tisdag 31 maj 2011

Maktfullkomligheter, dumheter och färglära

Putins Ryssland gör allt för att sätta dit tjetjener för mordet på Anna Politkovskaja 2008. Detta trots att bevis saknas. Motiv saknas också. Det behöver väl inte påpekas att det förefaller, om inte osannolikt, så föga sannolikt, att en journalist som var uttalat kritisk mot Rysslands krigföring i Tjetjenien skulle mördas av tjetjenska nationalister. Visst finns det exempel på att fanatiker har röjt "vänner" på den andra sidan ur vägen, helt enkelt för att de inte är intresserade av sanningen i någon form. Men i det här fallet, nej, det tror jag inte.

Så har mitt favoritobjekt, ur häcklingssynpunkt, Silvio Berlusconi fått på nöten när hans hemstad Milano förlorades i lokalvalen till hans politiska motståndare åt vänster. Det hjälpte inte ens att han varnade väljarna för att förvandla Milano till ett "zigenar-och islamistfäste" (osäker på exakt formulering, men ett lågvattenmärke var det, om det nu är möjligt för Silvio att sjunka lägre) om det röstade på vänstern. Tänk om Reinfeldt hade fällt den typen av rasistiska kommentarer inför omvalen i Örebros och Västra Götalands län? Han hade blivit kickad innan han hunnit säga flasklock, hoppas jag... man kanske inte ska vara för säker nu för tiden...

I Finland ska utländska medborgare få en egen färg på på sina id-kort. Praktiskt tycker det nya ariska Finland. Själv får jag bara obehagliga associationer.

måndag 30 maj 2011

Stenis och årets första fästing

Så satte sig årets första fästing, vänster knäveck, precis bitit sig fast när jag såg den. Sommaren är i sanning på väg.

Som en fästing var Maria Brandin ända fram till avgörandet av Mästarnas Mästare. Hon var som en tungviktsboxare i varje nattduell. Till synes stor och långsam men med en blixtsnabb högerslägga.

Gladast blev jag ändå av Limpars andraplats. Han gick från neurotiska insatser och benhård självrannsakan till final. Hans framgångsrecept var glädje i seger och ödmjukhet i förlust.

Och förlust blev det med buller och bång i finalen mot allas vår Stenis. Av alla tävlingar i alla jippon har jag aldrig skådat en sådan värdig segrare som Ingmar Stenmark. Hats off!

Vi skriver den 30 maj i trädgården. En förvånansvärt slitstark Weberkopia, en ny trädgårdsoffa, pallkrage och fiberduk. Snart börjar det växa på riktigt!

tisdag 24 maj 2011

Ödmjukhet och kraftsamling

Ni har sett tv-bilderna, jag såg eländet på plats och jag är djupt bedrövad. Jag tänker inte utgjuta mig, men jag säger vad jag vill ska hända.

Malmö FF tar emot böter och sportsliga följder med ödmjukhet.

Internt utreds hur en individ kan ta sig förbi publikvärdarna.

Spelarna går ut och förklarar hur illa de tycker om våld i samband med fotboll.

Supportergrupperingarna manifesterar mot våldet och utreder internt vilka potentiella hot som finns i de egna leden.

Möten mellan poliser, supportrar och företrädare för MFF och HIF träffas och enas om att samarbeta under hela säsongen i förebyggande syfte.

Swedbank stadions ståplatsläktare förses med nät.

Kännbara straff för de skyldiga individerna.

Men det handlar inte bara om enstaka individers usla omdöme, det handlar om en tillåtande attityd hos dem som inte tycker om att ställa till med skit själva men som tycker att det är kittlande att titta på. Att många blev besvikna för att matchen avbröts säger allt om hur mycket många supportrar har tänjt på gränserna.

Jag hade blivit besviken om matchen inte hade avbrutits, jag hade blivit förbannad. Det måste bli konsekvenser om det kan bidra till fotbollens sanering.

Det var en bra match. Lagen spelade fantastiskt. HIF tog ledningen men jag var säker på att MFF skulle kunna vända.

Men det är skit i samma nu.

söndag 22 maj 2011

Historiens vingslag?

Det finns ett oansenligt rum i det gamla fängelset på Forum Romanum. På en plakett på väggen står en text som berättar att du nu står på platsen där aposteln Paulus med stor sannolikhet led sina sista dagar. Det gjorde stort intryck på mig som liten. Det var så nära Indiana Jones jag kunde komma som tolvåring. Någon dag senare var vi i katakomberna, där urgamla symboler lystes upp av svaga lyktor mellan gravarna. I Peterskyrkan var det inte så mycket storheten som fångade mig utan en glasmonter i ett av sidoskeppen. I montern hängde en enkel mantel, det var manteln som Karl den Store bar när han lät sig krönas till kejsare.

Historiens vingslag, brukar man säga, ibland känner man dem.

Nu har en grupp arkeologer lyckats spåra upp kvarlevorna efter Lisa Gherardini del Giocondo, mer känd som Mona Lisa. När de har säkerställt att det är hon ska man rekonstruera hennes ansikte för att på så sätt avslöja hemligheten bakom det gåtfulla leendet.

