onsdag 28 juli 2010

Djurplågeri finns överallt

Katalonien är progressivt, så har det alltid varit. Det är inte förvånande att det är där ett förbud mot tjurfäktning blir verklighet. Med all rätt har denna konservativa institution fått det hett om öronen, men innan djurvänner i Sverige jublar alltför högt är det några saker som måste påtalas.

Tjurfäktning står som en symbol för djurplågeri. En tjur som springer in på arenan går en våldsam död till mötes, en snabb död, om allt går rätt till. Men alla fäktare är inte duktiga och många tjurar lider en långsam död, vilket aldrig accepteras av tjurfäktningspubliken som buar. Detta sagt mest för att vi inte ska demonisera den gängse tjurfäktningsåskådaren alltför mycket.

Innan vi hänger oss åt att peka finger mot tjurfäktningen som företeelse är det viktigt att reder ut vissa saker. Bos taurus ibericus, den spanska stridstjuren, är ett i det närmaste vilt djur som lever ett långt liv på enorma områden. De ser inga människor under alla de år de strövar fritt, endast beridna tjurbönder, och då tror de att det är hästar de ser.

De allra flesta nötkreatur (och andra tamdjur), även i djurskyddets Sverige, lever under oacceptabla former i trånga utrymmen i väntan på att föras genom en rostfri korridor, efter en skumpig resa i lastbil, till ett löpande band där en bultpistol väntar. För detta djurs koncentrationslägerliknande liv är vi villiga att betala i runda tal 150 kr/kg.

Detta är inget försvarstal för tjurfäktning, men det är viktigt med perspektiv, det är viktigt att vi inte kastar sten i glashus. Spanjorerna är inte onda. Inte svenskarna heller, men vi har fjärmat oss från våra djurs verklighet efter alla år med prydligt förpackat kött. Kan vi idag ens föreställa oss djuret som ger oss karrén eller filén? Köttet vi äter växer inte på plantor eller ges till oss som en gåva av pratande kor som är stolta över att vara till hjälp, som i Restaurangen vid slutet av universum. Djur dör för att vi ska få mat, även tjuren på arenan blir mat efter fäktningen, men hur vill vi att djuren ska leva?

Jag välkomnar ett förbud mot tjurfäktning men jag välkomnar inte en ensidig och bristfällig bild av vad tjurfäktning är. Jag välkomnar inte en ursäkt som får oss att rikta blickarna från vårt eget smutsiga byk. Vi har en köttindustri som på många plan utsätter djur för större lidanden än på en tjurfäktningsarena.

I Sverige har vi en folkrörelse, jakt, som förser frysdiskarna med kött från djur som har levt i det fria och det är för mig en av de mest acceptabla vägarna från levande djur till kött på tallriken. Men många jägare är glada amatörer som mest gillar pang pang och jag kan slå vad om att antalet skadeskjutna djur som släpar sig fram i våra skogar innan de dör överskrider antalet tjurar som dör på arenor i Spanien varje år.

Vi som äter kött har ett stort inflytande. Vi kan rösta på partier som inte drar ner på djurskyddsinspektioner, vi kan äta kött från gårdar som har djuren på bete i hagar, vi kan kräva bättre utbildning av landets jägare, vi kan helt enkelt kräva mer av våra beslutsfattare. Det är vi som väljer.

tisdag 27 juli 2010

Red ut begreppen!

"Jag har närt en kommunist vid min barm!" Dagens ledare i SDS, en tidning som ska föreställa oberoende liberal, tar i Tyko Johnssons anda upp en kär gammal högerkäpphäst; kommunister, eller "diktaturkramare". Man får ju som bekant inte kalla sig kommunist i Sverige.

