onsdag 31 oktober 2012

Rafflande slutspurt och pinsamt uttalande

Ska målskillnad avgöra årets Allsvenska i fotboll? I skrivande stund har Malmö FF ett ynka plusmål på Elfsborg inför de två avslutande omgångarna.

Men, för MFF:s del ska man möta Örebro hemma först, vinst där och vi kan se fram emot en avgörande drabbning på Råsunda på söndag. Ett avslappnat ÖSK (redan färdiga för degradering) och ett nervigt, kanske, MFF är en högst osäker match. Givetvis ska De himmelsblå vinna, det är sådana matcher som definierar ett lag.

På tal om Råsunda och matchen alla talar om, Black Armys ordförande går ut i en kvällsblaska och säger att MFF minsann inte ska få fira ett eventuellt guld på Råsunda. Men käre ordförande, för oss som fortfarande ser fotboll som en sport i första hand och inte ett forum för tribalism och testosteronsprut, menar att risken att ett annat lag får fira ett guld på ens hemmaplan helt enkelt är en del av fotbollen, det får även gunstiga herrar i Black Army acceptera. Att supportrar dikterar villkoren hör inte hemma i Allsvenskan, eller i någon annan liga.

Men som sagt, vi är inte där än, och visst har även AIK en liten chans att ta guldet?

Nu fokuserar vi på morgondagen, framåt Malmö!

måndag 29 oktober 2012

Varför inte en superpolitiker?

Moralpaniken utbryter när skolor inte vill släppa in så kallade superpedagoger i klassrummen. Låt mig förtälja er en historia som är helt sann:

En skola någonstans i Sverige kallade in en superpedagog känd från tv-serien Klass 9a. Efter ett halvår av massera-varandra-på-ryggen-övningar varvat med ett diktatoriskt maktutövande (som inkluderade uppmuntran till angiveri bland lärarna) valde skolan att avbryta samarbetet, personalen kände sig helt enkelt nedbruten snarare än uppbyggd. Superpedagogen var sedan med i ett folkkärt frågeprogram där hen uppvisade sorgliga kunskapsluckor och åkte ut omgående.

Låt mig förtälja er en annan historia, också den helt sann:

Det var en gång ett land med en jättebra skola som lärde barnen vad ordet solidaritet betydde och hur viktigt det var med demokrati. Men en dag så släppte staten kontrollen över skolan och gav makten över den åt amatörpolitiker i kommunerna. Samtidigt så började politikerna avveckla välfärden, något som pågår än idag. Detta gjorde att utanförskapet växte liksom klyftorna mellan folk och folk. Skolan och lärarna slet sitt hår och undrade vad de skulle göra med alla samhällsproblem som välde in i klassrummen. Då sa regeringen: vi gör en ny läroplan samt ger barn betyg tidigare! Sedan berättade regeringen för alla att allt var lärarnas fel och att deras egna superpedagoger var bättre lärare.
Snipp, snapp, snut, tyvärr är inte den här hemska sagan slut...

Själv skulle jag vilja skicka in en superpolitiker som kan övervaka Björklund och hejda honom när han vill sabba ytterligare för Sveriges lärare och skolelever.

Förstatliga skolan och ge lärarna högre lön, tack!


tisdag 23 oktober 2012

Isaak for President!

1987 blev jag fullständigt golvad av Chris Isaaks Blue Hotel. Låten hade en ödslig känsla jag dittills aldrig hade upplevt. Att Roy Orbison är en av Chris förebilder förstod jag lite senare när hans musik hade fört mig ut på öde landsvägar, kyliga ökennätter och ensamma hotellrum. Chris Isaaks musik andas amerikansk mytologi.

Inte konstigt att David Lynch välkomnade honom i sin disparata familj.

När jag för första gången hörde introt till Blue Hotel spelas live (igår på KB i Malmö) välde tjugofem års känslor upp inom mig. Jag förstod hur stort det var för mig, att på nära håll se och höra en låt och en artist som har följt mig sedan tonåren. Från första ackordet till sista var jag ett enda stort leende. Chris har alltid haft en revival i min skivsamling. Och som ung drömde jag om att vara som Chris. Skönsjungande, vältränad och med ett ansikte som en tilltufsad Elvis.

Om jag vore recensent i en tidning skulle jag förmodligen skriva att han sjöng som om han inte åldrats en dag, att hans mellansnack var det bästa jag har hört, att bandet var riktigt bra, att stämningen var varm och kärleksfull.

