Kalenderbitare se hit!

Malmö FF-IFK Göteborg var ingen vacker match att titta på. Det var kamp, vilja, goda försök, stress och slarv. Blåvittränaren Olsson sa nånting om att publikens sång fick tillställningen att verka bättre än den var, en bra analys. Som MFF:are och sjuttiotalist är det viktigt att vinna mot Blåvitt. Det handlar om kalenderbiteri och maratontabellen. Om det inte vore för det där året i Superettan så skulle MFF fortfarande vara ohotad etta. Å andra sidan, om inte MFF tvingats till nystart i Superettan så hade... Så kan man hålla på i evigheter, snacka degradering, Zlataneffekt, tvåpoängssystem och mästerskapsserier, men nu är det nu och det är ruggigt spännande.

Änglarna var bra igår. De förde spelet under delar av första halvlek och vaskade fram en del lägen mot ett för dagen stundtals hafsigt MFF. Men så kom målen, 1-0, trots misstänkt hands och protester från göteborgarna, och 2-0 efter en sagolik kvadratenövning på vänsterkanten. Sandberg gör en tavla, men ingen dundertavla, bollen dyker elakt och skottet kommer oväntat, påminner lite om ett klassiskt famous last words, sagt av en brittisk officer under Boerkriget: Bah, they can't hit an elephant from that dist...

Mellan ettan och tvåan passade Tomas Olsson på att bjuda på lagets sjätte straffmiss av sex möjliga. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Det blev spännande likväl. Tobias Hyséns löpning, nedtagning och yttersida över en utrusande Johan Dahlin höll hög internationell klass. Men närmare än så kom inte göteborgarna. MFF vann och håller tjugo poängs avstånd till ärkerivalen. Kalenderbitare ombedes anteckna. Den som kan säga hur långt MFF är efter i maratontabellen efter gårdagens match får gärna hojta till.

Himmmelsblått vs. brunt

I Skåne har alltid det extrema varit varandras grannar; Rött och brunt, radikala och konservativa, vidsynta och trångsynta. När röstsiffrorna nu är färdigräknade och det beklämmande resultatet befäst känner jag ett starkt behov att lyfta fram en verksamhet som på så många plan representerar det Sverige som jag ännu hoppas kommer att leda landet in i en mångfasetterad och dynamisk framtid, ett Sverige utan rasismens hantlangare.

Den här verksamhetens framgångar har alltid varit avhängiga av influenser utifrån, nya idéer, modiga idéer. Den här verksamheten tar tillvara på den positiva kraft som finns i det unga och mångkulturella Sverige. Den här verksamheten ser olikheter som en nödvändighet för en dynamisk och positiv utveckling. Verksamhetens representanter, de som visar upp sitt kunnande för allmänheten, visar med kraft, finess, precision, glädje och samarbete att en framgångsrik enhet måste bestå av unika delar.

De är olika, unga och enade bakom en gammal symbol. Vår sköld.

Wag the dog, på riktigt

Pia och Jimmy?

Jag är övertygad om att språket är vårt starkaste styrmedel. Jag hävdar att SD:s framgångar är intimt sammanvävda med en språklig förändring i den politiska retoriken. Jimmy Åkesson må vara len i flabben men han är talesman för en skränande minoritets vulgära inbillningar. Danskifiering kallar jag det, den danska sjukan kallar Lars Dencik syndromet.

I en mycket tänkvärd artikel i dagens SDS, kulturdelen, (ledarsidan är förbehållen borgerliga spetsfundigheter*), varnar han för hur den danska sjukan kan komma att sprida sig i Sverige på samma sätt som i ursprungslandet. Han liknar utvecklingen vid en erosion av debatten. Dencik delar in sjukdomsförloppet i tre stadier:

I det första stadiet blir den extrema retoriken rumsren eftersom regeringspartiet, som gjort sig beroende av det lilla extrema stödpartiet, måste försvara sitt stödparti för att verka trovärdigt. Detta trots att regeringspartiet inte delar de extrema åsikterna.

I det andra stadiet börjar även oppositionen anamma delar av det extrema budskapet, för att inte tappa ännu fler missnöjesröster och därmed bli helt akterseglade.

I det tredje stadiet är det svansen som viftar hunden; i en politisk debatt som alltmer kommit att ha smittats av extrema förslag blir det allt lätttare att kasta fram ännu extremare förslag. Det extrema partiet, ännu ganska litet, har därmed fått oproportionerligt mycket inflytande genom att successivt, och på grund av andra partiers eftergifter, ha flyttat fram gränsen för det anständiga och sakliga, man har skaffat sig "problemdefinieringsprivilegiet":

Så har hela det politiska debattklimatet i dagens Danmark till slut drabbats av en galopperande retorisk smitta: en semantisk fartblindhet innebärande att man uttalar sig allt mer våldsamt, nedsättande och fördomsfullt om de fremmede, utlänningar och i synnerhet islam och muslimer (men just nu också Sverige och svenskar). Och att man i denna retoriks efterföljd också blir allt mer blind för – eller öppet struntar i – hur man i lagstiftningsarbetet anfräter de grundläggande legala konventioner och principer om mänskliga rättigheter som man själv i olika sammanhang skrivit under på (Dencik, SDS s.B4 22/9-2010).

