fredag 11 maj 2012

Ex players rebirth


Jag gillar ovidkommande jämförelser, det är en fotbollsstatistikers signum. Jag kan fortfarande dra paralleller mellan en match i fotbolls VM 1982 och en match på stadion, jag tycker alltid det är roligt att se gamla storspelares stil i nya stjärnors spelsätt.  
Derbyt igår kunde ha slutat 6-0 till Malmö FF, minst, så stor var skillnaden. Men Pär Hansson i HIF målet gjorde en rad omöjliga räddningar och ribban satt för långt ner två gånger. 
Det var tydligt att ersättarna i det skadeskjutna HIF inte orkade stå emot trycket från det ljusblå laget eller den vägg av kärlek, tack Tom P för den metaforen, som ramade in tillställningen på ett sätt som få arenor kan mäkta med i det här landet. 
Jag skrev häromdagen om karaktär och hunger. Igår fanns det både och i MFF. Spelarna var som ystra buffégäster på en ”ät så mycket du orkar”-krog och tog för sig av bollen, motståndarna och stämningen med glupande aptit. 
Med facit i hand var det rätt att starta med guldmakarna från 2010, Figuereido-Pekalski, och låta Friberg och Thern vila. Vem vet hur Thern hade reagerat på HIF-klackens osmakliga psykningar utan att ha 3-0 i ryggen? Och vem vet om Friberg hade kunnat hålla nerverna i styr i häxkitteln igår med tanke på hans bakgrund i den ljumma amerikanska proffsligan, och innan dess, Rambergsvallen...
Så var det det där med Ivo Pekalski. Hur många år har inte MFF-fansen längtat efter en Thern och Schwarz? I Ivo har de fått de båda ikonerna i en och samma mittfältare, praktiskt. Och så såg vi Martin Dahlin skymta till också, med en våghalsig språngnick till 2-0, så låg att Ivos haka smekte gräset i HIF:s straffområde. 
Dessutom har vi en riktig Thern. Lite mer muskler och rutin så kan han inom en säsong eller två dominera från sin position. 
Men en Durmaz-typ har föreningen nog inte haft förut. Ibland blir jag tokig på tappade bollar i farliga lägen men igår visade han sig från sin bästa sida och då är han en av Allsvenskans kungar. EM kanske? Tekniken och skottet håller allra högsta nivå.
Gårdagen var en seger även för läktarkulturen. På vägen till bilen passerade jag en skara unga huliganer som lite vilset fylkades kring en pizzeria. De såg sådär rörande bortkomna ut. Vissa förbipasserande tvekade något innan de gick förbi dem men de allra flesta såg i deras unga släta ansikten att de inte utgjorde ett hot mot någon, tvärtemot dessa ynglingars ambition. Snart passerade barnfamiljer, cyklande pensionärer och MFF-skrudade gamänger i sina bästa år förbi dem utan att blinka, uppfyllda som de var av det självförtroende, den värme och den glädje som bara en odiskutabel hemmaseger kan skänka den riktige fotbollsälskaren.
Grabbar små, ni behöver den kärleken.  

