onsdag 31 mars 2010

Påsken är här

På våra breddgrader är julen den största kristna högtiden men på de flesta andra håll är påsken nummer ett, särskilt i katolska samhällen. I Spanien går processionerna genom stad och by och kvarter, dygnet runt, alla präglade av just den dagens budskap. Vissa ordnar, peñas, täcker sina ansikten, att gå i procession är då ett sätt att rena sig, ett samtal mellan individen och Gud som sker anonymt. Ibland bär de kedjor, ju fler kedjor desto större synd. Förr kunde dömda brottslingar få permission till påsk för att få en chans att be om förlåtelse.

I Sverige är det inte så vanligt att följa Stilla veckans rytm, men i kyrkorna gör man det, om än inte med samma dramaturgi som i Spanien eller med den katolska kyrkans fokus på synden. Påsken i våra kyrkor handlar mer om stillhet och eftertanke; minns det som hände, minns budskapet.


Min beska knorr handlar inte om själva påsken utan om Turinsvepningen, som enligt uppgifter har undersökts med ny teknik. Jag tycker visserligen att det är jättespännande att försök görs att återskapa ansiktet som finns avtryckt på duken, spännande på ett Indiana Jones-vis, jag tycker bara att tajmingen känns så löjligt perfekt, när om någonsin ska man rekonstruera Jesus ansikte i en datorsimulation om inte nu, lagom till påsk. Det påminner lite om Dan Browns Änglar och demoner där påvens kammarherre konstruerar ett mirakel för att locka tillbaka den vilsna mänskligheten till kyrkan.


Miraklet är högst centralt i påskhögtiden men det finns värden i budskapet som känns mer angelägna. Lunds Universitets rektors beslut att ställa upp för de hemlösa är att verka för dessa värden. Ett föredömligt initiativ sprunget ur en universitetsvärld som inte sällan riktar sig mot marknaden, där de feta anslagen finns. Det finns så klart invändningar. Eller? En moderat kommunpolitiker gillar i och för sig initiativet men hyser farhågor att det blir utom kontroll och drar fler hemlösa till kommunen. Det måste vara jobbigt att vara blå och ständigt känna kravet att ta ner idealisterna på jorden, så här i påsktider och allt.

Dimma över Marstrand



tisdag 30 mars 2010

I ett Mammons tempel nära dig

Surkatten, den bakåtsträvande och präktige Statar'n ska gotta sig i stackars butiksägares våndor nu när Entré hänger löst ett år efter invigningen. Inte alls, det är inte deras fel att Malmö kommun, eller Malmö Staaaaad som det så fint heter, utan eftertanke uppmuntrar till shoppingcentrum varhelst det projekteras för nybyggnation. Shopping är en av de vanligaste fritidsaktiviteterna, om man intervjuar folk på stan. Fritidsaktivitet? Som att rida, gå promenader, måla, idrotta, fågelskåda? Jag säger då det.

Men tro inte för ett ögonblick att hobbyshoppingen är en fritidsaktivitet sprungen ur människans innersta behov, ett naturligt steg i hennes utveckling. De flesta behov skapas av människor som vill att vi ska behöva så att de i sin tur ska kunna skratta hela vägen till banken. Som konsument finns risken att ju mer man köper som man inte behöver, desto mer får man göra sig av med av det man verkligen behöver. Präktigt var som sagt ordet.

Att det går dåligt för Entré är ett gott tecken. Kanske finns det trots allt en gräns för hur mycket golvyta i en stad som kan upptas av samma tjugotalet slit- och slängbutiker.

måndag 29 mars 2010

Alla älskar Kina

Plötsligt tänker ingen på censur, fängslande dissidenter, summariska rättegångar, dödsstraff eller brott mot folkrätten. När Kinesiska Geely hostar upp kosing för en svensk nationalklenod, åtminstone till namnet, då tar Maud Olofsson på sig en kinesisk blus och sitt mest statsmannamässiga leende i teve, ett milt sådant, för att imponera på de köpstarka herrarna från öst. Dialog är bättre än sanktioner, säger hon. Visst, gör då business med Kuba, eller har de inte tillräckligt mycket flis? Nej, just det, de är ju bara kommunister.



