Bålgetingarna och kungen

Carl XVI Gustaf har bara ögon för Silvia. Bålgetingarnas övervintringsförsök i den stränga kylan i det gamla utedasset var tappert men förgäves.

(Theme from Shaft av Isaac Hayes) Sportnotiser

Morten Olsens danska landslag möter Senegal i en träningsmatch, de ska ju möta Kamerun i VM så det passar bra, förklarar Olsen. Huruvida Kamerun ska möta Bulgarien i samma syfte förtäljer inte notisen.



Svenska folket rasar mot Damkronorna efter förnedrande 1-13 mot Kanada i Vancouver OS, för övrigt samma resultat som i den avgörande guldmatchen i VM 1981 på hemmaplan mellan Tre Kronor och Sovjetunionen. Tre Kronor fortsatte trots fjaskot 81' att spela ishockey.



Under gårdagens störtlopp sa Stig Strand ordet "linje" mellan 20-40 gånger, enligt Statarkattens undersökning. Detta kan förklara hur Strand under mer än ett decennium har uthärdat alla dessa timmar i hytt, hotell och studio med tv-sportens a-lag.



Charlotte Kalla och Björn Ferry har tagit Sveriges hittills enda medaljer i Vancouver. Ferrys tokiga stil har skapat febrig stämning hos Pops & Co och kvällsblaskorna frossar i Kallas nakna dopningstest. Kontrollerna genomförs i avklätt skick då aktiva vid ett flertal tillfällen har ertappats med plastpåsar med dopningsfri urin fasttejpade på låren. Pikant, eller hur...



Om jag får höra frågan "hur känns det?" i sportsändningarna en gång till... Peter Jihde och Patrik Ekwall har för alltid, som det verkar, besudlat sportvärlden med sitt kvällstidnings-human touch-smet. Det är väl bara en tidsfråga innan Malou von Sivers tar över OS-soffan och kladdar in idrottarna i Oprah Winfrey-gojs.

Två amerikanskor högst upp i störtloppet. Jänkare gillar OS, den saken är säker. Man måste imponeras av dem. Jag kommer att tänka på Norges spjutfenomen Andreas Thorkildsen som innan OS i Peking sa att många som tränar inför ett OS försöker se träningen som OS och själva tävlingen som ett träningspass. Thorkildsen såg träningen som träning och OS som OS och njöt av varje sekund. Det gjorde Anja Pärsson också men en elak bana och ett misslyckat hopp förstörde dagen. I skrivande stund åker hon störtlopp i kombinationen. Att vara dagen efter är inget för Anja.

För detta kan vi tacka Digerdöden

Upplysningstiden var i vissa hänseenden frukten av en förödande katastrof århundraden tidigare. Digerdöden blottade den världsliga ordningens falskhet och därmed den gudomliga ordningen, såsom den utövades av kyrkan, adeln och kungamakten. Ingen skonades av digerdöden, inte ens makten, som plötsligt stod där decimerad, undertalig och med färre undersåtar. De som trälat under feodalherrarnas piska förstod sitt nya värde och för första gången var arbetsförhållandena öppna för förhandling och synen på överheten för alltid förändrad. Vår demokrati har sitt ursprung i digerdödens härjningar, det tror jag man kan påstå. Upplysningsfilosoferna ville bryta med vidskepelser och lyfta fram vetenskapen och skaffade sig på så vis många fiender, inte minst kyrkan. Det ska också sägas att den europeiska upplysningstiden i sin definition av upplysthet drar en tydlig gräns mellan Europa och resten av den då kända världen, detta är kolonialismens tidevarv och den moderna rasismens födelse. Upplysningens fiender, med kyrkan i spetsen, hade nog inga problem med erövringen av nya världar, de var i högsta grad en del av den, däremot såg de med fasa på hur landvinningar inom vetenskapen kom att ifrågasätta den gamla maktstrukturens själva grundvalar. Att beskriva en tidsepok är vanskligt. Under bronsåldern var inte allt av brons och det fanns de som under folkvandringstiden inte hade en aning om att folk vandrade. Upplysningen som epok ger mest positiva konnotationer, trots att den bara utgör fernissan på en komplex samtid. Men hur är det nu, lever vi i en upplyst tid med alla landvinningar, demokratiska system och individuell frihet? Det beror på vem man frågar. Det beror på vilken tilltro man har till mänskligheten, om man mår dåligt en dag, eller alla dagar. Om man ser på de senaste hundra åren är det inte lätt att avgöra. Vilket ska man tillskriva mest betydelse, krigen eller freden, atombomben eller FN, välfärden eller miljöförstörelsen? Dessa företeelser är alla resultat av människans strävan att förverkliga drömmar. Så vad lever vi i nu, Upplysningen eller Nedsläckningen?