Ingen sund människa bestrider att försöken att förverkliga den kommunistiska staten har fått förfärliga konsekvenser för miljontals människor. Men för hundrade gången, skilj på kommunism och Stalins, Maos eller Pol Pots sadistiska samhällsbyggen, de har ytterst lite med varandra att göra! Jag är inte kommunist, men det säger jag inte för att jag känner att jag borde avsäga mig något utan för att jag inte tror på det. Därmed inte sagt att kommunistiska försök nödvändigtvis måste sluta som i Pol Pots "Kampuchea", nej, jag tror bara inte att det är förenligt med den mänskliga naturen (vilket visar sig gång på gång eftersom makt kan korrumpera och göra människor giriga och hänsynslösa), kommunismen är en utopisk vision om ett samhälle där allt ägs av alla, (för att göra en buljongtärning av en oxe). Kort och gott, kommunismen är en teoretisk modell, ett svar på det djupt orättfärdiga samhälle i vilket den byggdes, som teori.

Innan man beskyller varandra till höger och vänster, bokstavligt talat, för att vara det ena och det andra måste man veta vad man beskyller varandra för. En nazist, till exempel, har en politisk åskådning som redan i teorin innehåller allt det den i praktiken sedan genomförde i form av rashat, aggression, förslavning. En nazist kan inte förneka det som nazismens ideologer satte på pränt nästan tjugo år innan kriget. Nazismens teori förverkligades med ohygglig konsekvens.

Om jag beskyller någon för att vara kommunist menar jag att denne tror på en teoretisk modell som jag inte tror på. Men jag skulle aldrig kalla en människa som hyllar Stalins system för kommunist utan stalinist. Mycket enkelt egentligen. Det går inte att sätta likhetstecken mellan Stalins stat och Marx vision om en stat. Stalins metoder, precis som hans företrädares och efterträdares, skapade nya klasser och ett barbariskt förtryck med endast propagandistiska kopplingar till den ursprungliga teorin.

Skribenter och politiker med högeråsikter bör inta en mer noggrann hållning när de kräver att politiker ska avsäga sig det ena och det andra. Och detsamma gäller de skribenter och politiker med vänsteråsikter som hamnar i skottlinjen, som i fallet SDS-ledaren tog upp, för när Ida Gabrielsson kallar sig kommunist för att kommunismen har en "stolt" historia åsyftar hon en historia som inte lämnat pappret annat än som en ursäkt för förtryck och despotisk självupphöjelse.

måndag 26 juli 2010

Commedia italiana

Berlusconi ertappas med handen i syltburken för femtielfte gången. Förra året svarade han med att försöka få igenom en grundlagsändring som skulle ge premiärministern immunitet. Det gick inte. Nu förverkligar han immunitetsdrömmen med hjälp av ett nätverk av korrumperade domare som ska mota lagen i grind om dess långa arm sträcker sig efter honom. Nätverket kallas P3 och är en förlängning av P2, en loge som på 70-talet hängav sig åt att bjuda in maffian i italiensk ekonomi och politik. Som om inte det var nog infiltrerade de Vatikanstaten också, mördade en påve och satte den lättledde Wojtyla, aka Johannes Paulus II, på den heliga stolen. Snart styrde P2 Vatikanstatens bank och fastighetsaffärer med hjälp av en samarbetsvillig och samvetslös amerikansk kardinal, från Chicago av alla ställen.

Vad ska man göra åt Berlusconi? Det var så länge sedan han passerade skamgränsen. Enligt uppgifter är hans kodnamn inom P3 Cesare, kejsaren, vilket säger allt.

Tänk vilka krav EU ställer på nya medlemsstater, för att inte tala om Turkiet, för att de ska passa in i den europeiska mallen och tänk med vilken laissez faire-mentalitet man hanterar Italien.

När romerska befälhavare fördes i triumf genom Imperiets huvudstad sägs de ha varit ledsagade på vagnen av en slav som viskade i triumfatorns öra: memento te mortalem esse, kom ihåg att du är dödlig. Di lärde tvista om huruvida det verkligen gick till så, Berlusconi tillhör förmodligen skeptikerna.

söndag 25 juli 2010

Pumpan anfaller!