Men för mig var det personligare än så. En känsla jag förmodligen delade med de flesta andra i lokalen.

fredag 19 oktober 2012

Lena Eks hån

Att Lena Ek är i säng (bildligt) med jaktlobbyn står klart efter hennes hånfulla och förolämpande förslag på en vargstam på endast 180 vargar (380 är ett minimum, 700 en idealsiffra). Det är så uppenbart att hon fortsätter i samma ryggradslösa anda som Carlgren och Erlandsson och andra stolpskott från Centerpartiet.

Vedertagen forskning, fördömanden från EU (som har en mer ansvarstagande policy i djurrättsfrågor än Sverige) och en stark opinion för en livaktig vargstam tycks inte bekymra henne. Hon är helt enkelt iskall där hon går i de olika jägarförbundens ledband.

Jag tycker bara hon ska gå. Nu.

torsdag 18 oktober 2012

Schlachtplatte blev carpaccio

Sportkrönikörer, fans (de flesta) och jag hade förberett oss på en Schlachtplatte i tisdagskväll. Nedmalda svenska fotbollsspelare serverade på Berlins Olympiastadion.

Själv satt jag där som vanligt och ojade mig över Hamréns naivitet, Elmanders icke-teknik, den stabbiga backlinjen, juniorerna på mittfältet och den överskattade Isaksson i målet.

Sen blev det som det blev och jag sätter gärna på mig dumstruten och ställer mig i hörnet. Att förnedra Tyskland trodde jag var en italiensk specialité, carpaccio av segervissa tyskar.

Molto buono!

Förresten, en kvällstidning fångade ögonblicket när mittback Olsson och statsminister Reinfeldt skakar hand i omklädningsrummet efter matchen. Samme Olsson som inför EM sa att om han var statsminister för en dag skulle han lära folket vad ordet solidaritet betydde.

tisdag 16 oktober 2012

Se upp!

Köttfusket har nått nya höjder i och med upptäckten av falsk oxfilé (fläskfilé från en ungersk köttproducent som hade sprutat in ett slags färgämne i köttet för att det skulle se ut som oxfilé).
Dålig djurhållning, vedervärdiga transporter (Sverige är bland de sämsta i EU på inspektioner av djurtransporter på grund av regeringens nedskärningar) och nu falskt nötkött! Behöver man fler anledningar att ställa krav på grossisterna och butikerna? Fråga dem var köttet kommer ifrån, vem har fött upp djuren och under vilka förhållanden. En av mina butiker satsar stenhårt på kött från godkända ekologiska gårdar. Visst, det är några kronor dyrare men där är det förhoppningsvis värt, jag äter istället lite mindre kött, en win-win situation. I slutändan måste vi också ställa krav på politikerna. Det är deras uppgift att skapa förutsättningar för ekologisk produktion i högre grad än idag. Du kan påverka detta med din röstsedel, det är med andra ord dags att om två år rösta bort dem som sitter nu...

På tal om djur: Anställda vittnar om utbredd vanvård av djur på Ölands djurpark. Djurparker har en viktig upplysande funktion för uppväxande generationer men inte till varje pris. Det finns bra djurparker och det finns dåliga, stora ytor är viktigt men också personalens kunskap och engagemang. Men viktigast ändå är ekonomin. En fattig djurpark är en dålig djurpark.


måndag 15 oktober 2012

Rasism och duktiga journalister

Det har varit en ren njutning att se på nyheterna på sistone. Häromdagen fick jag se en välformulerad Erik Niva, utmärkt sportjournalist, plocka sönder en svamlande Tommy Engstrand, sportjournalist av den gamla skolan, angående Bosse Hanssons rasistiska uttalande om en spelare i AIK. Tommy försökte spela ut generationskortet, att för hans generation betyder inte de olika n-orden något rasistiskt. Han gjorde bort sig förstås. Det är möjligt att Bosse inte är troende rasist, men uttalandet var rasistiskt, och det skulle han ha tillstått från början. Att sportredaktioner i regel är gasnka chauvinistiska institutioner är ingen nyhet. Erik Niva är en av dem som inte är befläckade av det, han tillhör en ny generation sportjournalister, tack och lov.

Igår skulle Björn Söder, partisekreterare i SD, förklara för Camilla Kvartoft i Agenda varför så många SD-stolar i kommunfullmäktige runtom i landet står tomma. Kvartoft konfronterade honom även med hans Twitterinlägg i samband med avsöjandet om hur romer systematiskt diskrimineras när de ska hyra bil. Söder försökte slingra sig genom att rikta udden mot vad han menade handlade om dålig journalistik, att journalister skulle gräva mer i varför just romer diskrimineras. Emellertid är det uppenbart att hans inlägg var riktat mot romer och att han är en del av rasismen gentemot dem. Björn Söder gjorde förstås bort sig.