Världens modernaste land del II

Licensjakt på lodjur är nästa hypermoderna vintersport i Kungariket Sverige. Förutom att lodjuren går i vildsvinsfällor där de dör på de mest kvalfyllda sätt så ska man alltså skicka ut tusentals jägare i skogen igen för att skjuta av detta rödlistade djur. Skyddsjakt på noggrant kartlagda rovdjur är en sak men licensjakt på rovdjur är inget annat än ståfräs kring kaffegöken när man smeker bössan efter förättat värv. Och så det här med fällor, vilket århundrade lever vi i? Hyser vissa människor ingen empati? Jag vill egentligen inte gå in på den känslomässiga delen av den här för förnuftet till synes fruktlösa debatten, men nog verkar det som om vinterns jaktdebatt har visat att det finns en hel del störda människor med vapenlicens, hemska tanke, jag är glad att jag inte är ett rovdjur på fyra ben.

Världens modernaste land

Sverige är ett under av modernitet. Varje vecka visar makthavarna med eftertryck att man har höga ambitioner i exempelvis miljöpolitik. Vem minns inte Reinfeldts bedrövade uppsyn efter Köpenhamnsmötet när han besviket kunde konstatera att länderna med mest utsläpp ville minska minst, till skillnad från Sverige, så klart. Några månader senare kommer beslutet att öppna en ny inrikesflyglinje från diverse flygplatser i Sverige till Landvetter. Vänta lite nu, drivs flygplan med biobränsle? så måste det vara, annars skulle man väl aldrig ta detta progressiva beslut och gå in med 200 miljoner? Slut på ironin. Hur tänkte de nu? Sverige har, sett ur ett europeiskt perspektiv, ett mycket underutvecklat järnvägsnät, både regionalt och nationellt. Att flyga mellan Sturup och Landvetter ger likväl bara en tidsvinst på ca 1 h om man jämför med tåget, jippi, då får business class-gubbarna plats med efterrätt också på Sturehof, om de tar med den i doggy bag i taxin till Sturup, alltså. Nej, detta är så omodernt det kan bli. Staten håller en bransch under armarna som snart borde ha gjort sitt på nationell nivå, fast det är klart, kan man ha en flyglinje mellan Visby och Ängelholm, läs Båstad, så är väl allt möjligt, man skulle kanske kunna city-hoppa mellan Lund och Kivik kring piratendagarna, marknadsveckan och äppelmarknaden?

Dålig öfversyn

Att adeln tycker om att jaga fasan är känt, att det även har blivit ett nöje för dem som med avund beser de stora godsens pompa är ganska nytt. Har ni sett fasanjakt? En snubbe som under vintern har matat ungfasaner och skjutit av deras fiender på löpande band eftersom fasanerna själva inte förstår hur man hoppas upp i träd för att skydda sig (det är sant, vissa har höns bland fasanerna som "hopplärare") skrämmer upp fasanerna tills de fyller hela himlen. Mellan femtio och hundra meter bort står lika många jägare som fyrhjulsdrivna jeepar och brassar på med hagel, en och annan duva och ormvråk ryker kanske med av misstag men hey, sånt händer. Nu tror ni förmodligen att Statarkatten inte tycker om jägare och jakt med tanke på mina otaliga inlägg om vargjakten. Men det är inte sant. Ska man äta kött så ska man helst äta vilt, det tycker jag, men det finns jakt och jakt och vad som intresserar mig är motivet för jakten. Idag låg det vildsvinskött på tallriken, det smakade bra på många sätt. Vildsvinen förökar sig okontrollerat till en nivå som flora och fauna kan få svårt att hantera. Tillbaks till fasanerna. Baserat på ovan beskrivna jaktscenario är det berättigat att ställa sig själv frågan: vad är det för fel på lerduveskytte? För att stå där med sin bössa och oljerock och allmänna godsherrekomplex och i blindo avfyra en hagelsvärm och hoppas på att träffa en fågel ett stenkast bort kvalificerar sig på sin höjd för en sketch i Monty Python's flying circus. Dessutom måste fasanerna skyddas under året, därför burar man in intet ont anande duvor som ska dra till sig rävar, grävlingar och kanske katter, djur som kan tänkas äta fasaner, som sedan skjuts. Precis som i vargfrågan vill människan ha ensamrätt till sitt rov. Att gillra fällor med duvor är tydligen en accepterad metod som länsstyrelsen inte kontrollerar som den ska. Godsherrarna, adeln, måste vara kreativa idag, de kan tydligen inte överleva på hundratals års blodspengar som den krumryggade allmogen slavat ihop, eller våningar, slott eller markernas avkastning. Därför anordnas små blodbad här och där under hösten och wannabe adel-folket rattar mer än gärna sina jeepar ut till godsen för att få en doft av feodalismens stinkande inkråm.

Fykande snö

Maten står trygg i jordkällaren!