Den här typen av hyckleri har ingen färg eller tid. Till exempel sålde Sverige, via Jugoslavien, sprängmedel till Iran på det glada åttiotalet, jugoslaverna sålde helt enkelt varorna till Iran och fick en lite procent på kuppen. Sverige säljer som bekant inte vapen till länder som "bedriver krig, förtrycker sina medborgare eller befinner sig i konfliktområden".



Men Kina, detta vidunderliga land med sin mångtusenåriga historia. Alla älskar Kina, så länge det kan dra upp mindre länder ur kristider, särskilt när det är val samma år. Men det är klart, som Maud påpekade, Sverige är ett litet land, precis som Danmark, som Mao..påpekade en gång när en rådgivare upplyste honom om Danmarks ringa invånarantal: "det var ett litet land, det får vi se till att bevara".

onsdag 24 mars 2010

Malmö FF Malmö FF Malmö FF

Jag var där. I ett framtida retrospektiv kanske ett sådant konstaterande kan ljuda med samma klang som: Jag var där när Patrik Andersson gjorde sin första träning i comebacken -04 (jag var inte där), eller jag var där när Zlatan sköt 2-0 mot AIK i den allsvenska återkomsten -01 (men där var jag). Igår bjöd Malmö FF på fotboll när den är som bäst och jag var där. Efter matchen konstaterade lagets tuffaste spelare Guillermo Molins att: om vi kan spela så här i tio matcher så kan vi börja snacka. Helt rätt inställning. Inte sväva iväg till nästa veckas obehagliga bortamatch mot starka Gefle på champagnelätta ben, för då blir det svårt. Molins inställning är guld värd. Allsvenskt guld?

Björnfamilj utplånad efter tjuvjakt

Och så undrar de stora intresseorganisationerna för jägare varför jägarnas rykte är lite skamfilat...Med bak-och-fram-skorna på fördömer jägarkåren tjuvskytte (det skadar ju deras bransch) men off the record skyddar man sina medlemmars "egna initiativ"; skjut och gräv ner, men åk inte fast! För det är inga ensamvargar (en opassande metafor för rovdjurshatare) som jagar rovdjuren illegalt, det är organiserade medlemmar som vet att de åtnjuter ordförandens beskydd. Regeringens beslut att tillåta licensjakt på varg och lodjur, mot lagar och förordningar och etiska och moraliska principer, har sänt otvetydiga signaler till dem som redan innan har svårt att skilja på rätt och fel. Skjut och gräv ner, men åk inte fast.

Folk i alla landskap, förenen eder mot naturens fiender!

måndag 22 mars 2010

Et yndigt land

Har ni hört om det nya poängsystemet för invandrare som Dansk folkeparti har lyckats förhandla sig till med regeringen? Jag citerar SDS ledarsida: "De som samlar hundra poäng ska kunna få permanent uppehållstillstånd efter fyra år. Idag är gränsen sju år. För sjuttio poäng krävs godkänt i danska, tre års sysselsättning och lika lång tid utan socialbidrag. Resterande trettio kan erhållas till exempel genom prov i dansk kultur och historia, engagemang i föreningar med mera".

Jag har, förutom de uppenbara invändningarna som SDS redogör för, följande tankar i ämnet:

Hur ska man göra med den kategori danskar (den blonda varianten som dricker öl och äter gris) som inte heller kan danska? Undersökningar visar att danska barn är de barn inom EU som lär sig sitt modersmål senast eftersom de danska konsonanterna slipas bort och diftongerna blir fler. Svårt att begära att folk med andra modersmål ska lära sig.

Har alla prebens och brians per automatik sysselsättning i tre år och därmed inte socialbidrag? Kan de dessutom berätta om den danska kungalängden, kolonialhistorien, Oehlenschläger och the great HCA? Skulle alla skolbarn i ett klassrum i Herlev utan att blinka kunna hålla ett femminutersföredrag om något av dessa ämnen?

Måste alla vara med i föreningar? ni vet, ordförande, sekreterare, suppleant, protokoll och annat astråkigt man förknippar med föreningsarbete, om man som Statarkatten råkar vara ointresserad av det.

Sverigedemokraterna vädrar morgonluft när de hör om Dansk folkeparti och deras landvinningar eftersom de fortfarande bygger sin politik på en inbillad folkopinion i Sverige mot invandring. Måtte Sverige fortfarande vara ett anständigt land efter valet. Retoriken i invandringsfrågan i Danmark är helt absurd och inte värdig en demokrati.

