Halmstad BK är en klubb i kris. HBK; beskäftig, duktig men nu också bedagad svensk fotbollsskönhet. En klubb som likt Kalmar FF alltid har stått på småklubbsbarrikaden och riktat anklagande ord mot etablissemangets pampfasoner. Nu jäklas jag lite, HBK är en klubb värd beundran. Det började med Hodgsons mirakelmedicin och nådde sin kulmen under Prahl. Janne Andersson-eran var också framgångsrik, alltid naggande storlagen i hasorna, en straff från guld 2004. Nu ser det inte bra ut. Däremot ser det bra ut för HIF som gjorde processen kort med HBK ikväll. Vad ska man säga? Vilket lag som än tar hem spelet till slut kommer att stå där som värdiga vinnare. HIF har fått allt att klaffa i år. Nyförvärven levererar på ett osannolikt sätt, skadorna är få, de äldre spelarna har fått en nytändning, tränarens filosofi faller i god jord och de få plumparna i protokollet förbleknar omgående.
Man kan bara göra jobbet själv. I morgon ställs Roland Nilssons Malmö FF mot ett Brommapojkarna som vill gripa det sista halmstrået. Jag ser med bävan fram emot matchen, nästsista ronden i årtiondets fotbollstvekamp, (gnagare och änglar må ursäkta men årets topplag vinner av egen skicklighet och inte andras oförmåga).
HIF spelar fin fotboll, passningsskicklighet i kombination med ett starkt försvar över hela planen och fantastiska forwards. MFF spelar vacker fotboll, offensiv i alla lagdelar, på bredden, på djupet, alla varianter.
Runt bägge lagen åker tankarna inför olika scenarier runt i huvuden på supportrarna. Ikväll är det MFF:arna som kommer att sova oroligt, natten till idag var det HIF:arna.
När jag inte kan sova tänker jag på Rolles trygga utstrålning och små Daniel Larssons som hoppar över ett staket. Framåt Malmö!
Visar inlägg med etikett Daniel Larsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Daniel Larsson. Visa alla inlägg
söndag 31 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
Yago jagar guld
BK Häcken-Malmö FF 0-4, och två nickmål av Yago Fernández.
Daniel Larsson öppnade målskyttet med en enkel, det ser i alla fall enkelt ut, yttersida på ett friläge. Tvåan krutade Molins in på ett för honom karakteristiskt vis, kvällens vackraste balja. Ändå var det Yagos två nickmål som värmde mest. För i de tajta och nervösa matcher som väntar är det ovärderligt att ha en stark huvudspelare på fasta situationer, och det har inte Malmö FF haft på många herrans år.
Jag vill även lyfta fram Ulrich Vinzents som gör en av sina bästa matcher för året. Koncentrerad, urstark och nästan omöjlig att passera. Dessutom stod han för en mycket skicklig passning till Ricardinho som i sin tur serverade Yago till dennes första mål.
På sin kant jobbade Jiloan Hamad utan pardon i nittio minuter, och den uppmärksamme såg att Jille bjöd på en hel del tekniska nummer i trängda lägen. I årets MFF är även grovjobbaren en lirare.
Som jag sa senast, man kan bara göra sitt eget jobb, och idag gjorde Himmelsblått sitt jobb med den äran.
Daniel Larsson öppnade målskyttet med en enkel, det ser i alla fall enkelt ut, yttersida på ett friläge. Tvåan krutade Molins in på ett för honom karakteristiskt vis, kvällens vackraste balja. Ändå var det Yagos två nickmål som värmde mest. För i de tajta och nervösa matcher som väntar är det ovärderligt att ha en stark huvudspelare på fasta situationer, och det har inte Malmö FF haft på många herrans år.
Jag vill även lyfta fram Ulrich Vinzents som gör en av sina bästa matcher för året. Koncentrerad, urstark och nästan omöjlig att passera. Dessutom stod han för en mycket skicklig passning till Ricardinho som i sin tur serverade Yago till dennes första mål.
