Ett val med komplikationer

I EU-valet gick min röst till MP. Deras vision om ett mer progressivt arbete för en bättre miljö är livsviktigt. Deras uttalade röst mot främlingsfientlighet är ett måste i dagens Europa i vilket gamla spöken från kontinentens mörka förflutna gör sig påminda. Jag röstade också på MP för att de, som Isabella Löwin sa i en intervju i SVT:s valvaka, har berättat vad de vill göra i EU, inte vad de inte vill. MP står för en visionär och konstruktiv politik som vill verka i EU och inte utanför. Jag är glad att MP blev näst största parti i det svenska valet.

Jag är en vän av EU, i mångt och mycket; i min kristallkula måste Europa stå som beskyddare av demokratiska värden och mänskliga rättigheter i en globaliserad värld där just dessa värden får ge vika för skenande kapitalistiska intressen i låtsasdemokratier, diktaturer och aggressiva supermakter. Europa har ett mörkt förflutet som gör sig påmint, men Europa har också öppenhet, jämställdhet och sekularism i sitt arvegods. Alltså idéer som främjar pluralism och tolerans. Partier och deras kandidater som verkar i en sådan anda måste få mandat.

Jag är också glad att FI fick en mandat, säkerligen med hjälp av de många förstagångsväljarna, som glädjande nog gav Sverige en hint om vad framtiden bär med sig i sitt sköte. Jag hoppas även att FI:s framgång kan inspirera systerpartier i andra länder, på samma sätt som Piratpartiet gjorde förra gången det begav sig.

Att SD fick två mandat är tragiskt. SD är en del av en onyanserad och trubbig EU-skepsis där man i förment seriösa budskap om lokala beslutsnivåer försöker dölja en simpel rasistisk och nationalistisk agenda doppad i samma bruna sörja som Europa och världen sjönk ner i under 1930-talet. Vem ska SD samarbeta med i EU? Antisemitiska Front National? Jobbik som hatar både judar och romer? Frihetspartiet i Holland som har fört islamofobin till nya nivåer? Gyllene gryning, grekiska nazister med hakkors och allt? Kvinnohatare? Homofober?

Reinfeldt tog visserligen ställning mot SD i sin kommentar till moderaternas väntat usla valresultat, men bara indirekt genom att nämna "dem som vill dela upp Europa i vi och dom" i kritiska ordalag, medan han valstrategiskt benämnde den nya vänstern med V och FI i spetsen som det stora hotet mot Sverige i kommande riksdagsval. Det tycker jag är svagt. Statsministern, som flera gånger har tagit ton mot SD, måste göra det tydligt även en sådan här kväll.

Vad jag tar med mig från denna kväll är det statsministern inte vill tänka på, nämligen det oundvikliga regeringsskiftet i september. Så mycket visar ändå valresultatet.

Vart ska vi? En maskros i EU:s djungel skänker en strimma hopp.

Konsten att rösta med gott samvete - eller åtminstone påstå det

Naturskyddsföreningen får kritik för att de hänger ut moderata och kristdemokratiska EU-parlamentariker för att de har röstat mot förslag i EU-parlamentet som syftar till att minska avverkning av regnskog. Parlamentarikerna rasar och menar att de har röstat nej till ett beslut som skulle "slå hårt" mot fattiga länder.

Det skulle kunna vara sanningen; en etisk röst för tredje världens rätt till försörjning.

Tillåt mig vara skeptisk. En sådan moralisk hållning är nämligen i stort sett aldrig anledningen till att man skulle motsätta sig ett sådant förslag.

Däremot är anledningen nästan alltid att inte riskera ekonomiska strukturer som bygger på import av billiga varor från fattiga länder. Varor som är billiga för att arbetsvillkoren och miljökraven som omger tillverkningen är icke-existerande. Fackföreningar är sällan tillåtna, kraven på arbetsmiljön är obefintliga, skadan på miljön genom avverkning är förödande och skadorna på arbetarna på kort och lång sikt vanliga.

En röst mot förslaget som skulle sätta hårdare press på en hel industri är en röst för aktieägare som inte vill förlora flis…pun intended, indeed.

Företag i Europa, Nordamerika och Kina lierar sig med starka krafter i fattiga länder med klen demokratisk och arbetsrättslig tradition, smörjer dem med mutor och etablerar sig i landet på fattiga och rättslösa arbetares bekostnad. Detta är vardag, sedan länge. Så även de negativa effekterna för miljön i forma av avverkning, förorenade vattendrag, giftanvändning, övergödsling osv.

Så parlamentarikernas upprördhet tar jag med en nypa salt.

Precis som vi som individer är konsumenter med konsumenternas givna makt över produkten är även EU det. Precis som vi kan välja krav och fairtrade när vi köper kaffe kan även organisationen EU göra det när de köper timmer.

Vårbilder

Bilder från Valborg tagna i vår lilla by.

Om logik

Logik var inte mitt favoritämne i gymnasiet. Det kan ha berott på min lärare, en respekterad lärd på ett ärevördigt lärosäte, en akademiker av den gamla sorten. Inget fel på det, jag gillar akademiker av den gamla sorten; bildade på bredd och djup, med förmåga att belysa de världsliga spörsmålen med en strof ur Iliaden eller TS Elliots The Wasteland, kvicka nog att snabbt koppla ihop händelser från olika fält och framsäga sina slutsatser med retorikerns briljans och humoristens fyndighet.