Jag föreslår att danskarna koncentrerar sig på smörrebröd istället, det sköter de ypperligt!

söndag 21 mars 2010

Vinterstudion for president!


Så har Vinterstudion gjort sitt för i år, ett tecken så gott som Groundhog day att vintersporterna går i ide till nästa säsong, ja, förutom att utövarna tränar som galningar under hela de långa lata sommarmånaderna för att bli ännu bättre. Det kostar på att ligga i topp. Jag stämmer in i hallelujakören som sjunger Vinterstudions lov, det har varit riktigt kul att följa och det ska bli spännande att se om sommarens fotbollssändningar bjuder på samma kvalitet.

Dagens sändning bjöd på ännu en uppvisning av den fenomenale Petter Northug, som passade på att flörta med publiken i Falun inför sitt VM-ambassadörsskap för dalametropolen. Den som såg hans lopp idag och hans insats i slottssprinten när han stakade runt hela banan till en slutlig andraplats förstår, om inte tidigare, att han är helt unik.

Så blev det äntligen guld för Hammarby. I bandy. Och hårt prövade söderbröder kan för första gången på länge känna lite stolthet för sin förening. Det var emellertid andra tongångar på en pub i Stockholm häromdagen där en vän fick fly undan glassplitter och vinande föremål när puben attackerades av ett gäng bajare på jakt efter solnaiter. Fy hundan!

Och så till sist Mjällby som tvålade till GAIS med 3-0 i fotbollsallsvenskan efter hattrik av Marcus Ekenberg. Ekenberg som alltid var steget före Chippen när de spelade ihop som lovande ynglingar och sporrade denne att bli ännu bättre. Frågan är vem som är bäst nu.

Minnen från korpen

Jag minns korpen i Lund. Jag var väl tjugofem och hade spelat min sista seriematch några år tidigare. Korpen var lagom att spela i, inga träningar och överkomligt motstånd men ändå med den tävlingsnerv jag behövde för att tycka att fotboll var riktigt kul. Jag minns de där hjulbenta fyrtio nånting grabbarna med kalaskula och dåligt flås men med en ännu icke slocknad ungdomstalang kvar i benen. De kunde borra in ett skott i krysset utan ansats, de kunde slå precisa krossbollar över halva plan - så länge de orkade. Jag minns hur deras ledband töjdes ut och deras knän hoppade ur led, hur de vred sig i plågor och skrek ut sin ångest för att efter en snabb hobbyortopedisk korrigering fortsätta matchen ut. Jag minns deras humör i slutet av matcherna när orken började tryta, hur de bröstade sig mot motståndarna och gnällde på domaren när de fick gult kort efter ännu en kapning på en yngre och kvickare motståndare. Jag minns ambulansmännen som åt glass medan de väntade på slutsignalen.

Korpen är känslornas serie - på plan. Men att behöva avbryta korpserien för ungdomar i kombihallen efter incidenter mellan publik och spelare är tragiskt.

Ifrågasätt köttindustrin!

Sydsvenskan belyser i ett reportage djurskyddsinpektörernas svåra arbetsvillkor i Skåne. 16 kommuner, 23 000 djurägare, 4 inspektörer. Då var aktivisternas intrång hos grisbönder i höstas ytterst välkommet eftersom de som ska se till att Sveriges djurägare efterlever lagar och regler är en otillräcklig resurs. Fokus på vanskötseln av grisarna hamnade i fokus lägligt innan jul, nu hoppas jag att turen har kommit till fågeluppfödarna så här innan påsk.

Hur kan man yrkesetiskt hamna i en sådant läge att man slutar bry sig om sina djur? En stor del av mänskligheten äter kött. Jag äter kött men jag vill äta kött från djur som har haft drägliga liv, kalla det dubbelmoral om ni vill. Men att stanna och titta på Lillehems utegrisar när de bökar i leran och sedan göra nästa stopp i gårdsbutiken för att köpa en bit rökt fläsk är att vara nära processen, en garanti för konsumenten. Att däremot nöja sig med att köttet ligger färdigt och billigt i disken är att skriva under på en hantering som är etisk och moraliskt helt förkastlig. Så länge vi inte ifrågasätter hur fläskkarré kan kosta under fyrtio kronor kilot kommer djuren alltid att fara illa. Kött kan inte vara så billigt som det är, det måste vara dyrare, sorry, man får snällt gå med på att äta kött mer sällan!

lördag 20 mars 2010

Internationella relationer

Som student stötte jag ofta på artiklar, rapporter och facklitteratur i ämnet folkmordet på armenierna. Det finns många dokument, vittnesmål, även nu levande vittnen om den turkiska statens övergrepp och enligt alla konventionstexter som överhuvudtaget har skrivits och ratificerats av såväl Sverige som Turkiet, den turkiska statens folkmord på armenierna. Jag litar på FN, även om FN inte fanns 1915 när folkmordet skedde så tjänar definitionen av begreppet folkmord som en formulering man kan luta sig mot, med fakta i målet framför sig, och som en utväg ur semantiska diskussioner med förnekare.

