När ska Rezac ta hem Vasaloppet?

Jörgen Brink gjorde det igen, han vann Vasaloppet tack vare sin starka spurt. Men stängde han inte vägen för Stanislav Rezac, den tappre tjecken som alltid är med där framme men aldrig vinner?

Jag missunnar inte Brink att vinna, det var en stor prestation att ta sig fram efter att ha varit distanserad med ett antal hundra meter, men jag tycker att han i ärlighetens namn klev in i spåret rakt framför Rezac på upploppet och tvingade denne att bromsa in rätt rejält.

Någon som kan regelfrågor bättre än jag får gärna upplysa mig om hur man ska tolka incidenten.

Som sagt, all heder åt Brink, men ibland blöder mitt hjärta för dem som blir slagna, åtminstone om jag misstänker att det inte har gått 100% rätt till.

I vilket fall som helst så kan man konstatera att traditionen är stark i Vasaloppet.

Nu ska jag fortsätta kombinera skidornas supersöndag med författande av en tung dokumentanalys. Jag önskar jag kunde klona mig ibland.

Brinks upprättelse

Så var Vasaloppet till ända, en dag efter supercupen mellan AIK och IFK Göteborg på en vinteråker i Solna, en vecka före den allsvenska premiären, just snyggt att pricka in detta absurda schema just den här vintern.

Jörgen Brink vann på Northugvis i spurten och jag reste mig från min vasaloppslunch och ropade mellan tuggorna stekt sill med lingon: Härligt Brink!
Stackarn är ju en av dem som har fått klä skott för den svenska längdskidåkningens misslyckanden de senaste tjugo åren, så blir det när man klappar igenom på en stafett (Val di Fiemme 03'), som Majbäck 92' i Albertville, när vi ännu inte hade förstått att norrmännens röda armé hade kommit till topps för att stanna. Desto roligare för Brink att äntligen få vinna en av de stora tävlingarna.

Det finns fler idrottsmartyrer. Staffan Tappers lysande karriär i MFF och landslaget står helt i skuggan av den missade straffen mot Polen i VM 74'. Tommy Salos språngnick i kvarten mot Vitryssland i Salt Lake City 02' var precis det som behövdes för att man skulle glömma bort att det var han som tog Kariyas straff i Lillehammer 94'.

Tillbaks till Vasaloppet. Susanne Nyström vann damklassen före favoriten Sandra Hansson. Sandra Hansson som numera tävlar för en norsk klubb. Var det månne tändvätska för hennes konkurrenter? Visst är det konstigt att det är så svårt för Norge att lyckas i Vasaloppet? Inte ens Thomas Alsgaards vältrimmade lag kunde rå på Brink och tvåan Daniel Thynell, trots att de gjorde sitt bästa för att taktiskt lägga upp loppet på ett för dem fördelaktigt vis. Traditioner är märkligt starka ibland.

Förresten. Ulricehamns IF gjorde en storartad insats i vasan med en åttonde och en nionde plats bakom sjuan Oskar Svärd, bördig från samma ort, och visar än en gång att västgötarna är en kraft att räkna med i svensk längdskidåkning, och glöm inte Hanna Falk, en annan framstående ulricehamnare i skidspåren.

Denna plötsliga Ulricehamnsfokusering kan bero på att en ansenlig del av Statarkattens släkt kommer därifrån...Heja UIF!