måndag 28 februari 2011

Olof Palme, compañero

Jag minns exakt vad jag gjorde när jag hörde det.

Så börjar otaliga berättelser om de stora händelserna. Estonias förlisning, Tsunamin i Indiska oceanen eller mordet på Olof Palme, om vi intar ett svenskt perspektiv.

Varför var han så hatad? Frågar sig många.

Varför var han så älskad?

Palme var en politiker, han var inget helgon. Han gjorde realpolitiska överväganden, som politiker gör.

Varför saknar jag Palme? Är det för att han blev mördad och lämnade en ofullbordad gärning efter sig? Har han blivit en ikon, som Che?

Jag växte upp med vetskapen om att det fanns svaga att känna solidaritet med. Jag vet inte om det har gjort mig till en bättre människa men jag visste att det var allvarliga saker som hände därute. Jag visste att det någonstans i världen alltid fanns orättvisor. Palme berättade det.

Jag visste också att det fanns hopp om en bättre värld, för Palme talade med lika mycket glädje om det goda som med vrede om det onda.

Det finns många som skakar på huvudet när Palme kommer på tal. Palme brydde sig inte om inrikespolitiken, säger vissa, han var en fredsduva och en vapenförsäljare på samma gång, säger andra. Solidaritet vet många inte ens vad det betyder.

Säg mig då vilken svensk statsminister som skulle agitera mot en supermakts krig mot ett fattigt bondefolk på andra sidan jorden?

Eller en diktator på andra sidan Medelhavet.

Ingen svensk politiker är värd att ens nämnas i samma andetag som Olof Palme.

torsdag 24 februari 2011

101

Så många ärofyllda år fyller Malmö Fotbollförening idag, grattis!

MFF står inför ett spännande år. Först och främst ska man försvara sitt guld, eller, ska man först och främst kvala till Europa?

MFF är en förening som räknar titlar. MFF är också en förening som räknar pengar och just nu finns det några hål som behöver fyllas. Alltså, guld nummer 17 eller gruppspel i Champions league/Europa league, där de stora pengarna finns? En allsvensk förening måste välja.

Idag pratade Jeff om hungern att vinna guld, i MFF:s fall att försvara ett guld. Det är därför Jeff är så viktig för laget. Jag har pratat om det förut, om unga spelare som är mer sugna på ett fetare kontrakt någon annanstans och om äldre som rullar över efter guldextasen och tänder en cigg som varar karriären ut.

Men det är inte Jeff. Jeffrey Aubynn har ambitioner som är större än fotbollen, han har en inre drivkraft som gör att han vill fortsätta utvecklas. I en intervju idag säger han att han är barnslig för sin ålder. Det är bra.

Jag tror inte en allsvensk förening måste välja. Man måste bara göra sitt bästa i alla lägen och våga spela ut de kort man har. Om Molins och Hamad är sålda när kvalet går in i ett avgörande måste Rolle spela ut andra kort. Dardan Rexhepi är svensk fotbolls största anfallstalang, det spelar ingen roll hur ung han är, ge honom förtroendet så förvaltar han det med all den känsla och styrka han har i sin långa kropp. Han är bara ett exempel. Malmö FF har ett spelarkapital som är mycket starkt.

Jag utesluter inte allsvensk guldstrid och gruppspel i Europa, samtidigt. Man måste tro.

onsdag 23 februari 2011

Bakom rubrikerna

Braskande rubriker inför Skid-VM i Holmenkollen, i centrum som vanligt, Petter Northug. Nu talas det om att psykkriget är igång mellan Norge och Sverige. Är det verkligen det?

Den uppmärksamme såg Petter och Emil Jönsson segla in sida vid sida i semifinalen i Drammens sprint, efter målgång hälsade de på varandra, näve mot näve. Självklart stod det prestige på spel. Att Emil sedan vann finalen var viktigt för honom, det var vad idrottsstjärnor kallar ett "kvitto" på att formen är god, men i VM skulle det inte gå så lätt, vilket Emil poängterade i intervjun i målfållan.

Vad pressen drar stora växlar på är presskonferensen i förrgår då psykandet, enligt den samlade pressen, var igång. Låt oss analysera vad som sades.

