Allsvenskan är underbar. Om så varje europeisk storklubb hade en svensk storstjärna i startuppställningen i Champions League skulle jag inte välja bort Allsvenskan, så djupt sitter kärleken till denna hånade liga. Det finns skavanker, stjärnorna försvinner, planerna är usla. Det är inte vackert alltid, men ibland händer det, som ikväll. MFF mot HIF, två lag som ville vinna och som bjöd en alldeles fantastisk publik på kamp, kvalitet, känslor och till sist, en värdig vinnare. MFF-HIF 2-0 efter mål av Rexhepi och Figuereido.
Jag måste lyfta fram några spelare lite extra. Pontus Jansson, vad ska man säga? Fernandez haltar ut, Jansson kommer in och spelar som om det var en match i Arlövs P 15-lag, helt cool. Malmös avbytare gillar läget. Mutavdzic fick byta av inbytte Jansson. Ett par rensningar senare är han en av matchvinnarna. D-Rex, Dardan Rexhepi, en hel karl fast 18 han är. Redan när han avgjorde i cupen mot Syrianska i somras kom jag att tänka på Martin Dahlin. Kvällens mål var som en kopia av den gamle målkungens patentare: ta emot, hålla undan, prickskjuta i bortre. Båda är för övrigt lundapågar, fostrade i Krubbans fina ungdomsverksamhet.
Jag flikar in en helsingborgare också, it takes two to tango, after all. Rasmus Jönsson, en belevad gentleman bland de rödblå rivjärnen. En av svensk fotbolls stora framtidsnamn, när blir han proffs? På tal om framtiden, Ivo Pekalski fortsätter dominera. Idag visade han även prov på lite grinighet, men vem skulle inte göra det efter 90 minuter mot Ardian Gashi och Markus Lantz? Idag avgick dock Ivo och Wilton med segern i mittens rike. Wilton satte dessutom 2:an på stopptid, efter passning från D-Rex.
Alla var faktiskt bra idag. HIF var också mycket bra men skapade inte tillräckligt rena lägen. MFF:s försvar hade sannerligen dragit lärdom av raset i Åtvid. Man spelade med mer djup och lät sig därför inte luras upp och se kvicke Gerndt sprinta förbi, man hamnade aldrig i numerärt underläge runt eget målområde. Jo, en gång, när Mattias Lindström kom fri. Han sköt över och tur var det, för MFF. Det kanske var skrivet att han skulle missa. Det utkämpades många hårda dueller på plan, de flesta var schyssta, men Lindströms höfttackling på Molins hörde inte hemma på en fotbollsplan. Det rann över för honom helt enkelt och jag hoppas att förbundet tar sig en titt i efterhand.
Nu fortsätter den frenetiska guldkampen. HIF har plötsligt allt att vinna. MFF:arna ska ner på jorden igen och ladda om. Det kan vara ansträngande, men de har inget val. Framåt Malmö!
Visar inlägg med etikett Wilton Figuereido. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Wilton Figuereido. Visa alla inlägg
onsdag 15 september 2010
söndag 9 maj 2010
Love across the barricades
.
Familjederbyt MFF-ÅFF avlöpte utan incidenter, förutom den för åtvidabergare tråkiga händelsen att förlora matchen
Det här var en ganska vissen allsvensk tillställning, två trötta och slitna lag försökte spela sitt spel och det var väl inte jättebra tajming och precision i löpningar och passningar. Två saker är värda att notera: Wiltons punkterande "brasseskott", som Mats Nyström skulle säga, ni vet Fotbollskvälls ankare som fortfarande tycker att klackar är exotiska, var inte riktigt så snyggt som det blixtrande samarbetet mellan Daniel Larsson och Agon Mehmeti fram till 1-0, den klacken, Nyström, den höll klass! Värt att notera är att Åtvid höll på att jobba sig fram till en kvittering utan Christian Bergström, Brukets härförare, innan Wiltons kanon borrade sig in målvakten Henrik Gustavssons vänstra kryss.
Resten av kvällen förlöpte i gamman kring bordet där det dukades upp mat från grillen och där det skålades för de bägge lagen. Åtvid har chans på revansch i september.
