Bakom rubrikerna

Braskande rubriker inför Skid-VM i Holmenkollen, i centrum som vanligt, Petter Northug. Nu talas det om att psykkriget är igång mellan Norge och Sverige. Är det verkligen det?

Den uppmärksamme såg Petter och Emil Jönsson segla in sida vid sida i semifinalen i Drammens sprint, efter målgång hälsade de på varandra, näve mot näve. Självklart stod det prestige på spel. Att Emil sedan vann finalen var viktigt för honom, det var vad idrottsstjärnor kallar ett "kvitto" på att formen är god, men i VM skulle det inte gå så lätt, vilket Emil poängterade i intervjun i målfållan.

Vad pressen drar stora växlar på är presskonferensen i förrgår då psykandet, enligt den samlade pressen, var igång. Låt oss analysera vad som sades.

Petter sa att banan i Holmenkollen inte passade Emil lika bra som den i Drammen. Han sa också att i VM skulle hela det norska laget och det ryska vara på plats. Sen fick han frågan, apropå Emils vinst i Drammen: "Blev du rädd?" Petter svarade: "Nej".

Detta är alltså psykkriget. Det kan inte vara lätt att vara Northug. Allt Petter sa på presskonferensen skulle "Blomman" kunna säga i kommentatorshytten utan påföljande rubriker.

Detta hör till. Norrmännen har saknat svenskt motstånd och svenskarna gillar läget. I SVT sitter experterna och uttalar sig om varför norrmännen älskar att spöa svenskar (den motsatta situationen är inte lika intressant att utreda). Detta gäller så klart journalister och fans mer än de aktiva.

Jag tycker inte det så kallade psykkriget är upprörande. Däremot tycker jag lite synd om de ofta ofrivilliga antagonisterna ibland. Alla dessa timmar i spåren dag ut och dag in handlar om att ge sig själv chansen att vinna. Sen måste ju Hård, Karlsson, Pops och de andra ha något att lägga ut som fångar även de tittare som inte sitter och jämför tidskontroller.