På andra sidan skyttegraven ligger Danmark

Det är roligt att se vilket stöd det danska hockeylaget hade av svenskarna, många svenskar, företrädelsevis skåningar, skulle jag tro. Även sportkrönikorna drar upp gamla danska sportbragder som fått svensken att jubla; Bjarne Riis (dopad cykelfantom), EM-holdet 92' (som halkade med för att Jugoslavien stoppades), VM-holdet 86' (1-5 mot Spanien), för att nämna några.

Men, var det bara jag som höll på Tyskland i EM-finalen 92'? Var det bara jag som fick en ny idol i Emilio Butragueño efter krossen i VM-86? Är det bara jag som hellre ser, låt säga, vilket lag som helst vinna hellre än den ständiga trätobrodern på andra sidan sundet? Hallå lå lå lå...

Det är inte så att jag har något emot Danmark, förutom deras val av politiker, men det har inget med sport att göra, jag menar, jag kommer att hålla stenhårt på Italien i VM, (vilket jag i så fall inte skulle kunna tillåta mig själv att göra med tanke på deras val av politiker).

Nej, jag gillar Danmark, av många anledningar, men så har det inte alltid varit. Till skillnad från många andra svenskar så har jag svårt att vara den ena parten i en obesvarad kärleksförklaring. Visserligen har Öresundsbron fått en del danskar att åtminstone i smyg överge nidbilden om att Asien begynder i Malmö (Är det något fel på Asien, förresten?) men för mig så ploppar fortfarande min barndoms bild av Danmark upp då och då; Det var med viss bävan jag beträdde en dansk krog med mina föräldrar när jag var barn, det satt alltid någon gammal rödmosig farbror i ett hörn och tjabbade med personalen och tittade på svenskarna för att sedan säga något som fick de andra danskarna att titta på oss och flina. Eller så var de arga, de blev arga när man inte fattade deras obegripliga siffersystem i Steff Houldbergkiosken, eller när man inte ville åka med en främling i den gamla berg och dalbanan på Tivoli, och som skötsam tonåring för första gången på egen hand i Dronningens by blev man verbalt trakasserad om man gick mot rött trots att det var fritt en kilometer i varje riktning, eller när man beställde sin första öl på en pub och lämnade fram en för stor sedel.

Ni måste ha överseende med harangen ovan. Det är inte så illa som det låter utan ett resultat av minnets selektiva vidvinkelperspektiv på negativa bilder. Jag gillar Danmark och danskarna och jag gladdes verkligen med Danmark i hockey-VM, gladdes, men inte längre än till nedsläppet mot Tre Kronor igår. Nu stålsätter jag mig inför rödvita hyllningsartiklar i samband med Fotbolls-VM i sommar. Ni må tycka att jag är småaktig, men detta gäller sport, och i sportens vrickade värld är det svårt att överge en skyttegrav man har legat i sedan barnsben. På gensyn!

Ja, det är hockey-VM

Av rubriken att döma förstår ni att hockey inte har högsta prioritet för mig i mitten av maj. Men när det händer nåt extraordinärt så får det bli ett inlägg. Hockey-VM är inte fullt så urvattnat som många kritiker säger. I Kanada har hockey-VM hög status. Kan det vara möjligt? Kanadensarna värnar väldigt mycket om sina blivande stjärnor och ser en kanandensisk seger i hockey-VM som ett kvitto på att landets hockey håller måttet. Tiderna förändras dock, mediafokuseringen runt OS sedan NHL öppnade för paus vart fjärde år har höjt statusen på den turneringen betydligt.

Men 77 000 åskådare på en VM-premiär mellan Tyskland och USA, det är grymt. Fast Danmark-Slovakien 6-0, det är mer än grymt, det är helt galet. Nu väntar vi bara på att de svenska kvällstidningarna ska frossa i att Danmark har en svensk tränare, Per Bäckman, ni vet han som liksom gamle handbollskaptenen Bengt Johansson alltid vrålar när han pratar. Det brukar ju vara så att många svenskar gärna vill att vi på något märkligt sätt ska sno åt oss äran när en svensk tränare lyckas i utlandet. Titta på Svennis, ok när han ledde Benfica till en dröse titlar direkt efter hans framgångar med Blåvitt, men tjugofem år senare när han ska leda Elfenbenskustens landslag i fotbolls-VM, nja, då blir det lite konstigt, eller hur Lars-Åke Lagrell?



Het mössa i hockeyvärlden


Tre kronor då? Jag har inte sett mer än en period men nog ser de loja ut, precis som i OS. Jag tycker att det är på tiden att ha en tydligare deadline för de trötta NHL-spelarna så laget inte behöver skrinna runt och vänta på en Lidström, en Sedin eller en Samuelsson när turneringen har satt igång. De andra spelarna måste ha förtroende av sin coach och det lär de inte känna att de har när de vet att de medverkar på nåder.

Så blir 2010, del 3

På det nya årets första dag tar Statarkatten avstamp i en svensk klassiker. Nämligen att någonstans i vårt avlånga land sitter en skribent med pannan i djupa veck och tippar Malmö FF som svenska mästare i fotboll. Som ljusblå katt blir man först lite smickrad för att sedan ställa den aktuelle tipparen frågan: hur tänkte du nu? Allt annat än en repris på 2009 års guldstrid är en skräll, konstaterar jag bittert. Men först väntar OS i Vancouver där Tre kronor ska försvara sitt guld. Sällan Stellan, jo förresten, om den här mannen skänker världen en sista galaföreställning så är faktiskt allt möjligt. Annars blir det som vanligt en frustrerande väntan på svenska framgångar i längdspåren. Längdåkning är en underbar TV-sport, så länge de undviker masstart. Femmilen i Pragelato för fyra år sedan fick mig att koka av ilska. Jag drömde om de verkliga bedrifterna, ensamma kärva män mot naturens krafter, väntan på tidspasseringarna, som i Nagano, när Niklas Jonsson sekund för sekund tog in på en allt tröttare Dählie. Det blev ett silver för Jonsson i den mest spännande femmil jag sett. För fyra år sedan såg jag ett gäng söndagsåkare göra upp om segern i en spurt den sista halva kilometern, urtrist. Några tips till slut. Helena Jonsson tar guld i jaktstart, hennes nerver i avgörande skytte är det ingen annan som matchar. I fotbollsvärlden kommer England fira stora triumfer. Lampard och Terry kommer att smaka segerns sötma både i champions league med Chelsea och i VM med det engelska landslaget. Zlatan kommer att bli cupmästare i Spanien men se ligatiteln vinnas av Marängerna från Madrid. Givetvis är detta inget jag går och hoppas på men jag försöker efter bästa förmåga vara objektiv. Tråkigt? Jo, det tycker jag också. Så vem vinner allsvenskan till slut? Malmö FF så klart. Med vänlig hälsning Cyklopen.