fredag 9 december 2011

Mellan varven

Viner stormen över slätten. I Sydafrika snubblar visionerna på de mäktigas hinderbana. Klimatsmarteriet har passerat zenit. Månadens smak är istället julens varufrosseri. Kriser avlöser varandra men Handeln, den vaga besten under vars glättiga skugga de lottlösa hukar, spår nya köprekord. Fan trot om inte denna årliga profetia triggar köpsuget hos konsumismens slavar. Mammon myser i vintermörkret. Vinden viner. Katten kurar.

lördag 19 november 2011

Statministern är bra på en sak

Jag jobbar i en kommun som sneglar på Vellinge, tyvärr. Det betyder att jag med min modesta tjänstemannalön ändå tycker att jag har en ansenlig slant över när räkningarna är betalda. Men det betyder också att kommunen är nedgången, och skolan jag jobbar på lider av bristande resurser. Min lilla extra slant väger lätt jämfört med avsaknaden av specialpedagoger och en dräglig miljö för barn och ungdomar.

Jag skulle aldrig rösta för att jag ska få mer i lön, jag röstar för flertalet.


Vad jag vill säga är att jag föraktar den borgerliga ekonomiska politiken, den går bara ut på att bygga ut och muta den sömninga medelklassen med "en extra slant i månaden" samtidigt som samhällets behövande hamnar allt längre på efterkälken.


Jag föraktar också den borgerliga miljöpolitiken som obevekligt förpassar Sverige till skamvrån i jämförelse med länder vi tidigare varit förebild för.


Det finns egentligen bara en sak borgarna (några av dem) är bra på, och det är den retoriska kampen mot främlingsfientlighet och främst SD. Jag säger den "retoriska" kampen, för jag är inte säker på att kampen förs på så många andra slagfält. Segregerande ekonomisk politik, utförsäkringar och sänkt a-kassa göder bitterhet och ökar avståndet mellan människor.


Men personen Reinfeldt tar kampen mot SD på ett föredömligt sätt, det vill jag gärna lyfta fram. Läs i dagens tidning.

tisdag 15 november 2011

Anfäkta vilken bra film!

Så perfekt att mötas av den här dimman, sa min polare när vi lämnade bion igår, ut i den täta novemberdimman som låg som en fuktig filt över Lunds gator. Dimman som svepte in lyktstolparna vid Botulf höll kvar oss en stund i den intensiva illusion som Steven Spielbergs Tintin hade skänkt oss.

Filmens inledande scen är värd biljettpriset bara den. Marknaden i Tintins Bryssel, den diskreta hyllningen till Hergé (som gör en cameo), Rue Labrador, Tintins gata, en enkel och småtrevlig europeisk urban miljö.

Att räkna upp alla smarta allusioner till Tintins olika äventyr skulle kunna fylla ett helt inlägg. Filmens styrka är mystiken och lekfullheten, för Tintinfanatikern är påminnelserna om andra äventyr trevliga blinkningar från filmteamet.

Visst innehåller Tintin och Enhörningens hemlighet några minuter action för mycket, men så är det idag, det är alltför lätt att brassa på när man gör datoranimerad film.

Men att se styrman Allans boxarnäsa, att se kapten Haddocks alkoholism utan förskönande barnanpassning, att se dupontarna excellera i att fatta trögt är en njutning för både cineasten och Tintinläsaren.

Oförglömlig är scenen när kapten ligger utslagen i ökennatten, uttorkad efter en dag av abstinens, väsande tröstlöst med raspig strupe: "nykter".

Se den, och se den på svenska, för visst ska Milou heta Milou och inte Snowy?

En småländsk tragedi

I Piratens bok trodde sig en man ärva sin rika amerikasläktings förmögenhet när det enda han ärvde var en begravningsförsäkring. Historien är en moralitet, mannen i fråga ljuger inledningsvis om arvet för att undanhålla sin familj den lagliga rätten till det tänkta arvet.

När vargen som befunnit sig i Sydsverige sköts häromdan av ett jaktlag i Kronobergs län var det likaledes en småländsk tragedi. Det var en halsbandsförsedd tik, en del i ett ambitiöst projekt att rädda ett djur som hör hemma i vår fauna, perfekt lämpad att föryngra den svenska vargstammen.

I hate to say I told you so, men den utökade möjligheten till skyddsjakt? Ett steg i rätt riktning men även dömt att missbrukas.

lördag 12 november 2011

Kvällspressens populistiska smörja

You win some you lose some. Samtidigt som EU inte kompromissar om en minimistandard för burhöns går en svensk kvällstidning den skränande mobbens ärende med ett löp som beskriver den sydsvenska vargens "dödsvandring", till detta bilder på rivna får.

Att beskriva ett vilt djur på samma sätt som man beskriver en mordisk psykopat av arten människa är inte journalistik. Det är populism av den värsta sorten. Tidningen ställer sig medvetet i ett hörn i den boxningsring där sakligheten kämpar mot vulgariteten.

Den tredje statsmakten bör agera med större professionalitet än så.



tisdag 8 november 2011

Find the cat


Vi katter undrar också hur vintern blir. Stöd din lokala katthjälp med en slant eller en påse mat.

söndag 6 november 2011

Vargavinter väntar?

Long time no bloggande. Statarkatten är upptagen med en del annat för tillfället och de långa pauserna mellan inläggen lär fortsätta.

Nu närmar sig vintern, trots milt gråväder här i söder. Men kanske blir det en vargavinter i år igen, i dubbel bemärkelse. Det verkar som om kampen om rovdjurens vara eller icke vara fortsätter, med eller utan vapen. Senast har en handläggare på Skånes länsstyrelse blivit anmäld för jäv, han förordade inte fortsatt skyddsjakt på vargen som har befunnit sig i Småland/Skåne den senaste tiden, anmälaren menar att han är jävig eftersom han har engagerats av Rovdjursföreningen som föredragshållare. Anmälaren har rätt, det säger jag oavsett min hållning i frågan, som är odelat positiv till en stark rovdjursstam. Vad anmälaren nu får erfara är det rovdjursvännerna har fått känna på i decennier, nämligen att de tjänstemän som är politiskt ansvariga för frågan är just jäviga, ibland till och med köpta.

Nu pockar något annat på min uppmärksamhet, got to go!

söndag 23 oktober 2011

Nu kan Pops ta över

Tjoho, Allsvenskan 2011 är över och den alltid pinsamt taffliga Fotbollsgalan har ännu en gång gjort den ansvariga tevekanalen till åtlöje.

Nu tror ni att jag är bitter för att MFF:s säsong inte var så lyckad, men nej då, inte ens förra året såg jag Fotbollsgalan, då ju som bekant MFF hyllades som guldmedaljörer.




Nedan följer mina egna pristagare i en liten lista som med små penseldrag målar denna skrikigt kulörta säsong.




Säsongens...





Bästa: HIF. Ett synnerligen välförtjänt guld + två titlar till. Inte läge för avund.


Bästa 2: MFF. En liten bronsmedalj i skymundan för det av strul i särklass mest drabbade laget.


Magplask: ÖSK. Oj, vad gnälligt det måste vara i gnällbältet. En tolfteplats för fjolårets trea.


Antiklimax: Elfsborg. Har inte förmågan att höja sig när det gäller.


Lika som bär: Magnus Haglund och Arsène Wenger. Har allt men vinner inget.


Fars: Avbrutna matcher. Visst, bara servera inflytande till drägget! Nej bunta ihop dem... töm läktarna och spela klart.


Spanska fluga: Pep i Bollklubben.


Danska fluga: Rolle i FCK.


Antiklimax 2: FCK fick nöja sig med Europa League...


Sura äpple: För Rolle när MFF bragdartat tog sig dit...


Sorti: Bollklubben. Förment präktig bror duktig. Men visst kommer vi sakna HBK i Allsvenskan?


Nymodighet: Tom Prahl leder ett lag ut ur Allsvenskan. Det mest förvånande är ändå att TFF:s spelarmaterial inte var så illa, egentligen.


Goa gubbar: GAIS. Bra jobbat.


Oönskade kusin från landet: Mjällby. Det är bara att acceptera att blekingarna verkar ha rotat sig i högsta serien.


Vackraste: Malmö Fotbollsförening. Alltid vackrast, oavsett tabellplacering.


tisdag 18 oktober 2011

Det är Robin Hood jag vill ha!