Kalebassen längst till vänster är svår att styra. Meningen var att den skulle klänga på staketet, i stället blev det avenboken. Salladen och tomatplantorna har varit märkligt förskonade från sniglar. Jag tror att naturen har funnit ett sätt att hejda dem i deras härjningar. Nature finds a way, som Jeff Goldblum säger i Jurassic Park. Igelkottar och storkar är kända matvrak och verkar inte så kräsna, kanske har de spansk skogssnigel på menyn?
Triffid? Pumpan breder ut sig över gräsmattan. Luktärten får man hjälpa på dess klättring uppför
den preparerade stolpen, annars griper pumpan tag i den, som den gamle pilträdsgubben! Pumpa rekommenderas till den som vill ha grönt och orange i trädgården till vintern, och så är det gott, vad än folk säger. Statarkatten återkommer med recept till hösten.

MFF, Rolle och framtiden

När procentsiffran med bollinnehav började visas i tevesända fotbollsmatcher tänkte jag mest: hur räknar de ut det? Annars var jag ganska likgiltig inför siffrorna, fotboll handlar inte om att äga boll utan om att göra mål. Vem minns inte bollkära lag som Portugals och Spaniens landslag för ett tiotal år sedan trampa runt och runt utan att åstadkomma särskilt mycket?

Dagens spanska landslag har fått mig att tänka om. Deras filosofi bygger på bollinnehav: om motståndarna inte får låna bollen gör de inga mål. Men det är vanskligt, tänk er ett Spanien i VM utan David Villa.

Malmös spel bygger på bollinnehav à la Spanien, sagt i all ödmjukhet, och att anfallarna gör mål, vilket de gör. För de är flera stycken som avgör: Larsson, Ofere, Mehmeti och Nilsson, och då tänker jag inte räkna upp lagets duktiga mittfältare. Malmö ser intressant ut. Mattias Lindström, duktig HIFare, sa häromdagen att Malmö spelar för fint för att vinna Allsvenskan. Han kanske får rätt, med tanke på hur bra hans eget lag spelar, men Malmös spel är nog mer spännande än att vinna serien.

För snart fyrtio år sedan kom en ung engelsman till Malmö för att träna stadens stolthet. Vi vet alla hur det gick: drösvis av medaljer, final i Europacupen, horder av landslagsmän, en revolution för svensk fotboll med efterföljare som Hodgson, Svennis och Lagerbäck. Den nya stilen hade många fiender: "Usch, vad tråkigt", "Offsidefällor och vinna med uddamålet, fy!"

Det var kanske inte som på Nordahls tid men utan Houghton är det svårt att tänka sig Blåvitts UEFA-triumfer, VM-bronset 94' eller Lagerbäcks fem raka slutspel. Men hur är det med Malmös "possession-spel" signerat Roland Nilsson och Josep Clotet Ruiz?

Efter matchen igår: otvetydig seger, löjligt stort bollinnehav och många chanser (bara ett mål dock), frågade sig en kompis: Tänk om vi bevittnar ännu ett paradigmskifte i svensk fotboll? Tänk om Malmö än en gång visar vägen?

Det handlar om att våga äga bollen. För tio år sedan hade vi inte spelarna för ett sådant spel. Idag är det annorlunda. Oavsett var guldet hamnar i höst har årets MFF visat att det går att spela attraktiv fotboll och vinna matcher, även i Allsvenskan. Har den spanska flugan kommit för att stanna?

fredag 23 juli 2010

Mina jag och gemenskapen

Vi måste alla förhålla oss till en gemenskap, i det lilla och det stora. När gemenskapen man ingår i, eller blivit påtvingad, ställs mot eller jämförs med en annan får man ett utmärkt tillfälle att titta på sig själv och fråga sig: är min världsbild min egen eller är den en del av en gemensam överenskommelse? Kan jag skriva under på vad andra som säger sig representera mig tycker? Vem ser mig som en individ förutom mina närmaste? Är jag mitt jag eller min familj, min gata, by, stad, land, världsdel? Är jag min tro, mitt fotbollslag, min politik?

