Yago jagar guld

BK Häcken-Malmö FF 0-4, och två nickmål av Yago Fernández.

Daniel Larsson öppnade målskyttet med en enkel, det ser i alla fall enkelt ut, yttersida på ett friläge. Tvåan krutade Molins in på ett för honom karakteristiskt vis, kvällens vackraste balja. Ändå var det Yagos två nickmål som värmde mest. För i de tajta och nervösa matcher som väntar är det ovärderligt att ha en stark huvudspelare på fasta situationer, och det har inte Malmö FF haft på många herrans år.

Jag vill även lyfta fram Ulrich Vinzents som gör en av sina bästa matcher för året. Koncentrerad, urstark och nästan omöjlig att passera. Dessutom stod han för en mycket skicklig passning till Ricardinho som i sin tur serverade Yago till dennes första mål.

På sin kant jobbade Jiloan Hamad utan pardon i nittio minuter, och den uppmärksamme såg att Jille bjöd på en hel del tekniska nummer i trängda lägen. I årets MFF är även grovjobbaren en lirare.

Som jag sa senast, man kan bara göra sitt eget jobb, och idag gjorde Himmelsblått sitt jobb med den äran.

Förträngningens olidliga lätthet

Jag har så fullt upp just nu att jag förtränger hur sjukt spännande Allsvenskan är. Jag förefaller lugn, men det är jag inte, jag uppvisar ett beteende som är typiskt för den som inte har tid att känna oro, jag väljer att växla perspektiv till fågelns och titta på fotbollen, detta viktiga oviktiga ting, uppifrån. När man svävar däruppe behöver man bara vrida lite på nacken för att se vettvillingar med vapen, krig och naturkatastrofer, sjukdom och svält. Men jag vore en hycklare om jag sa att jag inte brydde mig om Allsvenskan. För när jag hänger däruppe i luften och tittar ner så ser jag också E6:an mellan Malmö och Göteborg. Onsdag. Hisingen. Häcken-MFF. Kommer allt att avgöras då? Möjligt. Å andra sidan vore det mer troligt, med tanke på den här galet utdragna säsongen, att ingenting är avgjort förrän efter sista visselpipan i sista matchen i sista omgången. Jag vill sträcka mig så långt som att säga att det vore inte mer än rätt.

Spavistelse till Ricardinho anbefalles

Efter den sköna trepoängaren mot BK Häcken, det i särklass bästa lag som har besökt Swedbank hittills i år, sa en kompis: "Det är så roligt att vara här, man går hit och sen går man härifrån och är glad." Han tittade ner när han sa det, nästan som om han pratade med sig själv.
Frukten av tre års slit är kanske redo att skördas för föreningen med ständig guldtörst?

Och så var det Ricardinho. Jag hoppas att agenterna strök honom från sina listor efter vinterns skada för så bra som han var idag är ingen annan i serien. Vilken uppgift han än skulle lösa gjorde han det med den äran och lite därtill. Än sprattlade han till i nån slags capoeirastil och rensade bort bollen, än var han inblandad i en farlighet och aldrig slarvade han bort bollen.

Nu har han gjort sin comeback, han har fått sina ovationer och sin adrenalinkick, kärleken från supportrarna, medspelarnas och tränarnas ryggdunkar. Alltså måste han på spa, eller någon annan form av harmonisk rehab. Risken för ett bakslag är inte helt obetydlig just i detta skede, tätt inpå ett skadeuppehåll; Således bara lätt träning innan uppladdningen inför slaget om Skåne, för resten av grabbarna då, Ricardinho bör ansluta först efter ett dygn med massage, heta bad och lite bossa i lurarna. Saudade!