakten då en vildsvinsgalt trotsade vägar och elstängsel för att få en herdestund med en av de frigående suggorna ur en tambesättning på en gård i närheten av stugan. Resultatet; lite mörkare grisar, lite vildare och med randiga kultingar, är numera en naturlig del av gårdens djur.

Per favore, signore!

Att makt korrumperar är en sliten klyscha. Men makt korrumperar och berusar och skänker den mäktige en känsla av fullkomlighet, ofelbarhet, storhet och förvissningen om att han har satt fotavtryck av dinosauriestorlek i historieböckerna. Den maktfullkomliges berusning blir ofta som tydligast när han är trängd. Jag säger "han", för det handlar nästan uteslutande om män. Prova att måla in en megaloman i ett hörn och se vad som händer?

Men Mubarak då, varför har han inte gjort ursinniga utfall från sitt hörn? Alla regler har undantag. I Mubaraks fall tror jag att händelserna på Tahrirtorget antingen föregicks av eller triggade någon slags palatskupp. Militärens relativa passivitet tyder på att allt inte har stått rätt till mellan diktatorn och de väpnade trupperna.

Nu var det inte Mubarak jag tänkte skriva om egentligen utan ett av mina favoritobjekt att häckla, Silvio Berlusconi. Nu försöker han skaffa sig rättslig immunitet igen lagom till rättegången om hans förmodade sexaffär med en minderårig. Den mannen förkroppsligar allt som har med maktfullkomlighet att göra. Skillnaden mellan honom och andra megalomaner är att han tacklar attacker med ett leende och en stab av korrumperade mafiosiliknande medarbetare som skyddar honom, snarare än med brutalitet.

Precis som Hugo Chavez i Venezuela sitter Berlusconi uppe på nätterna med tipex och ändrar i konstitutionen. När sedan omvärlden ser vad han har gjort väljer man att titta åt andra hållet. Där får man syn på ett vänsterspöke som just nämnde Chavez som man indignerat anklagar för korruption. Silvio går däremot fri.

Silvio leder ju ett land i det "demokratiska" Europa så han kan ju inte göra fel. Kristina Kapppelin menar i en chatt i dagens tidning att hon inte tror på protester som leder till SB:s avgång för att han faktiskt är demokratiskt vald. Hon har rätt i en sak, han är vald i demokratisk ordning, men det har många ledare varit som sedan har upphört att vara demokratiska själva. Och dem måste man avsätta.

Men det är klart, EU och USA kan ha överseende med en charmknutte som Silvio och de högerextrema lokala partierna som härjar i främst Norditalien, men skulle de ha överseende med krafter från andra hållet?

För inte så länge sedan hade Italien Västeuropas största och mest aktiva vänsterrörelse. Jag bara säger det.

Eftersom jag tycker om Italien gör Silvios styre mig förtvivlad, så jag säger: per favore, signore... nej förresten, jag skippar den goda tonen och säger

Fila!

Taglia la coda!

Vattene!

Ungefärligt översatt: Stick!

Lebensraum på svenska

Att svensken har ett stort behov av livsrum är ingen kontroversiell iakttagelse. Sverige är ett till ytan stort land, fjärde störst i Europa, med en liten befolkning, 9,5 miljoner människor vilket ger 23 invånare per kvadratkilometer. Därför blir också vår bild av verkligheten lite annorlunda än många andras.

I gårdagens Rapport talade en representant för Jägareförbundet om "koncentrationen av rovdjur" i vissa län. Sant, det finns färre stora rovdjur i vissa delar av landet och fler i andra, men låt oss titta närmare på begreppet "koncentration" mot bakgrund av förekomsten av exempelvis varg.

Värmland hyser den största "koncentrationen" av varg, hur mycket det är i nuläget vet jag inte, men det är kanske hälften av de svenska vargarna, alltså hundra, rätta mig om jag har fel. Värmland har en yta på 18000 kvadratkilometer och stoltserar med 300 000 invånare, i runda tal. Det motsvarar 17 invånare per kvadratkilometer.

Makedoniens yta är 25000 kvadratkilometer, befolkningen uppgår till 2,1 miljoner, det ger 82 invånare per kvadratkilometer. Makedonien har 800 vargar vilket motsvarar 31 vargar per 1000 kvadratkilometer.

I Värmland kämpar 5 vargar per 1000 kvadratkilometer för att överleva...

I hela Sverige är siffran 0,49.

Detta är "koncentrationen" Jägareförbundets representant talar om.

Det handlar förstås om perspektiv. Mannen från Jägareförbundet gillar inte rovdjur, alltså tycker han att det finns många. Jag gillar rovdjur, alltså tycker jag att det finns få. Välkomna till A-kursen...

Siffrorna om Makedonien har jag hämtat från den här eminenta länken från WWF. Där framgår det att Sverige kommer på 21 plats i Europa i fråga om antal vargar per 1000 kvadratkilometer. Fina, naturälskande, svenska folk...

...med sin "koncentration" av rovdjur.

Sverige har 7% arbetslöshet och en BNP på 36500 dollar.

Makedonien har 35% arbetslöshet och en BNP på 9500 dollar.

Just for the record.