tisdag 24 december 2013

God jul med hopp om...

Att EU åter får vara kavalleriet som kommer och reder ut den besinningslösa svenska rovdjurspolitiken, som bara blir mer och mer parodisk. Nu ska stammen av rovdjur, som efter många om och men tagit sig till nästan gynnsamma nivåer, skjutas av igen bara för att visionslösa människor inte tycker om rovdjur. Nu när det dessutom visar sig att ett stort antal rovdjursattacker på tamdjur har begåtts av hund torde diskussionen ta en annan vändning.

Att Centerpartiet åker ur riksdagen i höst. Andreas Carlgren och Lena Ek är bara två av en rad hopplösa "politiker" som ryggradslöst spelat ett spel med svensk natur som insats dikterat av högljudda lobbyorganisationer, i deras fall de två jägarsamfunden.

Att det blir regeringsskifte i valet.

Det måste bara bli så.

Frid på jord. Ekar det tomt?

Syrien, Sydsudan, Centralafrikanska republiken. Listan kan göras lång.

Likväl önskar jag frid på jord, till alla.

Även centerpartister.

måndag 23 december 2013

Ord mot fascism

Måste bara länka till Ann Heberleins mycket välformulerade och träffsäkra kommentar till händelserna i Kärrtorp, och till den mediala begreppsvärlden runt olika extrema rörelser:

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/paksprak/

Man kan inte dra alla över en kam!

tisdag 19 november 2013

Fascismen krälar vidare

Jag vet inte om det är Skavlan som knyter Norge och Sverige närmare varandra, eller chocken efter Utöya, men visst rapporterar svensk media oftare om Norge nuförtiden?

Hur det är med den saken kan egentligen kvitta. Jag har i alla fall suttit här en stund nu och gått igenom dagens nyhetsflöde och fastnade för en bild av Erna Solberg (Höyre), Norges blivande statsminister, och Siv Jensen från Fremskrittspartiet, som blir den nya regeringens stödparti. Det är alltså som om en värdekonservativ moderat statsminister bjuder in Sverigedemokraterna i en regering. Hemska tanke.

Bilden av de två partiledarna hittar man i en serie polemiska artiklar om norsk rasism. Mycket intressant, kolla länk.

Det är kanske lite skönt för oss svenskar att peka lite på norsk högerexkremism...hoppsan, en freudiansk felsägning, jag menar extremism, och liksom förtränga situationen här. Men vi ska inte glömma det växande neofascistiska hotet i gamla Svedala, Sverigedemokraterna sitter fortfarande i riksdagen och i små hålor runtom i vårt avlånga land lurar nationalsocialister på eller i närheten av stolar i kommunfullmäktige. Glöm inte det.

Tillbaks till Erna och Siv. Betänk det faktum att ett högerextremt parti med en rasistisk agenda ingår i en regering i ett av världens rikaste länder. Bilden av Erna och Siv blir en personifikation av snålhet. Kontrasten mellan världens svaga och västvärldens girighet fångas i deras belåtna miner; vi har allt och lite till, vi har ingen kris, vårt statliga kapital är solitt, men vi vill inte dela med oss av vår lycka.

Jag mår lite illa.

tisdag 24 september 2013

Polisens register ett eko av 30-talet

Jag vet inte hur jag ska få ner alla tankar som susar omkring i huvudet efter avslöjandet om registreringen av romer som Skånepolisen gjort sig skyldig till. Jag är inte så förvånad, egentligen, mer förvånad i så fall över att reaktionerna på politisk nivå inte är så indignerade som jag hoppats på.

Om någon undrar varför romer än idag har svårt att få tillträde till det svenska samhällets jobb, bostäder, institutioner och maktpositioner, så kanske en del av svaret finns i hur majoritetsbefolkningen ser på dem, den här gången horribelt manifesterat av polisens totala brist på humanistiska värderingar.

Alla borde sätta sig ner en stund och tänka sig in i situationen att ens nära och kära är registrerade av polisen såsom varande allmänt suspekta. Ens mor och far, ens döda mor och farföräldrar, deras minne.

Ens små barn, framtiden.

En bild av det "moderna" Sverige

Om ni inte såg Svt-dokumentären om greven på Trolle Ljungby som till synes på pin kiv förnedrade sina arrendebönder så gör det genast. I Sverige sitter den jordägande adeln säkert i sadeln i modernismens tidevarv, med olika regeringars goda minne, röda som blå.

"Om vi varit danskar hade vi sluppit det här" uttryckte en av bönderna. Han syftar då på att att Danmark avskaffade fideikommissen för hundra år sedan...hundra år sedan!

Böndernas dröm var att få köpa loss sina hus och marken de odlade. Men varje gång de förbättrade husen och skapade odlingsmark av stenig buskmark blev tacken en oskäligt hög höjning av arrendet. Greven menade att de hade höjt standarden så mycket att det var motiverat att höja arrendet. Smaka på den ondskefulla ekvationen!

Sen blev bönderna svikna av LRF:s ordförande i ett överklagningsärende. Det visade sig att han strax innan hade varit på jakt hos greven. Jag anar en hel flock ugglor i mossen.

Kulmen var när en av bönderna ville köpa loss sitt barndomshem, ett torp som stod och förföll, till sin dotter och hennes nye man. Men blankt nej, det var inte till salu. Några år senare när huset var i så dåligt skick att det inte gick att rädda, då kunde greven tänka sig att sälja. Som om han ville retas. En maktdemonstration av den gamle (90+) greven, helt enkelt.

Just det, fideikommiss, alltså ett system i vilket kvinnor inte får ärva gods och mark. En relik som lever kvar. Häpnadsväckande, inte ens England har det kvar.

Och så finns det folk som är rädda för feminister.

Nej, avskaffa skiten.


För klasshat - i tiden

En moderat politiker twittrade upprört för någon vecka sedan att det luktade klasshat om åtgärderna mot riksinternatet Lundsberg. Att tala om klass i Sverige har länge varit tabu och i vissa kretsar är det det fortfarande. 

Men det är väl ingen som tror att penalismen på Lundsberg har uppstått ur ingenting. Nej, riterna på den  sägenomspunna skolan har som syfte, nu som då, att innanför skolans väggar skapa en pyramidal hierarkisk struktur som vilar på, och reproducerar en konservativ världsbild och en otidsenlig människosyn. Gossarna som blir män där ska vara redo att ta klivet ut i väntande maktpositioner i vilka konsten att sparka neråt är en merit. 

Om detta framkallar klasshat, må så vara.

Som lärare är det dessutom upprörande att föreställa sig hur generationer av "kollegor" sett mellan fingrarna med hela systemet.

Nej, stäng skiten.

torsdag 12 september 2013

Träig Ek vrider tillbaka klockan

Efter decennier av kamp mot en omodern rovdjurspolitik (företrädd av jaktlobbyn och deras allierade i riksdagen från S och till höger) trodde vi förra året att segern var vunnen. Vi hade äntligen fått en livskraftig stam av varg och med det ett Sverige ett steg närmare en natur i balans till skillnad från jägarförbundens drömnatur, som mest liknar en skjutbana med abnormt stora älg och rådjursstammar. 

Så nu kommer regeringen och "miljö"minister Lena Ek med förslaget att halvera vargstammen och reducera övriga stammar. Bakslag är bara förnamnet, nonchalans är en underdrift, jag ser det som en ren provokation! Om Ek hatar rovdjur låter jag vara osagt, men att hon sitter i knät på jägarna är ett som är säkert.

Regeringen vill också höja ersättningen för tamdjur som rivs av rovdjur, och det är bra, mycket bra, men det ska vara som ett komplement till bidrag till bättre vaktdjur, starkare stängsel, information osv alltså en åtgärd som ska gå hand i hand med en politik som värnar om rovdjurens rätt till sin natur. Nu luktar det bara valfläsk!

Nej, jag hoppas att Centern åker ur riksdagen nästa år med buller och bång, det enda de har åstadkommit de senaste åren är odugliga miljöministrar, stolliga jordbruksministrar och partiledare som har mage att kalla sitt parti för "grönt", nej bevare oss för Centerpartiet!

Det blir till att kalla in EU-kavalleriet igen. Det är pinsamt att svensk miljöpolitik är så efterbliven att vi måste åthutas av Bryssel, gång på gång.

Rösta bort SD i valet du inte bryr dig om!

Då var det dags för valet få bryr sig om, kyrkovalet. Jag tycker själv att det är konstigt att Svenska kyrkan ska vara ett forum för amatörpolitiker, men så är det och då bör man bidra med sin röst. Varför? Jo, för att Svenska kyrkan har över 6 miljoner medlemmar och församlingarnas kyrkoråd, alltså grupper med "vanligt folk" som tillsätter tjänster, har hand om budget osv, har blivit måltavlor för ett enträget arbete från Sverigedemokraterna som vill skaffa sig mer inflytande över människor. Därför ska du rösta på ett annat alternativ!