Äntligen har jag fått se Ridley Scotts film om Robin Hood. Jag har nämnt den förut men inte kommit för mig att se den.

Den var bra, en trovärdig historieförfalskning med sedvanliga anakronismer. Jag tror till exempel inte att det fanns fasaner i England runt år 1200, men det är en detalj man kan ha överseende med. Jag känner förresten en som är expert på medeltida bågskytte, han skulle nog ha en del åsikter om krigföringen såsom den skildras.

Filmens Robin är en av kungens bågskyttar, Robin Longstride, som genom en slump tar över den i ett bakhåll dödade adelsmannen Robin Loxleys identitet. Loxley, gift med Marion, har en gammal pappa som av samma slump kände Longstrides pappa, en folklig agitator som var med och författade det som skulle bli Magna Charta. Robin, sedermera Hood, växer under filmens gång från en råbarkad gamäng till en rebell med patos när han ser Nottinghambornas utsatthet under kronan och under en landstigen fransk legohär.

Filmen har ett befriande förhållande till historien. Äntligen får vi se en uppfriskad bild av Richard Lejonhjärta. Lejonhjärta tillbringade större delen av sin tid med att kriga i främmande land och Scott behandlar honom därefter, som en regent som ganska stort struntade i sitt rike i nordväst för att istället belägra städer i Mellanöstern och därmed orsaka tusentals människor umbäranden och smärta, till väldigt lite nytta. Borta är den salomoniskt vise konungen, framträder gör den brutale korsriddaren. Prins John däremot får en viss upprättelse. Men trots allt lever bilden av den ifrån dygder befriade pojkspolingen kvar i även i Scotts film, lite väl enkelt kanske.

Annars är det Russel Crowes film. Det är nånting med Crowe och historiska gestalter, han är som handen i handsken. Robin Hood inspirerade mig att plocka fram Gladiator ur DVD-hyllan.
Och den blir bara bättre och bättre.

Glöm inte:

What we do in life - echoes in eternity!

lördag 15 oktober 2011

En händelserik dag i Malmö

Vi bockar av en seger till för Malmö FF i vad som är de senaste femtio årens mest hektiska fotbollsvecka. Kanske var dagens seger (1-0 Figuereido) mot Djurgårdens IF den symboliskt viktigaste, åtminstone för fansen efter den märkliga omspelscirkusen som inleddes för vad som verkar vara en evighet sedan.

Samtidigt joggar Ldb FC Malmö hem sitt allsvenska guld hemma mot Örebro. Lagets säsong har i i och för sig inte varit en nätt joggingrunda, laget har mött oväntat hårt motstånd i serien av både Göteborg och den sensationella nykomlingen Tyresö. Starkt att trots favoritskap och hård konkurrens försvara titeln. Grattis Ldb FC!*

Annan action väntas idag i Malmö stad idag när SDU (Sverigedemokraternas jugendavdelning) ska demonstrera. Varför väljer de att demonstrera i just Malmö? Mitt heta tips är att de tror att chansen till martyrskap är ovanligt stor i en stad med en betydande andel invånare med utomeuropeiska rötter och många aktiva vänsterradikala organisationer. Och martyrskap är precis vad SD hoppas på, då tycker allmänheten synd om dem och det är ju vad partiet bygger stora delar av sin identitet på; martyrskap och ohämmad självömkan. Så min uppmaning till motdemonstranterna lyder: Håll huvudet kallt, ge inte SDU en anledning att gråta ut i media!



* För många konsonanter, jag tycker att de ska skippa åtminstone två...




fredag 14 oktober 2011

Ingen man vill möta i en mörk gränd

Alla barnsligt mysiga mardrömmars moder, Tyrannosaurus Rex, var med stor sannolikhet mycket större än vad man har trott tidigare. Beräkningar kan tyda på en matchvikt på 14 ton, dubbelt så mycket som man tidigare räknat på.

Good Golly.

C-politiker fick bobidrag för sin fru

Jag tänkte väl det...

Det finns tydligen fler riksdagsmän som missbrukar och schabblar med olika förmåner, från höger till vänster, alla kulörer. Det är kanske lika bra att kontrollera hela bunten?

torsdag 13 oktober 2011

Bra start på Malmös hårda vecka

Allsvenskan är redan avgjord, spelet i Europa går si sådär och hockeyn har tagit sitt sedvanliga iskalla grepp om sportsändningarna. Lite i skymundan inledde Di Blåe sin hårda vecka, med tre matcher på fem dagar, med match mot BK Häcken (1-0 Mehmeti). Fysiskt är det nog välkommet att spela match istället för att träna, det är den psykiska biten som är tuff när matchprogrammet är späckat.

Segern mot Häcken i kväll innebär hur som helst att MFF tar sig förbi ärkerivalen IFK Göteborg i tabellen, man får glädja sig åt det lilla nu när lokalrivalen HIF redan kammat hem mästerskapet.

På lördag kommer Djurgården på besök kl 11 på förmiddagen.

Mycket gammeldansk till frukostsillen i Malmö.

Notiser

Överhopad med arbete försmäktar Statarkatten. En stunds andrum erbjuder en chans att författa ett litet inlägg.

Juholt i blåsväder. Ja, vad ska man säga? Nog hade han vunnit på att lägga korten på bordet och rakryggat konfrontera sina anhängare. Lex Oliver North, kallar jag det, för den som minns den forne amerikanske arméöversten som utan att blinka, i rätten och inför en hel nations ögon, erkände sina lagöverträdelser i samband med Iran/Contras-affären. Karln gick från skurk till hjälte över en TV-sändning bara för att han erkände sin skuld. Sjukt? Javisst, särskilt med tanke på att det handlade om människoliv, miljardsummor och vapenaffärer, men så kan en lättflörtad allmänhet duperas. Alltså, Juholt, dags att rakryggat yppa sanningen, vända blad och gå vidare, det har funkat förr.

Jag var lite grinig häromdan när Sverige mötte Holland i den avgörande EM-kvalmatchen. Jag hade haft en rutten dag på jobbet och var inte särskilt imponerad av det svenska spelet ens när Sebastian Larsson satte straffen till 2-2. Sen kom trean, och nästan fyran (Elms frispark från trettio meter). Sakta mjuknade jag för att till slut villigt kapitulera inför Hamréns taktiska upplägg och spelarnas kyla. Ni som har läst mina fotbollsinlägg förr vet jag är en lagerbäckian. Nu får jag lägga hamrénian till min lista av epitet.

USA är upprörda över förmodade planer på att mörda Saudiarabiens ambassadör i Washington D.C. Iran tros ligga bakom och från jänkarna hörs sedvanligt vapenskrammel. Vänta lite nu, var det inte USA som för inte så länge sedan skickade kommandosoldater till ett annat land för att mörda en politisk motståndare? Vänta lite nu, är det inte USA som har för vana att skicka sina trupper till världens fyra hörn, med eller utan internationell rätt på sin sida, och bomba och trakassera så det står härliga till? Är det nu man inser att talesättet "kasta inte sten i glashus" inte är tillräckligt på långa vägar för att beskriva amerikanernas retorik?

Avslutningsvis: Såg ni hur Juholt lyckades reta upp Reinfeldt i veckans riksdagsdebatt? Underbart, man kunde riktigt se den där venen i pannan på statsministern, som ju har ett sådant förtroende bland folk just för att han är så lugn, eller slätstruken, kanske man också kan kalla det. Det känns för övrigt så onaturligt när Reinfeldt tar till brösttonerna, det är tydligt att det är något hans PR-folk vill att han ska göra för att verka mindre beige. Men "nu får det vara nog!"-utbrott? Ledsen, Reinfeldt, it's just not you.

Det om det.


lördag 8 oktober 2011

Rätt poet vann




Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.


En fras ur Tomas Tranströmers Storm från 1954 (ur debutsamlingen 17 dikter). Ett bildspråk som får det att vibrera i mitt inre.

söndag 25 september 2011

Rätt lag vann

För en MFF:are bör man vrida sig i konvulsioner och ligga i fosterställning i duschen när Helsingborgs IF blir svenska mästare. Men för min generation finns andra rivaler som framkallar frossbrytningar, krupp och andra tillstånd. När man som jag räknar titlar, är inte HIF något hot. Men det är oväsentligt idag, HIF skaffade sig via seger mot GAIS ointagliga 10 poängs försprång och säkrade det allsvenska guldet, odiskutabelt. Jag lyfter på hatten inför de värdiga mästarna. Efter en stark andraplats i fjol och seger i svenska cupen var det något så ovanligt som rättvist att de vann. Nu finns inte rättvisa i idrott, men i alla fall, ett stort grattis till HIF! Att plocka fram regionrivaliteten en dag som denna och gå ner sig i avundens gröna träsk är bara bortkastad energi, så bra är årets HIF.

