söndag 23 oktober 2011

Nu kan Pops ta över

Tjoho, Allsvenskan 2011 är över och den alltid pinsamt taffliga Fotbollsgalan har ännu en gång gjort den ansvariga tevekanalen till åtlöje.

Nu tror ni att jag är bitter för att MFF:s säsong inte var så lyckad, men nej då, inte ens förra året såg jag Fotbollsgalan, då ju som bekant MFF hyllades som guldmedaljörer.




Nedan följer mina egna pristagare i en liten lista som med små penseldrag målar denna skrikigt kulörta säsong.




Säsongens...





Bästa: HIF. Ett synnerligen välförtjänt guld + två titlar till. Inte läge för avund.


Bästa 2: MFF. En liten bronsmedalj i skymundan för det av strul i särklass mest drabbade laget.


Magplask: ÖSK. Oj, vad gnälligt det måste vara i gnällbältet. En tolfteplats för fjolårets trea.


Antiklimax: Elfsborg. Har inte förmågan att höja sig när det gäller.


Lika som bär: Magnus Haglund och Arsène Wenger. Har allt men vinner inget.


Fars: Avbrutna matcher. Visst, bara servera inflytande till drägget! Nej bunta ihop dem... töm läktarna och spela klart.


Spanska fluga: Pep i Bollklubben.


Danska fluga: Rolle i FCK.


Antiklimax 2: FCK fick nöja sig med Europa League...


Sura äpple: För Rolle när MFF bragdartat tog sig dit...


Sorti: Bollklubben. Förment präktig bror duktig. Men visst kommer vi sakna HBK i Allsvenskan?


Nymodighet: Tom Prahl leder ett lag ut ur Allsvenskan. Det mest förvånande är ändå att TFF:s spelarmaterial inte var så illa, egentligen.


Goa gubbar: GAIS. Bra jobbat.


Oönskade kusin från landet: Mjällby. Det är bara att acceptera att blekingarna verkar ha rotat sig i högsta serien.


Vackraste: Malmö Fotbollsförening. Alltid vackrast, oavsett tabellplacering.


tisdag 18 oktober 2011

Det är Robin Hood jag vill ha!

Äntligen har jag fått se Ridley Scotts film om Robin Hood. Jag har nämnt den förut men inte kommit för mig att se den.

Den var bra, en trovärdig historieförfalskning med sedvanliga anakronismer. Jag tror till exempel inte att det fanns fasaner i England runt år 1200, men det är en detalj man kan ha överseende med. Jag känner förresten en som är expert på medeltida bågskytte, han skulle nog ha en del åsikter om krigföringen såsom den skildras.

Filmens Robin är en av kungens bågskyttar, Robin Longstride, som genom en slump tar över den i ett bakhåll dödade adelsmannen Robin Loxleys identitet. Loxley, gift med Marion, har en gammal pappa som av samma slump kände Longstrides pappa, en folklig agitator som var med och författade det som skulle bli Magna Charta. Robin, sedermera Hood, växer under filmens gång från en råbarkad gamäng till en rebell med patos när han ser Nottinghambornas utsatthet under kronan och under en landstigen fransk legohär.

Filmen har ett befriande förhållande till historien. Äntligen får vi se en uppfriskad bild av Richard Lejonhjärta. Lejonhjärta tillbringade större delen av sin tid med att kriga i främmande land och Scott behandlar honom därefter, som en regent som ganska stort struntade i sitt rike i nordväst för att istället belägra städer i Mellanöstern och därmed orsaka tusentals människor umbäranden och smärta, till väldigt lite nytta. Borta är den salomoniskt vise konungen, framträder gör den brutale korsriddaren. Prins John däremot får en viss upprättelse. Men trots allt lever bilden av den ifrån dygder befriade pojkspolingen kvar i även i Scotts film, lite väl enkelt kanske.

Annars är det Russel Crowes film. Det är nånting med Crowe och historiska gestalter, han är som handen i handsken. Robin Hood inspirerade mig att plocka fram Gladiator ur DVD-hyllan.
Och den blir bara bättre och bättre.

Glöm inte:

What we do in life - echoes in eternity!

lördag 15 oktober 2011

En händelserik dag i Malmö

Vi bockar av en seger till för Malmö FF i vad som är de senaste femtio årens mest hektiska fotbollsvecka. Kanske var dagens seger (1-0 Figuereido) mot Djurgårdens IF den symboliskt viktigaste, åtminstone för fansen efter den märkliga omspelscirkusen som inleddes för vad som verkar vara en evighet sedan.

Samtidigt joggar Ldb FC Malmö hem sitt allsvenska guld hemma mot Örebro. Lagets säsong har i i och för sig inte varit en nätt joggingrunda, laget har mött oväntat hårt motstånd i serien av både Göteborg och den sensationella nykomlingen Tyresö. Starkt att trots favoritskap och hård konkurrens försvara titeln. Grattis Ldb FC!*

Annan action väntas idag i Malmö stad idag när SDU (Sverigedemokraternas jugendavdelning) ska demonstrera. Varför väljer de att demonstrera i just Malmö? Mitt heta tips är att de tror att chansen till martyrskap är ovanligt stor i en stad med en betydande andel invånare med utomeuropeiska rötter och många aktiva vänsterradikala organisationer. Och martyrskap är precis vad SD hoppas på, då tycker allmänheten synd om dem och det är ju vad partiet bygger stora delar av sin identitet på; martyrskap och ohämmad självömkan. Så min uppmaning till motdemonstranterna lyder: Håll huvudet kallt, ge inte SDU en anledning att gråta ut i media!