"Hallänning, svensk, europé", sa en viss utrikesminister en gång (han glömde att säga sitt namn först, för det är vad han är mest och närmast). Om vi stannar vid begreppet "svensk" så är det intressant att se hur benämningarna ser ut. "Svenska folket" röstade fram senaste melodifestivalvinnaren, något som alla inte är nöjda med "ute i stugorna". Vem är vem? Bor de verkligen i stugor? Jag röstade inte och tyckte vinnarlåten var tråkig, sitter jag då "ute i stugan"?

Är det typiskt svenskt att godta att bli inbegripen i kollektiva benämningar som är så uppenbart modesta? Många svenskar skulle säkert se det som hedervärt att vara "vanligt folk" eller "den lilla människan". Den lilla människan, the small people, som den språkförbistrade svenske BP-chefen sa om de amerikaner vid mexikanska golfen som drabbats av oljeutsläppet. Grov miss, i möjligheternas land är det inte smickrande att benämnas liten människa. Small, det låter som man är småväxt eller ohjälpligt fast i ett träsk av icke-möjligheter i möjligheternas land.

Och så det senaste. Ni vet nog vart detta barkar, just det, "verklighetens folk". Förra årets stora politiska floskel. Tänka sig att partier och organisationer nu tävlar om begreppet. SD menade att de var före KD, som nu försöker varumärkesskydda det. Sen har RFSL gett sig in i kampen om "verklighetens folk", som organisationen själv uttrycker det, som en "blinkning" till KD. RFSL verkar i alla fall se humorn i det hela, SD och KD däremot ser det som en kamp om röster i valet, som om horder av individer som känner sig som "verklighetens folk" bara väntar på vilket parti som ska välja dem.

Att KD (SD:s intellektuella kapacitet ger jag inte mycket för) inte förstår att begreppet "verklighetens folk" redan har blivit en komisk stapelvara, är för mig en gåta. Fast det är bäst att inte dra för många skämt om det förrän "svenska folket" har sagt sitt. Valet avgörs "ute i stugorna" av den "lilla människan", "vanligt folk" som du och jag. Så tro inte att du är nåt!

onsdag 21 juli 2010

Naturen-Byråkratin 1-1

Nu tvingas många bönder betala tillbaka pengar till EU för stöd de inte var berättigade till. Anledning? För mycket skog och hagar på deras mark. EU-reglerna är inte anpassade efter svenska förhållanden och någon flexibilitet verkar det inte vara tal om. I värsta fall kommer svenska bönder i framtiden lydigt hugga ner skog och dränera hagar för att få rätt till pengarna, vilket skulle vara ännu ett slag mot viktiga biotoper i detta "den biologiska mångfaldens år". I bästa fall kommer EU-byråkraterna inse det orimliga i att ha exakt på millimetern samma regler för länder i en klimatzon ett stenkast från Arktis och länder i gränslandet till Sahara. För att påverka byråkraterna krävs dock en tuff svensk hållning i Bryssel, men det kan vi glömma, jordbruksminister Erlandsson har redan valt att inte ta strid. Ännu en minister i regeringen Reinfeldt med ansvar för vår miljö som mest verkar vara en nickedocka.

Kampen för vår natur börjar likna ett skyttegravskrig: Motståndarna slåss om små remsor mark bara för att se dem återerövras nästa vecka. Därför ställer jag Erlandssons brist på vision mot Svedala kommun som i dagarna invigde ett nytt naturreservat för att bevara just skog och hagar. Den privata markägaren som har upplåtit en ansenlig del av sin mark till reservatet framhåller hur viktigt det känns att skydda marken från bland annat vägbyggen, han framhåller också stoltheten över de värden marken representerar. Det finns människor med vision, tack!