På sin kant jobbade Jiloan Hamad utan pardon i nittio minuter, och den uppmärksamme såg att Jille bjöd på en hel del tekniska nummer i trängda lägen. I årets MFF är även grovjobbaren en lirare.
Som jag sa senast, man kan bara göra sitt eget jobb, och idag gjorde Himmelsblått sitt jobb med den äran.
tisdag 27 april 2010
Bra inledning på MFFs brutala vecka
Det såg stundtals förvirrat ut på Swedbank stadion igår. Ivo Pekalski fick chansen från start men tog den väl inte direkt. Han började stabilt men hamnade i tidsbrist gång på gång när djurgårdarna väl hade upptäckt att han är en spelare som behöver en sekund extra med bollen. Ivo har fin känsla i fötterna men är inte skolad att släppa på ett tillslag. Till hans försvar ska sägas att försvarsarbetet längre upp på plan inte sköttes exemplarisk. Agon Mehmeti var helt ofarlig både framåt och bakåt och Jimmy Durmaz och Guillermo Molins gjorde båda mediokra förstahalvlekar. Tur då att Daniel Larsson äntligen fick utdelning för de tidigare sju matchernas fantastiska spel, med en tjusig volley på en delikat framspelning av den för dagen offensivt kapable Ulrich Vinzents, 1-0.
Daniel Larsson, man of the match!
När Larsson ytterst elegant chippade in 2-0 i andra halvlek såg matchen ut att vara avgjord. Men ett lag med en så hög felprocent i passningsspelet kan inte stänga en match. Det blev rörigt och smånätt, små skarvar och klackar och svåra alternativ istället för att enkelt och rejält rulla ut motståndarna. Visst, DIF hade studerat Helsingborgs vinnande koncept senast med hög press, men DIF är inte HIF och med lite mer kyla i backlinje och mittfält hade det inte behövt bli så nervöst för De Himmelsblå som det till slut blev. Nu fick istället Djurgården en retlig reducering i slutet efter ett sällsynt felbeslut av målvakten Johan Dahlin.
Men DIF är inte bra. Jag tror i och för sig att de var nöjda igår, nöjda med spelet och bollinnehavet. Men jag ska ärligt säga att MFF bjöd in dem i matchen gång på gång i rent slarv. DIFs anfallsspel var svårt att urskilja och under långa perioder var det svårt att avgöra vem som egentligen spelade på topp, det säger en del. På mitten såg de kompetenta ut med många spelare som är vän med bollen, men i övrigt såg det tamt ut, självförtroendet saknas och spelare som egentligen är tunga att möta föreföll tunna och ofarliga.
Så MFF, med en Guillermo Molins som kom in som en ny och fantastisk spelare i andra halvlek, kunde till slut inkassera tre blytunga poäng i början på vårens grymmaste vecka, med drabbningar mot Blåvitt och TFF runt hörnet. Fem poäng bakom HIF nu som fick med sig tre pinnar från Strandvallen i en match som sägs ha varit riktigt usel. Men usel har inget med saken att göra, matcher ska vinnas, något som båda topplagen gjorde igår.
Daniel Larsson, man of the match!När Larsson ytterst elegant chippade in 2-0 i andra halvlek såg matchen ut att vara avgjord. Men ett lag med en så hög felprocent i passningsspelet kan inte stänga en match. Det blev rörigt och smånätt, små skarvar och klackar och svåra alternativ istället för att enkelt och rejält rulla ut motståndarna. Visst, DIF hade studerat Helsingborgs vinnande koncept senast med hög press, men DIF är inte HIF och med lite mer kyla i backlinje och mittfält hade det inte behövt bli så nervöst för De Himmelsblå som det till slut blev. Nu fick istället Djurgården en retlig reducering i slutet efter ett sällsynt felbeslut av målvakten Johan Dahlin.
