Sol, gas och olja

Sydsvenskans ledare säger nej tack till planer på att utvinna solenergi i Sahara för vidareförsel till Europa. Anledningen är att Europa då skulle tvingas samarbeta med "obehagliga" regimer som i Sudan, Egypten och Libyen, som kan "dra ur sladden" hux flux. SDS jämför det med Europas beroendeförhållande till Rysslands gas och Saudiarabiens olja. Problemet är alltså att Europa skulle riskera att behöva förhandla med ondskefulla regimer? Är det inte redan det vi gör? Kan man rangordna odemokratiska regimer? Är inte problemet snarare hur länderna vars råvaror Europa utnyttjar ska kunna dra nytta av sina egna råvaror på samma villkor som vi? Sydsvenskans ledare kanske är orolig att Saharas solstater inte ska vara samma lydiga och västvänliga diktaturer som exempelvis Saudi. Det vore ju tråkigt om Europa skulle vara tvungna att ockupera, låt oss säga, Libyen, när de vill höja priset på sol. Jag tror att SDS ledare lider av samma ängslan som många andra européer, ängslan att förlora herraväldet. Nej, SDS, kritisera istället de företag som bedriver omoralisk handel med diktaturstater, kritisera barnarbete, slavarbete, tvångsförflyttningar av byar och andra hemskheter som sker med många europeiska företags goda minne. Om en förnyelsebar energikälla kan skapa välstånd i några av jordens fattigaste länder utan att hänsynslöst exploatera dem så är det värt att chansa. Kanske kan "obehagliga" stater bli behagliga, både för omvärlden och sig själva. Men då krävs det att det inte är business as usual, utan lika villkor för alla parter. Jag menar, vad skulle vi tycka om inte omvärlden ville ge skäligt betalt för vår skog? Nog skulle vi "dra ur sladden".

I vulkanens fotspår

Eyjafjallajökull tvingade FC Barcelona att ta bussen till Milano för att möta Inter i semifinal i Champions League. Det föranledde en del gnäll och senare, när förlusten mot italienarna var ett faktum, något att skylla på. Hur kan några timmar på buss förstöra för en grupp vältränade fotbollsspelare med en snittålder på 25? Gikt? Ryggvärk? Portvinstå? Dålig cirkulation i benen?

Historien fick mig att se på VM med nya ögon: Jag ville inte höra gnäll, inte se filmningar, divalater, förtvivlade böner och krokodiltårar när domaren tittade, inte höra dryga kommentarer av högdragna tränare eller se spelare rusa förbi journalister och autografjägare utan att ägna dem en blick.

Jag ville se sportsmanship, kämpaglöd, storhet i både förlust och seger, jag ville se goda förebilder. Här följer en lista på några saker jag såg:

Det franska kaoset. Spelarstrejk, tränare som kallas till Le President de la Republique för att motta reprimand. Vilka tror de att de är? Frankrikes framgångar i fotbollshistorien har stått och fallit med två genier, Platini och Zidane, utan ledarskap på plan är franska landslag blott 11 st föga kreativa och förutsägbara fotbollsakademiprodukter.

Avsaknad av reservplan. Argentina hade inget att komma med när Tyskland visade sig vara lika snabba, tekniska och påhittiga som Maradonas mannar varit tidigare i turneringen. Diego, du är störst, men inspiration räcker inte som taktik.

Avsaknad av ödmjukhet. Det är inte bara brasilianska fotbollsspelare som lever under press. Men deras grinighet när det inte gick deras väg blev deras fall. Jag såg det redan mot Elfenbenskusten och det stod i full blom mot Holland i kvarten.

En självklar fråga. Som representant för det ena av jordens två mest självgoda folk tar jag mig friheten att knäppa det andra på näsan. Vad var det för mening med att Danmark fick åka till VM? Och Olsen, varför så dryg på presskonferenserna? Ditt hold håller inte, face it.

Spelarnas ansvar. Domarna gjorde bort sig men hur ska man kunna skipa rättvisa när spelarnas filmningar och fulheter maskeras allt skickligare? Lucios slag på Drogbas specialskyddade arm tar priset.

Living in the past. "Lippis problem började när Nesta tackade nej till landslaget", sa en italiensk journalist. Tro mig, Italiens problem är större än så. När man yvas över att en snart 40-årig back tackar nej till VM, då är det verkligen kris.

Uruguay, Tyskland, Holland och Spanien var kvar till sist och de hade en sak gemensamt; de var fokuserade på sin fotbollsmässiga uppgift, om än med olika metoder. Det var länge sen de fyra sista var så värda att vara där.

