Lärare/serviceenhet

Jag är högstadielärare. En högstadieskola är en otroligt dynamisk plats. Att hjälpa eleverna att nå sin utvecklingspotential, att skapa rätt förutsättningar för deras lärande är en utmaning jag gärna antar. Det finns blott ett aber.

Idag var jag på skolan i nio timmar och jobbade non stop.

Av dessa nio timmar bedrev jag undervisning i en.

Den moderna läraren är nämligen multifunktionell.

Att se hur ens tid för förberedelser bit för bit äts upp av sysslor som styrs av skolans överambitiösa serviceuppdrag bidrar till att skapa den förbittrade läraren, känd från debattartiklar, insändare och, ja, bloggar... I jakten på glada föräldrar är skolans beredvillighet att agera tjänstehjon till synes gränslös.

Jag gillar verkligen mitt yrke, jag gillar klassrummet, interaktionen, samtalen, att lösa problem tillsammans, att reflektera och utvecklas i samspel. Just därför är jag idag den förbittrade läraren; för tänk om jag hade kunnat avsätta åtminstone någon timme till att finslipa min planering eller ge respons på elevernas arbeten och ge deras ansträngningar den uppmärksamhet de förtjänar?

Idag var måndagen en klichéartad sådan.