Det är intressant att se hur dagens politiker värderar internationella relationer. Det är moraliskt tvivelaktigt att värdera vänskap med andra nationer helt utifrån ekonomiska och taktiska ställningstaganden. Turkiets väg till EU omhuldas av Bildt (hallänning, svensk, europé), och det är nog rimligt, men ett medlemsskap kommer inte utan krav. Men Turkiet är också NATOs brohuvud mot Mellanöstern, därför måste vi tydligen tassa på tå och inte uppröra några känslor. Vi får heller inte riskera lukrativa businessmöjligheter med Turkiet. Så fungerar det. Import, export, handelsavtal, tillväxt, tjofaderalla. Har det inte varit ovanligt många indignerade ambassadörer hit och dit den senaste tiden, förresten? Budskapet är tydligt: Håll tyst. Men vi måste alla tvätta våra smutsiga byk. Hur skulle Sverige framstå om vi inte var beredda att diskutera vår roll i andra världskriget, vår rasbiologi, våra kränkningar av romer, vårt slavfort i Ghana? för att nämna några givna diskussionsämnen i skolan. Vi hade varit historielösa och sårbara för revisionismens destruktiva ambitioner.

onsdag 17 mars 2010

Andefattig premiär

Så var premiären avklarad och det var nog så Malmö FF-spelarna resonerade efter gårdagens bortamatch mot GAIS. Nog märktes det att laget inte hade matchats ordentligt. Det har ju framförts en del kritik mot uteblivna träningsmatcher i vinter och kritikerna fick verkligen vatten på sin kvarn. Nu var det inte så illa som det kanske låter. Jag skulle vilja påstå att det såg ganska bra ut trots de dåliga förberedelserna, och med en lika nymornad Martin Hansson vid visselpipan kan Himmelsblått nog vara tacksamma för en pinne. Att uppfatta en hands i röran runt kapten Andersson är lika skickligt som att inte göra det fem minuter tidigare i det andra straffområdet. Vanligtvis brukar domare, likt Homer Simpson, nyttja two wrongs make a right-principen, men se det gjorde inte Hansson, och det var tur det, det skulle ju ha fått honom att se inkompetent ut. Dahlin räddade straffen och MFF fick med sig ett kvitto på att lagets sista utpost är precis så bra som alla hoppas.

En del goda intentioner kunde man skönja. Laget utnyttjades planens bredd och den som gjorde det bäst från sin kant var Jeffrey Aubynn. Wilton såg stundtals rapp ut och vad bättre är, han hade nåt i blicken igår som man saknade förra säsongen då han ofta såg ut som en kanin inför ett koppel hundar, igår var blicken klar och visst kunde man se en liten gnista därinne ibland som skvallrade om att han tyckte att det var roligt att spela fotboll.

Dessvärre såg det inte lika bra ut i anfallet. En dålig första touch avslöjade gång på gång Agon Mehmetis tekniska brister och när han väl kom loss var det inga problem för gaisarna att flytta på honom. Det ska sägas att Agon trivs bättre med en targetplayer vid sin sida. Daniel Larsson, tre äpplen hög, bereder inte direkt väg för honom i straffområdet där Agon bäst kommer till sin rätt med sitt rappa skott. Annars var nämnde Larsson bra, mycket bra, ett ständigt orosmoment för motståndarna med sin snabbhet och styrka i duellerna.

Nästa vecka kommer Örebro till Himmaborgen. Örebro som enkelt avfärdade Åtvid hemma på Behrns. Åtvid ska inte hänga med huvudet för det, många nykomlingar sprattlar i början för att sedan rasa, förhoppningsvis kan "Bruket" göra det motsatta, de tappra kopparslagarna är värda ett allsvenskt lag.

