En boll i rullning

MFF sänder ut signaler om att de tar emot straffet, eller straffen, efter läktarskandalen rakryggat utan att knorra. Nu har de allsvenska lagkaptenerna gått ut med ett upprop mot läktarvåldet i ganska skarpa ordalag, äntligen. Om nu supportergrupperingarna samlar sig, sanerar i leden och berättar om det i offentligheten, är signalerna otvetydiga från fotbollens många parter. Vi vill inte ha destruktiva människor på våra arenor.

Däremot vill vi ha passion, glöd och rivalitet. Så sluta straffa läktarramsor, såvida det inte handlar om rena hot.

Länk till uppropet här.

Förbaskade korsband!

Mycket fotboll nu i samband med den allsvenska starten. Men vad är inte lämpligare som föremål för mitt hundrade inlägg än Malmö Fotbollförening som ju firar hundra år i år.
I morgon väntar ett välorganiserat och stabilt HIF på Olympia. Det var längesen ett derby emotsågs med sådan förväntan som nu, ettan och tvåan i tabellen, två lag som verkar ha hittat både en fungerande spelidé och harmoni.

I MFF-lägret är Jasmin Sudic skada förstås ämnet för tillfället, mycket olägligt för Sudic, vars karriär har rivstartat, för föreningen, laget och derbyt. Förbaskade korsband! Jag tror dock att Jasmin fixar det här utan att deppa ihop, han är trots allt mycket ung och när skadan är läkt efter jul är han fortfarande ung, frisk, talangfull och spelsugen, kämpa på Jasmin!

Hur ska då centrallinjen se ut innan sommarens transferfönster öppnar? Jag förordar att dra ner Robert Åhman Persson bredvid Daniel Andersson, på så sätt kan Rolle utnyttja Ivo Pekalski som balansspelare bredvid Wilton Figuereido. Ivo har kommit in ett par gånger i år och varje gång förtjänstfullt kontrollerat ytan framför eget straffområde, en yta där MFF tidigare varit mycket sårbart.

Nu lutar det åt Pontus Jansson ihop med Daniel. Pontus är ung vilket inte verkar bekymra tränare Roland Nilsson. Han har dessutom bra bollbehandling, är stor, stark och snabb. Med Daniel som mentor håller han förhoppningsvis huvudet kallt även i en stormatch som ett derby, vilket får mig att tänka på ett annat alternativ, Rick Kruys bredvid Wilton, om RÅP flyttas ner.

Jag gillar Rick, han är duktig och tuff, ibland lite för tuff. Han har dessutom varit förföljd av den ena skavanken efter den andra. Jag vet inte ens hur fit for fight han är i nuläget, det går liksom inte att veta. Frustrerande, jag är nämligen säker på att han är en riktig klasspelare. I morgon tror jag emellertid att vi ska möta tuffe-Lantz med kyla, vi ska hålla i bollen, dra ner tempot, låta dem jaga och leta efter ytor bakom deras backlinje, då kommer Daniel Larsson att göra mål.

Fy hondan, sicken match det bler!

Hundraåring letar struktur

Häromdagen fyllde Malmö FF hundra år och det är inte svårt att föreställa sig vilka förväntningar som knyts till laget trots de senaste säsongernas kräftgång. Bredvid plan börjar det falla på plats med ny ordförande och delvis ny styrelse men på plan letar laget ännu efter struktur.

Efter en halvlek mot Bröndby, ett annat lag med stark vinnarkultur och skral utdelning, ser MFF ut att ha hittat en fungerande spelidé. Offensivt spelar man rakt och försöker utnyttja ytor på kanten och mellan de tröga danska mittbackarna. Agon Mehmeti, inte längre tunn som en rögad ål, extraknäcker förtjänstfullt som targetspelare, bredvid honom löper den vindsnabbe Daniel Larsson som idag inte är mycket mer än just vindsnabb. På mitten jobbar Wilton Figuereido hårt och är delaktig i det mesta som sker framåt, två mål idag, bakåt tar han ett stort ansvar och det behövs! Malmös akilleshäl är området precis framför eget straffområde. Det har visat sig vara tämligen enkelt att spela sig förbi Åhman-Persson och de andra mittfältarna. Efter förra veckans match mot Elfsborg stod det klart att ett Malmö FF som inte är aggressivt över hela plan är ytterst sårbart och lätt att spela sig igenom för ett passningsskickligt lag. Enligt Statarkatten är nyckeln till nödvändig taggning en frisk Rick Kruys, hans inställning är föredömlig. Vi har 3-1 i Malmös favör efter första halvlek.

Andra halvlek bjuder på en förväntad matchbild med stor Bröndbydominans och reducering till 2-3, dock lyckas ett efterhand allt stabilare Malmö hålla undan till seger, viktigt efter en knackig försäsong. Lagets svagheter blottades omgående i andra halvlek. Aubynn och Figuereido gick ner i aggressivitet och gav därmed motståndarna mer tid med bollen och ett tag fanns det bara ett lag på plan. Men Jiloan Hamad bidrog till att vända trenden, hans tuffa inställning sände signaler till dem som hade somnat till lite på sina posteringar. Till slut såg det riktigt bra ut.

Avslutningsvis några tankar om vissa spelare: Ivo Pekalski vårdar bollen ömt men måste ta mer plats. Jimmy Durmaz måste spela mer och leka mindre, jag låter kanske som en tråkmåns, men det krävs full fokus på uppgiften om man ska ha i allsvenskan att göra. Aubynn bjussar på ömsom vin ömsom vatten, dags för Pep att peppa? Wilton hade stor utstrålning idag, nej, utstrålning är inte något visssa har och andra inte utan något som en bra tränarstab ska kunna locka fram och underhålla lika mycket som andra detaljer hos den enskilde spelaren.

Så här ser Statarkattens premiäruppställning ut. Hänsyn är tagen till tränarens val av Daniel Andersson som mittback, trots att jag inte tycker att den lösningen är optimal.

målvakt: Dahlin
mittbackar: Andersson, Sudic
ytterbackar: Halsti (h), Elanga (v)
centrala mittfältare: Kruys, Figuereido
yttermittfältare: Hamad, Molins
forwards: Larsson, Ofere