Den lede fi

Läs om den här tossiga karln, Glenn Beck, radiopratare och profil inom den amerikanska tea-party rörelsen. Om det inte vore för att tea-praty rörelsen var en reell politisk kraft i världens mäktigaste land hade jag skrattat åt hans kommentarer, som när han liknade ungdomarna på Utöya med Hitler jugend, eller att han skulle sparka anställda som köpte lågenergilampor eftersom sådana påfund är socialist-kommunist skit, precis som hela snacket om att människan bidrar till den globala uppvärmningen...ja, ni förstår vilken gränslöst knasig homo sapiens detta är.

Dessvärre finns det små Glenn Becks lite överallt, det kan lura en i grannhuset, vem vet? Jag talar om dem som avfärdar alla teorier som pekar ut "homo capitalistus" som minsta lilla skyldig till någonting som kräver självrannsakan och avvikelse från den egna livsstilen. Ingen vill ju stå där med skammen, och vem vill avstå från överflödet?

På förekommen anledning...

Bradley Manning läckte information som bland mycket annat visar hur amerikanska helikopterpiloter skjuter ihjäl obeväpnade civila irakier.

För detta döms han till 35 års fängelse.

Allt är politik

Sport är politik.

Den utmärkte krönikören Johan Esk i DN var inte helt enig med Emma GreenTregaro om det rätta i hennes nagellacksprotest mot den ryska lagstiftningen mot homosexuell propaganda...(vilket begrepp!) riktad mot minderåriga. Jag är lite förvånad. Esk menar att man ska freda sporten så  mycket som möjligt i en "konfliktfylld värld." Problemet är att det är för sent, sedan länge. Idrotten är och har alltid varit en arena för politik. Om låtsasdemokratier som Ryssland tillåts anordna stora mästerskap gång på gång är den oskuldsfulla idrotten redan så besudlad att det enda rätta en modig världsmedborgare bör göra är att antingen avstå från att ställa upp (lex Cruyff, fotbolls-VM i Argentina 1978) eller passa på att saluföra alternativ till värdlandets repressiva politik. Att sedan göra det på ett så utsökt sätt som Emma är en fullträff.

I mina ögon har hon redan vunnit i Moskva.

Nu tänder vi lamporna och går hem!

För att skapa debatt, så kan jag bara tolka det, föreslog Madeleine Leijonhuvud att det ska bli straffbart att dricka alkohol inför sina barn i hemmet. Hemma. Kan hon mena allvar? Det kan hon väl inte? Eller?

Jag säger då det.

Tänk att jag två gånger i mitt bloggande ska referera till Demolition man, actionrulle med Sly Stallone om en framtida moraldiktatur som har förbjudit allt från sex (med beröring, barn avlas på konstgjord väg) till alkohol, kött och svordomar. Om man svär i filmen, även i sitt eget genombevakade hem, hörs en varningssignal och en böteslapp skrivs ut från en liten skrivare i väggen.

Så kan det gå när inte haspen är på.

Jag har i många inlägg gett mig på moralisternas strävan efter renhet och riskminimering. I mina öron låter det som fascism, såsom den målas upp av Harald Ofstad i Vårt förakt för svaghet (Om nazismen som ideologi). Ofstads teorier är extremt rika och komplexa och befinner sig en bra bit över den här diskussionen, men i fråga om att välja vad som är ett hot mot folkets lycka tangerar många förbudsivrare något oerhört farligt och riskabelt. Förbud kan vara som snöbollar som sätts i rullning, de blir fler och större för att till slut bilda en lavin.

Jag underskattar inte vilka faror som alkoholen kan föra med sig, men som jag sagt förut, en överväldigande majoritet har inga problem alls och bör således inte riskera straffpåföljder för att de vill inmundiga ett livsmedel hemma.

Det verkar som att mycket forskning just nu lyfts fram för att demonisera alkohol. Senast idag deklarerade en rubrik att en fylla i veckan kan förkorta livet med flera år. Det är dock oklart vad en "fylla" är för när man klickar på rubriken på förstasidan och kommer till artikeln heter det "en flaska vin" förkortar livet. Jag tycker personligen att ordet "fylla" ger andra associationer än "en flaska vin".