Kyrkoråd, ja, det låter ju harmlöst, men tänk på antalet medlemmar, aktiva eller passiva, 6 miljoner. Kyrkans frågor kan vara viktiga för dig också, om inte nu så ser du det när det är för sent, när SD har roffat åt sig inflytande i världens mest moderna kyrka; En kyrka som öppnar sina portar för hemlösa och statslösa, en kyrka som ger de ensamma en känsla av sammanhang, en kyrka som bygger broar mellan religioner, en kyrka som viger samkönade par. Detta utöver kärnverksamheten (dop, bröllop, begravning, gudstjänst, mässa osv). Kort och gott, en kyrka i tiden. Allt det jag räknade upp vill SD slå i spillror. För att för SD är kyrkan ett etnografiskt tillstånd från 1930-talet i vilket konservativa idéer råder, förmynderi och ja, fascism. I SD:s kyrka ska man (enligt deras påkostade utskick inför valet) plocka upp psalmer som härrör från 30-åriga kriget och hyllar våld mot icke-svenskar (psalmer som Svenska kyrkan rensat bort), SD:s kyrka ska kasta ut flyktingar som kyrkan, i linje med sin kallelse, gömmer undan trubbiga myndigheter, SD:s kyrka ska aldrig föra en dialog med andra samfund, SD:s kyrka vill behålla och vidga klyftan mellan människor. 

Jimmie Åkesson (ulvarnas ulv i fåraklädernas fårakläder) menar att Svenska kyrkan blir "allt mindre kristen" och "långsamt tas över av socialister och liberaler", ni hör ekot från nazismens retorik i vilken socialister och liberaler är fienden.

Jag vill citera Stefan Klint, präst i Örgryte, som i ett svar till Åkesson skrev (i GP):

"Ta det som ett gott råd: leta någon annanstans efter en värdegrund som kan stödja din politiska ideologi. Släpper du in det kristna evangeliet kommer murarna som du bygger att rivas ner från insidan."

Om Jesus hade dykt upp idag som ett barn av vår tid är jag säker på att SD skulle se honom som sin största motståndare. För troende eller ej, mannen från Nasaret var inte någon som bevakade en gammal ordning utan i högsta grad en som ämnade omstörta den! 

Låt inte SD få inflytande i ännu ett demokratiskt forum, lägg din röst på ett annat alternativ!

Kyrkoval den 15/9-2013.



onsdag 28 augusti 2013

Den lede fi

Läs om den här tossiga karln, Glenn Beck, radiopratare och profil inom den amerikanska tea-party rörelsen. Om det inte vore för att tea-praty rörelsen var en reell politisk kraft i världens mäktigaste land hade jag skrattat åt hans kommentarer, som när han liknade ungdomarna på Utöya med Hitler jugend, eller att han skulle sparka anställda som köpte lågenergilampor eftersom sådana påfund är socialist-kommunist skit, precis som hela snacket om att människan bidrar till den globala uppvärmningen...ja, ni förstår vilken gränslöst knasig homo sapiens detta är.

Dessvärre finns det små Glenn Becks lite överallt, det kan lura en i grannhuset, vem vet? Jag talar om dem som avfärdar alla teorier som pekar ut "homo capitalistus" som minsta lilla skyldig till någonting som kräver självrannsakan och avvikelse från den egna livsstilen. Ingen vill ju stå där med skammen, och vem vill avstå från överflödet?

På förekommen anledning...

Bradley Manning läckte information som bland mycket annat visar hur amerikanska helikopterpiloter skjuter ihjäl obeväpnade civila irakier.

För detta döms han till 35 års fängelse.

lördag 17 augusti 2013

Allt är politik

Sport är politik.

Den utmärkte krönikören Johan Esk i DN var inte helt enig med Emma GreenTregaro om det rätta i hennes nagellacksprotest mot den ryska lagstiftningen mot homosexuell propaganda...(vilket begrepp!) riktad mot minderåriga. Jag är lite förvånad. Esk menar att man ska freda sporten så  mycket som möjligt i en "konfliktfylld värld." Problemet är att det är för sent, sedan länge. Idrotten är och har alltid varit en arena för politik. Om låtsasdemokratier som Ryssland tillåts anordna stora mästerskap gång på gång är den oskuldsfulla idrotten redan så besudlad att det enda rätta en modig världsmedborgare bör göra är att antingen avstå från att ställa upp (lex Cruyff, fotbolls-VM i Argentina 1978) eller passa på att saluföra alternativ till värdlandets repressiva politik. Att sedan göra det på ett så utsökt sätt som Emma är en fullträff.

I mina ögon har hon redan vunnit i Moskva.

torsdag 11 juli 2013

Nu tänder vi lamporna och går hem!

För att skapa debatt, så kan jag bara tolka det, föreslog Madeleine Leijonhuvud att det ska bli straffbart att dricka alkohol inför sina barn i hemmet. Hemma. Kan hon mena allvar? Det kan hon väl inte? Eller?

Jag säger då det.

Tänk att jag två gånger i mitt bloggande ska referera till Demolition man, actionrulle med Sly Stallone om en framtida moraldiktatur som har förbjudit allt från sex (med beröring, barn avlas på konstgjord väg) till alkohol, kött och svordomar. Om man svär i filmen, även i sitt eget genombevakade hem, hörs en varningssignal och en böteslapp skrivs ut från en liten skrivare i väggen.

Så kan det gå när inte haspen är på.

Jag har i många inlägg gett mig på moralisternas strävan efter renhet och riskminimering. I mina öron låter det som fascism, såsom den målas upp av Harald Ofstad i Vårt förakt för svaghet (Om nazismen som ideologi). Ofstads teorier är extremt rika och komplexa och befinner sig en bra bit över den här diskussionen, men i fråga om att välja vad som är ett hot mot folkets lycka tangerar många förbudsivrare något oerhört farligt och riskabelt. Förbud kan vara som snöbollar som sätts i rullning, de blir fler och större för att till slut bilda en lavin.

Jag underskattar inte vilka faror som alkoholen kan föra med sig, men som jag sagt förut, en överväldigande majoritet har inga problem alls och bör således inte riskera straffpåföljder för att de vill inmundiga ett livsmedel hemma.

Det verkar som att mycket forskning just nu lyfts fram för att demonisera alkohol. Senast idag deklarerade en rubrik att en fylla i veckan kan förkorta livet med flera år. Det är dock oklart vad en "fylla" är för när man klickar på rubriken på förstasidan och kommer till artikeln heter det "en flaska vin" förkortar livet. Jag tycker personligen att ordet "fylla" ger andra associationer än "en flaska vin".

Låt mig räkna upp vad som kan förkorta ett liv: rökning, godis, att vara ohälsosamt intresserad av andras livsstilar, transfetter, bensinångor, genetiska defekter, livströtthet, ensamhet, arbetslöshet, avsaknad av sammanhang - ofta i form av vänner eller sysselsättning, ormbett, dysfunktionella familjer, för lite grönsaker, för mycket grönsaker, hajar, för lite proteiner, för mycket proteiner, neuropsykologiska sjukdomar, att bo i ett fattigt land, att bo i ett rikt land, se på teve, spela dataspel, att uppleva krig, att sitta stilla, att vara arg, att vara ledsen...

Jag tror poängen har gått fram.

Hyckel och lögn från borgarna

Almedalsveckan är bakom oss. Jag har inte haft möjlighet att raljera eller hylla men några få reflektioner vill jag få ur mig.

Eftersom senaste rapporten från Världsnaturfonden visar att Sverige fortfarande har mycket att jobba med i det multilaterala samarbetet om Östersjöns hälsa (gemensamma mål fastställda 2007 under borgerligt styre), klingar det hyfsat falskt när Annie Lööf deklarerar att Centern är den enda sanna gröna rösten (C har innehaft miljöministerposten sen 2006). Det är de inte, per definition är ett borgerligt parti inte miljövänligt eftersom långt driven kapitalism och miljövänlighet inte går ihop. I Östersjösamarbetet är Sverige tillsammans med Ryssland sämst på att skydda sina egna vatten. 5% av Sveriges vattenareal är skyddad, att jämföra med Tysklands 30% och fortfarande klarar vi inte ut att hjälpa bönderna (de få) att ställa om till exempelvis mindre miljöovänlig bekämpning av skadeinsekter och ogräs samt för vattendragen mindre skadlig gödsling. Övergödningen av Östersjön är som bekant ett hot mot allt marint liv.

Än värre blev det när Lööf sedan "slog näven i bordet" och sa att EU inte ska lägga sig i vår svenska vargpolitik. Hallå, grön röst? Hallå! Fjäsk för jägare bara. Och hur kan man tillhöra en EU-vänlig regering och sedan använda potentiella väljares EU-skepsis som slagträ i debatten? Ja, jo, jag vet att det ingår i valkampanjer att någon gång tumma på sina egna principer, men ändå. På tal om kluvna tungor...

