I ett Mammons tempel nära dig

Surkatten, den bakåtsträvande och präktige Statar'n ska gotta sig i stackars butiksägares våndor nu när Entré hänger löst ett år efter invigningen. Inte alls, det är inte deras fel att Malmö kommun, eller Malmö Staaaaad som det så fint heter, utan eftertanke uppmuntrar till shoppingcentrum varhelst det projekteras för nybyggnation. Shopping är en av de vanligaste fritidsaktiviteterna, om man intervjuar folk på stan. Fritidsaktivitet? Som att rida, gå promenader, måla, idrotta, fågelskåda? Jag säger då det.

Men tro inte för ett ögonblick att hobbyshoppingen är en fritidsaktivitet sprungen ur människans innersta behov, ett naturligt steg i hennes utveckling. De flesta behov skapas av människor som vill att vi ska behöva så att de i sin tur ska kunna skratta hela vägen till banken. Som konsument finns risken att ju mer man köper som man inte behöver, desto mer får man göra sig av med av det man verkligen behöver. Präktigt var som sagt ordet.

Att det går dåligt för Entré är ett gott tecken. Kanske finns det trots allt en gräns för hur mycket golvyta i en stad som kan upptas av samma tjugotalet slit- och slängbutiker.

Alla älskar Kina

Plötsligt tänker ingen på censur, fängslande dissidenter, summariska rättegångar, dödsstraff eller brott mot folkrätten. När Kinesiska Geely hostar upp kosing för en svensk nationalklenod, åtminstone till namnet, då tar Maud Olofsson på sig en kinesisk blus och sitt mest statsmannamässiga leende i teve, ett milt sådant, för att imponera på de köpstarka herrarna från öst. Dialog är bättre än sanktioner, säger hon. Visst, gör då business med Kuba, eller har de inte tillräckligt mycket flis? Nej, just det, de är ju bara kommunister.



Den här typen av hyckleri har ingen färg eller tid. Till exempel sålde Sverige, via Jugoslavien, sprängmedel till Iran på det glada åttiotalet, jugoslaverna sålde helt enkelt varorna till Iran och fick en lite procent på kuppen. Sverige säljer som bekant inte vapen till länder som "bedriver krig, förtrycker sina medborgare eller befinner sig i konfliktområden".



Men Kina, detta vidunderliga land med sin mångtusenåriga historia. Alla älskar Kina, så länge det kan dra upp mindre länder ur kristider, särskilt när det är val samma år. Men det är klart, som Maud påpekade, Sverige är ett litet land, precis som Danmark, som Mao..påpekade en gång när en rådgivare upplyste honom om Danmarks ringa invånarantal: "det var ett litet land, det får vi se till att bevara".

Malmö FF Malmö FF Malmö FF

Jag var där. I ett framtida retrospektiv kanske ett sådant konstaterande kan ljuda med samma klang som: Jag var där när Patrik Andersson gjorde sin första träning i comebacken -04 (jag var inte där), eller jag var där när Zlatan sköt 2-0 mot AIK i den allsvenska återkomsten -01 (men där var jag). Igår bjöd Malmö FF på fotboll när den är som bäst och jag var där. Efter matchen konstaterade lagets tuffaste spelare Guillermo Molins att: om vi kan spela så här i tio matcher så kan vi börja snacka. Helt rätt inställning. Inte sväva iväg till nästa veckas obehagliga bortamatch mot starka Gefle på champagnelätta ben, för då blir det svårt. Molins inställning är guld värd. Allsvenskt guld?

Björnfamilj utplånad efter tjuvjakt

Och så undrar de stora intresseorganisationerna för jägare varför jägarnas rykte är lite skamfilat...Med bak-och-fram-skorna på fördömer jägarkåren tjuvskytte (det skadar ju deras bransch) men off the record skyddar man sina medlemmars "egna initiativ"; skjut och gräv ner, men åk inte fast! För det är inga ensamvargar (en opassande metafor för rovdjurshatare) som jagar rovdjuren illegalt, det är organiserade medlemmar som vet att de åtnjuter ordförandens beskydd. Regeringens beslut att tillåta licensjakt på varg och lodjur, mot lagar och förordningar och etiska och moraliska principer, har sänt otvetydiga signaler till dem som redan innan har svårt att skilja på rätt och fel. Skjut och gräv ner, men åk inte fast.

Folk i alla landskap, förenen eder mot naturens fiender!

