söndag 25 september 2011

Rätt lag vann

För en MFF:are bör man vrida sig i konvulsioner och ligga i fosterställning i duschen när Helsingborgs IF blir svenska mästare. Men för min generation finns andra rivaler som framkallar frossbrytningar, krupp och andra tillstånd. När man som jag räknar titlar, är inte HIF något hot. Men det är oväsentligt idag, HIF skaffade sig via seger mot GAIS ointagliga 10 poängs försprång och säkrade det allsvenska guldet, odiskutabelt. Jag lyfter på hatten inför de värdiga mästarna. Efter en stark andraplats i fjol och seger i svenska cupen var det något så ovanligt som rättvist att de vann. Nu finns inte rättvisa i idrott, men i alla fall, ett stort grattis till HIF! Att plocka fram regionrivaliteten en dag som denna och gå ner sig i avundens gröna träsk är bara bortkastad energi, så bra är årets HIF.

MFF:s berg och dalbana genom fotbollsåret var idag ganska plan. 1-1 mot AIK betyder med stor säkerhet att det inte finns chans till Europaspel nästa säsong. Så småningom ska jag summera detta knasiga år för De himmelsblå med läktarskandaler, tränarbyte och osämja mellan klubb och fans. Jag kan bara konstatera att den starka förening jag växte upp med inte skulle ha försatt sig i en sådan situation.

Nu får vi leva med gyldpsykningar från nordväst de närmaste tolv månaderna, ända tills vi plockar hem gouldet till Malmö igen vid den här tiden nästa år.

lördag 24 september 2011

En drapa först och sen en strimma hopp

Annie Lööf, ny ledare för Centerpartiet efter avgående (tack och lov!) Maud Olofsson, säger att Centern ska bli det gröna partiet. Det låter bra det, för ett mer förljuget "grönt" alternativ än Centern under Mauds regim är svårt att föreställa sig.

Under de senaste två mandatperioderna har det svenska jordbruket tagit flera steg tillbaka vad gäller exempelvis användningen av kemiska bekämpningsmedel. Övergödningen av våra vattendrag har den borgerliga regeringen också ignorerat genom att inta en flat hållning gentemot användningen av konstgödsel. Vidare har man omstrukturerat kontrollapparaten av svensk djurhållning, till det sämre (för att spara en slant), med tragiska följder för väldigt många av våra tamdjur. Myndigheterna hinner inte med att hitta och lagföra djurplågare, helt enkelt. Sist men inte minst har Centerpartiet, med sina många röster i glesbygden, varit högst delaktigt i den olagliga och omoraliska rovdjurspolitik som regeringen har fört, med förödande konsekvenser för den svenska faunan.

Centern har bidragit med, förutom Olofsson själv, några av regeringens mest klockrena stolpskott i form av Erlandsson och Carlgren. Lööf har med andra ord en del att jobba med.

Emellertid, av hennes installationstal att döma, finns det nog ändå en liten, liten möjlighet att Centern faktiskt gör en svängom över Rosenbads parkettgolv. För visst låter det som en partiledare som vill tillbaka till mittfåran?

Och mer humanistiska grundvärderingar.

måndag 19 september 2011

Lärare/serviceenhet

Jag är högstadielärare. En högstadieskola är en otroligt dynamisk plats. Att hjälpa eleverna att nå sin utvecklingspotential, att skapa rätt förutsättningar för deras lärande är en utmaning jag gärna antar. Det finns blott ett aber.

Idag var jag på skolan i nio timmar och jobbade non stop.

Av dessa nio timmar bedrev jag undervisning i en.

Den moderna läraren är nämligen multifunktionell.

Att se hur ens tid för förberedelser bit för bit äts upp av sysslor som styrs av skolans överambitiösa serviceuppdrag bidrar till att skapa den förbittrade läraren, känd från debattartiklar, insändare och, ja, bloggar... I jakten på glada föräldrar är skolans beredvillighet att agera tjänstehjon till synes gränslös.

Jag gillar verkligen mitt yrke, jag gillar klassrummet, interaktionen, samtalen, att lösa problem tillsammans, att reflektera och utvecklas i samspel. Just därför är jag idag den förbittrade läraren; för tänk om jag hade kunnat avsätta åtminstone någon timme till att finslipa min planering eller ge respons på elevernas arbeten och ge deras ansträngningar den uppmärksamhet de förtjänar?

Idag var måndagen en klichéartad sådan.

söndag 11 september 2011

2001 inte år noll

Det som hände på Manhattan, i Pennsylvania och i Washington D.C. den 11 september 2001 var omskakande. Alla minns vi den dagen. Det var "dagen som förändrade världen" står det att läsa i tv-tablån. Jag håller med.

Men det var inte år noll, och det är viktigt att påpeka. Det var inte en aggressiv handling riktad mot USA som skapade den polariserade värld vi har sett sedan dess.

Den rådande världsordningen skapades inte av fanatiska män med våldet mot civila som vapen. Den rådande världsordningen var redan etablerad, med vinnare och förlorare.

På trettiotalet vallfärdade frivilliga från hela västvärlden till Spanien för att slåss för demokratin. Kampen mot fascisterna blev en symbol för den rättmätiga kampen; Francos förakt för folkets vilja kändes som en förolämpning bland unga människor runtom i Europa och Nordamerika.

Till Irak och Afghanistan har unga människor från hela den muslimska världen vallfärdat med samma förvissning om kampens rättfärdighet som en gång i Spanien. Inte i första hand för att försvara en samlad flygattack mot civila mål i USA utan för att försvara territorium, människor och naturtillgångar som under sekler kontrollerats av främmande makt.