All heder åt Reinfeldt som åter visar prov på ståndaktighet i den retoriska kampen mot SD. Synd bara att hans eget parti göder SD med människor som fastnar i utanförskap och tror att det är invandrarnas fel. 

Amatörernas afton i kommentatorsbåset

Svensk fotboll lider av bristen på proffsighet. Jag tror på Pia Sundhage och hennes landslag, så det är inte främst dem jag riktar kritiken mot efter gårdagens EM-premiär mot Danmark. Det var istället något kommentatorns bisittare yttrade efter den andra missade straffen, nämligen att man inte kan träna på sådana situationer. Jo, det kan man, det är bara i vårt avlånga och fotbollsmässigt beiga land man tror att det inte går.

Premiärnerver har man, och att slå en straff i en hemmapremiär innebär så klart en stark anspänning, men visst går det att träna på dylika situationer och minimera stressen.

Många svenskar undrar varför vi har så få duktiga frisparksskyttar. Svar: vi tränar inte tillräckligt mycket på att slå bra frisparkar.

Det är inte annorlunda i fråga om straffar. Vi har ett stort problem i Sverige om man jämför med andra nationer, och det är att vi inte gnuggar detaljer i tillräckligt hög grad. Och vad beror det på? Förmodligen bristande kunskap i klubbarna om nödvändigheten av att gnugga tekniska detaljer, lättja är en annan faktor, fotboll är inte livsviktigt för svenska ungdomar, därför orkar många inte stanna kvar efter träningen och mata frisparkar mot mål eller be en polare lägga upp inlägg för att träna volley.

Ingen föds som Pelé, Maradona, Zidane eller Messi. Bakom dessa spelares framgång ligger otaliga timmar av egen träning eller lek med bollen.

Inom svensk skidåkning pratar man ofta om att många inte förstår hur mycket träning man måste underkasta sig för att bli duktig på elitnivå. Samma sak gäller fotboll. Fotboll kräver underkastelse.

Martin Dahlin var ingen Zlatan men han gjorde tre mål i ett VM-slutspel han i högsta grad sköt Sverige till. Vad gjorde han innan avresan till USA? Chillade? Spelade dataspel? Nej, han befann sig på Malmö stadion med jämna mellanrum med ett nät bollar och ett gäng bollkallar från MFF och repeterade samma fint om och om igen. Ryggen mot mål, rörelse i sidled, vända om, skott invid stolproten. Om tillfället skulle uppenbara sig i en matchsituation skulle Martin vara beredd.

Vad gjorde Inter för att göra Zlatan till capo cannoniere, skyttekung? De lät den gamle storskytten Sinisa Mihajlovic specialträna svenskens skott.

Minns någon kvartsfinalen i VM-98 mellan Brasilien och Holland? Vem hade tränat straffar, tror ni? Leta upp straffdramat (som aldrig blev ett drama) på Youtube och gissa tre gånger. Såg ni straffarna mellan Spanien och Italien i Confederation cup? Om inte de hade tränat straffar som djur ska jag äta upp min hatt.

Så jo, det går att träna inför alla situationer. Nu ska jag inte vara dryg mer. Tillbaks till EM-slutspelet. Jag tror att Pia kommer att lotsa fram Sverige till medalj, så fort hon får laget att vårda bollen bättre. Sen ska givetvis Lotta Schelin lägga nästa straff. Att låta en annan spelare ta hand om straff två igår tror jag inte var bra. Ge Lotta chansen igen, det fixar hon.

lördag 22 juni 2013

Sur? Jag? Icke.

Krönikören Ann Heberlein ville nog att man skulle bli sur när man läste hennes krönika om supandet på midsommar. Så jag tänkte att ok, då blir jag väl sur då, för att jag blir lite sur varje gång jag anar, sniffar, sätter fingret i vinden och känner en fläkt av moralism.

Nu var inte Ann så moraliserande egentligen. Men lite. Och så har hon gått i tabloidfällan genom att låta bilden av midsommar bestämmas av krigsrubriker från Borgholm och andra midsommarmekkan.

Ann säger att det är omöjligt att ifrågasätta drickande i Sverige. Jaså, men du gjorde det precis, gnäll inte. Och om du inte vill dricka öl eller vin så bestämmer väl du det och inte omgivningen? Om alla bara gjorde vad de själva ville skulle vi inte behöva bekymra oss så mycket om vad andra gör.

Och så finns det faktiskt människor som verkligen inte har problem med alkohol, det är inget de bara säger, de har inte problem, och det är en överväldigande majoritet av dem som brukar alkohol jag talar om. För så här är det: alkohol kan vara skadligt, men det är inte skadligt. Det är stor skillnad på när något kan vara och när något är.

Så, nu har jag varit lite sur. Och jag är inte ens bakfull. Fastän jag drack två snapsar (hemkryddad) till sillen igår samt lät mig väl smaka av Lundabryggeriets bästa lager.

lördag 8 juni 2013

Fallet Hamrén

Så vackert som vattnet störtar utför fallen i Forsakar föll inte det svenska herrlandslaget i fotboll igår. 1-2 mot Österrike var i underkant och håligheterna i Hamréns bygge blottades än en gång. 

För en Lagerbäckförespråkare som jag lovar jag att jag inte njuter av säga: vad var det jag sa? Jag trodde på Hamrén, men hans naiva fotboll visade sig inte hålla utanför de nordiska ligasystemen. Till hans försvar ska det dock framhållas att hans landslag är det svagaste på decennier, undantaget våra -ic, Zlatan och Alexander.

Dagen efter en sådan förlust är det omöjligt att inte nämna backlinjen. Att förlita sig på Olsson och Granqvist är som att göra en resa i en tidsmaskin, i dagens fotboll räcker det inte att vara stor, stark och brytningssäker, man måste vara snabb, teknisk och smidig också.

Men som sagt, mittbackarna är inte ensamt skyldiga till debaklet. Sverige är en liten fotbollsnation och spelare som Thern, Schwarz, "Bjärred", Brolin och på senare år Larsson, Mellberg och givetvis Zlatan, den störste, dyker inte upp år efter år, spelare och ledartyper med stenhård fysik och matchande nerver.

Anders Svensson tillhör också en god årgång svenska fotbollsspelare som i varje inhopp visar att den nya generationen ännu inte är redo att ta över.

Men den nya generationen kommer att ta över, frågan är om det blir med Hamrén vid rodret.




tisdag 14 maj 2013

Maskrosor och sniglar

Jag för en ojämn kamp mot maskrosorna, beväpnad endast med mitt lilla maskrosjärn. Maskrosor är fina men talrika, några stycken går väl an men inte en armé i trädgården. Dock har jag upptäckt en liten bonus med att dra upp dem med rötterna. För i varannan maskros jag drar upp ligger minst en mördarsnigel i miniformat och växer till sig. Jag antar att den nedersta delen av maskrosen, innan själva roten, är mumma för sniglarna. Detta får bli årets första trädgårdstips, för den som står ut med monotoni och skurknän!

I den dramatiska...well...bildserien nedan kan den skarpsynte upptäcka först en snigel ovan jord och sedan ytterligare en.




fredag 10 maj 2013

Den gode fienden

Att narkotika är en av få företeelser som kan ena i stort sett alla partier i Sverige är ett faktum sedan länge; det finns bara en väg, knark är ondska. Vilken skolelev har inte suttit på ANT-undervisning och hört en kvarterspolis berätta om vägen från folköl via cannabis till knarkarkvart? Du tar en klunk, ett bloss och sen paff! så ligger du där med en nål i armen och skjuter heroin. 

Är det inte symptomatiskt att när Centerns ungdomsförbund föreslår att legalisera cannabis handlar många kommentarer bara om vilken splittring det orsakar inom Centern och hur kontroversiellt förslaget är? Få vill riktigt prata om vilka bevekelsegrunder CUF har när de gör sitt utspel. För i den stelnade svenska narkotikapolitiken är CUF:s debattinlägg en välkommen påminnelse om att det finns en värld utanför Sverige och alternativ till den svenska modellen.

tisdag 7 maj 2013

Det fallna trädet i Vitsippeskogen

Äntligen sol och värme, termometern mäter 22,5 grader i skuggan. Nu påminns man om varför det är rätt härligt att bo på vischan.

Bilden är tagen den 1 maj i ett lite bortglömt naturreservat någonstans i Lunds kommuns östra delar. Träden på bilden har ännu inte slagit ut, i skrivande stund har det däremot tagit ordentlig fart i skogar, dungar och alléer.

Jag plåtade det fallna trädet, för långt, långt bak i minnet projiceras svagt bilden av mig och mina syskon och våra kusiner på en årlig utflykt med våra mammor till något vi kallade "Vitsippeskogen". Jag tror att jag äntligen har hittat "Vitsippeskogen", efter 35 år. Vi har varit lite oense i familjen om vilken skog det egentligen var. I ett fotoalbum hemma hos min mor tror jag nämligen att samma träd går att återfinna på en annan bild, då med klättrande barn iklädda typiska vindtygsjackor anno sent sjuttiotal. Jag ska undersöka saken närmare.