Extra extra, read all about it!


Inför den stekheta kvalmatchen till Champions League mellan AIK (Sverige) och Jeunesse (Luxemburg) hamnade AIK-anhängare i bråk med den luxemburgska ordningsmakten. Statarkatten erfar att matchen, som hela fotbollseuropa emotser med stor spänning, kommer att spelas som planerat.

Regeringen saknar visioner om miljön

Inför ett val gäller det för partierna att känna av opinionen, alla röster räknas, alla frågor är viktiga. Höger och vänster raggar röster i varenda fråga som dyker upp. Jag tror att det borgerliga blocket vinner igen. Varför det? Jo, för att de som redan har har fått mer. Högern lockar väljarna inne i varje väljares bubbla med löften om mer lön och lägre skatt, alltså trevligt för dem som har jobb, förmögenhet, egendom och så vidare. Att fler människor är arbetslösa nu än på flera år är inte lika viktigt, eller att skyddet för dem som inte har sysselsättning eller är sjuka har minimerats. Eller att Sverige sitter i en miljöpolitisk skamvrå i den internationella gemenskapen efter fyra år av backande från den ena principen efter den andra. Miljöministern tycker att det är hemskt att människor skräpar ner i naturen samtidigt som hans regering inskränker strandskyddet och övrigt skydd av värdefull natur, för att kommunerna ska kunna bygga dyra hus och lägenheter och locka skattebetalare med "naturnära boende". Han tillåter licensjakt på en ovärderlig rovdjursstam för att han är i lobbyisters händer och provborrning efter fossil gas för att provborraren kan betala för sig, trots att det är ett företag som våldsamt utnyttjar naturtillgångar i bland annat Nigeria och bidrar till miljöförstöring, etniska konflikter och korruption. Vilken princip står på tur för slakt för regeringen Reinfeldt?

Jag röstar inte för mig själv. Om så ett parti skulle skräddarsy ett program som lyfte min lön med femtusen kronor i månaden skulle jag inte rösta på det partiet om det inte hade en vision för både människan och planeten. Min lön betyder ingenting i det större sammanhanget. Jag röstar för så många som möjligt. Jag brinner för miljön. För i vår miljö, lokalt och globalt, finns värden som är oersättliga och ovärderliga, men även, för att tala "moderatiska", lönsamma. Inte som exploateringsobjekt men för att vi har en unik chans att rädda det som räddas kan, för planeten, oss själva och för framtida generationer. I Sverige finns det ännu tysta platser, hundratals, i Tyskland finns det en enda. Varför tror ni tyskar kommer hit och plöjer ner pengar i svensk turism?

Egentligen borde det inte spela någon roll om tyskar kommer hit för att se vår natur, naturens värde är större än alla turister och alla inkomster i hela världen. Men som man säger: tala med borgarna på borgarnas vis, och att tala om solidaritet, vision och ovärderlig natur med dem är som pärlor för svin.

måndag 19 juli 2010

Som ett brev på posten

I spåren efter åratal av tvångsisolering av Gaza, världens största fängelse, har nu gazaborna fått ännu ett påbud att rätta sig efter. Det är ett tidens tecken att ett förbud mot att röka vattenpipa (för kvinnor) införs. Konservativa idéer till följd av radikalisering av religion, hur paradoxalt det än låter, frodas i ett samhälle som präglas av frustration.

För att få en känsla för vattenpipans sociala funktion, läs Sorl över Nilen av Naguib Mahfouz.

Rättfärdig kamp

Protester vid Shell i Simrishamn mot företagets planer på att provborra efter gas i Skåne. En rättfärdig kamp mot ett huvudlöst projekt. Det finns en mikroskopisk chans att Shell hittar gas tusental meter ner i jorden, men för att få reda på det plöjer de ner mark och pengar i områden med högt naturvärde trots naturvännernas och ortsbornas protester. Måste man utnyttja alla eventuella naturtillgångar som finns? Jag tycker inte att det låter särskilt modernt. Förnyelsebar energi är däremot modern. I Sverige finns de ekonomiska och teknologiska resurserna att utveckla miljövänliga alternativ, ta vara på det i stället!