Nu blir det däremot efterlängtad vila för MFF innan nästa nykomlingmöte, borta mot Mjällby, ett lag som tycker det är så roligt att spöa De Himmelsblå att de har kommit på en vits om det, hör här:
Det var en gång en pojke från Listerlandet som hade det tufft hemma. När socialen bestämde sig för att placera honom i ett fosterhem frågade socialarbetaren pojken:
-Var vill du att vi ska placera dig?
-I Malmö, svarade pojken
-Varför Malmö? frågade socialarbetaren
-För dom slår ingen
Faktum är att Mjällby har anledning att vara lite dryga i fråga om MFF, laget har haft en obehaglig förmåga att ställa till det, exempelvis var det efter ett respass ur Svenska cupen mot Mjällby nångång på 90-talet som Jonnie Fedel kallade sin egen tränare "världens sämsta". Det om det, nu blir det vila från fotbollen ett tag för MFF och Statarkatten. Eller, ja, bäst att inte lova nånting.
onsdag 5 maj 2010
En poäng i Borås bra trots allt
Det blev en malmöitisk poäng mot Elfsborg borta. På förhand ett godkänt resultat. Men efter två drömmål av Durmaz och Wilton samt en sumpad straff av Wilton, igen, det har gått troll i straffarna i år, kändes boråsarnas kvittering till 2-2 på straff, kors i taket, som helt onödig. Fast det ska sägas att Elfsborg höll i taktpinnen större delen av matchen och Keane, som en gång sa att han gillade att möta MFF för att det var hårda tag och inget gnäll, kunde ha avgjort i slutminuterna.
Nu väntar en annan toppmatch imorgon, HIF tar emot Örebro, en seger för HIF och de drar ifrån lite igen medan det motsatta skulle få ÖSK att känna vittring på topp två.
Jag höll på att glömma att AIK och IFK Göteborg möts i en bottenuppgörelse samtidigt. De två kombattanternas usla start har fått krönikörer att kalla årets Allsvenska svag och ointressant. Det var ju svårtippat att det skulle låta så, själv vill jag hävda att förra årets segrare var den sämsta på länge, en segrare i brist på alternativ.
Ingen sann vän av fotboll vill att gamla bekanta ska trilla ur. Jag vill inte att AIK och IFK åker ur, jag tror det inte heller, lika lite vill jag att Norrköping ska harva omkring i Superettan. Men att näpsa gamla trätobröder lite på näsan är inte fel. Som himmelsblå vet jag sannerligen hur det är att bli driftkucku när det går dåligt för MFF.
På lördag kommer Åtvid på besök på Swedbank stadion, ett ÅFF som verkligen har fått upp ångan, 4-1 mot BP ikväll, ni vet laget som för tillfället är bäst i Stockholm.
Nu väntar en annan toppmatch imorgon, HIF tar emot Örebro, en seger för HIF och de drar ifrån lite igen medan det motsatta skulle få ÖSK att känna vittring på topp två.
Jag höll på att glömma att AIK och IFK Göteborg möts i en bottenuppgörelse samtidigt. De två kombattanternas usla start har fått krönikörer att kalla årets Allsvenska svag och ointressant. Det var ju svårtippat att det skulle låta så, själv vill jag hävda att förra årets segrare var den sämsta på länge, en segrare i brist på alternativ.
Ingen sann vän av fotboll vill att gamla bekanta ska trilla ur. Jag vill inte att AIK och IFK åker ur, jag tror det inte heller, lika lite vill jag att Norrköping ska harva omkring i Superettan. Men att näpsa gamla trätobröder lite på näsan är inte fel. Som himmelsblå vet jag sannerligen hur det är att bli driftkucku när det går dåligt för MFF.
På lördag kommer Åtvid på besök på Swedbank stadion, ett ÅFF som verkligen har fått upp ångan, 4-1 mot BP ikväll, ni vet laget som för tillfället är bäst i Stockholm.
måndag 19 april 2010
Förbaskade korsband!
Mycket fotboll nu i samband med den allsvenska starten. Men vad är inte lämpligare som föremål för mitt hundrade inlägg än Malmö Fotbollförening som ju firar hundra år i år.