And the award goes to...Landon Donovan. Kämpar och sliter och brillierar, konverserar med journalister och vänder felaktigt bortdömda mål till revanschlusta till nästa match. Där har vi en god förebild. Bubblare på listan är finalhjälten Iniesta.

Slutligen en fråga till Puyol och Xavi. Med all respekt för Kataloniens särställning och Francos illdåd och förtryck av den katalanska kulturen, men var det verkligen nödvändigt att vifta med den katalanska flaggan två minuter efter en medaljceremoni som på många sätt var en manifestation för vad man kan åstadkomma när man gräver ner stridsyxan för en stund och som kanske, kanske kunde överbrygga nationella motsättningar och föreställningar skapade av inte bara en verklig historia utan även av stereotypa uppfattningar om vi och dom?

Mvh /Självgod svensk

Rapport från en värmebölja

Vem vill sitta framför skärmen när termometern visar 30+? Jag är ohjälpligt efter i nyhetsflödet och när jag blundar ser jag fortfarande Ramos nicka in segermålet för Spanien i semin mot Tyskland. De är lite mer aktiva i kylan i Sydafrika. Holland mot Spanien i VM-final, det hade jag aldrig trott. Jag tror Spanien vinner för att de är tålmodiga, välorganiserade och så enormt bra på att hålla bollen inom laget. Den spanska fotbollsfilosofin funkar onekligen: om motståndarna inte får låna bollen kan de inte göra mål. Men visst blir det match av det hela, Holland är tekniska, taktiska och passionerade och det är ingen dålig kombination.

Vad händer annars i det lilla och stora? På den lokala fronten har Lunds kommun visat att Lund och Svinarp, Janssons och Westers fiktiva småkommun, har vissa likheter. Ett nytt kommunhus ska byggas och detta precis där en av Lunds sista originella institutioner ligger, nämligen vandrarhemmet Tåget, inrymt i ett tåg. Alla som tycker om att resa vet vad det är man fastnar för som resenär, vad man berättar om när man kommer hem, och ett vandrarhem inrymt i ett tåg hör definitivt till den kategorin. Men denna institution försvinner alltså för att politikerna inte är nöjda med sina nuvarande faciliteter. Om ett nytt kommunhus ska generera träffar på Google då krävs det minst att Calatravas ska rita det.

Nu sätts spaden i jorden för ett nytt gigantiskt köpcentrum i Malmö, nu i Hyllie, ära vare Mammon. Ännu ett av många försök att slå undan benen på handlarna i stan. Frågan man måste ställa sig är: vad ska vi ha staden till? Om det fortsätter så här kommer Malmö innerstad förvandlas till en steril plats där man bara behöver bekymra sig om att välja mellan Seven Eleven och Espresso House. Hemska tanke.

Vargen och det primitiva Sverige

Vi får inte glömma vår hotade svenska vargstam bara för att det är sommar och den förkastliga licensjakten på varg är över för det här året. Nu kommer ny forskning, för vilken gång i ordningen vet jag inte, som visar hur förödande jakten är. Ska svenska politiker lyssna den här gången?

Det finns länder där forskning väger tungt, och så finns det Sverige. Hur ska man annars förklara riksdagens beslut om att tillåta licensjakt? (Egentligen lustjakt framtvingad av ohämmad lobbyism, eller mutor, som man också kan kalla det). I årtionden har viltvårdare, forskare, naturvänner och en och annan ansvarskännande jägare lagt fram det ena och andra rationella resonemanget för visa på fördelarna med och värdet av en livskraftig rovdjursstam. Lika länge har man kommit med förslag på hur ängsliga djurägare enkelt skulle kunna skydda sina husdjur och sin boskap. Men utan resultat. Hat är svårt att upplysa bort.

I länder där forskning fortfarande tas på allvar och har betydelse för exempelvis viltvård presenteras en rapport som visar hur omfattande vargjakt rubbar flockarnas sociala mönster och gör individerna till sämre jägare.

Av rapporten framgår det att de stammar som tilläts växa naturligt, efter intensiv jakt under många år, tämligen snart återgick till att döda mer svårfångade bytesdjur, vilket är en intressant iakttagelse. För om vargens jaktförmåga försämras när rutinerade djur dödas och flockarna då hellre väljer lättfångade byten, som exemplevis tamdjur, skulle inte då en livskraftig vargstam vara önskvärd även för några av de mest inbitna jaktivrarna?