Tänk er för föräldrar!

Katter, hamster, marsvin, vattenödlor, grodor. Så såg femton år av djurhållning ut hemma hos oss när jag var liten. Det är åtminstone några djur för mycket, med facit i hand. Om man skaffar husdjur måste men ha tänkt genom det noga. Barn kan må mycket bra av att lära sig att ta hand om djur, känna empati med dem och sörja dem när de dör. Men barn tröttnar också. Fågeln som sitter i sin bur eller hamstern som springer i sitt hjul måste övervakas, stimuleras och skötas. Man får aldrig glömma bort ett djur, ett djur får aldrig införskaffas som vore det en leksak. Djur är inga leksaker.

Jag förmodar att det är svårt att stå emot barns tjat. Men hur många föräldrar går inte där varje vecka och städar i buren och krattar i lådan, fastän man kom överens om att det vara allas ansvar? Och för varje irriterad förälder går det ett barn med dåligt samvete. Och dåligt samvete är det sista man ska lägga på barns axlar.

Föräldrar, vik er inte för tjatet, ta istället tillfället i akt och sitt ner med barnen och prata om vad som krävs av oss människor när vi har djur. Och givetvis, om det råder minsta tvekan om barnet överhuvudtaget förstår era resonemang så är det en tydlig signal om att ert barn är för litet för att ha hand om djur.

En sista sak, (jag ber om ursäkt för mitt pekfingriga tonfall), om ni bestämmer er för att ni är mogna att ha hand om djur, ring då till djurskydd, härbärgen och polis och förbarma er över djur som redan har blivit övergivna. Skaffa aldrig djur från tvivelaktiga källor, ring alltid polis och djurskydd om ni upptäcker missförhållanden hos dem som säljer!

Himmelsblå semesterfirare

Det stod skrivet i stjärnorna att AIK skulle vinna mot MFF i den allsvenska omstarten. AIK med ny tränare och prekärt läge, utrensningar i truppen, nya vindar, revanschlusta. MFF med favorittryck, avstängningar, skador, transferrykten och sist men inte minst, sommar, sommar, sommar. MFF är inget sommarlag. AIK har utnyttjat uppehållet föredömligt, MFF har inte utnyttjat det alls. För få träningsmatcher, en fiaskoartad cupmatch, ständiga rykten om spelare som ska säljas och köpas. Kära MFF, sälj Edvard Ofere nu, killen vill inte vara kvar, sälj eller bänka! Upp med Alex Nilsson ett pinnhål, ta ett snack med Agon om att "super sub" är precis vad han får sikta in sig på att vara.

Malmöborna må älska fotboll, men på sommaren är Malmö något av ett "Big Easy"* och snittsupportern har svårt att slita sig från stränderna och uteserveringarna. Jag säger det igen. Det anpassade spelschemat har bara förstärkt känslan av att Allsvenskan är en produkt som varje år återskapas av ängsliga förbundsbasar som inte fattar att det allsvenska varumärket står sig bra, så länge man inte jiddrar med det för mycket. Man kan inte sluta spela fotboll i början av juni bara för att tre spelare från allsvenskan k a n s k e skulle kunna bli uttagna till VM!

För några år sedan hängde jag med två kopparslagare på match, Landskona BOIS-ÅFF, sommar, sol och slöa spelare mitt i högsommaren. ÅFF såg likgiltiga ut, nästan apatiska. En röst från ÅFF-klacken uppmanade spelarna i halvtid, med karakteristisk accent: "Spela fotboll då för f-n, semesterfirare!" Jag har för mig att vändningen kom omgående i andra halvlek.