MFF:s berg och dalbana genom fotbollsåret var idag ganska plan. 1-1 mot AIK betyder med stor säkerhet att det inte finns chans till Europaspel nästa säsong. Så småningom ska jag summera detta knasiga år för De himmelsblå med läktarskandaler, tränarbyte och osämja mellan klubb och fans. Jag kan bara konstatera att den starka förening jag växte upp med inte skulle ha försatt sig i en sådan situation.

Nu får vi leva med gyldpsykningar från nordväst de närmaste tolv månaderna, ända tills vi plockar hem gouldet till Malmö igen vid den här tiden nästa år.

lördag 24 september 2011

En drapa först och sen en strimma hopp

Annie Lööf, ny ledare för Centerpartiet efter avgående (tack och lov!) Maud Olofsson, säger att Centern ska bli det gröna partiet. Det låter bra det, för ett mer förljuget "grönt" alternativ än Centern under Mauds regim är svårt att föreställa sig.

Under de senaste två mandatperioderna har det svenska jordbruket tagit flera steg tillbaka vad gäller exempelvis användningen av kemiska bekämpningsmedel. Övergödningen av våra vattendrag har den borgerliga regeringen också ignorerat genom att inta en flat hållning gentemot användningen av konstgödsel. Vidare har man omstrukturerat kontrollapparaten av svensk djurhållning, till det sämre (för att spara en slant), med tragiska följder för väldigt många av våra tamdjur. Myndigheterna hinner inte med att hitta och lagföra djurplågare, helt enkelt. Sist men inte minst har Centerpartiet, med sina många röster i glesbygden, varit högst delaktigt i den olagliga och omoraliska rovdjurspolitik som regeringen har fört, med förödande konsekvenser för den svenska faunan.

Centern har bidragit med, förutom Olofsson själv, några av regeringens mest klockrena stolpskott i form av Erlandsson och Carlgren. Lööf har med andra ord en del att jobba med.

Emellertid, av hennes installationstal att döma, finns det nog ändå en liten, liten möjlighet att Centern faktiskt gör en svängom över Rosenbads parkettgolv. För visst låter det som en partiledare som vill tillbaka till mittfåran?

Och mer humanistiska grundvärderingar.

måndag 19 september 2011

Lärare/serviceenhet

Jag är högstadielärare. En högstadieskola är en otroligt dynamisk plats. Att hjälpa eleverna att nå sin utvecklingspotential, att skapa rätt förutsättningar för deras lärande är en utmaning jag gärna antar. Det finns blott ett aber.

Idag var jag på skolan i nio timmar och jobbade non stop.

Av dessa nio timmar bedrev jag undervisning i en.

Den moderna läraren är nämligen multifunktionell.

Att se hur ens tid för förberedelser bit för bit äts upp av sysslor som styrs av skolans överambitiösa serviceuppdrag bidrar till att skapa den förbittrade läraren, känd från debattartiklar, insändare och, ja, bloggar... I jakten på glada föräldrar är skolans beredvillighet att agera tjänstehjon till synes gränslös.

Jag gillar verkligen mitt yrke, jag gillar klassrummet, interaktionen, samtalen, att lösa problem tillsammans, att reflektera och utvecklas i samspel. Just därför är jag idag den förbittrade läraren; för tänk om jag hade kunnat avsätta åtminstone någon timme till att finslipa min planering eller ge respons på elevernas arbeten och ge deras ansträngningar den uppmärksamhet de förtjänar?

Idag var måndagen en klichéartad sådan.

söndag 11 september 2011

2001 inte år noll

Det som hände på Manhattan, i Pennsylvania och i Washington D.C. den 11 september 2001 var omskakande. Alla minns vi den dagen. Det var "dagen som förändrade världen" står det att läsa i tv-tablån. Jag håller med.

Men det var inte år noll, och det är viktigt att påpeka. Det var inte en aggressiv handling riktad mot USA som skapade den polariserade värld vi har sett sedan dess.

Den rådande världsordningen skapades inte av fanatiska män med våldet mot civila som vapen. Den rådande världsordningen var redan etablerad, med vinnare och förlorare.

På trettiotalet vallfärdade frivilliga från hela västvärlden till Spanien för att slåss för demokratin. Kampen mot fascisterna blev en symbol för den rättmätiga kampen; Francos förakt för folkets vilja kändes som en förolämpning bland unga människor runtom i Europa och Nordamerika.

Till Irak och Afghanistan har unga människor från hela den muslimska världen vallfärdat med samma förvissning om kampens rättfärdighet som en gång i Spanien. Inte i första hand för att försvara en samlad flygattack mot civila mål i USA utan för att försvara territorium, människor och naturtillgångar som under sekler kontrollerats av främmande makt.

Det finns inget år noll.

Det finns heller inget försvar för attacker mot civila. Men det finns försök att förklara handlingar som kan verka obegripliga för oss som lever i relativ trygghet.

Skulle vi kunna tänka oss att arbeta i tolvtimmarspass för under tiotusen i månaden i den svenska skogsindustrin samtidigt som platschefen, regeringen och de utländska ägarna badade i pengar?

Eller skulle vi frustrerat överväga desperata handlingar för att få rätsida på situationen?

Att jämföra skogsindustrin och oljeindustrin håller inte för en närmare granskning, det är jag medveten om. Kanske inte heller att jämföra motståndet mot USA och dess allierade i Irak och Afghanistan med kampen för demokrati i Spanien 1936-39. Men oavsett om kampen förs för demokrati eller andra samhällsordningar är den som kämpar övertygad om det rätta i sina handlingar. Gott och ont finns bara på ytan.

Det är viktigt att minnas 11 september, främst för offrens och deras anhörigas skull.

Men är vi beredda att minnas även de andra offren som har skördats i kampen om jordens resurser?

söndag 4 september 2011

För mycket fokus på en spelare

Som vanligt gör många av tidningarnas sportkrönikörer det enkelt för sig efter fotbollslandslagets förlust borta mot Ungern. De har hittat en syndabock. Den här gången är det Oscar Wendt.
Wendt gjorde ingen bra insats, verkligen inte, men som han påpekar själv, han var inte ensam. Jag tyckte att Sverige bitvis spelade mycket bra, och fattas bara med tanke på det profilfattiga motstånd man ställdes inför. Det ungerska landslaget är inte oävet, men de har trots allt en bit kvar upp till svensk klass.

Om jag ska fördela kritiken, i rättvisans namn, så vill jag lyfta fram de spelare som ska göra mål. De svenska anfallsspelarna visade upp en märklig oförmåga att förvalta sina lägen. Med skärpa i avgörande lägen hade Sverige gjort minst två mål till. Zlatan och Elmander får allt ta sig en funderare till nästa match. Likaså Källström, han är visserligen ingen forward men avlossade ett skott ur ett fantastiskt läge som inte ens träffade mål.

Defensivt är inte backlinjen ensamt skyldig till baklängesmålen. Anders Svensson stod inte att känna igen som bollvinnare på egen planhalva, ersättaren Elm gjorde det mycket bättre men då var det försent.

Individuella misstag må avgöra matcher, men de sker oftast genom kollektivets försorg. Wendt var inte bra, men han var i gott sällskap, mycket gott till och med, åtminstone om man ser till vissa av lagkamraternas lönekuvert.

Till sist Hamrén (jag gillade Lagerbäck och är jävig i målet). Visst tycker jag om Hamréns frejdiga stil, hans inställning och höga ambition, landslaget i hans regi kan spela riktigt vacker fotboll när det stämmer. Men trots allt kan jag inte komma ifrån att det är något av "glad amatör" över den charmerande gentlemannen från Ljusdal. Jag förstår att han ville gå för 3 poäng och ett stärkt grepp om den där bästa andraplatsen i kvalgrupperna. Samtidigt är det oacceptabelt att släppa till en billig kontring i slutminuterna. Sånt sysslar sämre lag med, som Ungern.

Ibland får man stänga matchen i det näst bästa läget.

