Mina jag och gemenskapen

Vi måste alla förhålla oss till en gemenskap, i det lilla och det stora. När gemenskapen man ingår i, eller blivit påtvingad, ställs mot eller jämförs med en annan får man ett utmärkt tillfälle att titta på sig själv och fråga sig: är min världsbild min egen eller är den en del av en gemensam överenskommelse? Kan jag skriva under på vad andra som säger sig representera mig tycker? Vem ser mig som en individ förutom mina närmaste? Är jag mitt jag eller min familj, min gata, by, stad, land, världsdel? Är jag min tro, mitt fotbollslag, min politik?

"Hallänning, svensk, europé", sa en viss utrikesminister en gång (han glömde att säga sitt namn först, för det är vad han är mest och närmast). Om vi stannar vid begreppet "svensk" så är det intressant att se hur benämningarna ser ut. "Svenska folket" röstade fram senaste melodifestivalvinnaren, något som alla inte är nöjda med "ute i stugorna". Vem är vem? Bor de verkligen i stugor? Jag röstade inte och tyckte vinnarlåten var tråkig, sitter jag då "ute i stugan"?

Är det typiskt svenskt att godta att bli inbegripen i kollektiva benämningar som är så uppenbart modesta? Många svenskar skulle säkert se det som hedervärt att vara "vanligt folk" eller "den lilla människan". Den lilla människan, the small people, som den språkförbistrade svenske BP-chefen sa om de amerikaner vid mexikanska golfen som drabbats av oljeutsläppet. Grov miss, i möjligheternas land är det inte smickrande att benämnas liten människa. Small, det låter som man är småväxt eller ohjälpligt fast i ett träsk av icke-möjligheter i möjligheternas land.

Och så det senaste. Ni vet nog vart detta barkar, just det, "verklighetens folk". Förra årets stora politiska floskel. Tänka sig att partier och organisationer nu tävlar om begreppet. SD menade att de var före KD, som nu försöker varumärkesskydda det. Sen har RFSL gett sig in i kampen om "verklighetens folk", som organisationen själv uttrycker det, som en "blinkning" till KD. RFSL verkar i alla fall se humorn i det hela, SD och KD däremot ser det som en kamp om röster i valet, som om horder av individer som känner sig som "verklighetens folk" bara väntar på vilket parti som ska välja dem.

Att KD (SD:s intellektuella kapacitet ger jag inte mycket för) inte förstår att begreppet "verklighetens folk" redan har blivit en komisk stapelvara, är för mig en gåta. Fast det är bäst att inte dra för många skämt om det förrän "svenska folket" har sagt sitt. Valet avgörs "ute i stugorna" av den "lilla människan", "vanligt folk" som du och jag. Så tro inte att du är nåt!