Sur? Jag? Icke.

Krönikören Ann Heberlein ville nog att man skulle bli sur när man läste hennes krönika om supandet på midsommar. Så jag tänkte att ok, då blir jag väl sur då, för att jag blir lite sur varje gång jag anar, sniffar, sätter fingret i vinden och känner en fläkt av moralism.

Nu var inte Ann så moraliserande egentligen. Men lite. Och så har hon gått i tabloidfällan genom att låta bilden av midsommar bestämmas av krigsrubriker från Borgholm och andra midsommarmekkan.

Ann säger att det är omöjligt att ifrågasätta drickande i Sverige. Jaså, men du gjorde det precis, gnäll inte. Och om du inte vill dricka öl eller vin så bestämmer väl du det och inte omgivningen? Om alla bara gjorde vad de själva ville skulle vi inte behöva bekymra oss så mycket om vad andra gör.

Och så finns det faktiskt människor som verkligen inte har problem med alkohol, det är inget de bara säger, de har inte problem, och det är en överväldigande majoritet av dem som brukar alkohol jag talar om. För så här är det: alkohol kan vara skadligt, men det är inte skadligt. Det är stor skillnad på när något kan vara och när något är.

Så, nu har jag varit lite sur. Och jag är inte ens bakfull. Fastän jag drack två snapsar (hemkryddad) till sillen igår samt lät mig väl smaka av Lundabryggeriets bästa lager.

Fallet Hamrén

Så vackert som vattnet störtar utför fallen i Forsakar föll inte det svenska herrlandslaget i fotboll igår. 1-2 mot Österrike var i underkant och håligheterna i Hamréns bygge blottades än en gång. 

För en Lagerbäckförespråkare som jag lovar jag att jag inte njuter av säga: vad var det jag sa? Jag trodde på Hamrén, men hans naiva fotboll visade sig inte hålla utanför de nordiska ligasystemen. Till hans försvar ska det dock framhållas att hans landslag är det svagaste på decennier, undantaget våra -ic, Zlatan och Alexander.

Dagen efter en sådan förlust är det omöjligt att inte nämna backlinjen. Att förlita sig på Olsson och Granqvist är som att göra en resa i en tidsmaskin, i dagens fotboll räcker det inte att vara stor, stark och brytningssäker, man måste vara snabb, teknisk och smidig också.

Men som sagt, mittbackarna är inte ensamt skyldiga till debaklet. Sverige är en liten fotbollsnation och spelare som Thern, Schwarz, "Bjärred", Brolin och på senare år Larsson, Mellberg och givetvis Zlatan, den störste, dyker inte upp år efter år, spelare och ledartyper med stenhård fysik och matchande nerver.

Anders Svensson tillhör också en god årgång svenska fotbollsspelare som i varje inhopp visar att den nya generationen ännu inte är redo att ta över.

Men den nya generationen kommer att ta över, frågan är om det blir med Hamrén vid rodret.

Maskrosor och sniglar

Jag för en ojämn kamp mot maskrosorna, beväpnad endast med mitt lilla maskrosjärn. Maskrosor är fina men talrika, några stycken går väl an men inte en armé i trädgården. Dock har jag upptäckt en liten bonus med att dra upp dem med rötterna. För i varannan maskros jag drar upp ligger minst en mördarsnigel i miniformat och växer till sig. Jag antar att den nedersta delen av maskrosen, innan själva roten, är mumma för sniglarna. Detta får bli årets första trädgårdstips, för den som står ut med monotoni och skurknän!

I den dramatiska...well...bildserien nedan kan den skarpsynte upptäcka först en snigel ovan jord och sedan ytterligare en.

Den gode fienden

Att narkotika är en av få företeelser som kan ena i stort sett alla partier i Sverige är ett faktum sedan länge; det finns bara en väg, knark är ondska. Vilken skolelev har inte suttit på ANT-undervisning och hört en kvarterspolis berätta om vägen från folköl via cannabis till knarkarkvart? Du tar en klunk, ett bloss och sen paff! så ligger du där med en nål i armen och skjuter heroin. 

