Heja Bruket!

Tre allsvenska poäng till Åtvidabergs FF, Åtvid, Bruket. Obducera inte patienten innan den är död, sa Nanne Bergstrand efter Kalmars förlust mot AIK. Nannes Kalmar som nu får kliva ner ett snäpp och lämna plats för ÅFF. Att ta första trepoängaren på tjugoåtta år är nog mest förenat med lättnad för spelarna i ÅFF, för fansen och staden. Att göra det mot Blåvitt är den tjocka skivan lök på den feta laxen. Jag undrar om inte den i Åtvid fotbollsfostrade Thomas Wernersson jublar lite i smyg.



Den fagra Bysjön i Åtvid, i blekt vinterljus, bilden tagen i påskas.

April på Drakamöllan

Jantelagen och öarna utanför Malmö

När jag först läste om förslaget att bygga öar i form av Zlatans ansikte utanför Västra hamnen började min jantelagsnerv vrida sig i konvulsioner. Lyckligtvis ratades förslaget. Däremot låter det som en ypperlig idé att bygga mot den till synes oundvikliga höjningen av havsnivån, och varför inte då göra något spännande av det? Linbana, någon slags spårvagn, ja, allt i förslaget lät friskt och bra.

Min enda invändning är att den fria horisonten försvinner. Å andra sidan är det inte Stilla havet man ser direkt. Öresund är ett kringbyggt litet innanhav, vilket också är dess charm. Har ni stått ovanför backafallen utanför St Ibbs kyrka på Ven och tittat ut över havet? Gör det och räkna städer, båtar, fiskelägen och badstränder, det är fascinerande, som att titta ut över the Bay area, San Francisco, som en kompis sa en gång.

Jag tycker att förslaget att bygga öar utanför Västra hamnen låter intressant, så länge man bygger för alla.

Konsten att spela ett derby

Det är en konst att spela ett derby. MFF behärskar inte den konsten. HIF blottade MFFs brister igår, spelare som glänst tidigare såg ut som enter på plan, om tolkienreferensen tillåts. MFF får aldrig spela ett derby som underdog, det får man lägga i vågskålen; inte ens igår mot ett HIF som leder serien och har släppt in minst mål fick MFF vara underdog eftersom syskonskarans åldersfördelning är fix sedan länge: MFF är storebror, HIF lillebror, BOIS är den ännu yngre brodern som är på dekis och TFF är sladdisen.

Som jag var inne på häromdan så skulle Ivo Pekalski vara ett intressant alternativ på mitten. Med facit i hand så borde Rolle ha spelat honom bredvid Wilton, RÅP hängde inte med i svängarna för att han försökte hänga med, jag tror Ivo hade varit klokare både med och utan boll.

Till råga på eländet skadades både Edvard Ofere och Ricardinho (I hate to say I told you so) vilket medför stora utmaningar för Rolle. Agon är det givna valet istället för Eddie, tyvärr, killen är vass i straffområdet men har en bollmottagning som Jocke Björklund, ungefär. Det är dags att ta klivet nu för Agon, jag vill se honom hugga på allt, som Jean-Pierre Papin när han var som bäst. Ricardinhos skada var inte så allvarlig, tack och lov så vi behöver inte spekulera om ersättare ännu.

Slutligen, deppa inte, vi förlorade ett derby men Allsvenskan avgörs först i höst!

Förbaskade korsband!

Mycket fotboll nu i samband med den allsvenska starten. Men vad är inte lämpligare som föremål för mitt hundrade inlägg än Malmö Fotbollförening som ju firar hundra år i år.
I morgon väntar ett välorganiserat och stabilt HIF på Olympia. Det var längesen ett derby emotsågs med sådan förväntan som nu, ettan och tvåan i tabellen, två lag som verkar ha hittat både en fungerande spelidé och harmoni.

I MFF-lägret är Jasmin Sudic skada förstås ämnet för tillfället, mycket olägligt för Sudic, vars karriär har rivstartat, för föreningen, laget och derbyt. Förbaskade korsband! Jag tror dock att Jasmin fixar det här utan att deppa ihop, han är trots allt mycket ung och när skadan är läkt efter jul är han fortfarande ung, frisk, talangfull och spelsugen, kämpa på Jasmin!