Måste bara nämna dagens rekordnotering från klockan tre, dryga 26 grader, perfekt för den sena sådden i trädgårdslandet. Men, men, som de säger i gnällbältet, nu kommer det väl surt efter...

måndag 6 maj 2013

Hockeyhyckel

Sitter och zappar och snubblar över Tre Kronor-Vitryssland i VM-slutspelet. Jag läste häromdagen att arrangörerna skulle ha nolltolerans mot den alternativa vitryska flaggan, som oppositionella mot diktatorn Lukasjenko tänkte ta med in på arenan.

Har inte hockeyvärlden kränkt en vitryska demokratirörelsen tillräckligt redan genom att skänka Vitrysslands diktator nästa års VM?

När den invandrarfientlige blev invandrare

Järnrörsmannen, Erik Almqvist, som sa till Soran Ismail att Sverige inte var hans land, har nu valt att invandra till ett annat land. Ironiskt så det förslår.

Valet av land har därmed inget ironiskt drag. Ungern och dess politiska landskap passar en fascist som Almqvist som foten i marschkängan.

I Ungern härjar nämligen det högerextrema partiet Jobbik, vars retorik är antisemitisk och antiromsk. Jobbik vill bland annat upprätta ett register för vad de menar är suspekta judar. Senare har de förklarat att det inte är ett utslag antisemitism. Registret skulle bara innehålla judar med israeliskt-ungerskt medborgarskap, eftersom de var potentiella förrädare. Ja, det sätter ju verkligen saken i en annan dager...

Fram till nyligen var gatumilisen Magyar Gárda tätt knuten till Jobbik. Gruppen påminde mycket om Pilkorsarna, naziströrelsen som styrde Ungern som Hitlers marionett och som var djupt involverad i deporteringen av Ungerns judar till Auschwitz. Magyar Gárda finns inte längre, men det hindrar inte många ungrare från att fortsätta trakassera landets minoriteter.

Erik kommer nog att trivas där, det kanske inte är så PK som Sverige. PK, verkar många SD:are mena, betyder nämligen att man inte får uttrycka rasistiska åsikter utan att någon blir arg. Tänka sig.

"Som författaren Lena Andersson påpekade i en PK-debatt om detta i måndags, man bör säga vad man vill säga i stället för att ständigt säga att man inte får säga det".

Citatet kommer från Rakel Chukris utmärkta krönika i ämnet.


Om någon ungrare skulle tycka att jag skriver föraktfullt om Ungern vill jag bara säga att hen är välkommen att skriva en likadan text om Sverige, eftersom som vi har på tok för många högerextrema här också.

fredag 3 maj 2013

Hansson+Andersson=mördande tråkig fotbollsmatch

Det är i slutet av matchen. Malmö FF har skakat av sig den taffliga första halvleken och pressar IFK Norrköping. MFF har fått lite flyt, spelsekvenserna är långa, äntligen, efter en sönderblåst match, och långa spelsekvenser gynnar dem. De Himmelsblå lägger en snabb frispark på vänsterkanten när spelet plötsligt stannar upp. Var är Martin Hansson, domaren? Där är han! Han står vid sidlinjen och pratar med Janne Andersson, "Pekings" tränare. Vad pratar de om? Tycker Andersson att spelet flyter på för mycket? Kanske. Hur som helst måste MFF:arna vänta på domarens signal, man ser hur adrenalinet rinner av dem och när matchen väl kommer igång tar det några minuter innan de kommer upp i tempo igen. Så har det sett ut hela matchen, hackigt. Vi tar det från början...

Oddsen för underhållande fotboll är extremt höga när Martin Hansson dömer. Här har vi en man som älskar att höra ljudet av sin visselpipa. När sedan IFK Norrköpings spelare har fått order av sin tränare att utnyttja varenda möjlighet att få till avbrott i spelet, ja då förstår ni hur kvällens match artade sig. Janne Andersson vet att vända en blåsbenägen domare till sin fördel. Janne vet att hans lag får stryk mot MFF borta om spelet får lov att flyta på. Därför ger han sina stallorder innan drabbning: lägg er mycket, maska tidigt, fejka huvudskada, gör vad som krävs för att Malmö inte ska få momentum i sitt passningsspel!

Janne har ingen skam i kroppen. Han har lyckats pådyvla stolta IFK Norrköping en småaktig småklubbsmentalitet ovärdig en klubb av Pekings kaliber. 

I vilket fall som helst, MFF fick inte till det idag. Ett bolltapp på mittplan bäddade för Khalilis 0-1. Det var ett av Pekings tre skott på mål. MFF hade elva. Vi kan konstatera att Norlings lag har fortsatt svårt att förvalta sina lägen. Målsumparen nr 1 i första halvlek, Simon Thern, kunde lyckligtvis kvittera i andra, men mer än så blev det inte. En poäng och serieledning, men bara till låns, lägger jag till. 

Till låns är också livets låga, och de som lyser starka kan med ens slockna.

Kvällens viktigaste stund var den minut av stående ovation som tillägnades Ivan Turina. Jag hoppas att den stora fotbollsfamiljens hyllningar förmår bryta igenom sorgen och bringa en strimma av ljus till AIK-målvaktens familj.  

måndag 29 april 2013

En som sov på historielektionerna

Igår var det debatt i TV mellan Maria Arnholm (FP) och Jimmie Åkesson (SD) angående Arnholms uttalande om att SD var "ett parti för män som hatar kvinnor". Åkesson var indignerad, det behöver han inte vara, Arnholms beskrivning är korrekt, SD är ett socialkonservativt parti (vid sidan om nationalistiskt och fascistiskt) och det ligger i all form av konservatisms natur att verka för den gamla ordningen, även ur ett genusperspektiv.

Men egentligen var det inte ismer jag skulle tala om utan ett twitterinlägg av Maria Abrahamsson (M). Så här skriver hon apropå den infekterade diskussionen mellan Arnholm och Åkesson:

"Trist men Maria Arnholm bjuder Åkesson på gratispoäng i Agenda. Dumt av FP att anklaga ett demokratiskt valt parti för att hata kvinnor".

Vänta lite nu, sen när finns det sådana garantier, att demokratiskt valda partier är demokratiska? SD:s ideologi bygger bland annat på nedklassning av etnicitet och religiös tillhörighet, är det demokratiskt? 

Jobbik i Ungern är ett annat aktuellt exempel på demokratiskt valda odemokratiska partier, Berlusconis "mediakrati"valdes av folket liksom Putin, och hur mycket håller de sig till de demokratiska spelreglerna? 


Vänta, det finns fler exempel på demokratiskt valda odemokratiska partier, just det... Tyskland 1933.

torsdag 18 april 2013

Det oresonliga hatets ansikte

Två män åtalas för att ha jagat en varg med skoter, kört på den och sedan slagit ihjäl den.

Hur kan man vara kapabel till ett så hänsynslöst våld?

Människor som helt saknar spärrar för våldsutövning måste genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Skoteråkarna på samma sätt som den människa som torterar och dödar katter i Göteborg.

Eller är det bara ett resultat av det oresonliga hatet vi ser? De två männen kanske är hur friska som helst men har drivits mot den yttersta randen av anständighetens gräns på samma sätt som nazismens bödlar under andra världskriget. Varghatet vilar på en grund av ovetenskaplig argumentation, demoniseringen av rovdjuret liknar gamla tiders rädsla för mörkret och djävulen som lurar i skuggorna.

Oavsett gärningsmännen bevekelsegrunder (kanske har den starkt polariserade rovdjursdebatten skapat monstruösa drag hos enskilda individer?) hoppas jag att straffen blir kännbara. Grovt jaktbrott i kombination med djurplågeri torde rendera i hårda påföljder.

måndag 15 april 2013

Moralpanik i kubik

Ibrahim Baylan sa att Jan Björklund "skjuter från höften" med sin skolpolitik. Träffande, tycker jag (no pun intended). Jag har sagt det förut, Björklund lyssnar lömskt till debatten och kastar sig över det lättaste bytet, för vad är lättast att "göra något åt", är det dåliga lärare eller ökande klyftor i samhället? 

Lärarna får ta skiten när Björklund ska få skolan på rätt köl. Det senaste i raden av medial granskning+moralpanik=reform är publiceringen av Skolverkets granskning av landets samtliga grundskolor. Nästan alla skolor fick anmärkningar. Wow, skolorna suger. Min skola fick anmärkningen "elevernas medinflytande syns inte i tillräckligt stor grad i de pedagogiska planeringarna". Så fruktansvärt. Not!

