Lägg av för guds skull!

Lars Vilks har förtalat Islam och därför fått ett pris på sitt huvud. Prissättarna, vars dunkla motiv göms bakom indignationens sårade mask, skrattar hela vägen till valurnorna. Det enda Vilks har gjort sig skyldig till är dålig smak samt oförmåga att förstå hur det skulle sluta. Hela affären osar av politik på lokal nivå, någonstans i världen, ungefär som när tredje världens folk får sota för utspel i den amerikanska valrörelsen.

Jag sätter mig gärna på yttrandefrihetens höga hästar och suckar. Ingen vinner på dödsdomar förutom de slipade eminenser som uttalar dem. De vet precis vad de ska göra för att flytta fram sina positioner. Den globala scenen och den förmodade civilisationernas kamp är ett perfekt alibi för en lokal makthavare som vill fånga röster bland människor som inte har upplevt mycket annat än förnedring; De som är beredda att verkställa domarna driver ofta omkring i arbetslöshet eller bara i ren identitetsjakt i kolonialismens oljesvärtade skugga, må det vara en ung jemenit eller en kvinna från Texas som har sett ljuset. De är förlorare, spelbrickor. Allt är politik, allt är ekonomi, även en hund med turban, i Värmland.

Yttrandefriheten är viktig för mig, men jag skulle aldrig invadera Irak för den, aldrig sätta folk i förvar på en armébas på Kuba, aldrig åsamka någon skada, aldrig förmätet tro att jag skulle ha rätt att ta någons liv för att försvara den. Men jag skulle försvara den, för det är min övertygelse. Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem, sa Evelyn Beatrice Hall syftande på Voltaires hållning, ett citat som används i tid och otid när yttrandefriheten hotas. Det är en berömvärd inställning, men inte ska väl någon behöva dö för sina åsikter eller en satir riktad mot en religion?

Att vika sig för någon form av hot i fråga om yttrandefriheten är att låta hoten vinna.
Den mesta kritiken mot Vilks bild och Jyllandspostens bilder har trots allt framförts i debattartiklar, officiella fördömanden och via andra lagliga uttrycksformer. Det är viktigt. Lika viktigt är det att respondenten inte ger avkall på principen. En stat ber inte om ursäkt för vad en konstnär eller en tidning publicerar. En tidning eller konstnär behöver inte be om ursäkt för något som skyddas enligt nationell och internationell rätt.

Och vad beträffar dödsdomar och prispengar, lägg av för guds skull!

För detta kan vi tacka Digerdöden

Upplysningstiden var i vissa hänseenden frukten av en förödande katastrof århundraden tidigare. Digerdöden blottade den världsliga ordningens falskhet och därmed den gudomliga ordningen, såsom den utövades av kyrkan, adeln och kungamakten. Ingen skonades av digerdöden, inte ens makten, som plötsligt stod där decimerad, undertalig och med färre undersåtar. De som trälat under feodalherrarnas piska förstod sitt nya värde och för första gången var arbetsförhållandena öppna för förhandling och synen på överheten för alltid förändrad. Vår demokrati har sitt ursprung i digerdödens härjningar, det tror jag man kan påstå. Upplysningsfilosoferna ville bryta med vidskepelser och lyfta fram vetenskapen och skaffade sig på så vis många fiender, inte minst kyrkan. Det ska också sägas att den europeiska upplysningstiden i sin definition av upplysthet drar en tydlig gräns mellan Europa och resten av den då kända världen, detta är kolonialismens tidevarv och den moderna rasismens födelse. Upplysningens fiender, med kyrkan i spetsen, hade nog inga problem med erövringen av nya världar, de var i högsta grad en del av den, däremot såg de med fasa på hur landvinningar inom vetenskapen kom att ifrågasätta den gamla maktstrukturens själva grundvalar. Att beskriva en tidsepok är vanskligt. Under bronsåldern var inte allt av brons och det fanns de som under folkvandringstiden inte hade en aning om att folk vandrade. Upplysningen som epok ger mest positiva konnotationer, trots att den bara utgör fernissan på en komplex samtid. Men hur är det nu, lever vi i en upplyst tid med alla landvinningar, demokratiska system och individuell frihet? Det beror på vem man frågar. Det beror på vilken tilltro man har till mänskligheten, om man mår dåligt en dag, eller alla dagar. Om man ser på de senaste hundra åren är det inte lätt att avgöra. Vilket ska man tillskriva mest betydelse, krigen eller freden, atombomben eller FN, välfärden eller miljöförstörelsen? Dessa företeelser är alla resultat av människans strävan att förverkliga drömmar. Så vad lever vi i nu, Upplysningen eller Nedsläckningen?