Jag kan bara ge en torftig sammanfattning av artikeln, jag rekommenderar varmt en noggrann genomläsning!

* Någon får gärna förklara det roliga i LO-ordförandens uttalande. Sydis ledare verkar ha satt kaffet i vrångstrupen av skratt...

Elegi över en måndag

Igår var det måndag. Den första dagen i ett Sverige med nassar i riksdagen. Till råga på eländet förlorade MFF borta mot Djurgården. Det kanske var en liten tröst i bedrövelsen för Lars Ohly, men inte för mig, det underströk bara vilken rälig dag det var.

Rådjuret dök upp i trädgården framåt lunch, tog två varv och spatserade sedan ut bland betblasten. Det var trösterikt på något sätt. Jag tog fram kameran och tog några bilder och filmer. Under de tio minuter rådjuret klev omkring bland blommor och plantor tänkte jag inte på något annat än vad jag såg framför mig.


















Idag kan jag andas igen. Jag ser framtiden med tillförsikt an, fienden har framträtt i all sin uselhet och ingen tvekan råder. The board is set!

Vad kan vi göra nu?

Det är en dyster dag. FP, och i viss mån KD, gav legitimitet åt SD när de började fiska röster i deras vatten samtidigt som deras allianskollegor utmålade vänstern som odemokratiskt. Efter gårdagens val visar det sig att fler svenskar tror att V är mer suspekt än ett parti som har tydliga kopplingar till nazismen och som har en värdegrund som alla Sveriges lärare enligt lag är skyldiga att bekämpa. Det är en skam.

Under de kommande fyra åren måste vi återuppbygga förtroendet för den värdegrund som en gång drog Sverige upp ur orättvisor och svält och skapade ett öppet och generöst samhälle. Vi måste visa omvärlden att vi inte vill följa den olyckliga populistiska trend som går genom Europa och världen i stort. Ett öppet och generöst samhälle är dynamiskt och framgångsrikt. Det Sverige som befästes igår är ett Sverige som riskerar att sluta röra sig framåt.

Alla som jobbar med de unga i samhället måste förmedla en tolerant människosyn. Vi måste demaskera SD och visa vilka de är. Skillnaderna mellan SD och Hitlers NSDAP är inte så stora som de har lurat i sina väljare. Skillnaden är att de prioriterar olika i sina rädslor och sitt hat. Ni som röstat på SD, rannsaka er. Vi andra måste också rannsaka oss och fråga oss själva: hur kunde detta ske?

Runt cafébord och bardiskar, i fikarummen, överallt där människor interagerar måste vi stå upp för alla människors lika värde, vi måste ta konlikten med fördomarna och hatet, vi måste visa att ett samhälle som bygger på öppenhet, tolerans och generositet är lika med framgång. Jag hoppas att alla som vill uttrycka sig hittar en kanal för sina åsikter och förhoppningar. Man kan enrollera sig i föreningar, i partier och i bloggosfären, man kan demonstrera eller också bara tala med varandra. Tystnaden är vår största fiende.

Vi måste visa att en hundralapp mer i plånboken i månaden inte per automatik gör oss lyckligare, att omsorg om medmänniskan inte har någon prislapp.

Vi måste berätta att miljön är vår tids vikigaste fråga. Ett land som värnar om naturens mångfald såväl som människans är ett land som kommer att stå väl rustat för framtiden.

Vinden måste vända!

Rör inte strandskyddet!

Alldeles invid samt i själva naturreservatet vid Salviken har Arne Paulsson, skatteflyktingen (under utredning) från Lund, köpt gods och mark. Han vill bygga villor där. Men det ska han inte få göra! Området är ett av de sista fredade områdena på den skånska västkusten. Här vadar sällsynta fåglar, i vattnet utanför ligger sälarna och pustar ut på stenar och skär efter att ha ätit gott i det fiskrika vattnet. Men bullret från grävmaskiner och vibrationerna från hjullastare och andra stora fordon kommer att störa djurlivet så till den milda grad att det riskerar att försvinna.