För den som läste lite mer noggrant framgår det ganska tydligt i DN:s publicering av granskningen i siffror att poängsnitt påfallande ofta hänger ihop med hur stor andel av elevernas föräldrar som är högutbildade, ju högre utbildning bland föräldrarna, desto högre snitt bland eleverna. Om man sen skulle undersöka kopplingen högutbildade föräldrar och inkomst och sedan vidare bostadsadress, ja, då uppenbarar sig ett Sverige som är ett tydligt klassamhälle. Oj, nu använde jag k-ordet, förlåt alla borgare! Men skolans problem är så oändligt mycket större än lärarnas kompetens. Skolan är blott en avspegling av samhället. 

Jag har jobbat på tre skolor, gjort min praktik på en och vickat på ett otal. Jag har jobbat på den skola som anses vara en av de svåraste i landet. Fantastiska lärare, grace under pressure, men en ojämn kamp mot barnens usla framtidsutsikter. Jag har gjort praktik på en skola som ligger i topp i landet. Sådär imponerad. Lärarna behövde helt enkelt inte anstränga sig, eleverna var till stora delar självgående, det kom hemifrån, gymnasievalet var uttänkt i åttan, universitet i nian. Voila.

Just det, moralpanik var rubriken, nu angående Omar Mustafas lämplighet som hög representant för Socialdemokraterna. För mig är det enkelt, om man i egenskap av offentlig person och företrädare för en organisation har bjudit in en antisemit till ett möte på oklara grunder samt har skrivit under en stadga som starkt motsätter sig feminismens föresatser kan man inte vara en offentlig representant och företrädare för Socialdemokraterna. Det säger sig självt. Att vara socialdemokrat och troende bör däremot inte vara ett hinder.

Men först får vi se om allt som skrivits är sant.


måndag 8 april 2013

Pinochets vän ur tiden

Margaret Thatcher hyllas idag av en samlad nyliberal politikerelit, däribland vår egen Fredrik Reinfeldt, (som dock underströk att hon var en politiker för sin tid).

I andra ändan av den politiska skalan jublar vissa. Jag jublar inte när någon dör.

Men jag finner ingen anledning att hylla hennes politiska gärning.

Thatcher må ha lyft den brittiska ekonomin ur 70-talets dödläge, men till vad? Besinningslösa privatiseringar, nedläggningar och massarbetslöshet. 

Hon var kompromisslös i frågan om Nordirland och försenade med stor sannolikhet det senare fredsarbetet med flera år. Hon var en effektiv bromskloss i det internationella arbetet mot Apartheid. Hon var kompis med Augusto Pinochet, Chiles brutale diktator. 

Not my cup of tea.

fredag 5 april 2013

Upp till bevis, MFF!

Idag möter Malmö FF Åtvidabergs FF på bortaplan. En oviss tillställning. De fyra senaste mötena har varit tajta, ÅFF har inte lyckats vinna men har sannerligen varit nära. Den här gången ger jag dem goda chanser om...MFF inte rättar till en uppsjö detaljer sen premiären: Malmös unga lag måste höja bolltempot i uppspelsfasen och bli tuffare i boxen för att skapa fler avslut. Det sistnämnda kräver fler inlägg från mittfältarna. Som individer måste samtliga spelare kasta av sig prestationsångesten och älska att spela fotboll. Blev premiärhysterin för mycket för dem senast? HBK gjorde det bra, det måste sägas, de stressade inte upp sig utan var konsekventa i sitt spel. De var alltid på rätt sida om sin "gubbe", som tränarna sa i juniorfotbollen, och föll aldrig ner i knät på sin målvakt utan var hela tiden på tårna när de erövrade boll så att de kunde ställa om fort. Åtvid lär spela mer offensivt vilket kan skapa större ytor för de Himmelsblå. Jag hoppas på en öppnare match än senast!

På tal om fotboll. Jag har läst många artiklar om krisens Spanien. Som mångårig Spanienresenär undrar jag hur de spanska proffsklubbarna hanterar krisen, eller, drabbas de överhuvudtaget? Vi kan gnälla hur mycket vi vill på att Allsvenskan inte har ekonomi nog att hålla kvar talanger eller locka hit stora spelare, vi kan gnälla på höga skatter och byråkrati kring ägandeskap inom idrotten. Å andra sidan, vill vi leva i ett samhälle där tiotusentals människor blir vräkta årligen och där vissa provinser närmar sig fyrtio procents arbetslöshet samtidigt som fotbollsspelare lyfter mångmiljonbelopp i lön, ibland utan att spela en minut? Inte jag i alla fall. 

Jag blir skitförbannad när jag hör om näringslivschefer som får avgångsvederlag på miljontals kronor när de har fått kicken, eller de som sitter kvar med bonusar trots att anställda får gå. Jag blir riktigt arg när chefer lyfter oanständigt höga löner och sen gnäller för att svensk skatt är hög och de bara måste bo i skatteparadis och få pengarna genom dem också. Jag blir rasande när jag hör om chefer på statliga verk som tror att de är osynliga ända tills den dag en duktig journalist kommer på dem med förmåner som är så astronomiska att man inte kan tro det.

Jag skulle bli heligt förbannad om jag var spanjor och mina idoler på plan inte var solidariska med den krisande befolkningen och gick ner i lön.

måndag 1 april 2013

En premiär ovärdig Malmö FF

"Är det det här vi betalar för?"

Orden är faktiskt mina, riktade mot MFF:s spelare efter 1-1 hemma mot Halmstad BK. Jag skäms lite, jag brukar inte resonera på det sättet. Men det bara slank ur mig. Utan att förta HBK:s insats kan jag bara konstatera att MFF inte gjorde en godkänd match.

Innan säsongen hade jag tre frågor.

1. Har det defensiva spelet blivit bättre?

Ja och nej, backlinjen verkar mer samspelt, defensivt. Offensivt däremot var våra ytterbackar, idag Ricardinho och Concha, slarviga och uddlösa. Mittbackar Halsti, vikarie, och Helander, ordinarie, spelade tryggt ihop. Men på det stora hela var det defensiva arbetet under all kritik, och då menar jag över hela plan. Mittfältet föll långt bak mot eget straffområde och var sorgligt långt efter när läge för omställning uppenbarades.

2. Har laget blivit bättre på att förändra en matchbild?

Nej, när spelet gick i baklås infann sig ganska snart någon slags apati. Efter HBK:s kvittering vittnade hemmalagets kroppsspråk om uppgivenhet, en injektion för motståndarna, som genast sträckte på sig lite extra.

3. Har spelidén blivit tydligare?

Nej, Norlings matchplan verkar i alltför hög grad vara beroende av slumpen. Lite som på en skolgård. Spelarna står och glor på varandra och väntar på att någon annan ska få en ingivelse.

Och så spelarbetyg:

Hög allsvensk klass 
Markus Halsti MB: Uppträdde som en som har fotboll som yrke.
Filip Helander MB: Omutlig som sista utpost.
Tokelo Rantie A: Väger lite lätt ibland men gör slutligen en riktigt konstnummer till 1-0. Ut skadad.

Godkända
Simon Thern VM: Hade fart i benen på sin vänsterkant men kom inte till skott. Passningarna inte av så hög kvalitet vi har vant oss vid.
Johan Dahlin MV: Lämnade ensam vid kvitteringen, svårbedömd insats i övrigt, sysslolös.
Dardan Rexhepi, A, inhoppare: Bra löpningar men hade svårt att ta sig förbi.
Erik Johansson, MB, inhoppare: Kom in som anfallare (?) med uppgift att vara target och skarva vidare. Hade en jättenick som HBK:s målvakt gör en fantomräddning på.
Emil Forsberg VM, inhoppare: Kom inte runt på kanten men visade ändå prov på goda intentioner (det var lätt att sticka ut i mängden idag...). Snodde en frispark från Friberg och visade direkt att han borde göra det fler gånger.

Ej godkända
Ricardinho VB: Obegripliga felpass.
Matias Concha HB: Kom inte till med sina fina inlägg. Tveksam offensivt, kan dock bero på...
Jiloan Hamad HM: Tills idag, Mr Hög Lägstanivå, idag, fumlig och osäker, förmådde inte ihop med ovan nämnde skapa farligheter på högerkanten. Samarbete dem emellan obefintligt.
Erik Friberg CM: Allt annat än en playmaker. Dåliga inlägg.
Ivo Pekalski CM: Tittade mer bak än fram, epitetet "sidleds" kan plockas fram och revideras till "bakåt". Många bolltapp, varav ett ledde fram till kvitteringen.
Magnus Eriksson A: Såg tunn ut, slet utan att få utdelning, dålig första touch.
Richard Norling, tränare: Vågade inte byta ut Hamad och Pekalski som onekligen var ur slag. Vad tänker Simon Kroon om att inte få komma in? 19500 på läktarna, premiär och solsken och lite tändning överlag, någonstans måste tränaren hållas ansvarig för det andefattiga spelet. Har MFF fått sin egen Hamrén?