Jag förstår varför det känns stort att hitta kvarlevorna efter västvärldens mest kända modell. Samtidigt undrar jag hur de ska kunna hitta något speciellt i ansiktet. De vet väl att Mona Lisa är en tavla?

Penseldraget som skapade leendet kan ingen arkeolog återskapa. Den hemligheten tog Leonardo med sig i graven.

Glöm inte Sudan

För en tid sedan såg Syd - och Nordsudan ut att gå mot en fredlig skilsmässa efter decennier av lidande. Men nu ökar spänningen igen i gränslandet mellan de två delarna. Det finns stora intressen i området, Kina är en enorm aktör i landet, eller länderna, och har mycket inflytande, de gamla kolonialmakterna likaså. Frågan är hur mycket omvärlden är beredd att göra för befolkningen i det splittrade landet? Och då menar jag för att rädda människor, inte oljekällor.

söndag 15 maj 2011

Shelob's lair...

En gammal spann har stått upp och ner över vintern. Den har uppenbarligen fungerat utmärkt som insektsfälla för den präktiga spindelhonan i dess botten. Emellertid är den tjocka magen inte främst ett tecken på en riklig diet utan på att en ny generation spindlar är på väg.

Faktum är att detta bara är en av ovanligt många spindlar jag har sett i år. Jag tippar att 2011 är ett bra spindelår.

Det närmar sig måstematch för mästarna

Poängtapp idag mot ÖSK skulle inte innebära katastrof, säsongen är ju så ung. Men det förtroendekapital laget har byggt upp gentemot sin publik hänger på en skör tråd.

Malmöpubliken är bland de bästa i landet, och de är trogna, numera krävs det en hel del för att den ska vända sina hjältar ryggen. Likväl har det börjat mullra i leden: Rolle på väg bort-kandidat nr 32, typ, på väg in, agenter på läktarna, rörigt på plan, skador. En vinst idag skulle innebära toppkänning, i alla fall poängmässigt, och det räcker i nuläget, skönliret får komma när det kommer.

För några år sedan var ÖSK ett av de mer avtändande motstånden på stadion. Målsnåla och träliga, för att använda ett uttryck från gnällbältet, med enda ambition att kanske ta en poäng mot medaljtyngda MFF.

Men ÖSK har sin egen historia, 103 år gammal, och det är på tiden att de, som nu under Sixten Boström, spelar en fotboll värdig ett lag med tradition.

Att det verkar passa MFF bättre är en ren bonus.

Framåt Malmö!

lördag 14 maj 2011

Högerpiskan viner

Det är något jag har tänkt på de senaste dagarna, det här med skolk i betyget, menar Björk Janlund verkligen allvar?

Fast egentligen är det en logisk del av den stora ondskefulla planen. Regeringen ökar segregationen i samhället och försätter fler familjer i utanförskap vars barn inte finner någon anledning att sätta sin tilltro till samhället och dess institutioner, däribland skolan. Först blir man alltså bortgallrad sen blir man straffad för att man skolkar.

I Danderyd, Lomma och Askim tror jag inte att det är några problem för ungdomarna att "skärpa till sig" och släpa sig till skolan. Men på platser där man inte får jobb, där man inte får tillträde till arbetsmarknaden eller ens godkänns av hyresvärdar på grund av sitt ursprung eller sin stigmatiserande bostadsadress, hur motiveras eleverna där av Sturmbandfüh... förlåt, skolministerns nya påfund?

När den dagen kommer när jag förväntas skriva in skolk i betyget på mina elever kommer jag kort och gott strunta i det. Jag är så fruktansvärt trött på skolministerns ytliga politik som bara går ut på att lappa sårytan; att skriva in skolk i betyget är som att sätta plåster på en tumör.

Skolministerns politik är så tunn att han kan rulla ihop den och köra upp den där solen inte skiner.

söndag 8 maj 2011

Ett fall framåt

En MFF:are måste vara ödmjuk dessa dagar. 0-0 borta mot Syrianska måste därför ses som ett välkommet trendbrott. En poäng är alltid mer än noll poäng och inga insläppta mål måste kännas skönt för backlinjen. Att laget inte gör mål för tredje matchen i rad är förstås oroväckande, Rolle har en del att tänka på beträffande målskyttet, om han nu förmår koncentrera sig på den ljusblå färgen ännu en tid.

Efter 0-2 mot Blåvitt beskrev en kompis MFF:s läge som "fritt fall". Det fallet har åtminstone bromsats.

Alla vill spöa mästarna och medicinen har hittills varit att möta MFF högt upp i banan, sätta press på backlinje och defensivt mittfält och isolera yttermittfältare och anfallare. Tiden med gratis bjudningar är över.

För att råda bot på motståndarnas taktik måste laget komma upp i samma tempo som i höstas, då kan det andra laget pressa hur högt de vill, för den farten har inget annat allsvenskt lag.