Metodiskt Brasilien marscherar mot final

För er som inte har läst mina tidigare utgjutelser mot tv4:s och Svt:s kommentatorer så kan jag tala om att inläggets titel är en passning till dem. Brasilien har ett ramstarkt försvar, snabba omställningar och effektiva avslutare, bra fotboll ja, sambafotboll nej. Många lag har spelat sig fram till fina mål tack vare rörlighet, passningsskicklighet och teknisk brillians utan att kommentarerna lyder: "fotbollsgodis", "samba", "nu är det fest" med mera.

För att det ska bli rättvist propsar jag på att fler landslag får dansepitet. Varför inte "tangofotboll" (Argentina), "flamencolir (Spanien)" eller "candombospel" (Uruguay). "Schottisstilen" kanske man skulle kunna kalla det så många gånger framgångsrika svenska konceptet?

Jag erkänner att jag generellt har svårt för hypade företeelser. Men det är ju inte brassarnas fel att Nyström och gänget älskar att prata Brasilien. Svenskarnas kärlekshistoria till den brasilianska fotbollen hänger med sen 1958 när Pelé och hans lagkamrater sprang ärevarv med den svenska flaggan på Råsunda efter att ha krossat de blågula i finalen.

Från och med nu ska jag inte ondgöra mig mer utan njuta av Dungas välbalanserade och skickliga landslag. Jag tror att de enda hoten mot dem är Tyskland och Argentina. Tyvärr försvinner en av dem i kvarten. Just snyggt.

Och så var det dags igen

Tevez står och väntar i straffområdet, när passningen kommer har han stått en halv meter offside i minst en sekund, och det är mycket i fotboll, vanligtvis måste domaren fatta beslut på en tiondels sekund. Tevez gör 1-0 för Argentina mot Mexiko, ett mål som godkänns efter en konferens domarna emellan. Idag har två av VMs bästa lag gått vidare till kvartsfinal men det är trist att det är avgörande domartabbar som etsar sig.

När Sepp Blatter och FIFA gör sin analys efter VM torde bedömningsfrågorna toppa checklistan. Kanske har all misstro mot värdlandets förmåga att organisera festen överskuggat de verkliga behoven, att bereda väg för nya idéer. Hur svårt kan det vara att placera en domare till bakom målet? Jag har länge varit ruskigt konservativ i fotbollshänseende, jag tål inte utstuderade målgester och förbannar den dag då Roger Milla banade väg för denna epidemi med sitt hörnflaggsdansande i VM 90', för att ta ett exempel.

Fotboll är ingen exakt sport, det är en del av fotbollens själ. Teater hör till, liksom tveksamheter vad beträffar bedömning. Men nu är jag redo att kapitulera. Fler domare, videogranskning? Jag är redo. För spelarnas skull, så klart, men ännu mer för fansens skull. Det gör ont att vara engelsk landslagsman idag, eller mexikansk, men i morgon bär det av hem till ett extra långt sommarlov med ofattbar stor semesterlön. Fansen å andra sidan, i slum eller villa, förtjänar att se korrekt och rättvist bedömd idrott. UEFA-presidenten Platini har förutsett fotbollens utveckling, han har vetat länge att domarnas jobb skulle bli svårare med högre speltempo och större ekonomiska insatser. Han är mannen som kan modernisera och därmed rädda FIFA och VM.

Sepp, det är dags att kliva åt sidan.

Domartabbe sänkte England

I Tolkiens födelsestad tog den engelska sagan slut. Årets VM är sannerligen amatörernas stora fest, den assisterande domarens miss vid Lampards kvitteringsmål är så ohyggligt mycket grövre än den liknande situation som sänkte Västtyskland i finalen 66', en klassiker som givetvis vevas om och om igen en dag som denna.

Att tyskarna sedan kontrar sönder England är inte så konstigt, luften gick ur Capellos mannar efter Lampards icke-mål. Noterbart är att Rooney fick förtroendet att spela igen, England måste verkligen ha en tunn bänk och då tänker jag inte på Peter Crouch, som borde fått komma in.

Jag kommer att sakna England och deras fans, de enda som kan överrösta vuvuzelorna med sin sång. Vuvuzelorna har ett plus, och det är att de får även en seg tillställning att verka spännande, minus är att de överröstar läktarsången.

Tv4:s kommentatorer slog för övrigt rekord i stereotypa resonemang när de beskrev det tyska spelet. "Systematiskt" och med "maskinell perfektion" utnyttjade tydligen tyskarna det darriga engelska försvaret. Ja, jag säger då det, tyskarna får aldrig vara bara bra.