I morgon väntar ett välorganiserat och stabilt HIF på Olympia. Det var längesen ett derby emotsågs med sådan förväntan som nu, ettan och tvåan i tabellen, två lag som verkar ha hittat både en fungerande spelidé och harmoni.
I MFF-lägret är Jasmin Sudic skada förstås ämnet för tillfället, mycket olägligt för Sudic, vars karriär har rivstartat, för föreningen, laget och derbyt. Förbaskade korsband! Jag tror dock att Jasmin fixar det här utan att deppa ihop, han är trots allt mycket ung och när skadan är läkt efter jul är han fortfarande ung, frisk, talangfull och spelsugen, kämpa på Jasmin!
Hur ska då centrallinjen se ut innan sommarens transferfönster öppnar? Jag förordar att dra ner Robert Åhman Persson bredvid Daniel Andersson, på så sätt kan Rolle utnyttja Ivo Pekalski som balansspelare bredvid Wilton Figuereido. Ivo har kommit in ett par gånger i år och varje gång förtjänstfullt kontrollerat ytan framför eget straffområde, en yta där MFF tidigare varit mycket sårbart.
Nu lutar det åt Pontus Jansson ihop med Daniel. Pontus är ung vilket inte verkar bekymra tränare Roland Nilsson. Han har dessutom bra bollbehandling, är stor, stark och snabb. Med Daniel som mentor håller han förhoppningsvis huvudet kallt även i en stormatch som ett derby, vilket får mig att tänka på ett annat alternativ, Rick Kruys bredvid Wilton, om RÅP flyttas ner.
Jag gillar Rick, han är duktig och tuff, ibland lite för tuff. Han har dessutom varit förföljd av den ena skavanken efter den andra. Jag vet inte ens hur fit for fight han är i nuläget, det går liksom inte att veta. Frustrerande, jag är nämligen säker på att han är en riktig klasspelare. I morgon tror jag emellertid att vi ska möta tuffe-Lantz med kyla, vi ska hålla i bollen, dra ner tempot, låta dem jaga och leta efter ytor bakom deras backlinje, då kommer Daniel Larsson att göra mål.
Fy hondan, sicken match det bler!
I morgon väntar ett välorganiserat och stabilt HIF på Olympia. Det var längesen ett derby emotsågs med sådan förväntan som nu, ettan och tvåan i tabellen, två lag som verkar ha hittat både en fungerande spelidé och harmoni.
I MFF-lägret är Jasmin Sudic skada förstås ämnet för tillfället, mycket olägligt för Sudic, vars karriär har rivstartat, för föreningen, laget och derbyt. Förbaskade korsband! Jag tror dock att Jasmin fixar det här utan att deppa ihop, han är trots allt mycket ung och när skadan är läkt efter jul är han fortfarande ung, frisk, talangfull och spelsugen, kämpa på Jasmin!
Hur ska då centrallinjen se ut innan sommarens transferfönster öppnar? Jag förordar att dra ner Robert Åhman Persson bredvid Daniel Andersson, på så sätt kan Rolle utnyttja Ivo Pekalski som balansspelare bredvid Wilton Figuereido. Ivo har kommit in ett par gånger i år och varje gång förtjänstfullt kontrollerat ytan framför eget straffområde, en yta där MFF tidigare varit mycket sårbart.
Nu lutar det åt Pontus Jansson ihop med Daniel. Pontus är ung vilket inte verkar bekymra tränare Roland Nilsson. Han har dessutom bra bollbehandling, är stor, stark och snabb. Med Daniel som mentor håller han förhoppningsvis huvudet kallt även i en stormatch som ett derby, vilket får mig att tänka på ett annat alternativ, Rick Kruys bredvid Wilton, om RÅP flyttas ner.
Jag gillar Rick, han är duktig och tuff, ibland lite för tuff. Han har dessutom varit förföljd av den ena skavanken efter den andra. Jag vet inte ens hur fit for fight han är i nuläget, det går liksom inte att veta. Frustrerande, jag är nämligen säker på att han är en riktig klasspelare. I morgon tror jag emellertid att vi ska möta tuffe-Lantz med kyla, vi ska hålla i bollen, dra ner tempot, låta dem jaga och leta efter ytor bakom deras backlinje, då kommer Daniel Larsson att göra mål.