Tures Sventons nya jobb-i dumhetens tjänst

Jag läste nånstans att det finns företag som anlitar privatdeckare för att kartlägga aspiranter till chefsjobb. Enligt en sådan deckare signalerade exempelvis skrotbilar på uppfarten att personen i fråga inte är särskilt strukturerad och därför inte lämpad som chef.

Jag har en kompis som är chef för ett företag, en uppskattad och mycket duglig chef, men inte är han särskilt strukturerad i övrigt, och några ovanor finns också med i bilden. På jobbet är han ordningen själv, hemma är det annorlunda. I mina ögon låter det som en klok fördelning av de personliga resurserna, men en privatdeckare hade kanske förkastat honom som olämplig.

Hem och jobb är och bör vara olika saker. En person med skrotbilar på uppfarten kanske bara är intresserad av gamla bilar, och att ha en hobby är ju inte fel.

Varför skulle vanor säga något om hur man är på jobbet?

Varför skulle karaktär säga något om hur duglig man är?

Det är bara dumt.

Goda seder, hög moralisk ambition och klanderfritt leverne har varit många goda människors signum, men också utmärkande för några av de värsta galningarna.

Så anlita inga privatdeckare, kära företagare, deras redogörelser säger mycket lite om en människas brister och förtjänster.

torsdag 1 september 2011

Djurens vardag under lupp

Jordbruksverket tycker tydligen att de nya burarna i landets minkfarmar är alldeles utmärkta trots att filmsekvenser visar på vidriga levnadsförhållanden. Filmerna är än en gång tagna i smyg av Djurrättsalliansen och visar hur minkarna har öppna infekterade sår, orsakade av ett onaturligt aggressivt beteende till följd av trängsel.

Att det överhuvudtaget är tillåtet i Sverige att föda upp djur för något annat än mat är i sig moraliskt förkastligt! Jag frågar mig, hur står det till i skallen hos de farmare som dagligen ser sådana missförhållanden? Och hur står det till i skallen hos Jordbruksverkets handläggare?

Jag blir så fruktansvärt upprörd och ledsen.

Jag är tacksam att det finns organisationer som Djurrättsalliansen som håller blåslampan varm under pälsindustrins sjuka arsle! Kämpa på!

Läs mer och se filmen och bilderna här.

onsdag 24 augusti 2011

Jaktbeslutet under lupp

Som jag påtalade häromdan fanns det fog för vaksamhet inför regeringens nya vargpolitik. Det gällde de formuleringar som beskrev den utökade skyddsjakten.

Nu planeras ytterligare granskning av den svenska regeringen som med sina luddiga formuleringar endast försöker göra en kringgående manöver i frågan. Regeringen vill helt enkelt blidka oss, som anser att rovdjuren har en viktig plats i vår fauna, genom att ta en paus i licensjakten. Detta förändrar inte vilken usel politik som har bedrivits och som kommer att bedrivas igen 2013 när licensjakten återkommer. Det liknar mest en kohandel med jaktlobbyn som glatt fyller på med ammunition inför löftet om att få panga på igen nästa vinter.

Lyckligtvis låter sig inte rovdjursvännerna duperas. Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden kommer på nytt pröva den svenska regeringens märkliga rovdjurspolitik i EU-domstolen.

Den vackraste segern

Nittio minuter plus fem i tillägg. Apatiska står Malmö FF:s spelare utspridda framför ståplats, i små klungor, en och en, åtskilda av den missade chansens bitterhet. Framför dem gungar fansen, sjunger av stolthet. Det är den vägg av kärlek som Tom Prahl beskrev guldåret -04.

Så nära men så fjärran ändå, skrev Nils Ferlin. För det finns inget mittemellan. Antingen är man med eller så är man inte med.

Det blev inte Champions League.

Men det blir Europa League, en fantastisk chans för MFF och svensk fotboll att ta ett steg mot fotbollens finrum efter många års frånvaro. Det är inte fy skam!


Det kan bli en riktig rolig höst!

Framåt Malmö!


torsdag 18 augusti 2011

Att såga av grenen man sitter på

Skövlingen av regnskog fortsätter att öka. Detta trots att bred forskning sedan decennier pekar på att skövlingen av skog är det största enskilda hotet mot planetens hälsa.

Hur ska man få bukt med det kortsiktiga tänkandet? Vinstintressen? Girighet?

Att fattiga människor utan någon annan möjlighet till inkomst än att bruka den tropiska skogen inte kan förväntas fatta några beslut baserade på global hänsyn, är en sak, men att ansvariga politiker och internationella samarbetsorganisationer inte vill, kan eller har kunskapen att finna alternativa inkomstkällor är däremot beklämmande.

Brasilien är bundet av vissa avtal angående skydd av regnskog. Samtidigt är den största delen av regnskogen privatägd vilket gör statens möjlighet att skydda skogen minimal.

Det säger sig självt att privata intressen aldrig får stå i vägen för mänsklighetens väl!

Efterkloka tankar efter debaklet

Dinamo Zagreb-Malmö FF 4-1 var en ren överkörning. Kvickheten från tidigare matcher var som bortblåst, naivt spel i backlinjen och klent spel offensivt. MFF var dåliga, eller?

Mot Rangers passade Malmös kvicka fötter och goda teknik perfekt. Skottarna hängde inte med.

Mot Zagreb var det malmöspelarna som såg ut som skottar. De kroatiska spelarna var lite snabbare, lite mer tekniska och lite starkare. Malmö kunde bara matcha motståndet på 7 av 11 positioner, vilket är för lite, i alla fall på bortaplan.

Jag har en invändning mot Norlings taktiska plan. Som sagt, efterklokhet utlovades. I halvlek, när det stod 1-1 skulle det finnas en defensiv plan, fix och färdig för ett dylikt scenario. Kanske fanns det en sådan, men i så fall var spelarna slutkörda när den skulle verkställas på plan, bombardemanget i slutet av första halvlek tog förmodligen musten ur en del.

Ytterligare en efterklokhet gäller uppladdningen inför matchen. Att springa in mot ett generöst Milan på ett fullsatt Swedbank var säkert en stor upplevelse för MFF:arna, samtidigt kan man undra hur mycket videoanalyser man hann med innan avresan till Zagreb? Eller hur många tillfällen till fysisk och psykisk återhämtning som erbjöds? Pontus Jansson var bara en av de spelare som med stor säkerhet hade ett adrenalinpåslag som en lekande lax under närkamperna mot Ibra och de andra idolerna.

Ni som har sett Mitt i naturen kan kanske se framför er hur de utlekta laxarna fiskas upp av fiskgjusar och björnar som rena plockpotatisen.

Jag ska se returen på tisdag, jag ska sjunga och heja för en seger. Vem vet? 1-0 tidigt och 2-0 en bit in i andra så, som sagt, vem vet, allt kan hända.

Framåt Malmö!

onsdag 17 augusti 2011

Ett bra beslut men med luriga formuleringar

Det blir en "paus" i licensjakten på varg. Detta efter EU-kommissionens kritik och otaliga debattörers enträgna kamp för att uppmärksamma frågan.

Jag är naturligtvis glad, men med förbehåll. Regeringens kompromiss med jaktlobbyn betyder utökade möjligheter för "skyddsjakt på problemvargar eller grupper av vargar". Vad betyder det egentligen? Alla vi som vill ha en levande och naturlig natur bör övervaka hur det låter i riksdagen framöver. Jaktlobbyn kommer nämligen inte att ligga på latsidan och det tagna beslutet lär tolkas hej vilt.

Att det tog tog två år av kritik innan regeringen motvilligt gav med sig förtjänar inget jubel. Däremot en försiktig klapp på axeln med hopp om en ännu bättre giv för landets hotade rovdjursstammar.



söndag 7 augusti 2011

Norra Fäladen

Min barndoms stadsdel spelar en viktig roll i artikeln om Nour. Jag bodde mina första arton år där. Folkhemsplaneringen var tydlig. Villor och och radhus mot åkern i norr där akademikerna bodde, flervåningshus i söder mot stan där arbetarklassen bodde, eller socialgrupp 3, som det hette då. Mitt emellan flöt cykelbanorna i öst-västlig riktning, kantade av skolor, dagis, fotbollsplaner, bygglekplatser och köpcentrum. På torget står kyrkan där min kusin och jag döptes. På Konsum på andra sidan torget handlade socialdemokrater och VPK:are, på Ica alldeles bredvid handlade resten. Det fanns kemtvätt, second handaffär, konditori, bank, post, apotek, blomsteraffär men inget systembolag.