Det gäller förstås för MFF att spela fotboll, långt speluppehåll eller ej. Det är läge att hitta gemenskapen i gruppen igen, lita på varandra, ta ansvar tillsammans. Rolle, nu har du chansen, får du skutan på rätt köl igen kan du bli historisk, för alla tränare som tar Sveriges finaste fotbollslag till guld blir historiska.

*New Orleans

torsdag 15 juli 2010

Sol, gas och olja

Sydsvenskans ledare säger nej tack till planer på att utvinna solenergi i Sahara för vidareförsel till Europa. Anledningen är att Europa då skulle tvingas samarbeta med "obehagliga" regimer som i Sudan, Egypten och Libyen, som kan "dra ur sladden" hux flux. SDS jämför det med Europas beroendeförhållande till Rysslands gas och Saudiarabiens olja. Problemet är alltså att Europa skulle riskera att behöva förhandla med ondskefulla regimer? Är det inte redan det vi gör? Kan man rangordna odemokratiska regimer? Är inte problemet snarare hur länderna vars råvaror Europa utnyttjar ska kunna dra nytta av sina egna råvaror på samma villkor som vi? Sydsvenskans ledare kanske är orolig att Saharas solstater inte ska vara samma lydiga och västvänliga diktaturer som exempelvis Saudi. Det vore ju tråkigt om Europa skulle vara tvungna att ockupera, låt oss säga, Libyen, när de vill höja priset på sol. Jag tror att SDS ledare lider av samma ängslan som många andra européer, ängslan att förlora herraväldet. Nej, SDS, kritisera istället de företag som bedriver omoralisk handel med diktaturstater, kritisera barnarbete, slavarbete, tvångsförflyttningar av byar och andra hemskheter som sker med många europeiska företags goda minne. Om en förnyelsebar energikälla kan skapa välstånd i några av jordens fattigaste länder utan att hänsynslöst exploatera dem så är det värt att chansa. Kanske kan "obehagliga" stater bli behagliga, både för omvärlden och sig själva. Men då krävs det att det inte är business as usual, utan lika villkor för alla parter. Jag menar, vad skulle vi tycka om inte omvärlden ville ge skäligt betalt för vår skog? Nog skulle vi "dra ur sladden".

onsdag 14 juli 2010

I vulkanens fotspår

Eyjafjallajökull tvingade FC Barcelona att ta bussen till Milano för att möta Inter i semifinal i Champions League. Det föranledde en del gnäll och senare, när förlusten mot italienarna var ett faktum, något att skylla på. Hur kan några timmar på buss förstöra för en grupp vältränade fotbollsspelare med en snittålder på 25? Gikt? Ryggvärk? Portvinstå? Dålig cirkulation i benen?

Historien fick mig att se på VM med nya ögon: Jag ville inte höra gnäll, inte se filmningar, divalater, förtvivlade böner och krokodiltårar när domaren tittade, inte höra dryga kommentarer av högdragna tränare eller se spelare rusa förbi journalister och autografjägare utan att ägna dem en blick.

Jag ville se sportsmanship, kämpaglöd, storhet i både förlust och seger, jag ville se goda förebilder. Här följer en lista på några saker jag såg:

Det franska kaoset. Spelarstrejk, tränare som kallas till Le President de la Republique för att motta reprimand. Vilka tror de att de är? Frankrikes framgångar i fotbollshistorien har stått och fallit med två genier, Platini och Zidane, utan ledarskap på plan är franska landslag blott 11 st föga kreativa och förutsägbara fotbollsakademiprodukter.

Avsaknad av reservplan. Argentina hade inget att komma med när Tyskland visade sig vara lika snabba, tekniska och påhittiga som Maradonas mannar varit tidigare i turneringen. Diego, du är störst, men inspiration räcker inte som taktik.

Avsaknad av ödmjukhet. Det är inte bara brasilianska fotbollsspelare som lever under press. Men deras grinighet när det inte gick deras väg blev deras fall. Jag såg det redan mot Elfenbenskusten och det stod i full blom mot Holland i kvarten.