Fy hondan, sicken match det bler!
söndag 11 april 2010
Malmö hemmalag på bortaplan
Nannes Kalmar FF gillrade en fälla för MFF och de himmelsblå klev rakt i den. Nanne vet att Malmös passningsspel lämpar sig mot lag som också vill föra spelet, därför lät Kalmar motståndarna ta kommandot. Fyllda av spelglädje blev MFFarna övermodiga och vips hade Kalmar slagit om och retfullt enkelt kontrat in 1-0. En fin prestation av en för dagen ganska blek Molins bäddade för 1-1 av Edvard Ofere, men jublet hade inte ens klingat av när Kalmar kontrade in 2-1 en knapp minut senare.
Man har sagt att Malmös spel lönar sig bättre på bortaplan där motståndarna manas till offensiven av hemmapubliken. Dock ej på Fredrikskans. Femtusen betalande har liksom inte den rollen. Som en följd blev Malmö förvandlat till hemmalag påhejade av sin röststarka klack. 60-40 i bollinnehav i Malmös favör vittnar om det, något som Nanne nog var nöjd med i halvtidsvilan som hans lag gick till med ledning 2-1. Malmö hade ju gått i hans fälla.
Kalmar hade läget under kontroll i andra halvleks inledning och Sobralense, matchens lirare, var med sin skicklighet med bollen och sitt utmärkta spelsinne ett ständigt orosmoment för MFF. Men så hände något. Malmö 2010 är inte samma nervösa gäng som förra året och idag klev han fram när det bäst behövdes, Wilton Figuereido, hans kvittering, efter en urstark soloräd, gjorde villebrådet till jägare. När sedan Markus Halsti, som går från klarhet till klarhet, skarvade in 2-3 efter en hörna (tack Josep* för att du gnuggar fasta situationer!) låg vägen öppen för ett efterlängtat trendbrott på kalmaritisk mark. Det blev visserligen riktigt nervöst under en tiominutersperiod när Malmös lag formligen satt uppflugna som dagisbarn i målvakten Johan Dahlins knä men när stormen väl bedarrat hade Himmelsblått bara att spela av de sista sju-åtta minuterna.
Nya poäng mot Häcken nästa vecka och vi kan se fram emot en stentuff toppmatch i derbyt mot HIF. Men men, en match i sänder, som det brukar låta.
*Josep Clotet Ruiz, andratränare
Man har sagt att Malmös spel lönar sig bättre på bortaplan där motståndarna manas till offensiven av hemmapubliken. Dock ej på Fredrikskans. Femtusen betalande har liksom inte den rollen. Som en följd blev Malmö förvandlat till hemmalag påhejade av sin röststarka klack. 60-40 i bollinnehav i Malmös favör vittnar om det, något som Nanne nog var nöjd med i halvtidsvilan som hans lag gick till med ledning 2-1. Malmö hade ju gått i hans fälla.
Kalmar hade läget under kontroll i andra halvleks inledning och Sobralense, matchens lirare, var med sin skicklighet med bollen och sitt utmärkta spelsinne ett ständigt orosmoment för MFF. Men så hände något. Malmö 2010 är inte samma nervösa gäng som förra året och idag klev han fram när det bäst behövdes, Wilton Figuereido, hans kvittering, efter en urstark soloräd, gjorde villebrådet till jägare. När sedan Markus Halsti, som går från klarhet till klarhet, skarvade in 2-3 efter en hörna (tack Josep* för att du gnuggar fasta situationer!) låg vägen öppen för ett efterlängtat trendbrott på kalmaritisk mark. Det blev visserligen riktigt nervöst under en tiominutersperiod när Malmös lag formligen satt uppflugna som dagisbarn i målvakten Johan Dahlins knä men när stormen väl bedarrat hade Himmelsblått bara att spela av de sista sju-åtta minuterna.
Nya poäng mot Häcken nästa vecka och vi kan se fram emot en stentuff toppmatch i derbyt mot HIF. Men men, en match i sänder, som det brukar låta.