Är det inte symptomatiskt att när Centerns ungdomsförbund föreslår att legalisera cannabis handlar många kommentarer bara om vilken splittring det orsakar inom Centern och hur kontroversiellt förslaget är? Få vill riktigt prata om vilka bevekelsegrunder CUF har när de gör sitt utspel. För i den stelnade svenska narkotikapolitiken är CUF:s debattinlägg en välkommen påminnelse om att det finns en värld utanför Sverige och alternativ till den svenska modellen.

Det fallna trädet i Vitsippeskogen

Äntligen sol och värme, termometern mäter 22,5 grader i skuggan. Nu påminns man om varför det är rätt härligt att bo på vischan.

Bilden är tagen den 1 maj i ett lite bortglömt naturreservat någonstans i Lunds kommuns östra delar. Träden på bilden har ännu inte slagit ut, i skrivande stund har det däremot tagit ordentlig fart i skogar, dungar och alléer.

Jag plåtade det fallna trädet, för långt, långt bak i minnet projiceras svagt bilden av mig och mina syskon och våra kusiner på en årlig utflykt med våra mammor till något vi kallade "Vitsippeskogen". Jag tror att jag äntligen har hittat "Vitsippeskogen", efter 35 år. Vi har varit lite oense i familjen om vilken skog det egentligen var. I ett fotoalbum hemma hos min mor tror jag nämligen att samma träd går att återfinna på en annan bild, då med klättrande barn iklädda typiska vindtygsjackor anno sent sjuttiotal. Jag ska undersöka saken närmare.

Måste bara nämna dagens rekordnotering från klockan tre, dryga 26 grader, perfekt för den sena sådden i trädgårdslandet. Men, men, som de säger i gnällbältet, nu kommer det väl surt efter...

Hockeyhyckel

Sitter och zappar och snubblar över Tre Kronor-Vitryssland i VM-slutspelet. Jag läste häromdagen att arrangörerna skulle ha nolltolerans mot den alternativa vitryska flaggan, som oppositionella mot diktatorn Lukasjenko tänkte ta med in på arenan.

Har inte hockeyvärlden kränkt en vitryska demokratirörelsen tillräckligt redan genom att skänka Vitrysslands diktator nästa års VM?

När den invandrarfientlige blev invandrare

Järnrörsmannen, Erik Almqvist, som sa till Soran Ismail att Sverige inte var hans land, har nu valt att invandra till ett annat land. Ironiskt så det förslår.

Valet av land har därmed inget ironiskt drag. Ungern och dess politiska landskap passar en fascist som Almqvist som foten i marschkängan.

I Ungern härjar nämligen det högerextrema partiet Jobbik, vars retorik är antisemitisk och antiromsk. Jobbik vill bland annat upprätta ett register för vad de menar är suspekta judar. Senare har de förklarat att det inte är ett utslag antisemitism. Registret skulle bara innehålla judar med israeliskt-ungerskt medborgarskap, eftersom de var potentiella förrädare. Ja, det sätter ju verkligen saken i en annan dager...

Fram till nyligen var gatumilisen Magyar Gárda tätt knuten till Jobbik. Gruppen påminde mycket om Pilkorsarna, naziströrelsen som styrde Ungern som Hitlers marionett och som var djupt involverad i deporteringen av Ungerns judar till Auschwitz. Magyar Gárda finns inte längre, men det hindrar inte många ungrare från att fortsätta trakassera landets minoriteter.

Erik kommer nog att trivas där, det kanske inte är så PK som Sverige. PK, verkar många SD:are mena, betyder nämligen att man inte får uttrycka rasistiska åsikter utan att någon blir arg. Tänka sig.

"Som författaren Lena Andersson påpekade i en PK-debatt om detta i måndags, man bör säga vad man vill säga i stället för att ständigt säga att man inte får säga det".

Citatet kommer från Rakel Chukris utmärkta krönika i ämnet.

Om någon ungrare skulle tycka att jag skriver föraktfullt om Ungern vill jag bara säga att hen är välkommen att skriva en likadan text om Sverige, eftersom som vi har på tok för många högerextrema här också.