En självklar fråga. Som representant för det ena av jordens två mest självgoda folk tar jag mig friheten att knäppa det andra på näsan. Vad var det för mening med att Danmark fick åka till VM? Och Olsen, varför så dryg på presskonferenserna? Ditt hold håller inte, face it.

Spelarnas ansvar. Domarna gjorde bort sig men hur ska man kunna skipa rättvisa när spelarnas filmningar och fulheter maskeras allt skickligare? Lucios slag på Drogbas specialskyddade arm tar priset.

Living in the past. "Lippis problem började när Nesta tackade nej till landslaget", sa en italiensk journalist. Tro mig, Italiens problem är större än så. När man yvas över att en snart 40-årig back tackar nej till VM, då är det verkligen kris.

Uruguay, Tyskland, Holland och Spanien var kvar till sist och de hade en sak gemensamt; de var fokuserade på sin fotbollsmässiga uppgift, om än med olika metoder. Det var länge sen de fyra sista var så värda att vara där.

And the award goes to...Landon Donovan. Kämpar och sliter och brillierar, konverserar med journalister och vänder felaktigt bortdömda mål till revanschlusta till nästa match. Där har vi en god förebild. Bubblare på listan är finalhjälten Iniesta.

Slutligen en fråga till Puyol och Xavi. Med all respekt för Kataloniens särställning och Francos illdåd och förtryck av den katalanska kulturen, men var det verkligen nödvändigt att vifta med den katalanska flaggan två minuter efter en medaljceremoni som på många sätt var en manifestation för vad man kan åstadkomma när man gräver ner stridsyxan för en stund och som kanske, kanske kunde överbrygga nationella motsättningar och föreställningar skapade av inte bara en verklig historia utan även av stereotypa uppfattningar om vi och dom?

Mvh /Självgod svensk

lördag 10 juli 2010

Rapport från en värmebölja

Vem vill sitta framför skärmen när termometern visar 30+? Jag är ohjälpligt efter i nyhetsflödet och när jag blundar ser jag fortfarande Ramos nicka in segermålet för Spanien i semin mot Tyskland. De är lite mer aktiva i kylan i Sydafrika. Holland mot Spanien i VM-final, det hade jag aldrig trott. Jag tror Spanien vinner för att de är tålmodiga, välorganiserade och så enormt bra på att hålla bollen inom laget. Den spanska fotbollsfilosofin funkar onekligen: om motståndarna inte får låna bollen kan de inte göra mål. Men visst blir det match av det hela, Holland är tekniska, taktiska och passionerade och det är ingen dålig kombination.

Vad händer annars i det lilla och stora? På den lokala fronten har Lunds kommun visat att Lund och Svinarp, Janssons och Westers fiktiva småkommun, har vissa likheter. Ett nytt kommunhus ska byggas och detta precis där en av Lunds sista originella institutioner ligger, nämligen vandrarhemmet Tåget, inrymt i ett tåg. Alla som tycker om att resa vet vad det är man fastnar för som resenär, vad man berättar om när man kommer hem, och ett vandrarhem inrymt i ett tåg hör definitivt till den kategorin. Men denna institution försvinner alltså för att politikerna inte är nöjda med sina nuvarande faciliteter. Om ett nytt kommunhus ska generera träffar på Google då krävs det minst att Calatravas ska rita det.

Nu sätts spaden i jorden för ett nytt gigantiskt köpcentrum i Malmö, nu i Hyllie, ära vare Mammon. Ännu ett av många försök att slå undan benen på handlarna i stan. Frågan man måste ställa sig är: vad ska vi ha staden till? Om det fortsätter så här kommer Malmö innerstad förvandlas till en steril plats där man bara behöver bekymra sig om att välja mellan Seven Eleven och Espresso House. Hemska tanke.