Petter sa att banan i Holmenkollen inte passade Emil lika bra som den i Drammen. Han sa också att i VM skulle hela det norska laget och det ryska vara på plats. Sen fick han frågan, apropå Emils vinst i Drammen: "Blev du rädd?" Petter svarade: "Nej".

Detta är alltså psykkriget. Det kan inte vara lätt att vara Northug. Allt Petter sa på presskonferensen skulle "Blomman" kunna säga i kommentatorshytten utan påföljande rubriker.

Detta hör till. Norrmännen har saknat svenskt motstånd och svenskarna gillar läget. I SVT sitter experterna och uttalar sig om varför norrmännen älskar att spöa svenskar (den motsatta situationen är inte lika intressant att utreda). Detta gäller så klart journalister och fans mer än de aktiva.

Jag tycker inte det så kallade psykkriget är upprörande. Däremot tycker jag lite synd om de ofta ofrivilliga antagonisterna ibland. Alla dessa timmar i spåren dag ut och dag in handlar om att ge sig själv chansen att vinna. Sen måste ju Hård, Karlsson, Pops och de andra ha något att lägga ut som fångar även de tittare som inte sitter och jämför tidskontroller.

måndag 21 februari 2011

Deltat, skäran och det magiska trädet

Naturreservat i Lunds kommun. Bubblorna i isen fick mig att tänka på satellitbilder över floddeltan, i vilka vattendjupet, påverkat av sandrevlar och strömmar syns som kontraster i vattnets färg.

Ett av Linderödsåsens många vattendrag. Vattnet bildar en skära, en passande metafor för en å som har skurit sig igenom den sandiga jorden i hedlandskapet. Ökat ljus och kontrast framhäver himlens färg i vattenspegeln.


Naturreservat i Lunds kommun. När det snurrar i vardagen och världens larm väsnas runt knuten kan det vara skönt att återvända hit till trädet, om än bara i tanken.

söndag 20 februari 2011

Spår i skog och mark på Linderödsåsen

Veckan innan, när kameran stannade hemma, var detta ett tydligt spår av skogens konung, efter tövädret var det bara vaga konturer kvar.
Diverse gnagare verkar ha haft det hektiskt värre under snön, bilden visar några få kvadratmeter av en hage som var helt täckt av gångar.
I blandskogen trivs vildsvinen. För några år sedan utspelade sig en vacker historia i trakten då en vildsvinsgalt trotsade vägar och elstängsel för att få en herdestund med en av de frigående suggorna ur en tambesättning på en gård i närheten av stugan. Resultatet; lite mörkare grisar, lite vildare och med randiga kultingar, är numera en naturlig del av gårdens djur.

lördag 19 februari 2011

Per favore, signore!

Att makt korrumperar är en sliten klyscha. Men makt korrumperar och berusar och skänker den mäktige en känsla av fullkomlighet, ofelbarhet, storhet och förvissningen om att han har satt fotavtryck av dinosauriestorlek i historieböckerna. Den maktfullkomliges berusning blir ofta som tydligast när han är trängd. Jag säger "han", för det handlar nästan uteslutande om män. Prova att måla in en megaloman i ett hörn och se vad som händer?

Men Mubarak då, varför har han inte gjort ursinniga utfall från sitt hörn? Alla regler har undantag. I Mubaraks fall tror jag att händelserna på Tahrirtorget antingen föregicks av eller triggade någon slags palatskupp. Militärens relativa passivitet tyder på att allt inte har stått rätt till mellan diktatorn och de väpnade trupperna.

Nu var det inte Mubarak jag tänkte skriva om egentligen utan ett av mina favoritobjekt att häckla, Silvio Berlusconi. Nu försöker han skaffa sig rättslig immunitet igen lagom till rättegången om hans förmodade sexaffär med en minderårig. Den mannen förkroppsligar allt som har med maktfullkomlighet att göra. Skillnaden mellan honom och andra megalomaner är att han tacklar attacker med ett leende och en stab av korrumperade mafiosiliknande medarbetare som skyddar honom, snarare än med brutalitet.