Mycket rasism just nu. En teater i Dalarna har fått hotelser för att en skådespelare i Strindbergs Hemsöborna inte var helt vit. Mina och andras farhågor ser dessvärre ut att bli verklighet. SD:s inträde i Riksdagen har gett mandat åt den unkna underström av rädsla, andlig nöd och okunskap som bubblar i landet. Vi som inte är sverigedemokrater eller har andra fascistoida hållningar har ett ansvar att upplysa om detta faktum samt presentera alternativ till de lögner och fördomar som SD sprider.

Och på förekommen anledning: journalister är viktiga.

söndag 7 oktober 2012

Back on track

Efter 1-2 hemma mot ärkerivalen IFK Göteborg (som behövde en filmning och en offsidestående målskytt för att besegra Malmö FF) räknade jag bort guldchanserna. Men sedan dess har De himmelsblå två raka segrar och ligger trea i tabellen. Angenämt.

Att avsågade GAIS skulle ta poäng av Elfsborg var väl att hoppas på för mycket (efter att Gefle oväntat besegrat AIK på Råsunda med 1-0) men så nära det var! På över övertid gjorde boråsarna segermålet mot en för dagen stark jumbo. Suck, men man kan inte få allt. Dessvärre talar mycket för att ett lag som spelar på konstgräs tar hem serien. Tråkigt.

Idag seglade en kungsörn över huset, mäktigt. Kakafoni är vardagsmat i luftrummet här ovanför för tillfället, den närliggande ån och sankmarkerna i närheten av densamma lockar mängder med fåglar på väg söderut. Så många gäss som i skrivande stund övningsflyger i formation över åkrarna har jag aldrig tidigare sett!


Moralistens strävan

Jag har samlat på mig lite slagg den senaste tiden...


Jag gillar antirörelser, de är utvecklingens samvete. Jag kan ogilla dem i sak, men de är nödvändiga i mänsklighetens strävan. Antirörelsen får oss att tänka efter när vi går för fort fram, eller skynda på när vi går för långsamt. 

Även moralismen som antirörelse har sin plats, trots att jag utnämner den som en av den individuella frihetens största fiende. Moralismen är det totala förtryckets förtrupp. Moralismen hägnar in och fållar in den fritt löpande människan då den ser henne som ett hot. 

Moralisten är rädd för sin omvärld, moralistens övertygelse bottnar i en djup brist på identitet, på osäkerhet på jagets betydelse, på brist på humor och distans. Moralisten är en fundamentalist och en sådan tål inte andras livsstilar. Men fundamentalisten sitter inte bara i grottor i Afghanistan, fundamentalisten har mången klädnad och agerar i många sammanhang och omständigheter.

I Gävleborgs läns strävan efter att skapa ”en trygg arbetsplats” och att finna ”missbruk vi inte har uppmärksammat” ska man göra alkoholtester på de anställda. 0,2 promille innebär   avstängning med lön och inskrivning på lämpligt rehabiliteringsprogram.

Men vem bestämmer normen? Vem är lämplig och vem är olämplig? Tjänsteman X som piffar upp sin lunch med ett glas vin eller två eller tjänsteman Y som ”smyger i buskarna” i jakt på missbrukare? Vem brukar och vem missbrukar? Det finns ingen objektiv sanning. Var gränsen mellan bruk och missbruk går är en åsikt, det får man aldrig glömma.

Moralisten tycker synd om dem som inte är som dem själva. Moralisten vill hjälpa, rädda andra från sig själva. Moralisten tar sig den rätten. Moralisten (t ex en tjänstekvinna från Länsstyrelsen, detta hände i slutet på 90-talet) går in på en krog i Malmö där en mängd människor har det trevligt, äter, dricker, pratar, tar en cigarett. Tjänstekvinnan tänker att usch så trångt och rökigt, det här kan inte vara trevligt, och låter dra in krogens utskänkningstillstånd måndagen därpå.

Moralisten säger nej till gårdsförsäljning av vin för att rädda det otidsenliga Systembolaget. Vinproducenterna, seriösa odlare, i främst Skåne, som försöker förverkliga drömmen om en levande landsbygd, tvingas till ytterligare väntan. Om vingårdarna legat i Stockholm, skulle politikerna resonera annorlunda? Jag bara frågar.