I övrigt från premiäromgången noterar jag med bitterhet att Tobias Grahn är precis så bra som han var under tiden i MFF och jag undrar varför, varför värvade Malmö inte honom? Istället har Listerlandet fått sin största profil sedan Frank "my favourite club is Hanöhus" Worthington. Grattis!

torsdag 11 mars 2010

Lägg av för guds skull!

Lars Vilks har förtalat Islam och därför fått ett pris på sitt huvud. Prissättarna, vars dunkla motiv göms bakom indignationens sårade mask, skrattar hela vägen till valurnorna. Det enda Vilks har gjort sig skyldig till är dålig smak samt oförmåga att förstå hur det skulle sluta. Hela affären osar av politik på lokal nivå, någonstans i världen, ungefär som när tredje världens folk får sota för utspel i den amerikanska valrörelsen.

Jag sätter mig gärna på yttrandefrihetens höga hästar och suckar. Ingen vinner på dödsdomar förutom de slipade eminenser som uttalar dem. De vet precis vad de ska göra för att flytta fram sina positioner. Den globala scenen och den förmodade civilisationernas kamp är ett perfekt alibi för en lokal makthavare som vill fånga röster bland människor som inte har upplevt mycket annat än förnedring; De som är beredda att verkställa domarna driver ofta omkring i arbetslöshet eller bara i ren identitetsjakt i kolonialismens oljesvärtade skugga, må det vara en ung jemenit eller en kvinna från Texas som har sett ljuset. De är förlorare, spelbrickor. Allt är politik, allt är ekonomi, även en hund med turban, i Värmland.

Yttrandefriheten är viktig för mig, men jag skulle aldrig invadera Irak för den, aldrig sätta folk i förvar på en armébas på Kuba, aldrig åsamka någon skada, aldrig förmätet tro att jag skulle ha rätt att ta någons liv för att försvara den. Men jag skulle försvara den, för det är min övertygelse. Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem, sa Evelyn Beatrice Hall syftande på Voltaires hållning, ett citat som används i tid och otid när yttrandefriheten hotas. Det är en berömvärd inställning, men inte ska väl någon behöva dö för sina åsikter eller en satir riktad mot en religion?

Att vika sig för någon form av hot i fråga om yttrandefriheten är att låta hoten vinna.
Den mesta kritiken mot Vilks bild och Jyllandspostens bilder har trots allt framförts i debattartiklar, officiella fördömanden och via andra lagliga uttrycksformer. Det är viktigt. Lika viktigt är det att respondenten inte ger avkall på principen. En stat ber inte om ursäkt för vad en konstnär eller en tidning publicerar. En tidning eller konstnär behöver inte be om ursäkt för något som skyddas enligt nationell och internationell rätt.

Och vad beträffar dödsdomar och prispengar, lägg av för guds skull!

söndag 7 mars 2010

Brinks upprättelse

Så var Vasaloppet till ända, en dag efter supercupen mellan AIK och IFK Göteborg på en vinteråker i Solna, en vecka före den allsvenska premiären, just snyggt att pricka in detta absurda schema just den här vintern.

Jörgen Brink vann på Northugvis i spurten och jag reste mig från min vasaloppslunch och ropade mellan tuggorna stekt sill med lingon: Härligt Brink!
Stackarn är ju en av dem som har fått klä skott för den svenska längdskidåkningens misslyckanden de senaste tjugo åren, så blir det när man klappar igenom på en stafett (Val di Fiemme 03'), som Majbäck 92' i Albertville, när vi ännu inte hade förstått att norrmännens röda armé hade kommit till topps för att stanna. Desto roligare för Brink att äntligen få vinna en av de stora tävlingarna.

Det finns fler idrottsmartyrer. Staffan Tappers lysande karriär i MFF och landslaget står helt i skuggan av den missade straffen mot Polen i VM 74'. Tommy Salos språngnick i kvarten mot Vitryssland i Salt Lake City 02' var precis det som behövdes för att man skulle glömma bort att det var han som tog Kariyas straff i Lillehammer 94'.

Tillbaks till Vasaloppet. Susanne Nyström vann damklassen före favoriten Sandra Hansson. Sandra Hansson som numera tävlar för en norsk klubb. Var det månne tändvätska för hennes konkurrenter? Visst är det konstigt att det är så svårt för Norge att lyckas i Vasaloppet? Inte ens Thomas Alsgaards vältrimmade lag kunde rå på Brink och tvåan Daniel Thynell, trots att de gjorde sitt bästa för att taktiskt lägga upp loppet på ett för dem fördelaktigt vis. Traditioner är märkligt starka ibland.

