Påsken är här

På våra breddgrader är julen den största kristna högtiden men på de flesta andra håll är påsken nummer ett, särskilt i katolska samhällen. I Spanien går processionerna genom stad och by och kvarter, dygnet runt, alla präglade av just den dagens budskap. Vissa ordnar, peñas, täcker sina ansikten, att gå i procession är då ett sätt att rena sig, ett samtal mellan individen och Gud som sker anonymt. Ibland bär de kedjor, ju fler kedjor desto större synd. Förr kunde dömda brottslingar få permission till påsk för att få en chans att be om förlåtelse.

I Sverige är det inte så vanligt att följa Stilla veckans rytm, men i kyrkorna gör man det, om än inte med samma dramaturgi som i Spanien eller med den katolska kyrkans fokus på synden. Påsken i våra kyrkor handlar mer om stillhet och eftertanke; minns det som hände, minns budskapet.


Min beska knorr handlar inte om själva påsken utan om Turinsvepningen, som enligt uppgifter har undersökts med ny teknik. Jag tycker visserligen att det är jättespännande att försök görs att återskapa ansiktet som finns avtryckt på duken, spännande på ett Indiana Jones-vis, jag tycker bara att tajmingen känns så löjligt perfekt, när om någonsin ska man rekonstruera Jesus ansikte i en datorsimulation om inte nu, lagom till påsk. Det påminner lite om Dan Browns Änglar och demoner där påvens kammarherre konstruerar ett mirakel för att locka tillbaka den vilsna mänskligheten till kyrkan.


Miraklet är högst centralt i påskhögtiden men det finns värden i budskapet som känns mer angelägna. Lunds Universitets rektors beslut att ställa upp för de hemlösa är att verka för dessa värden. Ett föredömligt initiativ sprunget ur en universitetsvärld som inte sällan riktar sig mot marknaden, där de feta anslagen finns. Det finns så klart invändningar. Eller? En moderat kommunpolitiker gillar i och för sig initiativet men hyser farhågor att det blir utom kontroll och drar fler hemlösa till kommunen. Det måste vara jobbigt att vara blå och ständigt känna kravet att ta ner idealisterna på jorden, så här i påsktider och allt.