Hur ska då centrallinjen se ut innan sommarens transferfönster öppnar? Jag förordar att dra ner Robert Åhman Persson bredvid Daniel Andersson, på så sätt kan Rolle utnyttja Ivo Pekalski som balansspelare bredvid Wilton Figuereido. Ivo har kommit in ett par gånger i år och varje gång förtjänstfullt kontrollerat ytan framför eget straffområde, en yta där MFF tidigare varit mycket sårbart.

Nu lutar det åt Pontus Jansson ihop med Daniel. Pontus är ung vilket inte verkar bekymra tränare Roland Nilsson. Han har dessutom bra bollbehandling, är stor, stark och snabb. Med Daniel som mentor håller han förhoppningsvis huvudet kallt även i en stormatch som ett derby, vilket får mig att tänka på ett annat alternativ, Rick Kruys bredvid Wilton, om RÅP flyttas ner.

Jag gillar Rick, han är duktig och tuff, ibland lite för tuff. Han har dessutom varit förföljd av den ena skavanken efter den andra. Jag vet inte ens hur fit for fight han är i nuläget, det går liksom inte att veta. Frustrerande, jag är nämligen säker på att han är en riktig klasspelare. I morgon tror jag emellertid att vi ska möta tuffe-Lantz med kyla, vi ska hålla i bollen, dra ner tempot, låta dem jaga och leta efter ytor bakom deras backlinje, då kommer Daniel Larsson att göra mål.

Fy hondan, sicken match det bler!

Earth hour - på riktigt

Jag gick ut i morse och tittade upp på himlen, en blå, stor himmel. Det tog ett tag innan det sjönk in att det inte fanns ett enda flygplan däruppe, inte ett enda. Sen tänkte jag på Nifelhem och Muspelhem, is och eld som skapade världen och de första varelserna, som framträdde i ångan när de två elementen möttes i en väldig kraftmätning. Så såg de gamla islänningarna på skapelsen. Det var vulkanerna de såg, och jöklarna, som satte deras fantasi i rörelse. Vulkanutbrottet på Island har många ansikten. Geologerna gnuggar sina händer, resenärerna förtvivlar, flygbolag och försäkringsbolag sliter sina hår. Själv ödmjukas jag, det är det enda jag kan göra. Vi måste vara tacksamma att vulkanutbrottet främst orsakar omak och ekonomisk förlust; Ingen tsunami som förgör, inga städer som jämnas med marken, men en liten påminnelse från jordens inre: inga medel ni förfogar över kan övertrumfa mig.

Spavistelse till Ricardinho anbefalles

Efter den sköna trepoängaren mot BK Häcken, det i särklass bästa lag som har besökt Swedbank hittills i år, sa en kompis: "Det är så roligt att vara här, man går hit och sen går man härifrån och är glad." Han tittade ner när han sa det, nästan som om han pratade med sig själv.
Frukten av tre års slit är kanske redo att skördas för föreningen med ständig guldtörst?

Och så var det Ricardinho. Jag hoppas att agenterna strök honom från sina listor efter vinterns skada för så bra som han var idag är ingen annan i serien. Vilken uppgift han än skulle lösa gjorde han det med den äran och lite därtill. Än sprattlade han till i nån slags capoeirastil och rensade bort bollen, än var han inblandad i en farlighet och aldrig slarvade han bort bollen.

Nu har han gjort sin comeback, han har fått sina ovationer och sin adrenalinkick, kärleken från supportrarna, medspelarnas och tränarnas ryggdunkar. Alltså måste han på spa, eller någon annan form av harmonisk rehab. Risken för ett bakslag är inte helt obetydlig just i detta skede, tätt inpå ett skadeuppehåll; Således bara lätt träning innan uppladdningen inför slaget om Skåne, för resten av grabbarna då, Ricardinho bör ansluta först efter ett dygn med massage, heta bad och lite bossa i lurarna. Saudade!