Tekniken och etiken

På en föreläsning häromdagen visade föreläsaren upp en artikel ur SDS som ironiserade över kritiken mot den tekniska utvecklingen. Föreläsningen handlade om IT och skolan och skulle väl på något sätt belysa hur den äldre generationen alltid är skeptisk mot det nya. Det är lätt att vara ironisk. Ironi är ett effektivt sätt att bemöta argument utan att behöva vara konstruktiv och uppmana till samtal.

Det är lätt att skoja om hur domedagsprofeterna trodde att televisionen skulle göra människor till slavar. Men är det inte det vi är när vi spenderar timme efter timme varje dag framför såpor och dokusåpor med reklam emellan? Dataspelen skulle göra oss mer våldsamma. Det är bara för dumt, tänker man innan man ser hur amerikanska soldater under förväntansfull upphetsning skjuter ihjäl obeväpnade irakier från en helikopter, i ett klipp från -07 nyss offentliggjort av Wikileaks. Det är känt att den amerikanska militären övar krigföring med hjälp av datasimulationer, som det kallas, alltså dataspel, inte bara för att det är billigare utan för att det avhumaniserar fienden. Jag befarar att soldaterna i helikoptern inte riktigt förstod att det var människor de sköt på.

Om det inte råder ett dynamiskt förhållande mellan den tekniska utvecklingen och kritiken mot densamma riskerar vi att förlora kontrollen. Tekniken ska vara vår tjänare, en relevant klyscha i sammanhanget.

En knapptryckning bort, heter det. Vad är det? En ny CD från en nätbutik, en prenumeration, en artikel, porr, en dödskjutning, att kalla någon hora, att delta i en hatkampanj? Det sistnämnda var en knapptryckning bort för tjugotusen personer på face book i samband med tragedin på en parkeringsplats i Landskrona.

Det är lätt att ryckas med, det är lätt att trycka på knappen. Jag frågade en skolelev som på facebook hade kallat en fd kompis för hora och hennes familj för diverse hemskheter om hon var beredd att upprepa det hon skrivit öga mot öga med familjen. Det vägrade hon.

Skulle alla tjugotusen som deltar i hatkampanjen mot den misstänkte förövaren och hans familj vara beredda att konfrontera honom eller familjen med sina ord?

Nej, jag tänkte väl det. Låt rättsstaten döma.

Jag klandrar inte människorna som hatar mördaren, hatet är begripligt när det obegripliga sker och situationen på parkeringsplatsen är något många kan relatera till: Jag har också tutat på andra bilister, tänk om...

Poängen är att hatet aldrig får institutionaliseras. Frågan är vad de sociala medierna kan komma att bli. Jag ser få skillnader mellan mobben på nätet och mobben som lynchade i den amerikanska södern, mobben som aldrig missade missade en avrättning på galgbacken, mobben som brände häxor eller mobben som matades med gladiatorspel.