Förresten. Ulricehamns IF gjorde en storartad insats i vasan med en åttonde och en nionde plats bakom sjuan Oskar Svärd, bördig från samma ort, och visar än en gång att västgötarna är en kraft att räkna med i svensk längdskidåkning, och glöm inte Hanna Falk, en annan framstående ulricehamnare i skidspåren.

Denna plötsliga Ulricehamnsfokusering kan bero på att en ansenlig del av Statarkattens släkt kommer därifrån...Heja UIF!

torsdag 4 mars 2010

Carlgrens skenmanöver

Plötsligt riktar miljöminister Anders Carlgren kritik mot jaktlobbyn för att de inte godtar inplanteringen av nya vargar. Men nej, han är inte den förlorade sonen som har sett ljuset, han är politiker. Centerpartiet famlar i mörker, de ligger risigt till inför valet och Carlgren försöker vinna tillbaks några röster han förlorade under sin mentala istid i januari och februari. Jägarnas riksförbunds attityd är också anmärkningsvärd. "Vi går inte med på en inplantering." Vilka tror de att de är? Jo, men det vet vi ju, de tillhör intressegruppen som bjuder riksdagsmän på jaktkurser...i Riksdagshuset! Jag säger då det. Jag tror att det gick till så här . En hemlig telefonkonferens:

-Hej Torsten Mörner och Solveig Larsson, bossar över de maffialiknande Jägareförbundet och Jägarnas riksförbund!
-Hej Anders Carlgren, ryggradslös och lättkorrumperad politiker! Vad kan vi hjälpa till med?
-Folk är lite sura för vargjakten och jag får skäll från höger och vänster, mest vänster. Jag skulle behöva gå ut med lite kritik mot J-falangen, som ni kallas här, no offence.
-Non taken. Vi är vad vi är. Vad ska du säga?
-Jag säger att jag är arg för att ni inte vill gå med på inplantering av nya vargar och att er hållning äventyrar nästa års jakt. Jag kommer ju så klart inte att förhindra licensjakt i framtiden men jag måste bättra på min image inför valet.
-Det är ok, det passar faktiskt riktigt bra, vi får en massa arga mail om lodjursjakten så det är bara bra om du riktar fokus mot vargarna igen så vi får skjuta ifred och gillra fäll...
-Jag vill inte höra några detaljer, ju mindre jag vet desto bättre.
-Då säger vi så, spela dina kort rätt nu, vi basar över 220 000 potentiella väljare, capisc?
-Capisc...

Nåt i den stilen. Jag hoppas jag har fel, jag hoppas att Carlgren visar att han har just ryggrad, att han har tagit åt sig av kritiken och verkligen omprövat sina åsikter i ljuset av nya insikter. Men jag tror på det först den dag då svensk natur åter är naturlig.

måndag 1 mars 2010

"Från Balkan till halkan"

Jag zappade från Orangutangen Green på Svt 2 till TV4 i tron om att det var nyheter. Det var Förkväll. Från skogsskövling, kedjade elefanter som stapplade fram på en dammig gräsplan i jakt efter bete och orangutanger som försökte svinga sig mellan de förtorkade trädgrenarna på ett kalhygge till tre glittriga programledare, några för mig okända gäster och Lars Ohly. Tydligen hade de haft en modevisning i studion. Bland modellerna fanns två barn under tio år. Tittarna hade uppmanats att maila in sina åsikter om barnmodeller. Programledarna redovisade två mail vars avsändare tyckte att det inte fanns något att uppröras över. "Många verkar alltså tycka att det är ok", konstaterade en av programledarna. Jag tror inte Schyman hade varit tyst. Jag drar mig till minnes en annan TV4-klassiker. Det var för några år sedan. I morgonsoffan satt en man i övre medelåldern och berättade om sina upplevelser som barnsoldat i Hitlerjugend i samband med Berlins fall. Han var i yngre tonåren då och tvingades ut i strid mot Röda armén. I slutet av hans berättelse grät han. Då var intervjutiden över. Programledaren påannonserade dagens musikaliska inslag. På scenen väntade Electric banana band och till tonerna av Min piraya Maya torkade den före detta barnsoldaten tårarna från sina kinder.