Så var min lärare i logik. Men jag tyckte mest han var dryg. Jag var också dryg och avslutade mitt medelmåttiga logikprov med den retfulla satsen:

Inga logiker är intelligenta
jag är intelligent
alltså är jag ingen logiker

Min kommentar fick repliken:

Förvisso en korrekt slutledning, dock är jag osäker på premissernas giltighet.

Det här med logik har surrat omkring i huvudet ett tag nu. Man säger så ofta att "det är ju logiskt" eller "det finns ingen logik i det". Men vet vi vad vi pratar om?

Jag gjorde en logisk slutledning, tror jag, häromdagen. Den gick ut på att HIF ganska enkelt skulle slå MFF i svenska cupens semifinal. Jag fick rätt, tyvärr. Huruvida min logiklärare skulle godkänna mina premisser vet jag inte. Fotbollens ekvationer är nämligen så oerhört komplexa att de rentav är ologiska, likväl är de fullkomligt självklara när man har facit, sådär vackra och fulländade som bara en logisk slutledning kan vara. Det fantastiska är att när en ekvation inte går ut som man tänkt sig är det för att man har missat ett led som i sig är fullkomligt logiskt.

Det hände idag. Jag kom fram till att MFF skulle slå BK Häcken idag. Men jag hade missat följande led:

MFF kan inte slå BK Häcken.

MFF ångar på, eller?

Tre nya poäng betyder 16 av 18 möjliga i inledningen av Allsvenskan. Ett lysande facit så här långt, naturligtvis, men poängskörden vittnar inte om att laget likt Bayern München maler ner allt motstånd. Nej, sedan den bländande förstahalvleken mot IFK Göteborg har det sett lite kantigare ut. Det kan bero på att motståndarna är taggade till tusen när de möter mästarna nu när de har hajpats efter varje insats eller så handlar det om bekvämlighet; Mot Djurgården och i kväll mot Norrköpingskamraterna har det sett lite lojt ut när man tror att matchen är vunnen.

Vad MFF har som de andra laget inte har är en hel drös med matchvinnare. I kväll var det Rosenberg som inte var på topp, då avgör Emil Forsberg, framspelad av Molins, som kom in och vände på steken spelmässigt i andra halvlek. Som en av bisittarna sa: Molins ställer krav på de andra när han kommer in. Jag håller med, det formligen osar krav och respekt om honom just nu.

Nu väntar cupsemi mot ett revanschlystet HIF och sedan seriematch mot mardrömsmotståndaren Häcken.

Då gäller det att alla känner sig sig bekväma med den kravbild som omger Malmö FF, inte bara Molins.

I skolan bär alla aktörer ett ansvar

Jag är lärare och jag är utled på debatten om skolan. Varför? Är inte debatten viktig för mig nu när PISA-undersökningarna visar hur katastrofalt dålig den svenska skolan är? Jo, men för få pratar om demografiska strukturer; bildningstradition och socioekonomiska faktorer, alltså de verkliga påverkansfaktorerna. De flesta debattörer uppehåller sig vid usla lärare. Det är tjatigt, tycker jag, och berättar en ganska liten del av sanningen.

Jag har sett fantastiska lärare kämpa som djur i problemtyngda skolor. Jag har sett dem försöka motivera elever att förstå vitsen med utbildning, jag har sett dem försöka förändra destruktiva beteenden, förändra umgängestonen hos elever, från aggressiv till fungerande. Jag har sett dem lyckas och jag har sett dem misslyckas. Det finns saker en lärare inte kan rå på, så enkelt är det.

Löneklyftorna. 
Avgrunden som blir vidare och vidare mellan utbildade och icke-utbildade.
Den sociala utslagningen till följd av en cynisk ekonomisk politik.
Svårigheten att bli anställd om man har utom-europeiskt ursprung.  

Detta är mörkerkrafterna som underminerar skolans verksamhet. Detta och kaotiska kommuners latjolajabans-låda av styrmedel. Och på ett hörn, dåliga lärare och teknokrater till skolledare som tror att en dator till varje elev gör dem till bildade medborgare med massor av kompetens.

"Man kan leda eleverna till källan men de får själva dricka ur den."

"Man kan inte servera kunskap som stekta sparvar i munnen."

Visdomsord från några av mina gamla lärare.

Lena Andersson är inne på samma linje.

Ingen är fri från ansvar för sin utveckling.

To serve and protect

Delar av Malmös brandkår protesterar i ett öppet brev mot SD:s besök på deras arbetsplats. De skriver bland annat:

"Vi är många i räddningsförbundet som känner stort obehag inför besöket. Många känner sig också oroliga för att de ska drabbas av hot om de uttrycker sin mening. Alla människors lika och okränkbara värde är en viktig grund för vår yrkesutövning i räddningstjänsten. En grund som är oförenlig med rasistisk politik. Tilliten och förtroendet till kollegan intill dig i brandbilen betyder allt när larmet går. Det får aldrig spela någon roll vem det är bakom rökdykarmasken. Och det spelar aldrig någon roll vem det är som behöver vår undsättning. I vårt arbete möter vi dagligen Malmös fantastiska invånare, med ett gemensamt ursprung på 178 olika nationaliteter. Vi kommer alltid göra vårt yttersta för er säkerhet – utan undantag, oavsett vilka ni är."

Ett klart och tydligt budskap. Hela brevet i länken.