Per favore, signore!

Att makt korrumperar är en sliten klyscha. Men makt korrumperar och berusar och skänker den mäktige en känsla av fullkomlighet, ofelbarhet, storhet och förvissningen om att han har satt fotavtryck av dinosauriestorlek i historieböckerna. Den maktfullkomliges berusning blir ofta som tydligast när han är trängd. Jag säger "han", för det handlar nästan uteslutande om män. Prova att måla in en megaloman i ett hörn och se vad som händer?

Men Mubarak då, varför har han inte gjort ursinniga utfall från sitt hörn? Alla regler har undantag. I Mubaraks fall tror jag att händelserna på Tahrirtorget antingen föregicks av eller triggade någon slags palatskupp. Militärens relativa passivitet tyder på att allt inte har stått rätt till mellan diktatorn och de väpnade trupperna.

Nu var det inte Mubarak jag tänkte skriva om egentligen utan ett av mina favoritobjekt att häckla, Silvio Berlusconi. Nu försöker han skaffa sig rättslig immunitet igen lagom till rättegången om hans förmodade sexaffär med en minderårig. Den mannen förkroppsligar allt som har med maktfullkomlighet att göra. Skillnaden mellan honom och andra megalomaner är att han tacklar attacker med ett leende och en stab av korrumperade mafiosiliknande medarbetare som skyddar honom, snarare än med brutalitet.

Precis som Hugo Chavez i Venezuela sitter Berlusconi uppe på nätterna med tipex och ändrar i konstitutionen. När sedan omvärlden ser vad han har gjort väljer man att titta åt andra hållet. Där får man syn på ett vänsterspöke som just nämnde Chavez som man indignerat anklagar för korruption. Silvio går däremot fri.

Silvio leder ju ett land i det "demokratiska" Europa så han kan ju inte göra fel. Kristina Kapppelin menar i en chatt i dagens tidning att hon inte tror på protester som leder till SB:s avgång för att han faktiskt är demokratiskt vald. Hon har rätt i en sak, han är vald i demokratisk ordning, men det har många ledare varit som sedan har upphört att vara demokratiska själva. Och dem måste man avsätta.

Men det är klart, EU och USA kan ha överseende med en charmknutte som Silvio och de högerextrema lokala partierna som härjar i främst Norditalien, men skulle de ha överseende med krafter från andra hållet?

För inte så länge sedan hade Italien Västeuropas största och mest aktiva vänsterrörelse. Jag bara säger det.

Eftersom jag tycker om Italien gör Silvios styre mig förtvivlad, så jag säger: per favore, signore... nej förresten, jag skippar den goda tonen och säger

Fila!

Taglia la coda!

Vattene!

Ungefärligt översatt: Stick!