Precis som Hugo Chavez i Venezuela sitter Berlusconi uppe på nätterna med tipex och ändrar i konstitutionen. När sedan omvärlden ser vad han har gjort väljer man att titta åt andra hållet. Där får man syn på ett vänsterspöke som just nämnde Chavez som man indignerat anklagar för korruption. Silvio går däremot fri.

Silvio leder ju ett land i det "demokratiska" Europa så han kan ju inte göra fel. Kristina Kapppelin menar i en chatt i dagens tidning att hon inte tror på protester som leder till SB:s avgång för att han faktiskt är demokratiskt vald. Hon har rätt i en sak, han är vald i demokratisk ordning, men det har många ledare varit som sedan har upphört att vara demokratiska själva. Och dem måste man avsätta.

Men det är klart, EU och USA kan ha överseende med en charmknutte som Silvio och de högerextrema lokala partierna som härjar i främst Norditalien, men skulle de ha överseende med krafter från andra hållet?

För inte så länge sedan hade Italien Västeuropas största och mest aktiva vänsterrörelse. Jag bara säger det.

Eftersom jag tycker om Italien gör Silvios styre mig förtvivlad, så jag säger: per favore, signore... nej förresten, jag skippar den goda tonen och säger

Fila!
Taglia la coda!
Vattene!

Ungefärligt översatt: Stick!

fredag 18 februari 2011

Lebensraum på svenska

Att svensken har ett stort behov av livsrum är ingen kontroversiell iakttagelse. Sverige är ett till ytan stort land, fjärde störst i Europa, med en liten befolkning, 9,5 miljoner människor vilket ger 23 invånare per kvadratkilometer. Därför blir också vår bild av verkligheten lite annorlunda än många andras.

I gårdagens Rapport talade en representant för Jägareförbundet om "koncentrationen av rovdjur" i vissa län. Sant, det finns färre stora rovdjur i vissa delar av landet och fler i andra, men låt oss titta närmare på begreppet "koncentration" mot bakgrund av förekomsten av exempelvis varg.

Värmland hyser den största "koncentrationen" av varg, hur mycket det är i nuläget vet jag inte, men det är kanske hälften av de svenska vargarna, alltså hundra, rätta mig om jag har fel. Värmland har en yta på 18000 kvadratkilometer och stoltserar med 300 000 invånare, i runda tal. Det motsvarar 17 invånare per kvadratkilometer.

Makedoniens yta är 25000 kvadratkilometer, befolkningen uppgår till 2,1 miljoner, det ger 82 invånare per kvadratkilometer. Makedonien har 800 vargar vilket motsvarar 31 vargar per 1000 kvadratkilometer.

I Värmland kämpar 5 vargar per 1000 kvadratkilometer för att överleva...

I hela Sverige är siffran 0,49.

Detta är "koncentrationen" Jägareförbundets representant talar om.

Det handlar förstås om perspektiv. Mannen från Jägareförbundet gillar inte rovdjur, alltså tycker han att det finns många. Jag gillar rovdjur, alltså tycker jag att det finns få. Välkomna till A-kursen...

Siffrorna om Makedonien har jag hämtat från den här eminenta länken från WWF. Där framgår det att Sverige kommer på 21 plats i Europa i fråga om antal vargar per 1000 kvadratkilometer. Fina, naturälskande, svenska folk...

...med sin "koncentration" av rovdjur.

Sverige har 7% arbetslöshet och en BNP på 36500 dollar.

Makedonien har 35% arbetslöshet och en BNP på 9500 dollar.

Just for the record.

På spaning efter den tid vi trodde hade flytt

"Vad har hänt med ungdomen?" är en fråga varje vuxen generation har ställt sig sedan de gamla grekernas dagar. Ofta har den radikala ungdomen förfärat vuxenvärlden. Nu är jag vuxen men jag förfäras inte av den radikala ungdomen utan av hur lite radikal den är.