Längst västerut på Norra Fäladen tronar sankt Hans backar. På åttiotalet gick en replift uppför backen. Jag kunde träna slalom där innan resorna till Alperna, men Kratern lät jag bli, alltför många barn hade mött sitt ortopediska Waterloo i dess kalla isiga famn. På Borgarparkens bygglek, mitt på Norra Fäladen, gick det också hett till. Jag tog en paus på en hel säsong därifrån efter att ha blivit omkullsprungen av grisen Kurt och stångad av geten Sture, på en och samma dag.

Det var meningen att man skulle mötas på Norra Fäladen, samhällets olika barn, på skolor och allmänningar. Jag tror många möttes, över klassgränser och språkliga gränser. Världshändelserna kunde följas på skolorna. För min generation började det med Sydamerika, sedan kom Iran och Irak; Vem är den nye snubben i b? Ali, tror jag, Irak eller nåt. Ok.

Längst österut låg en gård där romerna bodde. Där bodde också höns och getter. De romska gängen kunde driva en till vansinne med sin kaxiga stil, men någonstans förstod man i sin barnsliga hjärna att de inte hade valt sin attityd, det hade generationer av svenska makthavare och myndigheter gjort genom att isolera dem och marginalisera dem. Min bästa polare spelade gitarr. Det gav honom respekt bland romerna, för musik det kunde de.

Jag vet inte hur Norra Fäladen är idag, jag bor inte där. Men mitt Fäladen formade min världsbild och trots att mer än tjugo år har förlutit sen jag flyttade därifrån återkommer jag påfallande ofta dit i tanken nu när Folkhemmet raseras i både ord och handling.

I det retoriska slagfältet som är politik lyfter man gärna fram Folkhemmets nackdelar. Men en av Folkhemmets främsta ambitioner kan man aldrig bortse från, den att människor skulle mötas.

Integreras.

En stor poet

Jag tittade på Minnenas television, Lasse Holmqvist träffar Tage, och slogs än en gång av giltigheten i det Tage Danielsson skrev. Han var en ordets konstnär, en lyriker, ibland till synes en som lekte med ord för lekens skull. Och nog lekte han, men sällan bara på skoj. Ur Havets sång, Färskvattentankar (Tankar från roten 1974) hämtar jag sista versen nedan. Ett inlägg i en debatt som tyvärr verkar insomnad trots ständig aktualitet.


Man är väl för gammal. Man har tappat lusten.


Det är inget kul att va hav.


Det värker och molar vid Östersjökusten.


Snart rinner man ner i sin grav.


Snart spiller man sorgset sin sista långa.


Snart ångar man upp i sin sista ånga.


Sen kan dom ta bil från Skanör till Tonga.


Vid vägkanten ligger en tvåmastad brigg


från de framfarna dar då var piggvar var pigg.


Apropå algblomning...

fredag 5 augusti 2011

Dags att skydda djuren

Kronobergsvargen, troligtvis, rev fyra får söder om Ljungby. En stor förlust för en en djurbesättning och bonden som håller dem. Men innan man börjar ropa på skyddsjakt föreslår jag att man börjar göra som i andra delar av Europa och världen där man lever med rovdjur inpå knuten: Det finns hundraser som är specialister på att skrämma bort varg, det finns också mycket att göra på stängselfronten, med mera. Vi har helt enkelt mycket att lära inför en framtid med, förhoppningsvis, fler rovdjur och ökad biologisk mångfald. Statligt stöd till bönder med djur i rovdjurslän ser jag som en självklarhet. Inte bara ersättning för redan rivna djur utan framför allt stöd i förebyggande syfte.

torsdag 4 augusti 2011

Störst, bäst och vackrast!

Klubben i mitt hjärta avancerade igår till Play off till Champions league, och platsgaranti i Europa league.

En stor insats mot ett Rangers som gjorde allt för att skrämma "the chicken Swedes", som kanadensiska hockeymonster brukade kalla sina svenska kollegor förr. Men domaren var med på noterna och lät ostskivan tala, ett stort antal gånger. Rött blev det också, tre gånger.

Jag är ganska tom i bollen idag, det var en pärs att se denna dramatiska tillställning. Stämbanden liknar grovt sandpapper och värmen i ansiktet från den stekande solen under första halvlek drev mig till solstingets gräns.

Men tack Jiloan Hamad för ditt underbara mål. Och förlåt för att mina vänner och jag gnällde på dig i första halvlek... och andra.

MFF:are är stolta, det tillhör sjukdomsbilden. När det går knackigt för laget känns som att man håller på en förening som har allt att förlora.

Men igår var vi oövervinneliga, och alla vi som intog vattenhålen kring Möllan efter matchen kände att just då var vi störst, bäst och vackrast.

Sen är det bara att skaka av sig detta, precis som spelarna bör göra.

På lördag väntar Mjällby.

söndag 31 juli 2011

Förträngning

Sommarbilden i det förra inlägget är kanske ett tecken på förträngning, en önskan om solsken och flykt undan mörka moln. Det jag förtränger är så klart den avbrutna matchen i går på Swedbank Stadion mellan MFF-DIF. Allt tyder på att det var från motståndarklacken som knallskotten kastades. Sportsligt skulle det betyda att Malmö FF, som hade ledningen med 1-0 efter ett vackert mål av Dardan Rexhepi, tilldöms segern. För den överväldigande majoritet DIF-fans som hade åkt till Malmö för att festa, titta på fotboll och stötta sitt lag, blev det ett snöpligt slut. Det hela är otroligt tråkigt.

Gårdagens händelse måste naturligtvis kommenteras, men jag koncentrerar mig på kommande begivenhet.

På onsdag kommer Glasgow Rangers på besök till Malmö. Ett positivt resultat för MFF i den drabbningen innebär minst deltagande i Europa League samt en avgörande kvalmatch till den finaste turneringen av dem alla, Champions League. En inspirerande uppgift, indeed.

Högsommar







Idag var sommaren tillbaka en liten sväng. En bild från Högklint söder om Visby föreställande tappra blommor på en karg klippa får gestalta detta faktum.


torsdag 28 juli 2011

Detta kan inte nog understrykas


Att skogar är viktiga för jordens hälsa är inte nytt. Ändå skövlas skog som aldrig förr runtom i världen. Regnskogarna vid ekvatorn är viktigast när det gäller att absorbera kol, men även skogar på andra håll gör sitt för att bromsa effekterna av människans utsläpp. Det kan vi ha i åtanke när vi promenerar i bokskogarnas pelarsalar, på granskogarnas sviktande golv eller när vi försiktigt klafsar fram i en sydsvensk urskog som den på bilden.






Ödmjukhet, koncentration, lugn...

Är tre ingredienser som måste ingå i de mentala förberedelserna för MFF när de möter Glasgow Rangers nästa vecka. Skottarnas fans, media och klubb, förväntar sig alla att Rangers ska vända på steken. 0-1 hemma var inte vad de mesta mästarna alla kategorier hade räknat med.

När jag såg matchen på en knackig stream fick jag en flash back till 90-talet när svenska lag gästades av för oss anonyma motståndare från Östeuropa i de tidiga kvalrundorna. Det slog mig då hur stabbiga svenska spelare verkade, bortfintade av snabbare och mer tekniska spelare.

Så måste det ha känts för Rangers i tisdags.

Jag hävdar likväl att Rangers är ett starkare lag än MFF, så för att inte slappna av för mycket tror jag att den tredelade mentala föreskriften ovan krävs för att kunna upprepa bedriften. Det och att vara beredda att kämpa som djur.
Jag hade förresten missat att Rangersfansen var portade från första kvalmatchen efter en incident i CL förra året. Nu är det upp till de svenska Rangersanhängarna (samt alla skottar som har skaffat sig plåtar ändå) att sjunga mot publiken på Swedbank.

Den matchen vinner de aldrig.

Framåt Malmö!

onsdag 27 juli 2011

Att inte skriva

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt skriva några rader de senaste dagarna. Lika många gånger har jag hejdat mig. Något trivialt har jag inte kunnat skriva om, inte heller de stora händelserna. Jag vet inte inte om det är de mardrömslika berättelserna från dåden i Oslo och på Utöya, eller oförmågan att greppa hur en människa kan vara så cyniskt planerande inför att döda andra människor, som har gett mig skrivkramp.