*Josep Clotet Ruiz, andratränare
onsdag 17 mars 2010
Andefattig premiär
Så var premiären avklarad och det var nog så Malmö FF-spelarna resonerade efter gårdagens bortamatch mot GAIS. Nog märktes det att laget inte hade matchats ordentligt. Det har ju framförts en del kritik mot uteblivna träningsmatcher i vinter och kritikerna fick verkligen vatten på sin kvarn. Nu var det inte så illa som det kanske låter. Jag skulle vilja påstå att det såg ganska bra ut trots de dåliga förberedelserna, och med en lika nymornad Martin Hansson vid visselpipan kan Himmelsblått nog vara tacksamma för en pinne. Att uppfatta en hands i röran runt kapten Andersson är lika skickligt som att inte göra det fem minuter tidigare i det andra straffområdet. Vanligtvis brukar domare, likt Homer Simpson, nyttja two wrongs make a right-principen, men se det gjorde inte Hansson, och det var tur det, det skulle ju ha fått honom att se inkompetent ut. Dahlin räddade straffen och MFF fick med sig ett kvitto på att lagets sista utpost är precis så bra som alla hoppas.
En del goda intentioner kunde man skönja. Laget utnyttjades planens bredd och den som gjorde det bäst från sin kant var Jeffrey Aubynn. Wilton såg stundtals rapp ut och vad bättre är, han hade nåt i blicken igår som man saknade förra säsongen då han ofta såg ut som en kanin inför ett koppel hundar, igår var blicken klar och visst kunde man se en liten gnista därinne ibland som skvallrade om att han tyckte att det var roligt att spela fotboll.
Dessvärre såg det inte lika bra ut i anfallet. En dålig första touch avslöjade gång på gång Agon Mehmetis tekniska brister och när han väl kom loss var det inga problem för gaisarna att flytta på honom. Det ska sägas att Agon trivs bättre med en targetplayer vid sin sida. Daniel Larsson, tre äpplen hög, bereder inte direkt väg för honom i straffområdet där Agon bäst kommer till sin rätt med sitt rappa skott. Annars var nämnde Larsson bra, mycket bra, ett ständigt orosmoment för motståndarna med sin snabbhet och styrka i duellerna.
Nästa vecka kommer Örebro till Himmaborgen. Örebro som enkelt avfärdade Åtvid hemma på Behrns. Åtvid ska inte hänga med huvudet för det, många nykomlingar sprattlar i början för att sedan rasa, förhoppningsvis kan "Bruket" göra det motsatta, de tappra kopparslagarna är värda ett allsvenskt lag.
I övrigt från premiäromgången noterar jag med bitterhet att Tobias Grahn är precis så bra som han var under tiden i MFF och jag undrar varför, varför värvade Malmö inte honom? Istället har Listerlandet fått sin största profil sedan Frank "my favourite club is Hanöhus" Worthington. Grattis!
En del goda intentioner kunde man skönja. Laget utnyttjades planens bredd och den som gjorde det bäst från sin kant var Jeffrey Aubynn. Wilton såg stundtals rapp ut och vad bättre är, han hade nåt i blicken igår som man saknade förra säsongen då han ofta såg ut som en kanin inför ett koppel hundar, igår var blicken klar och visst kunde man se en liten gnista därinne ibland som skvallrade om att han tyckte att det var roligt att spela fotboll.
Dessvärre såg det inte lika bra ut i anfallet. En dålig första touch avslöjade gång på gång Agon Mehmetis tekniska brister och när han väl kom loss var det inga problem för gaisarna att flytta på honom. Det ska sägas att Agon trivs bättre med en targetplayer vid sin sida. Daniel Larsson, tre äpplen hög, bereder inte direkt väg för honom i straffområdet där Agon bäst kommer till sin rätt med sitt rappa skott. Annars var nämnde Larsson bra, mycket bra, ett ständigt orosmoment för motståndarna med sin snabbhet och styrka i duellerna.
Nästa vecka kommer Örebro till Himmaborgen. Örebro som enkelt avfärdade Åtvid hemma på Behrns. Åtvid ska inte hänga med huvudet för det, många nykomlingar sprattlar i början för att sedan rasa, förhoppningsvis kan "Bruket" göra det motsatta, de tappra kopparslagarna är värda ett allsvenskt lag.
