Red ut begreppen!

"Jag har närt en kommunist vid min barm!" Dagens ledare i SDS, en tidning som ska föreställa oberoende liberal, tar i Tyko Johnssons anda upp en kär gammal högerkäpphäst; kommunister, eller "diktaturkramare". Man får ju som bekant inte kalla sig kommunist i Sverige.

Ingen sund människa bestrider att försöken att förverkliga den kommunistiska staten har fått förfärliga konsekvenser för miljontals människor. Men för hundrade gången, skilj på kommunism och Stalins, Maos eller Pol Pots sadistiska samhällsbyggen, de har ytterst lite med varandra att göra! Jag är inte kommunist, men det säger jag inte för att jag känner att jag borde avsäga mig något utan för att jag inte tror på det. Därmed inte sagt att kommunistiska försök nödvändigtvis måste sluta som i Pol Pots "Kampuchea", nej, jag tror bara inte att det är förenligt med den mänskliga naturen (vilket visar sig gång på gång eftersom makt kan korrumpera och göra människor giriga och hänsynslösa), kommunismen är en utopisk vision om ett samhälle där allt ägs av alla, (för att göra en buljongtärning av en oxe). Kort och gott, kommunismen är en teoretisk modell, ett svar på det djupt orättfärdiga samhälle i vilket den byggdes, som teori.

Innan man beskyller varandra till höger och vänster, bokstavligt talat, för att vara det ena och det andra måste man veta vad man beskyller varandra för. En nazist, till exempel, har en politisk åskådning som redan i teorin innehåller allt det den i praktiken sedan genomförde i form av rashat, aggression, förslavning. En nazist kan inte förneka det som nazismens ideologer satte på pränt nästan tjugo år innan kriget. Nazismens teori förverkligades med ohygglig konsekvens.

Om jag beskyller någon för att vara kommunist menar jag att denne tror på en teoretisk modell som jag inte tror på. Men jag skulle aldrig kalla en människa som hyllar Stalins system för kommunist utan stalinist. Mycket enkelt egentligen. Det går inte att sätta likhetstecken mellan Stalins stat och Marx vision om en stat. Stalins metoder, precis som hans företrädares och efterträdares, skapade nya klasser och ett barbariskt förtryck med endast propagandistiska kopplingar till den ursprungliga teorin.

Skribenter och politiker med högeråsikter bör inta en mer noggrann hållning när de kräver att politiker ska avsäga sig det ena och det andra. Och detsamma gäller de skribenter och politiker med vänsteråsikter som hamnar i skottlinjen, som i fallet SDS-ledaren tog upp, för när Ida Gabrielsson kallar sig kommunist för att kommunismen har en "stolt" historia åsyftar hon en historia som inte lämnat pappret annat än som en ursäkt för förtryck och despotisk självupphöjelse.