Låt mig räkna upp vad som kan förkorta ett liv: rökning, godis, att vara ohälsosamt intresserad av andras livsstilar, transfetter, bensinångor, genetiska defekter, livströtthet, ensamhet, arbetslöshet, avsaknad av sammanhang - ofta i form av vänner eller sysselsättning, ormbett, dysfunktionella familjer, för lite grönsaker, för mycket grönsaker, hajar, för lite proteiner, för mycket proteiner, neuropsykologiska sjukdomar, att bo i ett fattigt land, att bo i ett rikt land, se på teve, spela dataspel, att uppleva krig, att sitta stilla, att vara arg, att vara ledsen...

Jag tror poängen har gått fram.

Hyckel och lögn från borgarna

Almedalsveckan är bakom oss. Jag har inte haft möjlighet att raljera eller hylla men några få reflektioner vill jag få ur mig.

Eftersom senaste rapporten från Världsnaturfonden visar att Sverige fortfarande har mycket att jobba med i det multilaterala samarbetet om Östersjöns hälsa (gemensamma mål fastställda 2007 under borgerligt styre), klingar det hyfsat falskt när Annie Lööf deklarerar att Centern är den enda sanna gröna rösten (C har innehaft miljöministerposten sen 2006). Det är de inte, per definition är ett borgerligt parti inte miljövänligt eftersom långt driven kapitalism och miljövänlighet inte går ihop. I Östersjösamarbetet är Sverige tillsammans med Ryssland sämst på att skydda sina egna vatten. 5% av Sveriges vattenareal är skyddad, att jämföra med Tysklands 30% och fortfarande klarar vi inte ut att hjälpa bönderna (de få) att ställa om till exempelvis mindre miljöovänlig bekämpning av skadeinsekter och ogräs samt för vattendragen mindre skadlig gödsling. Övergödningen av Östersjön är som bekant ett hot mot allt marint liv.

Än värre blev det när Lööf sedan "slog näven i bordet" och sa att EU inte ska lägga sig i vår svenska vargpolitik. Hallå, grön röst? Hallå! Fjäsk för jägare bara. Och hur kan man tillhöra en EU-vänlig regering och sedan använda potentiella väljares EU-skepsis som slagträ i debatten? Ja, jo, jag vet att det ingår i valkampanjer att någon gång tumma på sina egna principer, men ändå. På tal om kluvna tungor...

All heder åt Reinfeldt som åter visar prov på ståndaktighet i den retoriska kampen mot SD. Synd bara att hans eget parti göder SD med människor som fastnar i utanförskap och tror att det är invandrarnas fel. 

Amatörernas afton i kommentatorsbåset

Svensk fotboll lider av bristen på proffsighet. Jag tror på Pia Sundhage och hennes landslag, så det är inte främst dem jag riktar kritiken mot efter gårdagens EM-premiär mot Danmark. Det var istället något kommentatorns bisittare yttrade efter den andra missade straffen, nämligen att man inte kan träna på sådana situationer. Jo, det kan man, det är bara i vårt avlånga och fotbollsmässigt beiga land man tror att det inte går.

Premiärnerver har man, och att slå en straff i en hemmapremiär innebär så klart en stark anspänning, men visst går det att träna på dylika situationer och minimera stressen.

Många svenskar undrar varför vi har så få duktiga frisparksskyttar. Svar: vi tränar inte tillräckligt mycket på att slå bra frisparkar.

Det är inte annorlunda i fråga om straffar. Vi har ett stort problem i Sverige om man jämför med andra nationer, och det är att vi inte gnuggar detaljer i tillräckligt hög grad. Och vad beror det på? Förmodligen bristande kunskap i klubbarna om nödvändigheten av att gnugga tekniska detaljer, lättja är en annan faktor, fotboll är inte livsviktigt för svenska ungdomar, därför orkar många inte stanna kvar efter träningen och mata frisparkar mot mål eller be en polare lägga upp inlägg för att träna volley.

Ingen föds som Pelé, Maradona, Zidane eller Messi. Bakom dessa spelares framgång ligger otaliga timmar av egen träning eller lek med bollen.

Inom svensk skidåkning pratar man ofta om att många inte förstår hur mycket träning man måste underkasta sig för att bli duktig på elitnivå. Samma sak gäller fotboll. Fotboll kräver underkastelse.