I många fall av miljöförstöring är vi nästintill maktlösa. I det här fallet är vi det inte, tvärtom har vi all anledning och all makt att stoppa planerna. Det är i första hand upp till Kävlinge Kommun att fatta ett klokt beslut, och det finns hopp, kommunen ligger bakom det ambitiösa och lyckade projektet Lundaland, med ambitionen att sätta upp musikföreställningar av hög internationell klass i omkretsen, så nog finns det människor som ser bortom snabba cash i den kommunstyrelsen.

Paulssons uttalande om marken tyder på hybris i den högre skolan: Det här är min största och roligaste affär, flera kilometer gränsar till havet. Det enda stora området mellan Malmö och Helsingborg vid havet som inte är exploaterat. Just det Paulsson, och så ska det förbli!

Paulsson vill själv bo där när han flyttar tillbaks från sin skatteexil i Österrike. Flytta hem du, Arne, men rör inte området! Bygg hyresrätter i stan istället, bygg för Lunds studenter men bygg för tusan inte villor på den sista icke-exploaterade biten kust i västra Skåne!

Borgarnas falska matematik

Alliansens matematik är lika enkel som obehaglig: En majoritet av svenskarna har sysselsättning, så har det alltid varit. Genom att ge dem som har sysselsättning en hundralapp eller två till i månaden att köpa en platt-teve för så köper man garanterat tillräckligt många väljare för att vara att räkna med även nästa val. De har alltså köpt röster och skapat en bekväm och navelskådande medelklass, ungefär som i USA. Att man därigenom kapar banden med samhällets mest behövande är inget som bekymrar varken regeringen eller den nya skygglappsförsedda medelklassen. Den så kallades arbetslinjens syfte har aldrig varit att ge fler människor jobb utan att ge dem som har jobb lite mer pengar, resultatet kan vi se i den känsla av förträfflighet som sprider sig i samhället och som har skapat ett "vi och dom": vi som är duktiga och gör rätt för oss och dom som är dåliga och inte gör rätt för sig.

Borgarna har fått svensk ekonomi att verka stark. Falsk matematik. Nedrustningar och utförsäljningar gör statskassan lite bättre men allt annat mycket sämre. Lärartjänster försvinner från de kommunala skolorna medan skolor med vinstintressen blir rikare. Resultat: en ojämlik skola och ökad segregering bland unga. Allmännyttan säljs ut, bostadsmarknaden avregleras och öppnas för spekulation, resultat: färre hyresrätter, ökad boendesegregation. Minskade satsningar på skydd av viktiga biotoper, förnybar energi och en miljövänligare infrastruktur, resultat: sämre kollektivtrafik, mer utsläpp, ett rekordlågt internationellt anseende. Listan kan göras lång.

En hemsk effekt av den borgerliga politiken och retoriken är att regeringen har lyckats få många människor att tro att marknadsekonomi är samhällets anatomi, som en naturlag. SDS, allt mer högervriden, skriver i dagens ledare att: det är den rödgröna verklighetsförankringen i stort som saknas. Ett typiskt högerargument, det att människor med vision saknar verklighetsförankring. Men jag säger: På 1800-talet var verkligheten förfärlig för en majoritet av Sveriges befolkning, men förändringen kom, varför det? Jo, för att kloka människor inte stod ut med orättvisorna, för att människor med vision stakade ut nya leder, för att förtryckta människor fick lov att andas igen och bli respekterade. Det är frihet, borgarnas version av frihet är friheten att välja mellan Sony och Panasonic, en falsk frihet, en mättnadens frihet, en lögnens frihet.

Det mest tragiska med de senaste fyra åren är att borgarna har godkänt en retorisk låg nivå. Moderaterna pratar mest i siffror, (förutom när "hjärntrusten" uttalar sig, som Billström om romerna) därför tror folk på dem, liksom på Centern som maler på med ordet entreprenör, vilket har en positiv laddning. Mest ansvariga för att Sverige närmar sig en danskifiering av debatten är Folkpartiet och Kristdemokraterna. Språktest, burkaförbud och förakt för smal kultur är bara några av de bruna stråk som likt bromsspår i den skenbara liberalismens och den insmickrande värdekonservatismens kalsonger följer de båda partierna i hasorna. De tar röster från SD, säger de som försvarar dem, men jag säger: de bereder väg för lögner och fördomar och moralpanik.

Häromdagen i en niondeklass jag undervisade i kom frågan om flyktingmottagande upp. En elev frågade: varför ska Sverige ta emot flest flyktingar i världen? Efter att ha upplyst dem om att Sverige inte tar emot flest flyktingar i världen, det gör Iran följt av en rad andra länder i tredje världen, räckte en annan elev upp handen och sa: det är en moralisk plikt att hjälpa människor som flyr från krig och andra problem. Det finns hopp.

Det är en moralisk plikt att hjälpa andra människor. Om vi inte lever enligt den principen rämnar fundamentet för hela vår civilisation.

Rösta rätt, rösta rödgrönt!