tisdag 12 februari 2013

En liten sågning

Jag tittade på Mr Selfridge på svt, ett drama "med Downton Abbey känsla", påstod hallåan. I beg to differ, Mr Selfridge är som kirurgi med fogsvans, om man jämför med de subtila gesterna och den djupa undertexten i Downton Abbey. Huvudkaraktären, Mr Selfridge, amerikanen som startade Selfridge's varuhus i London, gestaltas helt utan nyanser, nästan parodiskt. Scenerna med den visionäre Selfridge påminner mer om en viss typ av dramatiseringar man brukar se i mer omsorgsfulla dokumentärer, det är  nästan så att man väntar på att den svenska berättarrösten ska komma in i slutet av en scen. Bikaraktärerna är också de grovt uthuggna schabloner, med den förföriska Lady Mae i spetsen, komisk med sin säregna röst och sängkammarblick. På tal om sängkammarblick, Mr Selfridge ska tydligen vara en kvinnokarl i serien, något som inte går att göra trovärdigt.

Mr Selfridge griper tag i mig endast när arbetarklassen skildras. Tyvärr sker detta hastigt och sällan. Så vadan denna svada om en tv-serie? Jo, jag tror att jag blev brydd när svt gjorde jämförelsen med Downton Abbey. Det säger lite om svt, som numera verkligen blandar högt och lågt, jag menar, stjärnor på slott, unga och bortskämda, prova på lantlivet. Och så melodifestivalen, är det inte så att om man ser en artist i en intervjusoffa eller ett familjeprogram någon gång under hösten så kan man vara säker på att vederbörande dyker upp i mellon? Christer Björkman, puppet master.

Nej, tacka vet jag Leif GW i Veckans brott. Han verkar faktiskt totalt omedveten om kameran när han levererar sina slutledningar, minns förra veckans snorfläckiga näsduk som plötsligt dök upp i hans ena hand, obetalbart, lika obetalbart var det när han diskret lade tillbaks den i fickan, troligtvis bannad av någon bakom kameran.

På tal om jägare...

Så var det slut på vargjakten, för den här gången, är väl bäst att tillägga. Det var ju trots allt en farsartad historia. Bara det att påstå sig kunna skjuta endast de individer som var inavlade. Hur skulle det gå till? Genom ett kikarsikte, i skogen, i mörkret...

tisdag 5 februari 2013

Korrekta perspektiv

Stefan Fölster presenterar en lista, som bygger på FN:s index över mänsklig utveckling, vilken visar att sociala problem är större i kommuner med liten invandring. Nu finns det fler faktorer att beakta än demografiska bakom dylika siffror, som utbildning, geografiska förutsättningar, historia. Likväl är listan oerhört viktig, som Stefan Fölster menar, för att få rätt perspektiv i den snedvridna invandringsdebatt som SD har drivit på med lögn, förbannad dikt och statistik (min harang, inte Fölsters...). Kampen för att demaskera SD inför deras potentiella väljare går vidare! Om inte järnrör kan få folk att avstå från att sympatisera med dem kanske nya perspektiv på utanförskap kan göra det.

Jag tar av mig hatten för det jaktlag i Dalarna som vägrar skjuta de två vargar de fått tilldelade i vinterns licensjakt. Jaktlaget menar att det inte finns någon mening med att skjuta dem då de inte har ställt till några problem för djurägare i området. Är detta månne ett trendbrott?

Måste bara kommentera bandy-VM. För det första, rubriksättarna kallade Sverige-Ryssland en drömfinal. Men hallå, hur kan man kalla en repris av de senaste hundra årens finaler en drömfinal? Vill inte bandyvärlden utvidga sporten? Tänk om USA skulle möta Kazakstan i final, det vore en drömfinal det! Och så var det det här med den så kallade drömfinalen, Ryssland vann som bekant och jag har aldrig hört några sämre förlorare i TV än de svenska spelarna efter förlusten, pinsamt var det! Domaren var en "norskjävel" som hade dömt bort Sverige, menade någon, ja, se själva på svt play, maken till oproffsigt uppträdande får man leta efter, bittert gnäll och ilskna svar på journalisternas frågor. Spelarnas beteende understryker sportens problem.

lördag 2 februari 2013

Den första brottsliga handlingen utförd

Så har den första vargen skjutits av en modig karlakarl i gnällbältet...

Ett brott mot Sveriges miljömål, ett brott mot EU:s miljömål ( i rovdjurshänseende mer ambitiösa än våra nationella), ett brott mot förnuftet och ett brott mot våra efterkommande.

En framtida licensjakt, noggrant kontrollerad, är eventuellt motiverad först när Sverige har en livaktig stam på ett par hundra djur fler än i nuläget. En sådan jakt kan också stilla den kollektiva trofétörsten hos testosteronmusketörerna i Jägareförbundet, i så fall fyller den i alla fall ett syfte.

Till dess, icke.