Jag har också varit rädd att frossa i tragiken, att politisera, kasta ut anklagelser, att döma och leta orsaker. Terrorbrottet är politiskt och jag anklagar, dömer och jag har funnit orsakssammanhang.

De som har gjort nedslag i min blogg vet var jag står, de vet vilka jag klandrar för ett allt hårdare samhällsklimat:

Deras retorik sanktionerar extremisternas agenda och de befinner sig på varsin kant av samma spektrum.

Mer politik än så blir det inte i detta inlägg.

I första hand är händelserna i Norge en mänsklig katastrof och gärningsmannen är en mycket sjuk människa.

Jag tänker på de anhöriga och de överlevande. Jag hoppas de hittar kraften att läka.

torsdag 21 juli 2011

Två boll och en telefontjänst

Efter en vistelse på sköna Gotland är nu Statarkatten tillbaka med några nedslag:

Grattis Åtvidabergs FF till värvningen av Thomas Olsson! Han är fortfarande en kanonspelare, så länge han får vara frisk. Hemma i Bruket tror jag han kan uträtta mycket, kanske hela vägen tillbaka till Allsvenskan!

Malmö FF tar sig an Glasgow Rangers i andra omgången i CL-kvalet. En tuff (minst sagt) uppgift för de svenska mästarna, men en publikfest lär det bli. Återstår att se om Malmösupportrarna kan sjunga ner de fantastiska skotska fansen på hemmaplan i Malmö, borta på Ibrox hörs inga bortaföljen.

Samres får ta en del skit nu för sina Call Center i låglöneländer. Samres verkar i ett ruttet system men är ingalunda några stora krokodiler i sammanhanget. Så innan vi grips av moralpanik kanske det är dags att fundera över våra val av varor och tjänster i allmänhet. För när nu Samres senegalesiska svenskstudenter har fått ansikten och röster i våra dagstidningar bör vi tänka på alla de ansiktslösa anonyma skaror arbetare som under slavliknande förhållanden i andra låglöneländer sliter med våra t-shirts, gympaskor, budgetelektronik. Vi ser dem inte men de är med oss i vår vardag.

Vi ska vara vaksamma på unkna koloniala strukturer, men vi ska inte sila mygg och svälja kameler.












måndag 11 juli 2011

Kapitalismen under lupp

Jag saxar ohämmat från gårdagens SDS:

"Den finansiella krisen lär oss att vi behöver ökad jämlikhet, starkare regleringar och en bättre balans mellan marknaden och staten, skriver Nobelpristagaren i ekonomi Joseph E Stiglitz".

Vidare menar Stiglitz: Tillväxten i USA har heller inte varit ekonomiskt hållbar. Eftersom en så stor del av nationalinkomsten gått till så få har tillväxten kunnat fortsätta endast genom en lånefinansierad konsumtion som byggt upp ett skuldberg.

Läs själva och begrunda en mycket tänkvärd artikel som sätter kapitalismen som ideologi under lupp. Kapitalismen i dess renaste marknadsliberala form är bara ett av mänsklighetens ideologiska påfund. Kapitalismens ivrare däremot tror som bekant att den ohämmade marknaden är en naturkraft som är svaret på människans alla bekymmer.

Som tur är finns det människor som vet bättre.

Konsumtionens evangelium är ett vår tids största bedrägerier, ett av många.

onsdag 6 juli 2011

Dalas dotter fränare än farsan!

Lisa Dahlkvist var starkt bidragande till Sveriges seger över USA i gruppfinalen i VM. Hennes benhårda inställning inspirerade hela laget till att för första gången i ett VM vinna mot ett på pappret övermäktigt motstånd. 2-1 mot USA innebär att svenskorna får möta Australien i stället för Brasilien i kvartsfinal, vilket bör ge dem större chanser att ta sig till semi.

Sven "Dala" Dahlkvist var en kämpe, det måste jag säga, men jag tycker nog att hans dotter är strået vassare, och det säger jag inte bara för att min allitteration i rubriken ska fungera. Som himmelsblå kan man inte låta bli att dra fram den lilla tidningsföljetongen Dala vs. Dahlin. Dala råkade nämligen stöta på Martin Dahlins armbåge i Allsvenskan en gång i tiden och blev aningen upprörd. Visst, Martins armbåge var vass och visst, kvällspressen bredde nog på en del när han "grät ut", men i alla fall...

I vilket fall som helst så var det skönt att få fel i kväll. Dennerbys coachning gick hem, hård press och understöd, klassisk svensk mästerskapsmodell. Hade han bara bytt tidigare hade ledningen varit säkrad redan i minut 80.

Lotta Schelin slet som ett djur, liksom Josefine Öqvist, och båda förtjänade ett mål. Schelin fick göra ett till slut, men det blev felaktigt avblåst för offside. En blåsning som får illustrera den låga domarstandarden i matchen, bägge lagen fick se sig snuvade på en hel del möjligheter på grund av domarens tveksamma beslut.

Kort och gott, höga betyg åt samtliga spelare, och ett till förbundskaptenen för det mod han lyckats ingjuta i sina adepter.

söndag 3 juli 2011

Tre poäng för MFF i klassikermötet

MFF-IFK Norrköping 2-1, en match som bevittnades av 9800 personer på Swedbank stadion. Under tiotusen mot den gamla bedagade skönheten Peking säger en del om östgötarnas dragningskraft nuförtiden. Jag har all respekt för kamraterna från Norrköping, deras historia går inte av för hackor, men som vi MFF:are fick erfara på nittiotalet så går det inte att vila på gamla lagrar. Det gör i och för sig inte Peking som har satsat en del inför comebacken, deras problem just nu är förmodligen Janne Anderssons tränarskap. En sån som Janne ska hålla till i lag med minimal kravbild, annars blir han vilse i pannkakan. För IFK:s skull hoppas jag att det ligger någonting i ryktena om att Tomas Olsson är på väg in, laget behöver en dirigent på mitten.

Jimmy Durmaz var dagens oväntade glädjeämne för De Himmelsblå, eftersom han visade att han kan lära sig av sina misstag. Idag spelade han riktigt moget och fick kröna kvällen med ett tjusigt 1-0 mål i bortre krysset. Daniel Larsson 2-0 var också vackert, och som lök på laxen slipper han kanske tjatet om måltorka.

Mest glädjande idag var ändå det faktum att MFF avslutade med Omid Nazari, Simon Kroon och Tobias Malm på plan, den sistnämnde bytte av Filip Stenström. Rena U-21 alltså, men alla gjorde bra ifrån sig. Övriga reserver i det decimerade MFF gjorde också godkända insatser.

Jag är också glad att Astrit Ajdarevic fantastiska skott i första halvlek inte gick in, den stolpträffen ekar fortfarande över stadionområdet. Hans lilla revansch var det finfina inlägget till Pekings reducering. Det stenhårt skruvade inlägget överrumplade MFF-försvaret totalt som fick se tre motståndarspelare soprena framför Melichárek, Khalilis nick var otagbar.

Tre poäng blev det hursomhelst och det ljusnar litegrann för mästarna nu när serien vänder och CL-kval väntar!

torsdag 30 juni 2011

Svenskar mer trigger happy än jänkare

En älg som tagit sig in i tätorten i Trelleborg sköts av kommunens jägare.

När vilda djur kommer in bland människornas bebyggelse i länder som USA och Kanada, där de flesta människor vördar, uppskattar och är stolta över den vilda naturen, uttömmer berörda myndigheter alla möjligheter som finns för att återbörda djuret till skog och mark. Ofta har man handlingsplaner för sådana tillfällen, som djurskyddsmyndigheter, polis och delstat har utarbetat, med djurens bästa för ögonen.

Älgen är inget utrotningshotat djur, men när man efter några tama försök att "smyga sig på" älgen, vad nu det ska betyda? helt sonika sköt den, uppvisade man enligt mig samma fantasilösa inställning till djur och natur som dessvärre utmärker svensk viltvård i allmänhet.

Marknadstalibanernas manifest

Jag försöker skratta åt uttalandet från Svenskt näringsliv om minskat studiebidrag för dem som läser humaniora på universitet och högskolor. Jag vill kunna skratta, verkligen, men jag kan inte.

Ett av de starkaste skälen att fortsätta erbjuda humaniora på samma villkor som exempelvis ekonomiska studier illustreras av den här typen av uttalanden, som Svenskt näringslivs skribent kommer med. Med lite humaniora i bagaget hade den som kläckte ur sig detta beläte till frassammansättning möjligtvis inte kommit på tanken att säga något så dumt.

