En människa eller två?

H 43:s höjdare som kallade Swingfly för något så grovt rasistiskt på facebook att jag inte ens vill skriva det här försvarar sig i dagens tidning. Hans försvar liknar en ny människodefinition. Han menar att vad man gör som offentlig person och som privatperson inte får blandas ihop. Då min vän, föreslår jag ett annat forum än I N T E R N E T. Är du två olika människor? Är den person du är i ditt jobb inte rasist? Måste inte privatpersoner ta ansvar för sina handlingar?

Det verkar som om många inte förstår vad Internet är, faktiskt. Jag antar att den berörde H43 profilen uppskattar facebooks räckvidd, annars hade han inte varit en del av det. Lite svårt att begripa att han sen slår ifrån sig med näbbar och klor och hänvisar till att det är privat. Facebook är inte privat i samma mening som en tanke eller en åsikt man har i huvudet.

En intressant iakttagelse är kommentatorsfältet. Lägg märke till hur vissa bagatelliserar artikeln som ett tecken på nyhetstorka. Är de vänner till H43 profilen? Tycker de att att det är ok att uttrycka sig som H43 profilen?

En väsentlig detalj är att H43:s logga var fullt synlig i hans jätterasistiska inlägg. Det gör att inlägget får en dimension långt utanför den privata sfären.

Om nu telefonintervjun är korrekt återgiven tolkar jag H43 profilens mothugg som tecken på att han är djupt ångerfull, annars hade han inte så desperat försökt misskreditera journalisten. Det är synd om karln. Hoppas att händelsen får honom att rannsaka sig själv. Hoppas H43 inte försöker sopa det under mattan utan fotar honom illa kvickt.

När personer på det här viset motiverar ett idiotiskt uttalande med att det är en isolerad tanke i ett specifikt sammanhang (H43 profilen tycker verkligen att Swingflys medverkan i Melodifestivalen är konstig) kommer jag osökt att tänka på nationalidolen Tomas Ravelli: Två gånger kallade han Martin Dahlin för något mycket rasistiskt, två gånger skyllde han på att det var "i stridens hetta". Men Tomas, varför kallade du inte Martin för "kräk" eller något annat som inte anspelar på hudfärg?

Förresten, H 43 profilens rubrik "Det är dags att emigrera..." påminner om den klassiska kullerbyttan (minns inte vem som i omedveten genialitet kläckte den) "jag ska flytta till ett land där de inte tar emot några j-a invandrare..."

Säger väl det mesta om främlingsfientliga personers begreppsvärld.

Pontus sköt Bågult till seger

Sverige-Ungern 2-0. 45 minuters premiärnerver och skador, sen lossnade det. Idag tävlar krönikörerna om att skriva att det var ett genidrag att spela med Pontus Wernbloom från start, men den som påstår att han hade på känn att Wernbloom skulle avgöra matchen gör en grym efterhandskonstruktion.

Det fanns en tid när Wernblooms flin kunde få mig att vilja plocka fram a big can of whoop ass. Han var grinig, frän och duktig, en spelare man skulle älska att ha i sitt eget lag. Men han spelade i Blåvitt. Efter matchen igår var han märkbart stolt och glad, men också ödmjuk. Han ville påpeka att han är på plan för att serva de andra "bollskickliga" spelarna. Innerst inne vet han nog att hans repertoar är större än så. Så stor att hans iver att vara konstruktiv satte käppar i hjulet för de andra mittfältarna. Men det rättade till sig i andra halvlek då mittfältet och försvaret mer omsorgsfullt och med större tålamod byggde upp anfallen.

Gårdagens geni var ändå Zlatan. Jag har försökt att undvika att skriva om honom på ett tag, jag har varit hjärtligt trött på alla skriverier den senaste månaden. Passningarna han slog igår var på en svindlande hög nivå. Minns ni hur länge det pratades om Therns passning (25 sekunder in i klippet) till Dahlin i kvalet till USA-VM? Igår slog Zlatan två såna passningar, i första halvlek. När de inte renderade i mål började jag känna en viss målskyttsångest. Har landslaget någon som kan förvalta chanserna laget skapar? Pontus Wernbloom kan ju inte göra två mål varje gång. Sebastian Larssons passning till 1-0 var för övrigt av mycket hög klass. Ett inlägg en Premier Leauge spelare måste kunna slå med förbundna ögon.

I morgon ska jag ta mig till Swedbank stadion och titta på den öppna träningen. Märkligt att åka till Malmö och se något annat än MFF. Å andra sidan blir det några kära återseenden. Välkomna tillbaka Ola, Behrang, Daniel och Zlatan!