Men DIF är inte bra. Jag tror i och för sig att de var nöjda igår, nöjda med spelet och bollinnehavet. Men jag ska ärligt säga att MFF bjöd in dem i matchen gång på gång i rent slarv. DIFs anfallsspel var svårt att urskilja och under långa perioder var det svårt att avgöra vem som egentligen spelade på topp, det säger en del. På mitten såg de kompetenta ut med många spelare som är vän med bollen, men i övrigt såg det tamt ut, självförtroendet saknas och spelare som egentligen är tunga att möta föreföll tunna och ofarliga.
Så MFF, med en Guillermo Molins som kom in som en ny och fantastisk spelare i andra halvlek, kunde till slut inkassera tre blytunga poäng i början på vårens grymmaste vecka, med drabbningar mot Blåvitt och TFF runt hörnet. Fem poäng bakom HIF nu som fick med sig tre pinnar från Strandvallen i en match som sägs ha varit riktigt usel. Men usel har inget med saken att göra, matcher ska vinnas, något som båda topplagen gjorde igår.
måndag 19 april 2010
Förbaskade korsband!
Mycket fotboll nu i samband med den allsvenska starten. Men vad är inte lämpligare som föremål för mitt hundrade inlägg än Malmö Fotbollförening som ju firar hundra år i år.
I morgon väntar ett välorganiserat och stabilt HIF på Olympia. Det var längesen ett derby emotsågs med sådan förväntan som nu, ettan och tvåan i tabellen, två lag som verkar ha hittat både en fungerande spelidé och harmoni.
I MFF-lägret är Jasmin Sudic skada förstås ämnet för tillfället, mycket olägligt för Sudic, vars karriär har rivstartat, för föreningen, laget och derbyt. Förbaskade korsband! Jag tror dock att Jasmin fixar det här utan att deppa ihop, han är trots allt mycket ung och när skadan är läkt efter jul är han fortfarande ung, frisk, talangfull och spelsugen, kämpa på Jasmin!
Hur ska då centrallinjen se ut innan sommarens transferfönster öppnar? Jag förordar att dra ner Robert Åhman Persson bredvid Daniel Andersson, på så sätt kan Rolle utnyttja Ivo Pekalski som balansspelare bredvid Wilton Figuereido. Ivo har kommit in ett par gånger i år och varje gång förtjänstfullt kontrollerat ytan framför eget straffområde, en yta där MFF tidigare varit mycket sårbart.
Nu lutar det åt Pontus Jansson ihop med Daniel. Pontus är ung vilket inte verkar bekymra tränare Roland Nilsson. Han har dessutom bra bollbehandling, är stor, stark och snabb. Med Daniel som mentor håller han förhoppningsvis huvudet kallt även i en stormatch som ett derby, vilket får mig att tänka på ett annat alternativ, Rick Kruys bredvid Wilton, om RÅP flyttas ner.
Jag gillar Rick, han är duktig och tuff, ibland lite för tuff. Han har dessutom varit förföljd av den ena skavanken efter den andra. Jag vet inte ens hur fit for fight han är i nuläget, det går liksom inte att veta. Frustrerande, jag är nämligen säker på att han är en riktig klasspelare. I morgon tror jag emellertid att vi ska möta tuffe-Lantz med kyla, vi ska hålla i bollen, dra ner tempot, låta dem jaga och leta efter ytor bakom deras backlinje, då kommer Daniel Larsson att göra mål.
Fy hondan, sicken match det bler!
I morgon väntar ett välorganiserat och stabilt HIF på Olympia. Det var längesen ett derby emotsågs med sådan förväntan som nu, ettan och tvåan i tabellen, två lag som verkar ha hittat både en fungerande spelidé och harmoni.
I MFF-lägret är Jasmin Sudic skada förstås ämnet för tillfället, mycket olägligt för Sudic, vars karriär har rivstartat, för föreningen, laget och derbyt. Förbaskade korsband! Jag tror dock att Jasmin fixar det här utan att deppa ihop, han är trots allt mycket ung och när skadan är läkt efter jul är han fortfarande ung, frisk, talangfull och spelsugen, kämpa på Jasmin!