Det finns inget år noll.

Det finns heller inget försvar för attacker mot civila. Men det finns försök att förklara handlingar som kan verka obegripliga för oss som lever i relativ trygghet.

Skulle vi kunna tänka oss att arbeta i tolvtimmarspass för under tiotusen i månaden i den svenska skogsindustrin samtidigt som platschefen, regeringen och de utländska ägarna badade i pengar?

Eller skulle vi frustrerat överväga desperata handlingar för att få rätsida på situationen?

Att jämföra skogsindustrin och oljeindustrin håller inte för en närmare granskning, det är jag medveten om. Kanske inte heller att jämföra motståndet mot USA och dess allierade i Irak och Afghanistan med kampen för demokrati i Spanien 1936-39. Men oavsett om kampen förs för demokrati eller andra samhällsordningar är den som kämpar övertygad om det rätta i sina handlingar. Gott och ont finns bara på ytan.

Det är viktigt att minnas 11 september, främst för offrens och deras anhörigas skull.

Men är vi beredda att minnas även de andra offren som har skördats i kampen om jordens resurser?

söndag 4 september 2011

För mycket fokus på en spelare

Som vanligt gör många av tidningarnas sportkrönikörer det enkelt för sig efter fotbollslandslagets förlust borta mot Ungern. De har hittat en syndabock. Den här gången är det Oscar Wendt.
Wendt gjorde ingen bra insats, verkligen inte, men som han påpekar själv, han var inte ensam. Jag tyckte att Sverige bitvis spelade mycket bra, och fattas bara med tanke på det profilfattiga motstånd man ställdes inför. Det ungerska landslaget är inte oävet, men de har trots allt en bit kvar upp till svensk klass.

Om jag ska fördela kritiken, i rättvisans namn, så vill jag lyfta fram de spelare som ska göra mål. De svenska anfallsspelarna visade upp en märklig oförmåga att förvalta sina lägen. Med skärpa i avgörande lägen hade Sverige gjort minst två mål till. Zlatan och Elmander får allt ta sig en funderare till nästa match. Likaså Källström, han är visserligen ingen forward men avlossade ett skott ur ett fantastiskt läge som inte ens träffade mål.

Defensivt är inte backlinjen ensamt skyldig till baklängesmålen. Anders Svensson stod inte att känna igen som bollvinnare på egen planhalva, ersättaren Elm gjorde det mycket bättre men då var det försent.

Individuella misstag må avgöra matcher, men de sker oftast genom kollektivets försorg. Wendt var inte bra, men han var i gott sällskap, mycket gott till och med, åtminstone om man ser till vissa av lagkamraternas lönekuvert.

Till sist Hamrén (jag gillade Lagerbäck och är jävig i målet). Visst tycker jag om Hamréns frejdiga stil, hans inställning och höga ambition, landslaget i hans regi kan spela riktigt vacker fotboll när det stämmer. Men trots allt kan jag inte komma ifrån att det är något av "glad amatör" över den charmerande gentlemannen från Ljusdal. Jag förstår att han ville gå för 3 poäng och ett stärkt grepp om den där bästa andraplatsen i kvalgrupperna. Samtidigt är det oacceptabelt att släppa till en billig kontring i slutminuterna. Sånt sysslar sämre lag med, som Ungern.

Ibland får man stänga matchen i det näst bästa läget.

Tures Sventons nya jobb-i dumhetens tjänst

Jag läste nånstans att det finns företag som anlitar privatdeckare för att kartlägga aspiranter till chefsjobb. Enligt en sådan deckare signalerade exempelvis skrotbilar på uppfarten att personen i fråga inte är särskilt strukturerad och därför inte lämpad som chef.

Jag har en kompis som är chef för ett företag, en uppskattad och mycket duglig chef, men inte är han särskilt strukturerad i övrigt, och några ovanor finns också med i bilden. På jobbet är han ordningen själv, hemma är det annorlunda. I mina ögon låter det som en klok fördelning av de personliga resurserna, men en privatdeckare hade kanske förkastat honom som olämplig.

Hem och jobb är och bör vara olika saker. En person med skrotbilar på uppfarten kanske bara är intresserad av gamla bilar, och att ha en hobby är ju inte fel.

Varför skulle vanor säga något om hur man är på jobbet?

Varför skulle karaktär säga något om hur duglig man är?

Det är bara dumt.

Goda seder, hög moralisk ambition och klanderfritt leverne har varit många goda människors signum, men också utmärkande för några av de värsta galningarna.

Så anlita inga privatdeckare, kära företagare, deras redogörelser säger mycket lite om en människas brister och förtjänster.

torsdag 1 september 2011

Djurens vardag under lupp

Jordbruksverket tycker tydligen att de nya burarna i landets minkfarmar är alldeles utmärkta trots att filmsekvenser visar på vidriga levnadsförhållanden. Filmerna är än en gång tagna i smyg av Djurrättsalliansen och visar hur minkarna har öppna infekterade sår, orsakade av ett onaturligt aggressivt beteende till följd av trängsel.

Att det överhuvudtaget är tillåtet i Sverige att föda upp djur för något annat än mat är i sig moraliskt förkastligt! Jag frågar mig, hur står det till i skallen hos de farmare som dagligen ser sådana missförhållanden? Och hur står det till i skallen hos Jordbruksverkets handläggare?

Jag blir så fruktansvärt upprörd och ledsen.

Jag är tacksam att det finns organisationer som Djurrättsalliansen som håller blåslampan varm under pälsindustrins sjuka arsle! Kämpa på!

Läs mer och se filmen och bilderna här.