onsdag 9 maj 2012

Angående karaktär


Nu var det ett tag sen Statarkatten dryftade fotboll. Det är mycket annat i fokus nu, mest utanför bloggosfären. Men i morgon är det derby i landets sydligaste del. Alltså.
Hur går tankarna hos De Himmelsblå? Visst är det derby och fokus på motståndarna, inramningen, prestigen, men viktigast är att göra en insats som inbringar tre poäng i en tabell som helt domineras av Elfsborg. Boråsarna drar ifrån i toppen och det gäller att hänga med.
Så här en 6, 7 eller 8 matcher in i serien (tabellen laggar, som någon uttryckte det på ett fotbollsforum) har MFF sannerligen bjudit på både vin och vatten, mycket vatten och en hel del blaskigt vin med tydlig syrlighet. Årets årgång är inte färdigjäst, det är en sak som är säker. 
I förlustmatcherna såväl som segermatcherna mot Djurgården och Åtvidaberg, och de oavgjorda matcherna, har laget tydligt sackat ihop i andra halvlek. MFF har många lovande spelare i laget, men har dessa spelare karaktären att hålla spelet uppe trots att lägen missas och passningar börjar gå till fel adress? 
Det är lätt att stirra på ålder, men jag tror inte att åldern har med saken att göra, guldlaget 2010 var ungt och orutinerat, däremot tror jag på karaktär. Vissa har det, andra måste fostras till det. Årets MFF har en tränare som tror på spelares förmågor, utan hänsyn till position i gruppen och tidigare meriter. Det är inte fel, men kanske har han överskattat vissa spelares mentala egenskaper? 
Detta sagt om säsongen hittills. Men i morgon då, i derbyt? Ärligt talat tror jag inte att karaktär är lika viktigt i ett känslomättat derby, i morgon ska man vara hungrig, frustande i sin spilta, målmedveten. Men det är klart, stångar man sig trött mot en vägg utan att få utlopp för sin lust att vinna, ja då får tränaren träda in och bringa reda. Och att bringa reda, det kan spelarna med karaktär.
Det är svårt med fotboll. 

fredag 4 maj 2012

En annan villfarelse


En annan villfarelse är att USA alltid brinner för mänskliga rättigheter (se krigföringen i Irak och Afghanistan). Alltså har Obamas administration fel när den tvingar den kinesiske dissidenten Chen Guangcheng att lämna USA:s ambassad i Peking. Fel har också Mitt Romney när han sågar Obama för detta. Han hade nämligen inte själv gjort annorlunda om han var president eftersom hans land till stora delar ägs av Kina. Ingen vågar eller vill ställa krav på världens mäktigaste diktatur. 

Glöm inte Maud Olofsson med glittrande ögon stinna av Yuan iklädd kinesiska kläder under ett statsbesök för några år sen, suck.

Ännu en villfarelse


En villfarelse är att idrott och politik inte hör ihop. Inget kunde vara mer fel. Idrottens representanter svär sig fria så fort det bränner till. Att ställa upp för välgörenhet gör man gärna och det är förstås bra, men det är också politik. Fattigdom är politiskt betingad. Men när en diktatur arrangerar en idrottslig tävling, då är plötsligt ingen intresserad av att ta ställning. Fel, fel, fel. VM i ishockey i Vitryssland 2014 är fel.

Villfarelser


Första villfarelsen är att Sverige är ett föregångsland i fråga om naturvård och miljöpolitik. Våra folkvalda på riksdagsnivå har inte förmått stävja den illegala avverkningen av svensk gammelskog trots larmrapporter från olika naturvårdande instanser. Sverige, detta naturälskande land... hamnar därmed högt upp på den föga smickrande listan över länder som avverkar mest urskog. 
Jag har sagt det förut. Dags för självrannsakan, bror duktig!

Skolan och politiken


En kollega kallades in till skol- och kommunledning för att han misskötte elevdokumentationen. Samtidigt mobiliserar lärare och fackförbund för att ta upp kampen mot denna dokumentationshysteri och det enorma extraarbete det medför. Två krafter, två riktningar.
Den som tror att nämnde lärares undervisning blir bättre av att han tar x-antal timmar från sin planeringstid till minutiös dokumentation av elever i anspråk för att dokumentera deras kunskaper räcker upp en hand!
Jag jobbar i en kommun vars politiker styr skolorna på följande sätt. Om en rektor går emot kommunledningen och hävdar att skolan har den större pedagogiska kompetensen än politikerna eller helt enkelt begär mer resurser än vad kommunen är villig att släppa till blir denne skolledare helt sonika av med jobbet. 
Golfresor för politikerna till kommunens ”vänorter” är däremot inte otänkbart.