Den postmoderna människan dras obönhörligen mot sådant som den moderna människan ifrågasatte, i det lilla och det stora. Häromdagen vittnade innehavare av pälsbutiker om att affärerna inte varit så bra på decennier, många kunder är unga. Hur kan det komma sig? Skiter unga människor i att djur har plågats för pälsarnas skull?*

I mitten av 00-talet blev bratkulturen en angelägenhet för medel-och arbetarklassungdomar. I Båstad och Visby står 50-talisternas barn och "vaskar" skumpa. Är det de uppväxande kungabarnens ikonstatus? Är det modebranschens fel som har skapat kläder för en viss typ av miljö? Första gången jag såg en av mina elever i åttonde klass med en Gucci-accessoar i händerna undrade jag: Vad har hänt med ungdomen? Varför är de inte arga?

Idag syns andra trender, långt från vaskning och märkeskläder men även långt från det moderna. Hos 80-talisterna står middagen på bordet när mannen kommer hem, som regel, när fruns mammaledighet blir allt längre och lik en hemmafrutillvaro.

Det är inget fel i att klä sig snyggt och det är mysigt att middagen står på bordet.

Men det är oroväckande:
att könsrollerna drar mot det förmoderna,
att det gamla privilegiesamhällets attribut idealiseras,
att djurens rätt beaktas av färre och färre,
att vänstern går back i skolvalen,
att konservativa krafter vinner terräng.

Min tröst är att om pendeln har svängt över i värdekonservatism, statussymboler och oreflekterad konsumtion, bör den, med pendelns rätt, svänga tillbaka till dekonstruktion, omvandling och modernism. Ungdomen lär med andra ord inte bli förstådd i framtiden heller.

* I Finland föds årligen 400 000 blårävar upp för pälsindustrin.

måndag 14 februari 2011

Rädda rovdjuren från förintelse!

Lodjuren är i det närmaste borta från Skåne. Det är bara spekulationer från länsstyrelsen men det är väl inte helt uteslutet att det handlar om tjuvjakt. Det finns tydligen ingen hejd på vissa människors gränslösa förakt för naturen och i synnerhet rovdjuren.

Rovdjuren är helt nödvändiga för naturens balans. Människan är det ej, åtminstone inte om hon uppträder som dess förtryckare. Faktum är, om man ska spetsa till det, att om jorden själv fick bestämma skulle den välja bort människan istället för vilken annan art som helst. Hur skulle en jord utan skalbaggar se ut? Utan myror? Även plankton är viktigare för jordens hälsa än människan*. Nå i alla fall, nu ska vi inte vara alltför cyniska. Men ändå...

I Maos Kina riktade staten människornas uppmärksamhet från orättvisor mot småfåglarna som åt av skörden under de svåra svältåren på 60-talet. I en nationell kampanj dödades miljontals småfåglar. Resultatet? Skörden åts upp av insekter.

Summa summarum, människans arrogans överträffas bara av hennes dumhet.

På förekommen anledning...

Att tjuvjägare kommer undan så lätt är ett allvarligt problem. När de dessutom, i och med regeringens undfallande inställning till rovdjurshatarna, känner att deras verksamhet är mer eller mindre sanktionerad från högsta ort, ja vad gör man då?

Det måste till en grundläggande attitydförändring inför framtiden.

I det akuta nuläget måste regeringen ändra sin politik innan det är för sent!

* Tips: Svt:s dokumentärserie Naturen AB handlar om hur för jorden (och därmed människan) vitala funktioner hotas av människans framfart.

söndag 13 februari 2011

En människa eller två?

H 43:s höjdare som kallade Swingfly för något så grovt rasistiskt på facebook att jag inte ens vill skriva det här försvarar sig i dagens tidning. Hans försvar liknar en ny människodefinition. Han menar att vad man gör som offentlig person och som privatperson inte får blandas ihop. Då min vän, föreslår jag ett annat forum än I N T E R N E T. Är du två olika människor? Är den person du är i ditt jobb inte rasist? Måste inte privatpersoner ta ansvar för sina handlingar?

Det verkar som om många inte förstår vad Internet är, faktiskt. Jag antar att den berörde H43 profilen uppskattar facebooks räckvidd, annars hade han inte varit en del av det. Lite svårt att begripa att han sen slår ifrån sig med näbbar och klor och hänvisar till att det är privat. Facebook är inte privat i samma mening som en tanke eller en åsikt man har i huvudet.