Ett steg fram två steg bak

Länsstyrelsen kommer inte att tillåta skyddsjakt på vargen i Rialareviret som rev en tamhund för en tid sedan. Skönt att förnuft och hänsyn för naturens mångfald får segra, sagt med all respekt för dem som miste sin hund. Tamdjur i naturen löper alltid en risk att dras in i de spelregler som gäller där.

Statliga Stora Enso och Sveaskog avverkar skyddad skog, visar satellitbilder. Bägge bolagens trävaror är miljöcertifierade enligt internationella avtal, avverkningen är således ett brott mot ingångna avtal. Det är naturligtvis också etiskt helt åt skogen, om uttrycket ursäktas...

Zlatan ohotad etta

Nio ligatitlar ute i Europa. Och det är inte direkt några blåbärsnationer han spelar i, Zlatan är störst i svensk fotboll (dagens underdrift) och kanske även bland de största i Europa.

Det är omöjligt att sia om hur ett Milan utan Zlatan skulle ha klarat sig den gångna säsongen. Men Milans ledning (jag vägrar nämna ett visst namn i samma inlägg som Zlatan) visste att laget behövde en vinnarskalle av astronomiska proportioner för att ro iland lo scudetto. De plockade Zlatan från den präktiga Barca-armén och fick sin titel.

På tal om Barca, världsmästaren David Villa kommer inte att nå Zlatans snitt från förra säsongen, bara en sån sak.

torsdag 5 maj 2011

Antiklimax

Av någon anledning har jag fastnat för nyinspelningen av tv-serien V. Den går på torsdagar, en kväll när veckotröskeln är passerad och jag kan unna mig lite slappande framför dumburken. Jag säger inte att det är ett mästerverk, men den är pretentiös på ett tilltalande sätt, och så är det lite kul med de övertydliga allegoriska replikerna och scenerierna. Kort sagt, jag tittar om jag kan.

Nu är det torsdag och jag sitter här tillbakalutad i soffan. Jag har bullat upp kudden mot armstödet, jag är beredd att nicka till och vakna med ett ryck igen till reklamen. Men vad händer? Jo, de visar hockey istället. Är det Tre Kronor månne? Nej, det är Danmark mot Ryssland.

Hur tänkte de?


onsdag 4 maj 2011

Hur betraktas ett liv?

När det utbryter slagsmål i Pentagons ledningsrum i filmen Dr Strangelove utbrister den förfärade presidenten: You can't fight in here, this is the war room!


Denna geniala paradox kan också beskriva känslan i de foton från "The situation room" i Vita huset som tidningarna nu visar: Obama och hans stab sitter ledigt klädda framför en skärm och följer live hur en specialstyrka dödar tre människor, en av dem är Usama bin Ladin. Här möts supermaktens förfining och krigets värv. Efter tio år och tiotusentals dödade i den amerikanska krigsmaskinens fotspår lyckas man till sist döda den svurne fienden, och det när presidentens opinionssiffror är som lägst.


Igår hörde jag ett otal vanliga hyggliga svenskar, som mig veterligen aldrig har varit i närheten av våld eller krig säga saker i stil med: "vad skönt att de knäppte den jäveln."


Varför det? För att de kände sig hotade av honom? För att de ogillade honom som människa?


"Inte ens fiskarna i havet vill äta av honom", hörde jag en annan typ säga med ett hånfullt skratt.


bin Ladin var innan sin död inte längre en människa, han var en representation av det onda.


Det finns många som kan tyckas förtjäna döden, men det finns otaliga som förtjänar att leva, kan vi ge dem livet åter? Är en enda fiendes liv värt alla drönares alla attacker, alla kalla cyniska beslut som fattats av ledigt klädda familjefäder långt borta i maktens korridorer i Washington, bland kaffemaskiner, mineralvattenbehållare och dagisverksamhet för de anställda?


Jag sörjer inte bin Ladin men jag sörjer världen som betraktar verkligheten som ett tv-spel, eller en actionfilm. En människa blev dödad, hur kan någon jubla?


Jag är glad att våldets apostlar når vägs ände, jag är glad att diktaturer faller, att mänsklighetens fiender besegras. Men jag blir oroad och illa berörd när en människas död överskuggar den orättvisa verklighet som har skapat honom.

Frihet under ansvar

Äntligen tid att skriva, och vad skriver jag om? Jo, ännu ett debakel för MFF. Tyvärr fick jag alltför rätt alltför snabbt angående IFK Göteborgs uppvaknande. Blåvitt var mycket bra när de slog MFF i måndags, de pressade högt och slog om fort och hade en lysande Tobias Hysén som exekutör. Malmöspelarna fick stå felvända och ta emot bollen mest hela tiden, ingen kunde komma med fart, och de som kom med fart nästlade in sig i alltför avancerade dribblingar. Ingen nämnd ingen glömd. Men låt mig säga så här: MFF är inte ett forum för privata uppvisningar, det låter tråkigt men frihet under ansvar är det som gäller, inte frihet utan ansvar.