Hur ska då centrallinjen se ut innan sommarens transferfönster öppnar? Jag förordar att dra ner Robert Åhman Persson bredvid Daniel Andersson, på så sätt kan Rolle utnyttja Ivo Pekalski som balansspelare bredvid Wilton Figuereido. Ivo har kommit in ett par gånger i år och varje gång förtjänstfullt kontrollerat ytan framför eget straffområde, en yta där MFF tidigare varit mycket sårbart.
Nu lutar det åt Pontus Jansson ihop med Daniel. Pontus är ung vilket inte verkar bekymra tränare Roland Nilsson. Han har dessutom bra bollbehandling, är stor, stark och snabb. Med Daniel som mentor håller han förhoppningsvis huvudet kallt även i en stormatch som ett derby, vilket får mig att tänka på ett annat alternativ, Rick Kruys bredvid Wilton, om RÅP flyttas ner.
Jag gillar Rick, han är duktig och tuff, ibland lite för tuff. Han har dessutom varit förföljd av den ena skavanken efter den andra. Jag vet inte ens hur fit for fight han är i nuläget, det går liksom inte att veta. Frustrerande, jag är nämligen säker på att han är en riktig klasspelare. I morgon tror jag emellertid att vi ska möta tuffe-Lantz med kyla, vi ska hålla i bollen, dra ner tempot, låta dem jaga och leta efter ytor bakom deras backlinje, då kommer Daniel Larsson att göra mål.
Fy hondan, sicken match det bler!
söndag 28 februari 2010
Hundraåring letar struktur
Häromdagen fyllde Malmö FF hundra år och det är inte svårt att föreställa sig vilka förväntningar som knyts till laget trots de senaste säsongernas kräftgång. Bredvid plan börjar det falla på plats med ny ordförande och delvis ny styrelse men på plan letar laget ännu efter struktur.
Efter en halvlek mot Bröndby, ett annat lag med stark vinnarkultur och skral utdelning, ser MFF ut att ha hittat en fungerande spelidé. Offensivt spelar man rakt och försöker utnyttja ytor på kanten och mellan de tröga danska mittbackarna. Agon Mehmeti, inte längre tunn som en rögad ål, extraknäcker förtjänstfullt som targetspelare, bredvid honom löper den vindsnabbe Daniel Larsson som idag inte är mycket mer än just vindsnabb. På mitten jobbar Wilton Figuereido hårt och är delaktig i det mesta som sker framåt, två mål idag, bakåt tar han ett stort ansvar och det behövs! Malmös akilleshäl är området precis framför eget straffområde. Det har visat sig vara tämligen enkelt att spela sig förbi Åhman-Persson och de andra mittfältarna. Efter förra veckans match mot Elfsborg stod det klart att ett Malmö FF som inte är aggressivt över hela plan är ytterst sårbart och lätt att spela sig igenom för ett passningsskickligt lag. Enligt Statarkatten är nyckeln till nödvändig taggning en frisk Rick Kruys, hans inställning är föredömlig. Vi har 3-1 i Malmös favör efter första halvlek.
Andra halvlek bjuder på en förväntad matchbild med stor Bröndbydominans och reducering till 2-3, dock lyckas ett efterhand allt stabilare Malmö hålla undan till seger, viktigt efter en knackig försäsong. Lagets svagheter blottades omgående i andra halvlek. Aubynn och Figuereido gick ner i aggressivitet och gav därmed motståndarna mer tid med bollen och ett tag fanns det bara ett lag på plan. Men Jiloan Hamad bidrog till att vända trenden, hans tuffa inställning sände signaler till dem som hade somnat till lite på sina posteringar. Till slut såg det riktigt bra ut.