* För många konsonanter, jag tycker att de ska skippa åtminstone två...




fredag 14 oktober 2011

Ingen man vill möta i en mörk gränd

Alla barnsligt mysiga mardrömmars moder, Tyrannosaurus Rex, var med stor sannolikhet mycket större än vad man har trott tidigare. Beräkningar kan tyda på en matchvikt på 14 ton, dubbelt så mycket som man tidigare räknat på.

Good Golly.

C-politiker fick bobidrag för sin fru

Jag tänkte väl det...

Det finns tydligen fler riksdagsmän som missbrukar och schabblar med olika förmåner, från höger till vänster, alla kulörer. Det är kanske lika bra att kontrollera hela bunten?

torsdag 13 oktober 2011

Bra start på Malmös hårda vecka

Allsvenskan är redan avgjord, spelet i Europa går si sådär och hockeyn har tagit sitt sedvanliga iskalla grepp om sportsändningarna. Lite i skymundan inledde Di Blåe sin hårda vecka, med tre matcher på fem dagar, med match mot BK Häcken (1-0 Mehmeti). Fysiskt är det nog välkommet att spela match istället för att träna, det är den psykiska biten som är tuff när matchprogrammet är späckat.

Segern mot Häcken i kväll innebär hur som helst att MFF tar sig förbi ärkerivalen IFK Göteborg i tabellen, man får glädja sig åt det lilla nu när lokalrivalen HIF redan kammat hem mästerskapet.

På lördag kommer Djurgården på besök kl 11 på förmiddagen.

Mycket gammeldansk till frukostsillen i Malmö.

Notiser

Överhopad med arbete försmäktar Statarkatten. En stunds andrum erbjuder en chans att författa ett litet inlägg.

Juholt i blåsväder. Ja, vad ska man säga? Nog hade han vunnit på att lägga korten på bordet och rakryggat konfrontera sina anhängare. Lex Oliver North, kallar jag det, för den som minns den forne amerikanske arméöversten som utan att blinka, i rätten och inför en hel nations ögon, erkände sina lagöverträdelser i samband med Iran/Contras-affären. Karln gick från skurk till hjälte över en TV-sändning bara för att han erkände sin skuld. Sjukt? Javisst, särskilt med tanke på att det handlade om människoliv, miljardsummor och vapenaffärer, men så kan en lättflörtad allmänhet duperas. Alltså, Juholt, dags att rakryggat yppa sanningen, vända blad och gå vidare, det har funkat förr.

Jag var lite grinig häromdan när Sverige mötte Holland i den avgörande EM-kvalmatchen. Jag hade haft en rutten dag på jobbet och var inte särskilt imponerad av det svenska spelet ens när Sebastian Larsson satte straffen till 2-2. Sen kom trean, och nästan fyran (Elms frispark från trettio meter). Sakta mjuknade jag för att till slut villigt kapitulera inför Hamréns taktiska upplägg och spelarnas kyla. Ni som har läst mina fotbollsinlägg förr vet jag är en lagerbäckian. Nu får jag lägga hamrénian till min lista av epitet.

USA är upprörda över förmodade planer på att mörda Saudiarabiens ambassadör i Washington D.C. Iran tros ligga bakom och från jänkarna hörs sedvanligt vapenskrammel. Vänta lite nu, var det inte USA som för inte så länge sedan skickade kommandosoldater till ett annat land för att mörda en politisk motståndare? Vänta lite nu, är det inte USA som har för vana att skicka sina trupper till världens fyra hörn, med eller utan internationell rätt på sin sida, och bomba och trakassera så det står härliga till? Är det nu man inser att talesättet "kasta inte sten i glashus" inte är tillräckligt på långa vägar för att beskriva amerikanernas retorik?

Avslutningsvis: Såg ni hur Juholt lyckades reta upp Reinfeldt i veckans riksdagsdebatt? Underbart, man kunde riktigt se den där venen i pannan på statsministern, som ju har ett sådant förtroende bland folk just för att han är så lugn, eller slätstruken, kanske man också kan kalla det. Det känns för övrigt så onaturligt när Reinfeldt tar till brösttonerna, det är tydligt att det är något hans PR-folk vill att han ska göra för att verka mindre beige. Men "nu får det vara nog!"-utbrott? Ledsen, Reinfeldt, it's just not you.

Det om det.


lördag 8 oktober 2011

Rätt poet vann




Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.


En fras ur Tomas Tranströmers Storm från 1954 (ur debutsamlingen 17 dikter). Ett bildspråk som får det att vibrera i mitt inre.