"Det ante mig" i sportvärlden

Det ante mig att Inter vann Champions league, det var inte överraskande men typiskt på något sätt, med tanke på allt liv kring Samuel Eto'o och Zlatan och rokaden deras lag emellan. Att Barcelona inte skulle vinna hela turneringen är ingen jätteskräll, hur makalöst bra de än är, det är oerhört svårt att försvara en titel i den finaste europeiska cupen, senast det hände var 1990 när AC Milan lyckades, för övrigt mot Svennis Benfica med Mats Magnusson och Jonas Thern i laget.


Jonas Thern och Mats Magnusson i fornstora dar. Lägg märke till Masses extra skydd för hans ständigt krånglande lårmuskler, den typen av byxor blev så starkt förknippade med honom att de fick hans namn, magnúsons, (med reservation för min portugisiska stavning).





Det ante mig att Tjeckien skulle vinna hockey -VM. Tjeckien med 26 återbud från NHL mot det ryska superlaget, det stod liksom skrivet i stjärnorna. Tre Kronor, med ännu fler återbud, tog brons efter att ha slagit Tyskland inför en fanatisk hemmapublik. Tänk att traditionens makt är så stor. Jag tror det dröjer länge innan tyskarna får en sådan chans igen.

Det ante...nej förresten, nu faller min "ante mig"- idé, Halmstad lyckades inte rubba HIF. Typiskt. Nu ska det mycket till för att inte det allsvenska guldet ska hamna i Helsingborg. Hats off till ett lag som inte bara ser urstarka ut utan även lyckas med konststycket att inte känna pressen, så här långt, vi får se hur det blir i höst när det drar ihop sig och krämpor och guldfrossa kommer smygande, då kan det visa sig att laget med den bredaste truppen vinner. Jag sätter en slant på Elfsborg och garderar med Malmö FF.

En poäng i Borås bra trots allt

Det blev en malmöitisk poäng mot Elfsborg borta. På förhand ett godkänt resultat. Men efter två drömmål av Durmaz och Wilton samt en sumpad straff av Wilton, igen, det har gått troll i straffarna i år, kändes boråsarnas kvittering till 2-2 på straff, kors i taket, som helt onödig. Fast det ska sägas att Elfsborg höll i taktpinnen större delen av matchen och Keane, som en gång sa att han gillade att möta MFF för att det var hårda tag och inget gnäll, kunde ha avgjort i slutminuterna.

Nu väntar en annan toppmatch imorgon, HIF tar emot Örebro, en seger för HIF och de drar ifrån lite igen medan det motsatta skulle få ÖSK att känna vittring på topp två.

Jag höll på att glömma att AIK och IFK Göteborg möts i en bottenuppgörelse samtidigt. De två kombattanternas usla start har fått krönikörer att kalla årets Allsvenska svag och ointressant. Det var ju svårtippat att det skulle låta så, själv vill jag hävda att förra årets segrare var den sämsta på länge, en segrare i brist på alternativ.

Ingen sann vän av fotboll vill att gamla bekanta ska trilla ur. Jag vill inte att AIK och IFK åker ur, jag tror det inte heller, lika lite vill jag att Norrköping ska harva omkring i Superettan. Men att näpsa gamla trätobröder lite på näsan är inte fel. Som himmelsblå vet jag sannerligen hur det är att bli driftkucku när det går dåligt för MFF.

På lördag kommer Åtvid på besök på Swedbank stadion, ett ÅFF som verkligen har fått upp ångan, 4-1 mot BP ikväll, ni vet laget som för tillfället är bäst i Stockholm.

Hundraåring letar struktur

Häromdagen fyllde Malmö FF hundra år och det är inte svårt att föreställa sig vilka förväntningar som knyts till laget trots de senaste säsongernas kräftgång. Bredvid plan börjar det falla på plats med ny ordförande och delvis ny styrelse men på plan letar laget ännu efter struktur.

Efter en halvlek mot Bröndby, ett annat lag med stark vinnarkultur och skral utdelning, ser MFF ut att ha hittat en fungerande spelidé. Offensivt spelar man rakt och försöker utnyttja ytor på kanten och mellan de tröga danska mittbackarna. Agon Mehmeti, inte längre tunn som en rögad ål, extraknäcker förtjänstfullt som targetspelare, bredvid honom löper den vindsnabbe Daniel Larsson som idag inte är mycket mer än just vindsnabb. På mitten jobbar Wilton Figuereido hårt och är delaktig i det mesta som sker framåt, två mål idag, bakåt tar han ett stort ansvar och det behövs! Malmös akilleshäl är området precis framför eget straffområde. Det har visat sig vara tämligen enkelt att spela sig förbi Åhman-Persson och de andra mittfältarna. Efter förra veckans match mot Elfsborg stod det klart att ett Malmö FF som inte är aggressivt över hela plan är ytterst sårbart och lätt att spela sig igenom för ett passningsskickligt lag. Enligt Statarkatten är nyckeln till nödvändig taggning en frisk Rick Kruys, hans inställning är föredömlig. Vi har 3-1 i Malmös favör efter första halvlek.

Andra halvlek bjuder på en förväntad matchbild med stor Bröndbydominans och reducering till 2-3, dock lyckas ett efterhand allt stabilare Malmö hålla undan till seger, viktigt efter en knackig försäsong. Lagets svagheter blottades omgående i andra halvlek. Aubynn och Figuereido gick ner i aggressivitet och gav därmed motståndarna mer tid med bollen och ett tag fanns det bara ett lag på plan. Men Jiloan Hamad bidrog till att vända trenden, hans tuffa inställning sände signaler till dem som hade somnat till lite på sina posteringar. Till slut såg det riktigt bra ut.

Avslutningsvis några tankar om vissa spelare: Ivo Pekalski vårdar bollen ömt men måste ta mer plats. Jimmy Durmaz måste spela mer och leka mindre, jag låter kanske som en tråkmåns, men det krävs full fokus på uppgiften om man ska ha i allsvenskan att göra. Aubynn bjussar på ömsom vin ömsom vatten, dags för Pep att peppa? Wilton hade stor utstrålning idag, nej, utstrålning är inte något visssa har och andra inte utan något som en bra tränarstab ska kunna locka fram och underhålla lika mycket som andra detaljer hos den enskilde spelaren.

Så här ser Statarkattens premiäruppställning ut. Hänsyn är tagen till tränarens val av Daniel Andersson som mittback, trots att jag inte tycker att den lösningen är optimal.

målvakt: Dahlin
mittbackar: Andersson, Sudic
ytterbackar: Halsti (h), Elanga (v)
centrala mittfältare: Kruys, Figuereido
yttermittfältare: Hamad, Molins
forwards: Larsson, Ofere