En intressant iakttagelse är kommentatorsfältet. Lägg märke till hur vissa bagatelliserar artikeln som ett tecken på nyhetstorka. Är de vänner till H43 profilen? Tycker de att att det är ok att uttrycka sig som H43 profilen?

En väsentlig detalj är att H43:s logga var fullt synlig i hans jätterasistiska inlägg. Det gör att inlägget får en dimension långt utanför den privata sfären.

Om nu telefonintervjun är korrekt återgiven tolkar jag H43 profilens mothugg som tecken på att han är djupt ångerfull, annars hade han inte så desperat försökt misskreditera journalisten. Det är synd om karln. Hoppas att händelsen får honom att rannsaka sig själv. Hoppas H43 inte försöker sopa det under mattan utan fotar honom illa kvickt.

När personer på det här viset motiverar ett idiotiskt uttalande med att det är en isolerad tanke i ett specifikt sammanhang (H43 profilen tycker verkligen att Swingflys medverkan i Melodifestivalen är konstig) kommer jag osökt att tänka på nationalidolen Tomas Ravelli: Två gånger kallade han Martin Dahlin för något mycket rasistiskt, två gånger skyllde han på att det var "i stridens hetta". Men Tomas, varför kallade du inte Martin för "kräk" eller något annat som inte anspelar på hudfärg?

Förresten, H 43 profilens rubrik "Det är dags att emigrera..." påminner om den klassiska kullerbyttan (minns inte vem som i omedveten genialitet kläckte den) "jag ska flytta till ett land där de inte tar emot några j-a invandrare..."

Säger väl det mesta om främlingsfientliga personers begreppsvärld.

måndag 7 februari 2011

Allsvenskan 2011 i kristallkulan

Nja, inte riktigt, få serier är så svårtippade som den allsvenska. Förra året tippade Mats Johnsson, fotbolldirekt.se, MFF som svenska mästare. Då var jag raljant men lyfter nu retrospektivt på hatten. Jag trodde inte på honom då därför av alla tippare runtom på sportredaktionerna i landet sitter alltid någon och tippar MFF eller IFK Göteborg som svenska mästare.

Emellertid skulle jag vara lika skeptisk idag om någon tippade MFF som svenska mästare 2011, mest för att. Det finns nämligen mycket som talar emot det. Sen finns det lika mycket som talar för det. Samtidigt som MFF fick ett ekonomiskt underskott som överskred det budgeterade har klubben tack vare ett likaledes bedrövligt ekonomiskt läge ute i Europa ett i stort sett intakt guldlag att tillgå. Det är bra, men ändå inte. Bra därför att det handlar om riktigt duktiga spelare, mindre bra därför att man inte ska underskatta vad de negativa effekterna av guldupphöjelse kan innebära för individen i gruppen. Förra året påpekade jag det när AIK kom på tal; spelare som ÄNTLIGEN fått sitt guld, ofta äldre, och spelare som fått ett guld, ofta yngre, och genast börjar grubbla på vad som kan vara bättre än det, kanske ett holländsk guld, belgiskt, kanske till och med ett danskt? Vi såg alla hur det gick för Solnas stolthet.

I MFF:s trupp finns dock spelare som var med förra året, men bara då och då, och som kan tänkas ha samma hunger som ett bra nyförvärv. Jimmy Durmaz är en av dem, Jeffrey Aubynn en annan, två generationer spelare som båda gav allt under guldsäsongen, trots att de spenderade åtskilliga timmar på bänken. Jag hoppas de kan leda guldtåget även -11.

Nu undrar ni förstås var Pep tagit vägen i min betraktelse. Precis som i verkligheten är Pep i Halmstad BK. Han ville dit och då skulle han dit. Precis som spelare måste även tränare vara motiverade att vara kvar i klubben. Suerte, säger jag till honom, och tack för de stordåd han enligt initierade personer uträttade i Himmelsblått!

