Det högt vördade förnuftet

Ann Heberlein retar sig på hur olika skribenter kopplar ihop vulkanutbrottet på Island med kritik mot samhället. Utifrån högstämda hyllningar av Naturen, Moder Jord eller varför inte Vulkanen formuleras samhällskritik av banalaste slag. Det eländiga vulkanutbrott som förpestat och försvårat tillvaron för otaliga människor tolkas av diverse skribenter som ett meddelande från Moder Jord, skriver hon.

Eftersom jag är en av dem som gärna gör en sådan banal koppling så måste jag rafsa ned några rader. Förnuftets röst är den vi ska lyssna på, som samhällmedborgare, som delar i kollektivet. Samtidigt uppvisar skribenten ett ögonbrynshöjande ointresse för vad dessa banala kopplingar möjligtvis kan vara ett utslag av. Hon vill raljera, det vill alla skribenter då och då, och då får man skippa vissa förklaringmodeller som skulle få den humoristiska tonen att klinga av.

Jag erkänner att jag alltid har fascinerats av undergången, må den vara i religionens namn eller ett resultat av opersonliga naturkrafter; hur man än väljer att tolka den, eller inte alls, så väcker vulkanutbrott, tsunamis eller väderkatastrofer tankar och känslor.

När alla flyg i Europa står stilla och flygbolag och försäkringsbolag gör allt för att få upp planen i luften igen utan hänsyn till eventuella risker eftersom de är vinstdrivande företag, tänker jag ett steg till: Det är det högt vördade förnuftet som har tagit oss till denna lätt dystopiska nutid, det är den rationella människan som har skapat de industriella och kortsiktiga framgångsmodellerna, som har skapat kolonialism, exploatering, orättvisor, krig och miljöförstöring. Är det då inte naturligt att vara självkritisk i vulkanutbrottets spår eftersom det så tydligt lamslår just den rationella människans konstruktion?

Ann Heberlein ska inte vara alltför orolig. Jag är övertygad om att det finns en fullt rimlig och rationell förklaring som inte har någonting med människans omoraliska livsstil att göra. En vulkan vill ingenting, vulkaner kommunicerar inte och naturen sänder inga budskap, menar Heberlein. Jag tror att många människor som väljer att låta fantasin skena iväg och tolka vulkanutbrottet bortom rationella förklaringar, kanske påverkade av filmer, en dålig dag, bitterhet gentemot människosläktet eller religion, håller med, de vet att vulkanutbrott inträffar, punkt slut. Däremot finns det hos många en känsla av litenhet inför de mekanismer som människan har skapat, därför välkomnas naturens mekanismer, hur brutala de än är, eftersom vi innerst inne accepterar dem som naturliga.

En annan dimension rör det som firma Wester/Jansson myntade som "dagens I-landsproblem". Vi lider av dem varje dag, och det är inte konstigt, men när vi hör talas om stackare... som tvingas ta bussen hem från Italien eller stanna några extra dagar på Teneriffa så rycker det i ironinerven och vips, så sitter man där och tolkar naturkatastrofer som signaler från Moder jord, utan det högt vördade förnuftet som ledstjärna.