Avslutningsvis några tankar om vissa spelare: Ivo Pekalski vårdar bollen ömt men måste ta mer plats. Jimmy Durmaz måste spela mer och leka mindre, jag låter kanske som en tråkmåns, men det krävs full fokus på uppgiften om man ska ha i allsvenskan att göra. Aubynn bjussar på ömsom vin ömsom vatten, dags för Pep att peppa? Wilton hade stor utstrålning idag, nej, utstrålning är inte något visssa har och andra inte utan något som en bra tränarstab ska kunna locka fram och underhålla lika mycket som andra detaljer hos den enskilde spelaren.
Så här ser Statarkattens premiäruppställning ut. Hänsyn är tagen till tränarens val av Daniel Andersson som mittback, trots att jag inte tycker att den lösningen är optimal.
målvakt: Dahlin
mittbackar: Andersson, Sudic
ytterbackar: Halsti (h), Elanga (v)
centrala mittfältare: Kruys, Figuereido
yttermittfältare: Hamad, Molins
forwards: Larsson, Ofere
Efter en halvlek mot Bröndby, ett annat lag med stark vinnarkultur och skral utdelning, ser MFF ut att ha hittat en fungerande spelidé. Offensivt spelar man rakt och försöker utnyttja ytor på kanten och mellan de tröga danska mittbackarna. Agon Mehmeti, inte längre tunn som en rögad ål, extraknäcker förtjänstfullt som targetspelare, bredvid honom löper den vindsnabbe Daniel Larsson som idag inte är mycket mer än just vindsnabb. På mitten jobbar Wilton Figuereido hårt och är delaktig i det mesta som sker framåt, två mål idag, bakåt tar han ett stort ansvar och det behövs! Malmös akilleshäl är området precis framför eget straffområde. Det har visat sig vara tämligen enkelt att spela sig förbi Åhman-Persson och de andra mittfältarna. Efter förra veckans match mot Elfsborg stod det klart att ett Malmö FF som inte är aggressivt över hela plan är ytterst sårbart och lätt att spela sig igenom för ett passningsskickligt lag. Enligt Statarkatten är nyckeln till nödvändig taggning en frisk Rick Kruys, hans inställning är föredömlig. Vi har 3-1 i Malmös favör efter första halvlek.
Andra halvlek bjuder på en förväntad matchbild med stor Bröndbydominans och reducering till 2-3, dock lyckas ett efterhand allt stabilare Malmö hålla undan till seger, viktigt efter en knackig försäsong. Lagets svagheter blottades omgående i andra halvlek. Aubynn och Figuereido gick ner i aggressivitet och gav därmed motståndarna mer tid med bollen och ett tag fanns det bara ett lag på plan. Men Jiloan Hamad bidrog till att vända trenden, hans tuffa inställning sände signaler till dem som hade somnat till lite på sina posteringar. Till slut såg det riktigt bra ut.
Avslutningsvis några tankar om vissa spelare: Ivo Pekalski vårdar bollen ömt men måste ta mer plats. Jimmy Durmaz måste spela mer och leka mindre, jag låter kanske som en tråkmåns, men det krävs full fokus på uppgiften om man ska ha i allsvenskan att göra. Aubynn bjussar på ömsom vin ömsom vatten, dags för Pep att peppa? Wilton hade stor utstrålning idag, nej, utstrålning är inte något visssa har och andra inte utan något som en bra tränarstab ska kunna locka fram och underhålla lika mycket som andra detaljer hos den enskilde spelaren.
Så här ser Statarkattens premiäruppställning ut. Hänsyn är tagen till tränarens val av Daniel Andersson som mittback, trots att jag inte tycker att den lösningen är optimal.
målvakt: Dahlin
mittbackar: Andersson, Sudic
ytterbackar: Halsti (h), Elanga (v)
centrala mittfältare: Kruys, Figuereido
yttermittfältare: Hamad, Molins
forwards: Larsson, Ofere
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)