Åsikt utan insikt

Ibland blir man så förvånad. Som när Alex Schulman och Jan Guillou i radions P1 konstaterade att skåningar är mer rasistiska än andra. Som skåning måste man se humorn i det hela. Inte för att Skåne är fritt från problem, nej, humorn består i de plattityder som herrarna klämde.

Enligt Schulman måste judar fly från Skåne, och i Stockholm finns inte rasism på samma sätt, typ. Nja, jag har inte hört om någon som har flytt, eller ens flyttat, däremot hörde jag om en invandrarfamilj i en mindre ort i Norrland som tvingades flytta efter trakasserier. Inget ont om Norrland eller norrlänningar generellt, dock. Jag antar förresten att det bara är skåningar som marscherar i Salem varje år, eller som mördade syndikalisten Björn Söderberg samt att det är skåningar som skrudar sig i stockholmslagens tröjor och skanderar rasistiska ramsor om utländska spelare i Allsvenskan.

Guillou, denne saklighetens gigant, drar till med att det nästan alltid är i de södra delarna av ett land som rasismen är som starkast. Lega Nord i Italien är ju ett bra exempel på det, skämt åsido, fram med statistiken Mr Sakkunnig.

Det var i Sjöbo det började. Inskränkta gubbar som fick ge den skånska rasismen ett ansikte. Att sedan andra småkommuner runt om i Sverige följde Sjöbos exempel nämns sällan när Sjöboandan kommer på tal. Ingen talar om Torsbyandan, för att ta ett exempel.

Skåne är extremernas landskap. Det är helt enkelt så att extremer finns där det finns mycket folk. Brunt och rött sida vid sida, precis som i Stockholm och Göteborgsområdet. Det finns dock en faktor som gör att Skåne avviker en smula, och det är något som många skåningar har med sig från barnsben, precis som jämtar, gutar och norrbottningar, nämligen den inte helt avspända relationen till centralmakten, Fjollträsk, Tjockhult, alltså kungliga huvudstaden, om någon inte hängde med. Själv ser jag många fördelar med en stark centralmakt men vad många stockholmare nog har svårt att se från sin horisont är att huvudstaden har varit väldigt dominant. Att sätta sig upp mot Stockholm (utnämna vissa frågor till symbolfrågor, "Tjocke-Karl" på Stortorget, allmän minoritetsiver i form av dialektvurm osv) kan ge många poäng bland mindre nogräknade individer i Malmö, Visby, Östersund, Luleå eller andra regionala metropoler, och då spelar det mindre roll vad sakfrågan gäller.

Jag tror att den skånska rasismen dessvärre är ett bevis för att vårt samhälle helt enkelt inte är bättre än så med vissa givna demografiska förutsättningar. Tragiskt men sant. Trängre kontaktytor skapar mer friktion, det är beklämmande men ändå en verklighet vi måste förhålla oss till och sträva efter att förbättra. Och förbättrar gör man genom att kunna sin historia, att analysera dåtiden och nutiden, förstå, utvärdera och utveckla, inte genom att haspla ur sig fördomar om en region med en mångfacetterad befolkning med 1.2 miljoner invånare.

Vad som förvånar mig är att Schulman och Guillou verkar ha följt nyhetsflödet helt utan att tolka det på djupet och filtrera det genom den kunskap och insiktsfullhet jag ändå tror att de besitter. De har tolkat mediabruset ungefär som de människor (många) som bygger sin verklighetsuppfattning på att bara läsa aftonbladets löpsedlar. Moralpanik uppstår och vips så sitter man i radio och påstår att rasism har med väderstreck att göra och att det finns obefläckade regioner med nästan bara goda människor. Det enda herrarna uppnår med sina uttalanden är att bli ett med löpsedlarna de förmodligen åstundar att själva pryda.

Här är förresten länken till programmet , jag misstänker att det finns nån slags komisk ambition, eller inte (P1, hur tänkte ni?).