I övrigt från premiäromgången noterar jag med bitterhet att Tobias Grahn är precis så bra som han var under tiden i MFF och jag undrar varför, varför värvade Malmö inte honom? Istället har Listerlandet fått sin största profil sedan Frank "my favourite club is Hanöhus" Worthington. Grattis!
söndag 28 februari 2010
Hundraåring letar struktur
Häromdagen fyllde Malmö FF hundra år och det är inte svårt att föreställa sig vilka förväntningar som knyts till laget trots de senaste säsongernas kräftgång. Bredvid plan börjar det falla på plats med ny ordförande och delvis ny styrelse men på plan letar laget ännu efter struktur.
Efter en halvlek mot Bröndby, ett annat lag med stark vinnarkultur och skral utdelning, ser MFF ut att ha hittat en fungerande spelidé. Offensivt spelar man rakt och försöker utnyttja ytor på kanten och mellan de tröga danska mittbackarna. Agon Mehmeti, inte längre tunn som en rögad ål, extraknäcker förtjänstfullt som targetspelare, bredvid honom löper den vindsnabbe Daniel Larsson som idag inte är mycket mer än just vindsnabb. På mitten jobbar Wilton Figuereido hårt och är delaktig i det mesta som sker framåt, två mål idag, bakåt tar han ett stort ansvar och det behövs! Malmös akilleshäl är området precis framför eget straffområde. Det har visat sig vara tämligen enkelt att spela sig förbi Åhman-Persson och de andra mittfältarna. Efter förra veckans match mot Elfsborg stod det klart att ett Malmö FF som inte är aggressivt över hela plan är ytterst sårbart och lätt att spela sig igenom för ett passningsskickligt lag. Enligt Statarkatten är nyckeln till nödvändig taggning en frisk Rick Kruys, hans inställning är föredömlig. Vi har 3-1 i Malmös favör efter första halvlek.
Andra halvlek bjuder på en förväntad matchbild med stor Bröndbydominans och reducering till 2-3, dock lyckas ett efterhand allt stabilare Malmö hålla undan till seger, viktigt efter en knackig försäsong. Lagets svagheter blottades omgående i andra halvlek. Aubynn och Figuereido gick ner i aggressivitet och gav därmed motståndarna mer tid med bollen och ett tag fanns det bara ett lag på plan. Men Jiloan Hamad bidrog till att vända trenden, hans tuffa inställning sände signaler till dem som hade somnat till lite på sina posteringar. Till slut såg det riktigt bra ut.
Avslutningsvis några tankar om vissa spelare: Ivo Pekalski vårdar bollen ömt men måste ta mer plats. Jimmy Durmaz måste spela mer och leka mindre, jag låter kanske som en tråkmåns, men det krävs full fokus på uppgiften om man ska ha i allsvenskan att göra. Aubynn bjussar på ömsom vin ömsom vatten, dags för Pep att peppa? Wilton hade stor utstrålning idag, nej, utstrålning är inte något visssa har och andra inte utan något som en bra tränarstab ska kunna locka fram och underhålla lika mycket som andra detaljer hos den enskilde spelaren.
Så här ser Statarkattens premiäruppställning ut. Hänsyn är tagen till tränarens val av Daniel Andersson som mittback, trots att jag inte tycker att den lösningen är optimal.
målvakt: Dahlin
mittbackar: Andersson, Sudic
ytterbackar: Halsti (h), Elanga (v)
centrala mittfältare: Kruys, Figuereido
yttermittfältare: Hamad, Molins
forwards: Larsson, Ofere
Efter en halvlek mot Bröndby, ett annat lag med stark vinnarkultur och skral utdelning, ser MFF ut att ha hittat en fungerande spelidé. Offensivt spelar man rakt och försöker utnyttja ytor på kanten och mellan de tröga danska mittbackarna. Agon Mehmeti, inte längre tunn som en rögad ål, extraknäcker förtjänstfullt som targetspelare, bredvid honom löper den vindsnabbe Daniel Larsson som idag inte är mycket mer än just vindsnabb. På mitten jobbar Wilton Figuereido hårt och är delaktig i det mesta som sker framåt, två mål idag, bakåt tar han ett stort ansvar och det behövs! Malmös akilleshäl är området precis framför eget straffområde. Det har visat sig vara tämligen enkelt att spela sig förbi Åhman-Persson och de andra mittfältarna. Efter förra veckans match mot Elfsborg stod det klart att ett Malmö FF som inte är aggressivt över hela plan är ytterst sårbart och lätt att spela sig igenom för ett passningsskickligt lag. Enligt Statarkatten är nyckeln till nödvändig taggning en frisk Rick Kruys, hans inställning är föredömlig. Vi har 3-1 i Malmös favör efter första halvlek.