PS I avdelningen personal som kommer och går i klubbarna, Juan Robledo lämnar Mjällby och lämnar en vakant tjänst i kategorin allsvenska spelare som ser ut som revolvermän i filmer av Sergio Leone.

söndag 6 februari 2011

Mångfald ger mervärde

Nu jagas den sista vargen i den omoraliska, ansvarslösa och olagliga vargjakten. Jag upprepar vad jag har sagt i otaliga inlägg: argumenten för att jaga varg har sedan länge avslöjats som bluff, vidskepelse och lögn. Vi som vill se en livskraftig natur i balans har den lagliga och moraliska rätten på vår sida. Nu återstår det för beslutsfattarna att våga välja en annan väg än den destruktiva de har slagit in på.

Till alla dem som ser detta som en kamp mellan staden och landsbygden: detta är större än så, detta är en kamp för naturens mångfald. En natur i balans gynnar oss alla, i stad och glesbygd. Flora och fauna måste vara i trim om jordbruk, skogsbruk och turism ska fungera. Även jakten (älg, hjort, rådjur) gynnas av en frisk natur i god balans, det vet jägarna innerst inne.

I nuläget kan jag tyvärr bara konstatera att saklighet och giltiga argument har offrats på den personliga prestigens, korruptionen och de osakliga och osmakliga utspelens altare.
På förekommen anledning: Häromveckan stod Maud Olofsson i riksdagen och kallade sitt parti "ett grönt alternativ", på fullaste allvar och inför ögonen på Maria Wetterstrand.

Det var ett pinsamt ögonblick.

Nej till licensjakt på varg! Avgå Carlgren!

torsdag 3 februari 2011

SVT text i våra hjärtan

Igår kom nyheten om att SVT text var den mest nedladdade appen för Ipad. Som mångårig användare av denna trogna nyhetsförmedlare, och som anhängare av public service tv gläds jag med SVT.

Ibland är det skönt att skriva om kvasinyheter. Nu ska jag spana in sidan 300 innan jag tar mig an dagens sysslor.

onsdag 2 februari 2011

Fritz Langs Sverige

Få fördelar från CSN om du tar din examen när du är 23 istället för 33. Det är nästa förslag (09.32 in i klippet) i följetongen Tillväxt till varje pris (producent Regeringen, sponsor Näringslivet, eller Staten och Kapitalet, om man vill). Att resa med ryggsäck några år innan man bestämmer sig för att ta examen ska tillhöra det förgångna, dylikt är inte i linje med arbetslinjen. Den linjen börjar redan i grund-och gymnasieskolan som sakta men säkert antar skepnaden av en broilerfabrik med devisen utbildning - inte bildning. Kommer ni ihåg tavlan Är du lönsam, lille vän? Människosynen som får sig en snyting i det konstverket är människosynen som ses som en naturlag i dagens Sverige, tillväxt till varje pris, tillväxt på bekostnad av människovärde, av erfarenhet, av möten, intryck, av möjligheten att växa och välja väg i livet. Valfrihet är en borgerlig floskel men valfrihet på "moderatiska" är valet mellan att arbeta mer än heltid eller se sig om efter ett annat jobb. Sverige är ett land där arbete är en religion. Det handlar inte primärt om livskvalitet, det är bara så man säljer in det, det handlar om att få hjulen att snurra, det handlar om att vara aktiv när man jobbar och passiv när man är ledig. Det handlar om att upprätthålla en slösaktig livsstil som gör världens feta fetare och de magra ännu magrare. Alliansens Sverige är på väg att bli ett stinkande gungfly besutten av en väloljad och bekväm medelklass som likt zombies hyllar tillväxtens evangelium. Att vara produktiv är att vara rättrogen i en lära som blir alltmer extrem.

tisdag 1 februari 2011

Aprilskämt?

Ett företag i Skellefteå vill ta bort fikaraster på betald arbetstid för att möta konkurrensen från låglöneländer. Jag uppmanar de anställda, säg upp er för allt i världen!

Vad är nästa steg i effektivitetens namn? Löneavdrag för långa toalettbesök? Extra bonus om man väljer vuxenblöja? Om man avstår från att äta lunch, prata med sina kollegor...?

Ta bort fikaraster, bah! Snacka om att skjuta sig själv i foten, en arbetsplats utan fikarast, alltså tillfällen för sociala samtal är dömd att bli...ineffektiv.

Det handlar bara om snålhet. Så mycket kostar inte kaffet.