Jag brukar vara ganska snäll med mina betyg, men idag känner jag mig blåst på en trevlig premiär.

lördag 30 mars 2013

Allt var inte bättre förr

En bekant till familjen berättade en gång när jag var liten att hon tog med sig en blåbärspaj till sin dementa mamma (85 bast) som bodde på äldreboende. Till pajen hade hon vispat grädde. När hon under besöket kom tillbaka till moderns rum efter att ha varit på toaletten såg hon att personalen hade skrapat bort grädden. Den var inte nyttig för hennes värden, sa de.

Min mor brukar berätta hur hon smugglade med sig cigaretter och en mellanöl till morfar under hans sista år på äldreboendet. Äldreboendet hade nämligen fått för sig att han skulle sluta med sådana dumheter. Dylikt är ju farligt.

Jag hoppas att detta hör till historien. 

Jag ska även nämna ett äldreboende som jag besökte som anhörig när jag var tonåring och som gjorde gott intryck på mig. Min morfars syster bodde där sina sista år och hade det jättebra. Hon hade det jättebra för jämnan som gammal, ska tilläggas, hon såg med tacksamhet på det som var bra och tog med jämnmod det som var mindre bra, fast ärligt talat, jag hörde henne aldrig klaga. Hon brukade bjuda på lunch i boendets restaurang, hon åt inte så mycket själv längre men njöt av att se mig lassa in stekt fläsk, potatis och löksås. Restaurangen hade rättigheter att sälja alkohol och i ett avskild del spelade gubbarna biljard, det såg trevligt ut. 

På ett äldreboende i Malmö serveras alkoholhaltiga drycker till maten mer regelbundet, för den som vill, som ett sätt att stimulera aptiten och lusten att äta (sagt till vän av ordning), och för att det kan vara trevligt (sagt till övriga). Skönt att tiderna förändras till det bättre inom vissa områden. 

Allt var inte bättre förr, det kan till och med gamlingarna intyga.

Läs och skrivsvårigheter?

När en högskola larmar om att studenter läser sämre och sämre bör man ta det på allvar. Samtidigt redovisas inga statistiska uppgifter i artikeln, vilket måste till om man ska säkerställa en permanent förändring. I vilket fall som helst så kan detta vara en indikation på vart det barkar hän.

Vi läser nog generellt inte mindre idag, men vi läser förmodligen mer fragmentariskt. Alltså, vi läser nyhetstext, bloggar, twitter, vi skummar genom sidor på nätet i jakt efter information om ett specifikt ämne, kanske för att producera en skoluppgift. Denna trend skulle troligtvis medföra att vi inte kommer att ha samma uthållighet som tidigare när vi ska tugga i oss ett par tusen sidor kurslitteratur eller en tegelsten av valfri romanförfattare. Allt handlar om vana.

Jag blir lite orolig, om detta är ett troligt framtidsscenario. Djupa kunskaper kräver att vi läser på djupet. Djupa kunskaper behövs i en hållbar intellektuell utveckling, där tidigare akademiska slutsatser används, byggs på, revideras, förkastas, lyfts fram. Akademiska landvinningar är A och O i ett samhälle som fortsatt ska vara demokratiskt. Kunskap är förvisso inte ett vaccin mot människofientliga värderingar men förmågan att ta till sig nutidens enorma informationsflöde och processa det kräver förmåga att förstå på djupet, och vår gemensamma värdegrund (i en utvecklad demokrati) vilar på förståelse av densamma, och då är vi tillbaka i förmågan att läsa och avkoda text, i alla genrer.

Hastighet imponerar inte på mig. Att snabbt ta in fragment av information från tusen källor är inte samma sak som att förstå och internalisera kunskap, alltså att göra den till sin.

Som lärare ser jag dagligen hur viktigt det är att arbeta med omsorg. Hetsen mot bra betyg provocerar fram undermåliga alster. Ofta beror det på bristande källkritik och noll internalisering, många elever redogör för textflöden de har snappat upp, sällan eller aldrig ur de böcker jag tipsat om utan nästan uteslutande från internet, utan att veta vad de har skrivit, få elever kan svara på frågor om sin egen text, nästan ingen kan svara på en följdfråga.

Jag uppmuntrar dem att använda internet, de måste ju lära sig att urskilja källor från källor. Men resultatet blir ofta att de skapar fragment av fragment, och det leder sällan till nya insikter.

Nu utgår jag ifrån att digitala medier ligger bakom förmodad sämre läsförmåga. Jag har suttit på många föreläsningar med mina kollegor och lyssnat på internetprofeter som i rena hallelujatermer predikat sin frälsningslära. Ett begrepp de har upprepat är "digitalt kompetent". Och ja, digitalt kompetenta är många idag, men vad säger det om vederbörandes kunskaper om de ämnen hen har vidrört? Inget.

torsdag 28 mars 2013

Rydström bryter tystnaden

Ja, inte sin egen tystnad, Henrik Rydström är en sällsynt talför man. Vad jag menar är idrottsvärldens tystnad i samhällsfrågor. Av någon anledning tycks idrottsutövare, föreningar och många fans tro att det finns lagparagrafer som reglerar vad de får lov att yttra sig i för frågor. Inget kunde vara mer fel. Eftersom idrott används i politiska syften är idrottens representanter, vare sig de vill eller ej, politiska. 

När Pontus Wernbloom skojade om sverigedemokraterna efter Zlatans uppvisning mot England i höstas på den nya nationalarenan, var det mig veterligen första gången en fotbollsspelare uttalade sig om rådande politiska förhållanden på bra länge. I samband med slutspelet i fotboll 1978 var det däremot inget snack. Johan Cruyff vägrade åka till militärjuntans Argentina. Hans status i fotbollsvärlden då är att jämföra med Messis idag.

Beklämmande nog har idrottsrörelsens ryggrad kroknat avsevärt sedan dess. För annars skulle väl inte Ishockey-VM spelas i Vitryssland nästa år? Annars skulle väl inte Kina fått OS? Quatar VM-slutspelet i fotboll? Sotji vinter-OS?

Evenemangen ovan är politiska manifestationer, utövarna på plats dess lydiga lakejer.

tisdag 26 mars 2013

En nervös analys

I samband med interna maktstrider, maktskifte eller hungersnöd har den nordkoreanska regimen för vana att skramla med vapen och fara ut i hotfulla tirader mot omvärlden. Detta är vanligtvis ett spel med världssamfundet för att få hjälp utan att förlora sitt anseende inom makteliten och bland folket. Nu har emellertid den senaste diktatorn i denna absurda diktatur höjt tonläget ytterligare som svar på vad de anser vara hotfullhet gentemot dem. Pyongyang talar om utplåning av Sydkorea och angrepp mot USA:s flottbaser och fastland. Ska vi vara oroliga den här gången?

Det beror på vem som verkligen bestämmer över militären. Det har ofta spekulerats om generaler som står i opposition mot dynastin Kim. Är det en maktkamp vi ser manifesteras i dessa groteska utfall? Om så är fallet kan man hoppas att det är Nordkoreas dödsryckningar vi ser. För om Kim Jong Un inte kan stå emot sina motståndare kommer landet kollapsa och förhoppningsvis dra upp mörkläggningsgardinerna som höljer befolkningen i becksvart natt.

Önskedrömmar.

Nyckeln till ett världssamfund med ett reformerat Nordkorea ligger i en byrålåda någonstans i Bejing. Men vad gör Kina för att dra med sig Nordkorea i sin egen förvandling till någon slags "demokratur"? Inte mycket, så vitt vi kan se i våra medier. Så sammanfattningsvis, jag skulle vara orolig för den senaste tidens skarpa ord om det visar sig att Kina har tappat kontrollen över Nordkorea. Om det inte är så kan vi sova gott ett tag till.

Slutflyttat!

Det var länge sen vargen var på tapeten hos Statarkatten. Det tycks som om en samlad opinion med hjälp av EU tack och lov lyckats stoppa rovdjurshatarna och dess allierade i regeringen i grind, för den här gången, bör tilläggas.

Jag skulle vilja tipsa om ett riktigt bra reseprogram på SVT, Lenas resor. Senast var Lena i de transylvanska bergen. Ett område där ren luft faktiskt finns och där vildmark faktiskt är vildmark, inte "vildpark" som i Sverige. Rumänien har flest rovdjur i Europa, bland annat strövar ett tusental vargar omkring i bergen, främst Transylvanien, där också får betar på sluttningarna. De transylvanska fårägarna räknar med att några får stryker med varje år, men det är inget som triggar varghat. Vargen är en del av naturen och tillvaron, det accepterar man. Dessutom har man stora hundar som vaktar hjordarna, det är den bästa försäkringen mot rovdjursangrepp.

Varför kan inte den Sveriges djurägare resonera så?

