Varför inte en superpolitiker?

Moralpaniken utbryter när skolor inte vill släppa in så kallade superpedagoger i klassrummen. Låt mig förtälja er en historia som är helt sann:

En skola någonstans i Sverige kallade in en superpedagog känd från tv-serien Klass 9a. Efter ett halvår av massera-varandra-på-ryggen-övningar varvat med ett diktatoriskt maktutövande (som inkluderade uppmuntran till angiveri bland lärarna) valde skolan att avbryta samarbetet, personalen kände sig helt enkelt nedbruten snarare än uppbyggd. Superpedagogen var sedan med i ett folkkärt frågeprogram där hen uppvisade sorgliga kunskapsluckor och åkte ut omgående.

Låt mig förtälja er en annan historia, också den helt sann:

Det var en gång ett land med en jättebra skola som lärde barnen vad ordet solidaritet betydde och hur viktigt det var med demokrati. Men en dag så släppte staten kontrollen över skolan och gav makten över den åt amatörpolitiker i kommunerna. Samtidigt så började politikerna avveckla välfärden, något som pågår än idag. Detta gjorde att utanförskapet växte liksom klyftorna mellan folk och folk. Skolan och lärarna slet sitt hår och undrade vad de skulle göra med alla samhällsproblem som välde in i klassrummen. Då sa regeringen: vi gör en ny läroplan samt ger barn betyg tidigare! Sedan berättade regeringen för alla att allt var lärarnas fel och att deras egna superpedagoger var bättre lärare.
Snipp, snapp, snut, tyvärr är inte den här hemska sagan slut...

Själv skulle jag vilja skicka in en superpolitiker som kan övervaka Björklund och hejda honom när han vill sabba ytterligare för Sveriges lärare och skolelever.

Förstatliga skolan och ge lärarna högre lön, tack!