måndag 19 november 2012

Påminnelse om SD:s naziförflutna!

Ulven i fårakläder nr 1. Jimmie Åkesson, partiledare för SD, tycks inte påverkas nämnvärt av rasism/sexism-eruptionen i den egna partitoppen. Det är faktiskt så att även upplysta människor jag känner har uttryckt sig överslätande om den alltid välklädde och välfriserade Åkesson. Men ärligt talat, det är ju den typen av slipade figurer som är farligast, de andra klåparna, som beväpnar sig med järnrör, gallrar liksom bort sig själva med sin klantighet och uppenbara extrema åsikter.

Låt oss då påminna alla: när Åkesson gick med i SD 1995 gick fortfarande ledande medlemmar i partiet i bruna uniformer (för att inte tala om fotfolket). Först 1996 införde SD restriktioner mot högerextrema symboler. Dessutom var SD ett parti som helt hade byggts upp av människor med öppna nazisympatier. Och det är inte längesen.

Vårt minne kan inte vara så kort att vi glömmer detta.

torsdag 15 november 2012

Ett bra dygn!

Ville bara säga att det har varit ett bra dygn. Äntligen visar SD (den här gången Erik Almqvists rasistiska och sexistiska svada) sitt riktiga ansikte, det som Jimmy Åkesson med sitt honungslena tal har lyckats inbilla en massa människor att det inte finns. Men det finns, har alltid funnits och kommer förmodligen finnas även fortsättningsvis, från gräsrotsnivå och upp i den absoluta toppen. Det är inte första gången SD:s fascistiska ideologi bubblar över i twitter och bloggar och andra mediala sammanhang, skillnaden den här gången är att det inte går att dribbla bort, det var helt enkelt för grovt, och dessutom framsagt av en i partitoppen. Om det nu visar sig att Åkesson känt till det hela är det inget annat än avgång som gäller.

Carolina Klüfts åthutning av Jan Björklund nämnde jag i mitt senaste inlägg, så då återstår bara mannen som igår en gång för alla satte fotbollens kungakrona på sitt huvud, Zlatan. Han gör samtliga mål mot England på den nya nationalarenan, Friends, när Sverige vinner med 4-2. Alla mål är snygga, det sista exceptionellt. Jag ska inte beskriva målen här, bara leta upp klippet och njut. Själv väckte jag familjen med mitt skratt, för skrattade var vad jag gjorde när han cyklade in fyran, det hela var på något sätt komiskt.

Och förresten, han gör det två dygn efter sin sjunde guldboll. Ett hyfsat "tack" till juryn.

onsdag 14 november 2012

Tack Carolina Klüft!

Medan Erik "Jag vet inget om försvarsspel men jag är en glad gamäng" Hamrén leder sitt landslag på den nya nationalarenan, samma tryck som på Vångavallen ungefär, lutar jag mig tillbaka och tänker på gårdagens Hübinette. Den som inte såg Carolina Klüft läxa upp Jan Björklund angående den förda skolpolitiken ombedes titta på Svt Play snarast möjligt. Klüft var vältalig, intelligent och stenhård mot Björklund, som under samtalets gång krympte och krympte och krympte tills han knappt syntes. När det var dags för honom att lämna studion kröp han nästan ut. Det var underbart att se och höra.

Tack Carro!

tisdag 6 november 2012

Valfrihet på konsumistiska

Jag har gått ett tag nu och retat mig på en reklamfras. Det är ett nyöppnat, ännu ett, köpcentrum som lanserar det konsumistiska mantrat "leve valfriheten". Vad betyder det? HM är väl HM var det än dyker upp? Liksom de andra femtioelva kedjorna som ligger sida vid sida i dessa gigantiska gallerior.

Valfrihet, my ass!

I en tid när skolavslutningar i kyrkan kan röra upp de hetaste av känslor skickar föräldrar okritiskt sina barn till shopping i kapitalets tjänst. Med andra ord, det är ok att överösa ungarna med julklappar (trots att det görs till åminnelse av de tre vise männens ankomst till Jesusbarnet, hrm) men inte att sjunga en sång som handlar om samma barn.

Det är inte den debatten jag vill åt egentligen, men det är motiverat att ställa det ena mot det andra, för det görs sällan. Det ena debatteras av hög och låg, det andra slinker undan.

Konsumismens största seger är att den har fått människan att tro att den inte finns.

måndag 5 november 2012

Fotbollsångest och hyckleri

Vi gratulerar Elfsborg till det allsvenska guldet och konstaterar att tidningarnas krönikörer alla hyllar mästarna som värdiga vinnare. Låt mig då fråga: om MFF slagit AIK och vunnit guld, skulle då hyllningarna vara lika ensidiga? Förmodligen, eftersom krönikörer ibland är hycklare som skriver vad som förväntas av dem, alla vill ju vara med och hylla vinnarna.

Varför kan ingen yppa den bistra sanningen och säga som det är, att årets Allsvenska är den sämsta på länge och att slumpen utsåg det vinnande laget. För helt ärligt, skulle Elfsborg, med sitt katastrofala poängsnitt på gräs vara Sveriges bästa lag? Ska ett blivande mästarlag bli utskåpade av en nykomling (låt vara en oblyg nykomling) med 5-1 på sitt favoritunderlag? Eller om Malmö tagit hem det (jag skulle vara överlycklig), skulle vi inte ganska snabbt dra oss till minnes påsksmällen på Hisingen eller poängtappen hemma mot Gefle och Örebro? AIK då, jo du, stryk hemma mot Gefle (de är luriga) eller förnedringen de utsattes för borta mot Malmö.

Kanske att ändå Häcken skulle vara värdiga vinnare? Men nej, guldfrossan kom över dem hemma mot Kalmar, ett lag som flöt omkring i mitten på tabellen, utan något att spela för.

Kalmar 2008, Malmö 2010 och Helsingborg 2011 är exempel på lag som verkligen har vunnit serien på egna meriter och inte på grund av andras tillkortakommanden, sen om det är någon skillnad på det ena eller andra kan man klura på.

Nej, jag tror krönikörernas alster sett till 99 % likadana ut om MFF, Häcken eller AIK vunnit, det råkade bara bli Elfsborg som fick se sitt namn i pränt mellan superlativen.

Jag älskar Allsvenskan, men den krönikör som inte ser eller vill se hur usel den här säsongen har varit begår tjänstefel. Vi måste våga diskutera tränarnas, spelarnas och domarnas insatser.

Som MFF:are grubblar jag förstås över Norlings tombola-uttagningar och oförmåga att få spelarna taggade i avgörande matcher. Jag grubblar också över hur vissa spelare underpresterat när som mest har stått på spel. Sedan grubblar jag över hur få domartabbar vi fick se i EM och hur många vi fått se i Allsvenskan.

Bitter? Jag? Lite.