Sen finns det så klart gränser för hur mycket man kan skydda rovdjur. Jag tänker på den så kallade Junselevargen som nu är på väg tillbaka till renbetesmarkerna efter att ha blivit omplacerad tre eller fyra gånger. Nu får det vara slutflyttat, det är djurplågeri att söva ner och flytta den fler gånger. Tyvärr lär skyddsjakt bli det oundvikliga slutet för denna envisa vargtik. Om nu inte renägarna, liksom sina kollegor i de transylvanska bergen, intar en ödmjukare hållning gentemot vildmarken och accepterar att det finns risker för renarna och därför skyddar dem efter bästa förmåga?

Förresten, statistik visar att rovdjursangrepp på tamboskap är vanligast i Dalarna och Skåne. Det har väl att göra med mängden tamdjur snarare än förekomsten av varg? (Åtminstone i vår sydligaste region). Dessutom, i några fall har inte undersökningar av bitmärken kunnat påvisa att det med hundra procents säkerhet varit varg som angripit djuren. Förvildade eller hetsade hundar har nämnts.

fredag 22 mars 2013

Någonstans i en Stockholmsförort

Jag skickade ett sms till en kompis.

"Varför blir man alltid så frustrerad av Sveriges insatser i fotboll?"

Han svarade.

"Vi skolades med centrallinjen Ravelli-Patrik/Jocke-Thern/Schwarz- Kennet/Martin. Dessutom Brolin i fri offensiv roll. Alla i hög Europaklass. Idag har vi: Nolla-Nolla/Nolla-Nolla/Nolla-Zuperstar/Nolla. Ekvationen är löjligt enkel. Det var bättre förr".

Ytterligare kommentarer överflödiga.









 

onsdag 20 mars 2013

Reflektion över en debatt

I likhet med tusentals andra har jag läst Jonas Hassem Khemiris öppna brev till Beatrice Ask, i likhet med många fann jag texten mycket drabbande. Brevet kommer att bli en svensk klassiker, som Pomperispossa en gång.

När jag jobbade på Rosengårdsskolan i Malmö fick jag lära känna Sveriges mest nagelfarna stadsdel genom dess unga. Mina erfarenheter därifrån kan fortfarande hjälpa mig att sätta på rätt glasögon när jag ser på samhällets strukturer, de fasta och de rörliga. Mina erfarenheter handlar inte bara om det i majoritetssamhället avvikande i en stadsdel som Rosengård, utan i allra högsta grad även det normerande. Rosengård är helt normalt, men också helt onormalt.

Som när två kollegor och jag satt hos rektorn med en nervös liten pojke som hade drämt en boll i ansiktet på en klasskamrat. Det var inte meningen men det var heller inte första gången pojkens yviga stil drabbat andra. Pappan var också där. Han hade kört från jobbet för att träffa oss. Han lyssnade tyst. Sen sa han:
"Jag ska straffa honom".
Mina kollegor ryckte till.
"Straffa?" Utbrast en av dem, "hur då?"
Jag förstod att pappans ord hade frammanat en uppsjö obehagliga bilder. Pappan tittade på dem och sa lugnt:
"Jag ska hålla honom i fötterna och slå honom, så här."
Han visade med sin knutna högerhand hur han skulle slå.
Det var knäpptyst i en halv sekund innan jag brast ut i ett jättegarv. Pappan sprack upp i leende.
"Ni kan vara lugna, det blir inget dataspelande på en vecka, inte värre än så."

Det handlar om förväntningar. Detta var under en tid när många förfasade sig över ett krig men få hade ändrat sin uppfattning om människor från Mellanöstern.

Jag minns en kollega från Bosnien som sökte lägenhet i stadsdel Centrum. Han blev aldrig erbjuden någon lägenhet, inte på två år och hundratals lägenheter. Han kände en massa jugoslaver som bodde i Centrum, varför fick inte han bo där? Han bodde på Ramels väg, kunde det vara det? Under sommarlovet skaffade han lägenhet i en utflyttningskommun i ett grannlän. Där var han välkommen. När han blivit skriven där började han söka igen. Efter någon vecka erbjöds han en lägenhet mitt i Centrum. En slump? Eller är adresser stigmatiserande? Ramels väg eller Von Rosens väg i folkbokföringen lyser ilsket rött.

Jag tänker på en bussfärd till stan med en fjärdeklass. När bussen närmade sig Nobeltorget utbrast en av tjejerna: I den här staden har jag varit förut! När jag sa att det var Malmö, staden vi bodde i, vet jag inte om hon förstod vad jag menade.

De vuxnas världsbild är vidare än så, men bara så långt samhället är villigt att låta dem drömma.

På Arbetsförmedlingen upplever många en något styvmoderlig behandling. Välmenande personer som pratar med vuxna som till barn, samma sak på språkkursen; Först ska ni tänka som vi, sen kan ni få jobb. Men givetvis vill man jobba först. Det finns de som menar att det finns för få jobb som är okvalificerade, att det är därför många utomeuropeiska invandrare hamnar i utanförskap, och att språkbarriären är ett hinder. Men om den utomeuropeiska invandraren är kvalificerad, varför ska hen då erbjudas ett okvalificerat jobb? Och varför skulle inte kunskaper i engelska eller kanske franska kvalificera vederbörande för arbete?

85 % av Herrgårdens somalier saknade sysselsättning när jag jobbade där, bland de andra grupperna var siffran något lägre, undantaget romerna, som alla var födda i Sverige men betraktades som mest utländska. Det är ett kapitel för sig.

Alla ville jobba, få fick jobb. Lösningen kunde vara att packa varor några timmar med någon bekant som kände någon som hade affär i Södra Innerstaden, kanske köra taxi. Det var svarta pengar, men vad skulle man göra? Sen lanserade Reepalu sin kampanj mot Malmös svarta ekonomi. Gissa vem som drabbades. Hur många arbetsgivare tror ni står i kö för att anställa irakier, somalier eller romer som inte längre kan packa varor eller köra taxi? Kommunerna gör det lite pliktskyldigt ibland, men alla kan inte bli modersmålslärare. Den privata sektorn gör det undantagsvis.

Sverige är ett stängt land, det sitter i strukturen. Till och med Danmark har en öppnare arbetsmarknad för invandrare och flyktingar. Att svenska hyresvärdar systematiskt utestänger människor från vissa områden understryker svårigheten att styra över sina egna villkor.

På min högstadieskola i Lund samsades sjuttio språk. Vi var stolta över det. Rasister hade rakade huvuden och dök upp en gång om året för att hylla Karl XII, sen såg man dem inte. Jag antar att vi levde i en bubbla. Tänk om rasister alltid hade rakade huvuden. Så mycket lättare det skulle vara.

onsdag 13 mars 2013

Nu är Guds hand verkligen från Argentina

I kväll fick världens katoliker en ny påve och inte oväntat är han från Sydamerika. Jose Mario Bergoglio från Argentina kommer att kalla sig Franciskus och jag tror att han bara på de få minuter han talade från balkongen ovanför Peterskyrkans port kommunicerade mer med den samlade skaran nedanför och tv-publiken än vad den förre påven gjorde under hela sin ämbetstid. Den gode Franciskus verkar ha karisma, och det behöver katolska kyrkan.

Så tjugosju år efter Maradonas beryktade mål med handen mot England i kvartsfinalen i Mexico-VM, har en landsman nu verkligen blivit Kristi ställföreträdare på jorden.

Eller som man kan säga, la mano de Dios.

måndag 11 mars 2013

Our winter of dis...and that

Och så var vi nere i -10 natten till idag, börjar det inte bli lite tjatigt nu? Förra veckan värmde solen, såpass att en av mina minst studiemotiverade elever utbrast: Det är så sjukt gött när solen skiner, man vill liksom bara jobba! Slut citat. Det är så man blir rörd.

Det har passerat en hel radda med intressanta händelser sen sist, det gör ju det, så jag vet inte vilken tråd jag ska dra i. Johan Olssons guld på femmilen var stort, oerhört stort för en gammal skidfantast som jag, så stort att Malmö FF:s inträde i Svenska cupen kändes lite ämt (lokalt: färglöst, ointressant). Svinkall premiär mot Öster (1-1) följt av en vinst mot IK Frej med 2-0 betyder att tävlingssäsongen är igång tidigare än på länge. Jag måste säga att jag gillar upplägget, Malmö har 14 guld i Svenska cupen, den statistiken var det enda som fångade mitt intresse tidigare. Nu känns det som om det har poppat upp lite prestige i turneringen igen, och det är bra. Fråga AIK.

Förra måndagen satt två kungsörnar på en åker tio meter från vägen utanför nästa by härifrån. Det var mäktigt. Kungsörnar är numera en årligt återkommande fröjd här i bygden. Några vildsvin har inte setts till på ett tag, men det prasslar misstänkt utanför huset på nätterna. Däremot har räven synts till, dessvärre skabbig.