En värld med mindre humaniora är, som ordet antyder, en värld med mindre mänsklig medverkan, en värld man har lämnat i händerna på en ansiktslös kraft utan själ som inte tar hänsyn till människor, en mardrömslik värld. Människans behov kan inte mätas i pengar allena.

Sverige idag. Fascister i riksdagen och marknadstalibaner i regeringen. En land med en stark ekonomi men ökande klyftor. "Ekonomi" och människor är inte samma sak.

Man kan inte ta själen ur människan. Stalin och Hitler försökte göra det, ska vi tillåta att marknaden försöker? Att isolera humanioran i samhället är en våldtäkt av det vackraste och viktigaste i människans hela väsen.

Slutligen vill jag understryka Teaterförbundets ordförandes reaktion på uttalandet från Svenskt näringsliv; Humanistiska värderingar är den källa som en livaktig demokratisk samhällsordning hämtar sin kraft ifrån.

onsdag 29 juni 2011

Tufft för landslaget

Svenska landslaget har fått en del skit efter insatsen mot Colombia i premiären i Tyskland. Jag är böjd att skriva under på en del av skriverierna. Inte bara för matchens skull, det var en mycket trevande tillställning, utan för att Dennerby år efter år får förnyat förtroende som förbundskapten. Han förfogar över ett av världens vassaste landslag, ändå uteblir framgångarna. I herrfotbollen finns det ett par länder som bara ska vara däruppe och slåss om medaljer, i damfotbollen är det likadant. Att det svenska landslaget underpresterar skulle kunna jämföras med om Frankrike eller Argentina på herrsidan för jämnan skulle få lämna turneringar i besvikelse... vilket de ju gör, och vi vet hur mycket kritik förbundskaptenerna får.

Som jag ser det spelar det svenska laget för genomskinligt. De flesta uppspel kommer centralt mot en löpande forward. Inget fel i det men man måste spela med variation. Ett annat problem är passningstempot som är för långsamt. Inställningen sedd över nittio minuter är också för mesig. Annars har Sverige vad som krävs, möjligtvis undantaget stabila målskyttar. Igår var det missar i massor och det håller inte. Gör som Martin Dahlin innan VM-94. Han fick låna ett nät bollar och ett gäng bollkallar från sin gamla klubb MFF. Sedan stängde han in sig på ett ödsligt Malmö Stadion och övade samma fint om och om igen; mottagning med ryggen mot mål, kroppsfint höger, gå åt vänster och slå in bollen lågt invid stolpen.

På lördag väntar Nordkorea, då hoppas jag att jag får äta upp vad jag skrivit. Vem vet? Efter tre poäng och en bruten förbannelse kanske laget släpper loss ordentligt.

tisdag 28 juni 2011

Dumheter i dumburken

Jag intog min blygsamma måltid framför teven. I rutan dök det upp en välfriserad yngling tillhörande SD. Nyhetsinslaget handlade om att SD inte har blivit den vågmästare i omröstningar som många befarat. Men skam den som ger sig, än en gång försöker dessa notoriska förnekare av matematikens regler vända på begreppen. För när den välfriserade ynglingen konfronterades med ännu ett misslyckat försök att driva igenom sin politik, i det här fallet i dansk riktning i fråga om inställningen till Schengen-avtalet, sade han att han var säker på att svenska folket var på deras sida trots allt. Men så brukar de ju säga, i deras bisarra ekvation är nämligen 5 % av väljarna en majoritet.

SD kör med en rad tricks extremister har kört med sedan tanken på etnicitet och stat blev politik på 1800-talet. Att säga sig företräda vad folk egentligen tycker är ett. Närbesläktat med denna förmenta clairvoyans är martyrskapet. De tycker att de blir orättvist behandlade, helt enkelt. Som när de trumpet lämnade Storkyrkan efter att biskopen sagt att hon trodde på alla människors lika värde, eller som i fallet ovan med misslyckade försök att driva igenom sin politik. Men martyrskapet handlar inte bara om riksdagen och pakter hit och dit, det handlar ytterst om den stackars svensken som SD vill rädda undan en grym omvärld. Och det är inte passet som skiljer "svensken" från "den andre", det är ursprunget. Det finns föreställningar bland sverigedemokrater och rasister i gemen som inte så lite påminner om en viss dolkstötslegend.

Jag ska inte bli långrandig. För den som vill förkovra sig i ämnet "hur man skapar en falsk nationalistisk berättelse och till den vidhängande falsarier om ett vi och ett dom" kan med fördel läsa valfri bok om hur den tyska nationalsocialismen byggdes upp.

Jag må ha en satirisk udd när jag skriver, men jag menar allvar när jag jämför SD med NSDAP. Det finns alltför många retoriska likheter mellan de två partierna för att vi ska kunna vifta bort sverigedemokraternas närvaro i riksdagen med den bedrägliga förvissningen om att den svenska demokratin är osårbar. De intoleranta krafterna flyttar fram positionerna hela tiden. Vi som tror på demokrati och alla människors lika värde måste hejda dem.


måndag 27 juni 2011

Tankar i värmen

Idag bar det av till det lilla fiskeläget där Statarkatten brukar ta ett dopp. Barn som metade i hamnen, båtar som stävade ut i det glittrande sundet, en idyll kort och gott.

Efter några simtag i det friska vattnet kändes gårdagens fotbollsmisär avlägsen. Kanske var jag lite hård mot grabbarna? Samtidigt måste man komma ihåg relationen lön-prestation. De här gossarna tjänar som direktörer, kör fina bilar, fikar och spelar playstation (om man får tro många av deras svar i intervjuerna i matchbladet).

Det om det. Idag är sommaren här igen. Med åren har jag blivit en riktig sommarmänniska, och med sommar menar jag värme. Värmen sänker tempot i tillvaron, och det gillar jag.

Simma lugnt!

söndag 26 juni 2011

GAIS-MFF 2-0. Detta är en sågning

Trots skadekris, tränarcirkus och flyktade spelare kommer jag idag att såga Malmö FFs insats mot GAIS. Men jag börjar sågningen uppifrån och lite mer allmänt.

Malmö FF: Så handfallen som klubben verkar ha varit inför den uppkomna situationen med Rolle och FCK ska inte en föreningen av MFFs dignitet vara. I grund och botten är tränarkaoset det incitament till kris som vi nu ser i full blom.

Roland Nilsson: Kan du inte bara berätta varför du ville lämna laget du byggt upp just när det började bli riktigt roligt? För mig är det obegripligt.

Och så dagens insats: skadekrisen till trots, MFF ska stå upp bättre idag.

Richard Norling: Den enda kritik man kan rikta mot den nye tränaren, som knappt hunnit träna laget i det täta matchandet, handlar om försvarsspelet. Med så många skador måste laget ligga lägre i positionerna från början och jobba sig in i matcherna. Utan Ivo, Jiloan och Molins finns det inte tillräckligt mycket bollskicklighet på mitten för att föra matcherna.

Offensiven: Offensivt är det bara Daniel Larsson som hotar motståndarna. Agon Mehmeti må vara en måltjuv, men han har fortfarande en bedrövlig första touch och börjar mer och mer likna Mats Liljenberg i slutet av karriären, som mest gjorde alibilöpningar för att "störa" motståndarmålvakten. Den enda playmakern på plan, Wilton, är alldeles för ensam om att ha en tanke med sitt spel. Inhoppande Dardan kan bättre än att ramla och vädja till domaren.

Allmänt: Markus Halsti är ett mysterium. Så långsam får man inte vara på allsvensk nivå. Tur att den som förnedrade honom gång på gång, Bassombeng, är en lika dålig fotbollsspelare. Ett annat mysterium, Jimmy Durmaz, är inte längre yngst och ballast i laget. I det skick truppen är nu ska Jimmy agera vuxet på plan. Idag spelade han upp sig i andra men stod i övrigt för ännu en rysarinsats à la skolgårdsfotboll.

I övrigt är det ett skämt att följa MFFs speluppbyggnad på den första tredjedelen av planen. Utan Ivo, lagets boarder collie, liknar spelarna mycket riktigt en skock får.

Den som med en knapp hårsmån kravlar sig upp över ett bottenbetyg idag är: Pontus Jansson och Miljan Mutavdic..