Martin Dahlin var ingen Zlatan men han gjorde tre mål i ett VM-slutspel han i högsta grad sköt Sverige till. Vad gjorde han innan avresan till USA? Chillade? Spelade dataspel? Nej, han befann sig på Malmö stadion med jämna mellanrum med ett nät bollar och ett gäng bollkallar från MFF och repeterade samma fint om och om igen. Ryggen mot mål, rörelse i sidled, vända om, skott invid stolproten. Om tillfället skulle uppenbara sig i en matchsituation skulle Martin vara beredd.

Vad gjorde Inter för att göra Zlatan till capo cannoniere, skyttekung? De lät den gamle storskytten Sinisa Mihajlovic specialträna svenskens skott.

Minns någon kvartsfinalen i VM-98 mellan Brasilien och Holland? Vem hade tränat straffar, tror ni? Leta upp straffdramat (som aldrig blev ett drama) på Youtube och gissa tre gånger. Såg ni straffarna mellan Spanien och Italien i Confederation cup? Om inte de hade tränat straffar som djur ska jag äta upp min hatt.

Så jo, det går att träna inför alla situationer. Nu ska jag inte vara dryg mer. Tillbaks till EM-slutspelet. Jag tror att Pia kommer att lotsa fram Sverige till medalj, så fort hon får laget att vårda bollen bättre. Sen ska givetvis Lotta Schelin lägga nästa straff. Att låta en annan spelare ta hand om straff två igår tror jag inte var bra. Ge Lotta chansen igen, det fixar hon.

Sur? Jag? Icke.

Krönikören Ann Heberlein ville nog att man skulle bli sur när man läste hennes krönika om supandet på midsommar. Så jag tänkte att ok, då blir jag väl sur då, för att jag blir lite sur varje gång jag anar, sniffar, sätter fingret i vinden och känner en fläkt av moralism.

Nu var inte Ann så moraliserande egentligen. Men lite. Och så har hon gått i tabloidfällan genom att låta bilden av midsommar bestämmas av krigsrubriker från Borgholm och andra midsommarmekkan.

Ann säger att det är omöjligt att ifrågasätta drickande i Sverige. Jaså, men du gjorde det precis, gnäll inte. Och om du inte vill dricka öl eller vin så bestämmer väl du det och inte omgivningen? Om alla bara gjorde vad de själva ville skulle vi inte behöva bekymra oss så mycket om vad andra gör.

Och så finns det faktiskt människor som verkligen inte har problem med alkohol, det är inget de bara säger, de har inte problem, och det är en överväldigande majoritet av dem som brukar alkohol jag talar om. För så här är det: alkohol kan vara skadligt, men det är inte skadligt. Det är stor skillnad på när något kan vara och när något är.

Så, nu har jag varit lite sur. Och jag är inte ens bakfull. Fastän jag drack två snapsar (hemkryddad) till sillen igår samt lät mig väl smaka av Lundabryggeriets bästa lager.

Fallet Hamrén

Så vackert som vattnet störtar utför fallen i Forsakar föll inte det svenska herrlandslaget i fotboll igår. 1-2 mot Österrike var i underkant och håligheterna i Hamréns bygge blottades än en gång. 

För en Lagerbäckförespråkare som jag lovar jag att jag inte njuter av säga: vad var det jag sa? Jag trodde på Hamrén, men hans naiva fotboll visade sig inte hålla utanför de nordiska ligasystemen. Till hans försvar ska det dock framhållas att hans landslag är det svagaste på decennier, undantaget våra -ic, Zlatan och Alexander.

Dagen efter en sådan förlust är det omöjligt att inte nämna backlinjen. Att förlita sig på Olsson och Granqvist är som att göra en resa i en tidsmaskin, i dagens fotboll räcker det inte att vara stor, stark och brytningssäker, man måste vara snabb, teknisk och smidig också.

Men som sagt, mittbackarna är inte ensamt skyldiga till debaklet. Sverige är en liten fotbollsnation och spelare som Thern, Schwarz, "Bjärred", Brolin och på senare år Larsson, Mellberg och givetvis Zlatan, den störste, dyker inte upp år efter år, spelare och ledartyper med stenhård fysik och matchande nerver.

Anders Svensson tillhör också en god årgång svenska fotbollsspelare som i varje inhopp visar att den nya generationen ännu inte är redo att ta över.

Men den nya generationen kommer att ta över, frågan är om det blir med Hamrén vid rodret.