Sportlovet firades i Åtvidaberg där dovhjort är ett vanligt inslag i gatubilden.





tisdag 12 februari 2013

En liten sågning

Jag tittade på Mr Selfridge på svt, ett drama "med Downton Abbey känsla", påstod hallåan. I beg to differ, Mr Selfridge är som kirurgi med fogsvans, om man jämför med de subtila gesterna och den djupa undertexten i Downton Abbey. Huvudkaraktären, Mr Selfridge, amerikanen som startade Selfridge's varuhus i London, gestaltas helt utan nyanser, nästan parodiskt. Scenerna med den visionäre Selfridge påminner mer om en viss typ av dramatiseringar man brukar se i mer omsorgsfulla dokumentärer, det är  nästan så att man väntar på att den svenska berättarrösten ska komma in i slutet av en scen. Bikaraktärerna är också de grovt uthuggna schabloner, med den förföriska Lady Mae i spetsen, komisk med sin säregna röst och sängkammarblick. På tal om sängkammarblick, Mr Selfridge ska tydligen vara en kvinnokarl i serien, något som inte går att göra trovärdigt.

Mr Selfridge griper tag i mig endast när arbetarklassen skildras. Tyvärr sker detta hastigt och sällan. Så vadan denna svada om en tv-serie? Jo, jag tror att jag blev brydd när svt gjorde jämförelsen med Downton Abbey. Det säger lite om svt, som numera verkligen blandar högt och lågt, jag menar, stjärnor på slott, unga och bortskämda, prova på lantlivet. Och så melodifestivalen, är det inte så att om man ser en artist i en intervjusoffa eller ett familjeprogram någon gång under hösten så kan man vara säker på att vederbörande dyker upp i mellon? Christer Björkman, puppet master.

Nej, tacka vet jag Leif GW i Veckans brott. Han verkar faktiskt totalt omedveten om kameran när han levererar sina slutledningar, minns förra veckans snorfläckiga näsduk som plötsligt dök upp i hans ena hand, obetalbart, lika obetalbart var det när han diskret lade tillbaks den i fickan, troligtvis bannad av någon bakom kameran.

På tal om jägare...

Så var det slut på vargjakten, för den här gången, är väl bäst att tillägga. Det var ju trots allt en farsartad historia. Bara det att påstå sig kunna skjuta endast de individer som var inavlade. Hur skulle det gå till? Genom ett kikarsikte, i skogen, i mörkret...

tisdag 5 februari 2013

Korrekta perspektiv

Stefan Fölster presenterar en lista, som bygger på FN:s index över mänsklig utveckling, vilken visar att sociala problem är större i kommuner med liten invandring. Nu finns det fler faktorer att beakta än demografiska bakom dylika siffror, som utbildning, geografiska förutsättningar, historia. Likväl är listan oerhört viktig, som Stefan Fölster menar, för att få rätt perspektiv i den snedvridna invandringsdebatt som SD har drivit på med lögn, förbannad dikt och statistik (min harang, inte Fölsters...). Kampen för att demaskera SD inför deras potentiella väljare går vidare! Om inte järnrör kan få folk att avstå från att sympatisera med dem kanske nya perspektiv på utanförskap kan göra det.

Jag tar av mig hatten för det jaktlag i Dalarna som vägrar skjuta de två vargar de fått tilldelade i vinterns licensjakt. Jaktlaget menar att det inte finns någon mening med att skjuta dem då de inte har ställt till några problem för djurägare i området. Är detta månne ett trendbrott?

Måste bara kommentera bandy-VM. För det första, rubriksättarna kallade Sverige-Ryssland en drömfinal. Men hallå, hur kan man kalla en repris av de senaste hundra årens finaler en drömfinal? Vill inte bandyvärlden utvidga sporten? Tänk om USA skulle möta Kazakstan i final, det vore en drömfinal det! Och så var det det här med den så kallade drömfinalen, Ryssland vann som bekant och jag har aldrig hört några sämre förlorare i TV än de svenska spelarna efter förlusten, pinsamt var det! Domaren var en "norskjävel" som hade dömt bort Sverige, menade någon, ja, se själva på svt play, maken till oproffsigt uppträdande får man leta efter, bittert gnäll och ilskna svar på journalisternas frågor. Spelarnas beteende understryker sportens problem.

lördag 2 februari 2013

Den första brottsliga handlingen utförd

Så har den första vargen skjutits av en modig karlakarl i gnällbältet...

Ett brott mot Sveriges miljömål, ett brott mot EU:s miljömål ( i rovdjurshänseende mer ambitiösa än våra nationella), ett brott mot förnuftet och ett brott mot våra efterkommande.

En framtida licensjakt, noggrant kontrollerad, är eventuellt motiverad först när Sverige har en livaktig stam på ett par hundra djur fler än i nuläget. En sådan jakt kan också stilla den kollektiva trofétörsten hos testosteronmusketörerna i Jägareförbundet, i så fall fyller den i alla fall ett syfte.

Till dess, icke.



tisdag 29 januari 2013

Januari, februari...

Oxveckorna rullar på. I morse drog jag på mig gummistövlarna för att bemästra snösmältningen på min dryga två kilometer långa promenad till tåget. Jag upptäckte att den högra stöveln läckte, huga. Det är som jag alltid har sagt: högerstövlar kan man inte lita på. Hö hö.

Annars har den sydsvenska vintern varit bister. Kattens lilla by är ett riktigt köldhål, en gång sjönk termometern i bilen tio grader på vägen hem från den närmaste affären, 6 kilometer bort, från -4 till minus -14. Årets rekord lyder -17.

Jag älskar de där kylslagna morgnarna. Den där -17 morgonen var magisk. Knarret under kängorna, stillheten, spåren i snön efter hare, rådjur, räv och vildsvin, ugglan som svepte förbi ljudlöst. Det var nästan så jag trodde att gråben skulle komma lommande över åkern.

Men det dröjer nog innan han etablerar sig här i krokarna, i alla fall så länge Lena Ek får råda. På förekommen anledning: Bäste Gustav Fridolin, det var väl onödigt att berömma henne just idag när hon än en gång försöker tillåta licensjakt, trots varningar från EU! Fridolin tycker nämligen att Borg är regeringens stora bromskloss i miljöfrågor, och visst, det är han, men det är väl inte så konstigt, han ju kapitalist, för bövelen! Är det inte då värre att Lena Ek i egenskap av miljöminister agerar som hon gör i vissa frågor?

Jag bara undrar.

tisdag 15 januari 2013

Galgbacken

Lagstiftning mot näthatet? Från politiskt håll talas det om detta. Och om man någon gång har dristat sig till att läsa dessa hatiska människors besinningslösa inlägg när någon medborgare, ofta journalister, har uttalat sig på ett för högerextremister misshagligt sätt, ja då är det lätt att vilja lagstifta; att läsa nätmobbens formuleringar är att kastas tillbaks till det gamla samhällets galgbackar där masspsykotiska utbrott för en stund stillade allmogens smärtor. Det är alltså på en sådan nivå många skiver.

Rena hot ska givetvis lagföras men det är inte så enkelt, vår yttrandefrihet är omfattande och skall så vara, många kommentarer är vaga både i fråga om avsändare och mål för den hatiska formuleringen.

Är det då kört? Ska hatiska inlägg tillåtas slinka undan? Nej, det tycker inte jag, men jag är osäker på om utökad lagstiftning, anpassad till det specifika mediet, är rätt väg att gå.

Trots allt så försvann de offentliga bestraffningarna en gång, och med dem galgbackens skränande hop! Och det ger ju viss tröst. Incitamentet för denna gigantiska förändring i vårt sätt att se på rätt och fel, liv och död stavades utbildning. Med folkrörelserna och utbildningsreformerna under 1800-talet klev den moderna människan fram.

Rasisten som hatar på nätet är däremot en postmodern slaggprodukt, en bakåtsträvare, utvecklingsfientlig, ovetenskaplig och icke-analytisk.

Alla vi som jobbar med barn och unga har en oerhört viktig uppgift, viktigare än någon matematisk ekvation, nämligen att tala med dem om vår gemensamma värdegrund, vår respekt för livet och vårt globala ansvar.

måndag 7 januari 2013

Vi börjar med den store Z

Statarkatten ruskar liv i bloggen med att konstatera att Zlatan inte fick plats i FIFAS världslag. Att FIFA  består av en samling snarstuckna gubbar som inte gillar frispråkiga spelare, som Zlatan, bekräftas med detta häpnadsväckande tilltag. Vad ska Zlatan göra för att få ett erkännande av dem? Efter uppvisningen i Friends vann han slutligen engelsmännens respekt, och i Sverige är det väl bara SD:are som sitter i sina hörn och skriver citattecken runt ordet svenske i meningar som: den svenske anfallsstjärnan Zlatan...osv. Men FIFA? Nej, nej.

Såg ni FIFAS lag, förresten? Bara Barca, nästan, löjligt. Jag kan nämna en handfull spelare från Bundesliga eller Serie A som borde få  konkurrera om de där platserna!