Ännu lite mindre löjeväckande: Daniel x 2, Wilton, Ricardinho.

De enda som inte behöver ligga i fosterställning i duschen är: Dusan Melichárek, målvakt, och Simon Kroon, 18-årig debutant med kvicka fötter.

Slutligen anser jag att domaren tappade kontrollen över matchen under en avgörande period i första halvlek när MFF var på väg in i matchen. Daniel Larssons blodiga nuna understryker detta påstående.

Nu väntar en vecka innan Peking kommer på besök. Tur är väl det eftersom ett helt nytt lag måste spela ihop sig. Janne Andersson satt för övrigt på läktaren idag och gottade sig åt Malmös elände. Å andra sidan, vad ska den notoriske gnällspiken Janne skylla på nu om det inte går bra för hans lag på söndag?

Jag glömde såga fysteamet: Att Molins korsband går av omgående på träning med den nya klubben säger kanske något om standarden på Malmös fysteam just nu.

lördag 25 juni 2011

Några tankar om laget

Jag befann mig på ståplats häromdan. MFF-Gefle, en typisk sommarmatch mot ett lag som inte kommer dra något folk förrän de har vunnit åtminstone tre allsvenska guld, gärna på raken. Lite mer är tiotusen på läktarna måste därför anses vara godkänt. Emellertid var det Gefle som spelade som ett topplag. Disciplinerat försvarsspel och ett målmedvetet anfallsspel. På mitten höll de bollen inom laget på ett förtjänstfullt sätt.

Mitt kära MFF varvade blixtrande kombinationer med rena juniormisstag. Det var ett spel mitt emellan vårens kaos och ny framtidstro. Försvarsspelet över hela plan var ostrukturerat med tjurrusningar kors och tvärs. Uppspelen var trevande och kantspelet obefintligt. Lagets kluvenhet illustreras främst av Wilton och Jimmy D, den förstnämnde desperat kämpande på varenda boll, den sistnämnde i sin egen bubbla, till synes ovetande om lagspelets hela idé.

På pluskontot ryms likväl spelarnas inställning. Norling verkar åtminstone ha hunnit med att ingjuta nytt mod i dem. Nu måste kombinationerna och löpvägarna kalibreras. När laget var som bäst mot gästrikarna skapades trots allt en hel drös med nästan-lägen, både framför mål i uppbyggnadsfasen. Det var en decimeter hit och dit som stod mellan MFF och nätrassel bakom Hugosson.

På tal om nätrassel, Dusan Melicharek gjorde än en gång en storartad insats och räddade MFF från i alla fall ett givet baklängesmål. Om bara kommunikationen med försvaret förbättras kan han mycket väl bli den stabila sista utpost laget så väl behöver.

För övrigt, HIF-TFF 7-3, endast en massiv spelarflykt kan hindra Mjölkkossan från att ta guldet i år.

fredag 24 juni 2011

Glad midsommar!


















Statarkatten önskar glad midsommar med några bilder från undersköna Hallands väderö. Urskogen nedan är verkligen en urskog i ordets rätta bemärkelse. Först när man är i en skog som får sköta sig själv förstår man hur mycket den skiljer sig från de allra flesta skogar som finns i vårt avlånga land.




onsdag 22 juni 2011

Miljönotiser

Efter ett ofrivilligt uppehåll från bloggandet är jag nu tillbaka med en kortare serie raljanta observationer.

Jag passerade en reklamskylt i södra Lund idag, avsändaren var ett byggföretag. Texten löd:
I detta natursköna område bygger vi ditt kontor! Hur länge är då området fortsatt "naturskönt", kan man undra. Detta observerat i en tätort där befolkningen kallar den öppna ytan kring ett reningsverk för "strövområde".

Silver är vackert. Silver är också ett icke nedbrytningsbart grundämne som vår natur har fått för mycket av genom åren. Efter ett par decennier av minskade utsläpp av silver har nu marknaden hittat nya sätt att sprida det, och då menar jag inte i form av smycken utan i form av tillsatser i textilier för att göra dem "svettfria". Hur löjligt är inte det? Dessutom visar tester att effekten av silvret avtar efter bara ett par tvättar, då är nämligen silvret redan ute i våra vattendrag med en direkt dödande effekt på vattenlevande organismer och fiskar. Präktiga Haglöf är en av klädmärkena som marknadsför produkter med silver. Samtidigt som EU har tillsatt en kommitté som ska utreda hur stora skadeverkningar det kan ha försvarar sig Haglöf med argumentet: vi vill ha en komplett forskarrapport innan vi omprövar tillverkningen av så "konsumentnyttiga" produkter som svettfria kläder. Jösses. Hur skulle det vara att tänka efter före för en gångs skull?

Maud Olofsson miljönotis? Jo, så länge Centerpartiet säger sig vara alliansens gröna röst lär vi aldrig få uppleva ett ökat skydd av värdefulla biotoper, aldrig få se strängare regler kring konstgödsel, aldrig få höra vargen yla i en artrik natur. Oavsett efterträdare känner jag inte någon större tillförsikt.


söndag 12 juni 2011

Uppförsbacke för MFF

Det ser tungt ut för mästarna. AIK var bra idag, inget snack, 0-2 var inte orättvist.

Flytet från förra säsongen är borta. Irriterade miner och uppgivna gester på plan. Norling har ett sargat lag att jobba med. Tyvärr finns det ingen tid att bygga på. Den här säsongen blir ren damage control, nästa år kan det vända igen.

Det känns riktigt bittert. Jag hade inga jätteförhoppningar inför dagens match, men ändå, som supporter utgår man alltid från att ens lag ska vinna, om så brasilianska landslaget står på andra sidan.

Efter förra säsongen var den ljusnande framtid Malmös, med en fantastisk tränarduo och en trupp som bara fortsatte att utvecklas.

Sen sa det bara pang och så hade skutan vänt. Ett svenskt mästarlag ska tydligen ha det svårt nuförtiden.

Men vi är Malmö FF, och vi ger aldrig upp! Framåt Himmelsblå!

Skolans kritiker har inte på fötterna

Läraren som skriver under debattartikeln om att "städa upp efter Palme" och återinföra en objektivt bedömd studentexamen tycker att dagens skola famlar i blindo. Jag tycker att läraren bakom artikeln famlar i blindo.

Vad hon förespråkar är förment objektiva psykometriska tester som inte säger någonting om elevens kunskaper, men möjligtvis något om hur bra eleven är på att befinna sig i en provsituation. Den typen av tester hör hemma i det relativa betygssystemet som tillhör forntiden och som enbart fungerade som utgallring av det antal elever som fick plats på de svenska universiteten, som var mycket mindre då än nu.

Summativa bedömningar vid givna tillfällen kan aldrig ensamma ge en bild av elevers kunskaper.

I den moderna skolan ska man möta och mäta eleverna där de är, efter deras förutsättningar. Lärarkåren måste bli bättre på detta, att formativt och framåtsyftande bedöma elevers kunskaper, absolut. Men den typen av tester som artikelförfattaren yrar om kan aldrig ge en rättvis bild av en elevs kunskaper.

SD fel på det som vanligt

I en artikel i gårdagens SDS skildrades den dubbla skolavslutningen i Veberöd. Det är ju en årligt återkommande debatt om skolavslutningarnas vara eller inte vara i kyrkan. Det som fångade min uppmärksamhet i artikeln var passagen om Sverigedemokraternas man bland föräldrarna (han är säkert en av många i en ort med 12% sverigedemokratiska väljare) som brann för att fortsätta ha skolavslutningarna i kyrkan.

Med stor sannolikhet var detta inte ett utslag av en innerlig tro på Kristus utan som vanligt ännu ett SD-utspel av vulgärtraditionalistiskt slag. De fiskar sympatier, helt enkelt, men vad svenska kyrkan beträffar kan jag med fog säga att SD-föräldern är ute och fiskar i fel vatten:

Vet han om att Svenska kyrkan:

-gömmer flyktingar som hotas av utvisning

-samarbetar med andra trossamfund

-har en generellt sett internationell profil

-står människor bi när samhället inte räcker till

-nyligen stod bakom en medarbetare som lagfördes i samband med en civil olydnadsaktion mot en svensk vapentillverkare

-viger homosexuella

Representanter för ett parti som står för främlingsfientliga, rasistiska, islamofoba och med flera "-foba" värderingar göre sig icke besvär.