Fotbollsångest och hyckleri

Vi gratulerar Elfsborg till det allsvenska guldet och konstaterar att tidningarnas krönikörer alla hyllar mästarna som värdiga vinnare. Låt mig då fråga: om MFF slagit AIK och vunnit guld, skulle då hyllningarna vara lika ensidiga? Förmodligen, eftersom krönikörer ibland är hycklare som skriver vad som förväntas av dem, alla vill ju vara med och hylla vinnarna.

Varför kan ingen yppa den bistra sanningen och säga som det är, att årets Allsvenska är den sämsta på länge och att slumpen utsåg det vinnande laget. För helt ärligt, skulle Elfsborg, med sitt katastrofala poängsnitt på gräs vara Sveriges bästa lag? Ska ett blivande mästarlag bli utskåpade av en nykomling (låt vara en oblyg nykomling) med 5-1 på sitt favoritunderlag? Eller om Malmö tagit hem det (jag skulle vara överlycklig), skulle vi inte ganska snabbt dra oss till minnes påsksmällen på Hisingen eller poängtappen hemma mot Gefle och Örebro? AIK då, jo du, stryk hemma mot Gefle (de är luriga) eller förnedringen de utsattes för borta mot Malmö.

Kanske att ändå Häcken skulle vara värdiga vinnare? Men nej, guldfrossan kom över dem hemma mot Kalmar, ett lag som flöt omkring i mitten på tabellen, utan något att spela för.

Kalmar 2008, Malmö 2010 och Helsingborg 2011 är exempel på lag som verkligen har vunnit serien på egna meriter och inte på grund av andras tillkortakommanden, sen om det är någon skillnad på det ena eller andra kan man klura på.

Nej, jag tror krönikörernas alster sett till 99 % likadana ut om MFF, Häcken eller AIK vunnit, det råkade bara bli Elfsborg som fick se sitt namn i pränt mellan superlativen.

Jag älskar Allsvenskan, men den krönikör som inte ser eller vill se hur usel den här säsongen har varit begår tjänstefel. Vi måste våga diskutera tränarnas, spelarnas och domarnas insatser.

Som MFF:are grubblar jag förstås över Norlings tombola-uttagningar och oförmåga att få spelarna taggade i avgörande matcher. Jag grubblar också över hur vissa spelare underpresterat när som mest har stått på spel. Sedan grubblar jag över hur få domartabbar vi fick se i EM och hur många vi fått se i Allsvenskan.

Bitter? Jag? Lite.