tisdag 4 december 2012

Boktips om hälsofascism

Är moralismen den senaste fascismen? Är vår karaktär under lupp? Värderas vi efter hur vi sköter våra kroppar? Jag tror det.

Juli Zeh skildrar statens vilja till kontroll över våra kroppar i sin bok Corpus delicti, en historia som utspelar sig femtio år in i framtiden i en värld där medborgarnas värde enbart mäts i hur de sköter sin hälsa. Bokens innehåll är dessvärre inte en avlägsen dystopi, här och nu är stat och arbetsgivare väldigt intresserade av hur vi sköter oss. Ska överviktiga betala mer för sjukvård? Rökare? De som dricker alkohol? Bipolära? Allergiker?

Juli Zeh drar paralleller mellan handlingen i sin bok och Tredje riket, och det är befogat. Tredje riket hade som ambition att sortera bort individer som inte kunde bidra till det, enligt den megalomaniska ledaren, ödesbestämda uppdrag Tyskland hade.

Zeh poängterar hur stat och arbetsgivare redan nu kommer allt närmare det privata, det vi som individer måste få råda över själva.

Men individens frihet i det marknadsliberala samhället är dessvärre på väg att reduceras till vår grad av produktivitet.

Skrämmande.

Så ät, drick och var glad, medborgare!

Ni som vill. Ni som inte vill gör naturligtvis som ni önskar.

För tydlighetens skull.

söndag 2 december 2012

Titta det snöar!

Så var det advent och med den kom snön till vårt sydligaste landskap, vackert! Jag gillar snö, särskilt när man som jag bor mitt i ett område med mycket åkrar, visserligen böljande sådana, men ändå, böljande eller ej, de är inte särskilt smickrande i novembervätan.

Inte heller smickrande besökssiffror för Skånes djurpark, apropå ingenting, nu riskerar personalen att inte få lön i december. Hm, kanske har det att göra med att man för något år sedan sköt ihjäl en hel vargflock. Man kan se föräldern framför sig som förklarar för sitt barn: Nej Pelle, här finns inga vargar, det var så att några rymde och då sköt man ihjäl alla med gevär. Men pappa, varför det? Ja du, det är det ingen som vet.

Och så tar en nazist plats i fullmäktige i Lidköping, på en SD-stol. Förvånande? Nej, men vad som är förvånande är att folk tycks strunta i det. I sanning ett lågt betyg åt många. Men, jag ska inte gripas av moralpanik, SD har lyckats behålla sin underdog-image, därför är det fortsatt ok att rösta på dem ute i stugorna. Vi får hoppas på fortsatt brett samarbete i riksdagen mellan de partier som inte bygger sin politik på lögner och rädsla.

Nej, nu lägger jag politiken på hyllan för dagen och fortsätter njuta av första dagen i väntan på en av historiens mest radikala personer.

Frid!