Et yndigt land

Har ni hört om det nya poängsystemet för invandrare som Dansk folkeparti har lyckats förhandla sig till med regeringen? Jag citerar SDS ledarsida: "De som samlar hundra poäng ska kunna få permanent uppehållstillstånd efter fyra år. Idag är gränsen sju år. För sjuttio poäng krävs godkänt i danska, tre års sysselsättning och lika lång tid utan socialbidrag. Resterande trettio kan erhållas till exempel genom prov i dansk kultur och historia, engagemang i föreningar med mera".

Jag har, förutom de uppenbara invändningarna som SDS redogör för, följande tankar i ämnet:

Hur ska man göra med den kategori danskar (den blonda varianten som dricker öl och äter gris) som inte heller kan danska? Undersökningar visar att danska barn är de barn inom EU som lär sig sitt modersmål senast eftersom de danska konsonanterna slipas bort och diftongerna blir fler. Svårt att begära att folk med andra modersmål ska lära sig.

Har alla prebens och brians per automatik sysselsättning i tre år och därmed inte socialbidrag? Kan de dessutom berätta om den danska kungalängden, kolonialhistorien, Oehlenschläger och the great HCA? Skulle alla skolbarn i ett klassrum i Herlev utan att blinka kunna hålla ett femminutersföredrag om något av dessa ämnen?

Måste alla vara med i föreningar? ni vet, ordförande, sekreterare, suppleant, protokoll och annat astråkigt man förknippar med föreningsarbete, om man som Statarkatten råkar vara ointresserad av det.

Sverigedemokraterna vädrar morgonluft när de hör om Dansk folkeparti och deras landvinningar eftersom de fortfarande bygger sin politik på en inbillad folkopinion i Sverige mot invandring. Måtte Sverige fortfarande vara ett anständigt land efter valet. Retoriken i invandringsfrågan i Danmark är helt absurd och inte värdig en demokrati.

Jag föreslår att danskarna koncentrerar sig på smörrebröd istället, det sköter de ypperligt!

Vinterstudion for president!

Så har Vinterstudion gjort sitt för i år, ett tecken så gott som Groundhog day att vintersporterna går i ide till nästa säsong, ja, förutom att utövarna tränar som galningar under hela de långa lata sommarmånaderna för att bli ännu bättre. Det kostar på att ligga i topp. Jag stämmer in i hallelujakören som sjunger Vinterstudions lov, det har varit riktigt kul att följa och det ska bli spännande att se om sommarens fotbollssändningar bjuder på samma kvalitet.

Dagens sändning bjöd på ännu en uppvisning av den fenomenale Petter Northug, som passade på att flörta med publiken i Falun inför sitt VM-ambassadörsskap för dalametropolen. Den som såg hans lopp idag och hans insats i slottssprinten när han stakade runt hela banan till en slutlig andraplats förstår, om inte tidigare, att han är helt unik.

Så blev det äntligen guld för Hammarby. I bandy. Och hårt prövade söderbröder kan för första gången på länge känna lite stolthet för sin förening. Det var emellertid andra tongångar på en pub i Stockholm häromdagen där en vän fick fly undan glassplitter och vinande föremål när puben attackerades av ett gäng bajare på jakt efter solnaiter. Fy hundan!

Och så till sist Mjällby som tvålade till GAIS med 3-0 i fotbollsallsvenskan efter hattrik av Marcus Ekenberg. Ekenberg som alltid var steget före Chippen när de spelade ihop som lovande ynglingar och sporrade denne att bli ännu bättre. Frågan är vem som är bäst nu.

Minnen från korpen

Jag minns korpen i Lund. Jag var väl tjugofem och hade spelat min sista seriematch några år tidigare. Korpen var lagom att spela i, inga träningar och överkomligt motstånd men ändå med den tävlingsnerv jag behövde för att tycka att fotboll var riktigt kul. Jag minns de där hjulbenta fyrtio nånting grabbarna med kalaskula och dåligt flås men med en ännu icke slocknad ungdomstalang kvar i benen. De kunde borra in ett skott i krysset utan ansats, de kunde slå precisa krossbollar över halva plan - så länge de orkade. Jag minns hur deras ledband töjdes ut och deras knän hoppade ur led, hur de vred sig i plågor och skrek ut sin ångest för att efter en snabb hobbyortopedisk korrigering fortsätta matchen ut. Jag minns deras humör i slutet av matcherna när orken började tryta, hur de bröstade sig mot motståndarna och gnällde på domaren när de fick gult kort efter ännu en kapning på en yngre och kvickare motståndare. Jag minns ambulansmännen som åt glass medan de väntade på slutsignalen.

Korpen är känslornas serie - på plan. Men att behöva avbryta korpserien för ungdomar i kombihallen efter incidenter mellan publik och spelare är tragiskt.