Sol, gas och olja

Sydsvenskans ledare säger nej tack till planer på att utvinna solenergi i Sahara för vidareförsel till Europa. Anledningen är att Europa då skulle tvingas samarbeta med "obehagliga" regimer som i Sudan, Egypten och Libyen, som kan "dra ur sladden" hux flux. SDS jämför det med Europas beroendeförhållande till Rysslands gas och Saudiarabiens olja. Problemet är alltså att Europa skulle riskera att behöva förhandla med ondskefulla regimer? Är det inte redan det vi gör? Kan man rangordna odemokratiska regimer? Är inte problemet snarare hur länderna vars råvaror Europa utnyttjar ska kunna dra nytta av sina egna råvaror på samma villkor som vi? Sydsvenskans ledare kanske är orolig att Saharas solstater inte ska vara samma lydiga och västvänliga diktaturer som exempelvis Saudi. Det vore ju tråkigt om Europa skulle vara tvungna att ockupera, låt oss säga, Libyen, när de vill höja priset på sol. Jag tror att SDS ledare lider av samma ängslan som många andra européer, ängslan att förlora herraväldet. Nej, SDS, kritisera istället de företag som bedriver omoralisk handel med diktaturstater, kritisera barnarbete, slavarbete, tvångsförflyttningar av byar och andra hemskheter som sker med många europeiska företags goda minne. Om en förnyelsebar energikälla kan skapa välstånd i några av jordens fattigaste länder utan att hänsynslöst exploatera dem så är det värt att chansa. Kanske kan "obehagliga" stater bli behagliga, både för omvärlden och sig själva. Men då krävs det att det inte är business as usual, utan lika villkor för alla parter. Jag menar, vad skulle vi tycka om inte omvärlden ville ge skäligt betalt för vår skog? Nog skulle vi "dra ur sladden".