Andra halvlek bjuder på en förväntad matchbild med stor Bröndbydominans och reducering till 2-3, dock lyckas ett efterhand allt stabilare Malmö hålla undan till seger, viktigt efter en knackig försäsong. Lagets svagheter blottades omgående i andra halvlek. Aubynn och Figuereido gick ner i aggressivitet och gav därmed motståndarna mer tid med bollen och ett tag fanns det bara ett lag på plan. Men Jiloan Hamad bidrog till att vända trenden, hans tuffa inställning sände signaler till dem som hade somnat till lite på sina posteringar. Till slut såg det riktigt bra ut.
Avslutningsvis några tankar om vissa spelare: Ivo Pekalski vårdar bollen ömt men måste ta mer plats. Jimmy Durmaz måste spela mer och leka mindre, jag låter kanske som en tråkmåns, men det krävs full fokus på uppgiften om man ska ha i allsvenskan att göra. Aubynn bjussar på ömsom vin ömsom vatten, dags för Pep att peppa? Wilton hade stor utstrålning idag, nej, utstrålning är inte något visssa har och andra inte utan något som en bra tränarstab ska kunna locka fram och underhålla lika mycket som andra detaljer hos den enskilde spelaren.
Så här ser Statarkattens premiäruppställning ut. Hänsyn är tagen till tränarens val av Daniel Andersson som mittback, trots att jag inte tycker att den lösningen är optimal.
målvakt: Dahlin
mittbackar: Andersson, Sudic
ytterbackar: Halsti (h), Elanga (v)
centrala mittfältare: Kruys, Figuereido
yttermittfältare: Hamad, Molins
forwards: Larsson, Ofere
lördag 23 januari 2010
Du är inte ensam, Wilton!
Inför den allsvenska säsongen -01 debuterade en god vän och jag som staketrävar bakom Malmö Stadion. Vi hade sett träningsmatcher tidigare och vår kärlek till MFF var obruten sedan barnsben, men en träning hade vi inte bevistat tidigare. 2001 väntade allsvensk comeback och våra blickar den där dagen riktades mot en joxande och trixande Zlatan Ibrahimovic. Tränare Michael Andersson lät honom hållas men övrig vuxen personal, som det heter i skolan, försökte förgäves leda in honom i fållan där Mattisson, Olsson och de andra kämparna stod och stampade i otålig väntan på att få trycka till junisarna i internmatchen. Min kompis skämdes sällan för sig, han hade en integritet och ett lugn som ingav förtroende och respekt, han hade också en vass tunga när det behövdes och som vuxen lärde han sig att använda sin verbalitet med enkelhet och stringens. När Zlatan efter ett misslyckat trick traskade bort mot oss för att hämta den förlupna bollen som hade lagt sig framför våra fötter fångade min kompis den unge stjärnans blick och sade med lugn röst: Det är dags att skärpa sig nu, Zlatan. Zlatan stod där med bollen i famnen en sekund eller två innan han sänkte blicken och lommade bort till de andra för att äntligen få på sig en träningsväst. Det var då. Idag spelar laget sin första träningsmatch för året och namnet på allas läppar är Joseph Elanga. För mig är det mer intressant att se Wilton Figuereido. Förra året var en plåga. I match efter match spikade Wilton upp sig på korset för att ta på sig lagets misslyckanden. I år hoppas jag att staben runt MFF har jobbat med den biten. Jag tror att han kan frälsa oss i år. Du är inte ensam, Wilton, du är en del av en stolt och stark förening!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)